Alltså, har hört att man förr i tiden knödde in tre vuxna, fyra barn och en sanktbernadshund i en bubbla för två veckor i fjällen utan problem - typ. Om jag hade skippat maten hade jag kanske sluppit praktisera Tetris där bak så när vi ska hem räknar jag med att kunna ha fri sikt bakåt!

Diner 45 är ett trevligt ställe utanför Sunne, på lagom avstånd för lunch, vilket märks med kö för att komma in. Gick rätt smidigt i alla fall och gott var det. Kanske lika bra att kön hindrade oss från att gå loss på efterrättsmenyn.

Regnigt och trökigt större delen av vägen men när vi klättrade upp mot Sälenfjällen kom vinterväglaget med snöfall och lyckokänslan fyllde hela mitt inre.

Varför är katter så förtjusta i att lägga sig i ens väskor? 

Fullt upp hela dagen efter skön start i Majorna. Plockade de bästa i mitt tycke av nya releasen och blandade med gamla låtar. Sista powerlåten är för en gångs skull riktigt bra!

Fick en hel hög kanonfina flyttkartonger av Ronjas fotbollstränare, perfekt win-win när den ena behöver och den andra vill slippa avyttra. Fyllt någon låda till i Lilltjejens rum - hon har galet mycket pysselgrejer! Har ännu inte börjat i förråden. Har gått ner och tittat in, flackat med blicken och sedan gått ut igen. 

En förväntansfull Lilltjej har hämtats från Johan. Imorgon bitti hämtar vi upp Felicia och Veronica för semester!

Finalen i Schlagerfestivalen med flyttkartonger i förgrunden. Undrar hur många gånger jag flyttat nu egentligen? Det här blir femte gången sedan jag kom ned till västkusten. Hur många det blev under studietiden räknas kanske inte men få se nu... Mariehem, Tomtebo, centrum, Ålidhöjd, Nydala och Himlastigen. Fick jag med alla? 

Är ju mindre än en månad kvar nu tills vi flyttar och med nästan en vecka som faller bort i Sälen måste jag packa när tillfälle ges. Förråden är ännu orörda. Gick in i skrubben och gick ut igen.

Tog en efterlängtad och välbehövlig lunchrunda igår och fick ont i knäna, båda två! Så går det när man slarvat och inte lubbat på två veckor. Under Lilltjejens gymnastik idag tog jag en ny sväng i riktigt uschligt väder men kom inte ens en kilometer förrän knäna blev riktigt arga på mig och jag tvingades promenera istället. Jäkla skit. Ändå känns det på något sätt futtigt när jag hade SR dokumentären "Fallet Sofie" i öronen. Tårarna var inte långt borta och trycket över bröstet tungt och hårt. Ljudupptagningarna av polisförhören som också efteråt fick kritik, berörde mig så fruktansvärt illa. Är det konstigt man blivit den cyniska person jag är som slutat att förvånas över människors ondska och samhällets i många fall fullständiga inkompetens? Kan man inte bli annat än bitter på den värld som den ser ut idag? Man matas av exempel på rättssystemets haveri, sociala skyddsnät som stjälper istället för hjälper och deras pengar, våra skattebetalares pengar som giriga politiker finner alla möjliga sätt att dirigera om till sina egna bankkonton istället.

En hoper instruktörer högst upp från igår och en del av mina fantastiska Frölundianer från idag. Plus min ännu mer fantastiska Lilltjej som motvilligt försöker somna i rummet intill.

Nästa release är nummer 79. Det innebär att jag då sedan min instruktörskarriärs början kommer att ha instruerat 51 releaser. Femtioen! Med fyra releaser per år blir det snart tretton år, woha!

Undrar hur många fler releaser och år det blir? 

En skön söndag där vi testade ännu ett nytt spel jag inte minns namnet på. Det som är bra med alla de där invecklade brädspelen är att de ofta har med en introduktion där de i praktiken förberett en enklare spelomgång som man följer steg för steg. De kan vara nog så knepiga att förstå men underlättar ändå framför att på egen hand läsa sig fram i regelhäftet.  Vi krånglade oss igenom detta spelets introduktionsomgång, verkligt snyggt fantasyinspirerat där vi som spelar ska samarbeta för att tillsammans kunna vinna. Käkat semlor och bakat kubbar också där fem stycken fick bli kvällens middag tillsammans med en näve ostbågar. Eller kanske två-tre... 

Hämtade Lilltjejen hos farmor och farfar ikväll eftersom Johan åkt till fjällen. Fick några flyttkartonger som fyllt sin funktion hos dem och insikten börjar sjunka in. Jag ska flytta! Om lite drygt en månad har jag och min Lilltjej ett nytt hem, endast femtio meter bort men ändå. Egen ingång och två plan, så kul!

