Stå och fjesa på närspelsområdet? Närå, när solen sken och kalendern var tom flexade jag ut och drog till korthålsbanan. På’t direkt liksom!

Och förutom ett premiärbesök i bunkern där jag endast läst att man tydligen ska slå på sanden och inte bollen, gick det ändå ganska hyfsat måste jag säga. Första gången på en riktig, nåväl, korthålsbana! Firade med en mazzis efteråt.

Den utlovade värmen har onekligen uppfyllts så blev lite post-lunch flanerande i Lindholmen med Robert innan jag plockade ytterligare av flexkontot för att nöta med de två klubborna vi rekommenderats att börja med, puttern och pitchen. Var inte förberedd på det fina vädret så passade ju bra att kunna använda träningskläderna för att låta min vintervita lekamen tanka B-vitaminer. Efter tre rundor var mitt ovana skinn tämligen nöjt av klådan att döma men resultaten kan jag inte klaga på.

Och japp, mera träning i en än varmare eftermiddag men förberedde mig denna gången med maxad solskyddskräm. Två riktigt stabila rundor ändå så får jag bara kläm på det teoretiska också så borde det där gröna kortet inte vara så långt borta.

Min uppfattning så långt är rätt positivt. Jag insåg att jag gått i flera timmar utan att säga ett ord - så skönt! Med lite folk på banan kan jag slå på den där bollen, spatsera iväg, slå igen och spatsera, känna mig nöjd när bollen flyger dit jag vill och frusta när den inte gör det. Kanske detta kan vara något för mig så länge jag inte tvingas in i någon grupp som jag förstått kan vara ett måste om det är mycket folk och kö till banorna. Isch.