Klen

(null)
Så var det nationaldag och därmed ledigt från jobbet. Firade med fyra varv på Albatross niohålsbana ute på Hisingen. Glad jag valde att testa den då det visade sig att alla utom en var rätt långa, genomsnitt runt 120 meter cirkus. Jag har ju nött rätt mycket på WOGs korthåls men behöver träna på längre slag också. Första varvet skrev jag inte ens ned då jag snabbt tappade räkningen. Tror jag slog bort fem eller sex bollar! Banorna var jättefina men både vattenhinder och omgärdande skog måste krylla av bollar! När jag tog kortare lovar i vegetabilierna i jakt på mina förrymda klot hittade man inte alltid sin egen - men väl andras! Det var nästan lite svampletning över det hela när man nästan blev lika glad av ett fynd, haha! Av mängden jag slog bort samt hittade gick jag nästan jämnt ut.
Fötterna värker infernaliskt så de tio år gamla skorna jag hade kanske har gjort sitt. Vill bara inte spendera pengar på golfskor, lågt vill jag inte sjunka. Nästan nog illa att jag tvingades köpa en sådan där keps av känt golfmärke med bara skärm vad-de-nu-kallas när jag en solpressande dag glömt min egna neutrala Craft. Har accepterat handsken av det faktum att jag får skavsår utan.
I vilket fall, förlorade bollar till trots gick det ändå rätt bra. Jag fuskade dock på så sätt att jag slog ut (läs bort) en, två, till och med tre bollar för att sedan fortsätta på den som slutligen behagade hålla sig från skog och vatten - och räknade från den. Efter första rundan förlorade jag nog lika många sammanlagt på de följande tre. Hyfsat ok ändå tycker jag.

Igår ringde fritids, Ronja hade ramlat och fått ett jack i ansiktet som troligtvis behövde mer än ett plåster. Det faktum att vi varit så förskonade från skador och sjukdomar hos vår Lilltjej gjorde mig, och också Johan när vi senare pratade, rätt ställda. Eftersom det var hans vecka hanterade han det och hämtade henne, men vi båda hade känt oss villrådiga inför den nya situationen. Vart ligger akuten? Eller ska man till en vårdcentral? Förskonade som sagt och mammahjärtat ömkade för sin Lilltjej medan fadern uppdaterade frekvent.
(null)
Det visade sig att det prydliga såret skurits upp av ett innebandymål som tappades när de skulle hänga upp det i boden. Ett gäng tejpremsor, en plåster mer för solskydd och en "liten kissemiss" från Kungsbackas akutmottagning och Lilltjejen lät ganska nöjd över sin tapperhet och väntade uppmärksamhet av kompisarna nästa dag. Som sagt, förskonade har vi varit. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0