Vi åker ju också till fjällen snart, så med de dagarna borta måste jag faktiskt börja förbereda nu. Tiden går så fort! Märks inte minst också på Lilltjejen där jag fått köpa nya byxor igen då de knappt ens årsgamla nu är för korta. 

Om man somnar innan Mellon är slut, är det för att:

- Man sin vana trogen varit vaken sedan den tid klockradion ännu visade 05

- Man börjar bli gammal

- Bidragen var rena sömnmedlet

- En kombination av alla tre alternativen ovan

Haft en mysig dag och kväll i alla fall med Lilltjejen mellan gymnastik och barnkalas, Nathalie L denna gång. Supergulligt när min avkomma sjöng ett egenkomponerat bidrag innan läggdags. Blev en liten prommis också innan slimetillverkning och tacomys som visade sig bli icke newtonsk vätska istället. Slimet alltså, inte tacon...!

Ronjas skola har skridskodag där de ska promenera ned till Åby ishall och det mailades ut en förfrågan till oss föräldrar om att transportera barnens grejer. Fullt blev det minst sagt.

Är man fånig som finner det mysigt att förbereda och packa matsäck åt sin Lilltjej?

Det har regnat och stormat hela natten och de senaste dagarnas blöta har resulterat i översvämningar överallt. Vi plöjde oss in till centrum för lite bio med andra filmen med Röjar Ralf, riktigt bra men liksom den första är nog största behållningen för de vuxna som både minns de gamla spelen och hänger med i det som visas och anspelas när de i denna film är ute på Internet. Nu ser vi fram emot Draktränaren tre som kommer i slutet på månaden. 

Det har regnat mer eller mindre i två dagar. Noak hade känt igen sig. Deprimerande mörkt och blött där den snö vi fick inte har någon match mot plusgraderna och vätan uppifrån. 

Fick ovan i brevlådan idag, onekligen lite kul då jag köpt den ena och sålt den andra. Fattar inte riktigt heller varför de lägger pengar på att visa vad de sålt när väl tillgängliga objekt borde vara bättre ur marknadsföringssynpunkt? Handlar väl antagligen bara om att synas. "Titta vad mycket vi säljer", gör det du med!

Lilltjejen har fått hem sin första läxa till tvärflöjten. Undrar lite varför de inte har riktiga noter istället för bara tonerna nedskrivna. Minns själv hur man plinkade "Lilla snigel" där som femåring efter noter stora som grodyngel. Varför inte börja med det med en gång? 

...snö!! Hela dagen har det fallit, ömsom blött och ynkligt, ömsom på tvären i ilande vind och ömsom stora, fluffiga, underbara flingor. Känslan i kroppen när vi går där med grannens vovvar och plöjer spår i den orörda snön är så fullkomlig. Jag vill inte gå in.

Lilltjejen tyckte taekwondo var rolig så får hoppas det håller i sig. Kul att se hur hennes teknik förbättrades så snabbt bara under denna första timme.

Som vanligt grymt skönt att köra sin BC efter en veckas uppehåll. På vägen ut till Lindome rapporteras fyra incidenter i trafiken. Som vanligt när snön kommer här nere följer bilolyckorna. Själv kan jag trots det inte låta bli att le lyckligt där jag rattar fram genom snömodden och känner greppet slinta. Det ska väl till en vilsekommen norrlänning för att få en knäpp känsla av trygghet av det!

När det blev en tårtbotten över passade det ypperligt att tillverka två minitårtor för mig och Christer. Börjar man bli vuxen när man plötsligt finner den ständiga favoriten nu nästan för söt? Fick galet sug efter något salt efteråt.

Full sal i Majorna och mera spel innan det var dags för Lilltjejens efterlängtade kalas. Med några som hade förhinder, någon som blivit sjuk och en som glömt bort det hela(!) blev det en lagom stor grupp att hantera i badet.

Detta år inföll Disney on Ice på min helg så passade på att hugga biljetter nere vid isen. Därmed fick vi den lyckliga slumpen att tillfrågas om Lilltjejen ville åka släde på isen under showen! Hon tyckte det var så spännande att det blev läskigt men höll en stoisk min. 

Alltid lika skönt att köra pass efter en veckas uppehåll och med både nytt år och inställt Body Pump strax innan blev det synnerligen välfyllt i salen. Även dagens i Backaplan var välfylld med både stammisar och nytillkomna. Förhoppningsvis kan vi Combat-frälsa några till detta år!

Solen strålar från klarblå himmel och visar upp mina skitiga fönster i all sin eländighet. Första visningen avklarad av två.

Förberett inför Lilltjejens ankomst ikväll och förberett för plättårta. Fick det när jag själv var barn och med en avkomma som älskar pannkakor borde det gå hem. 

Pakethögen är pinsamt stor men skyller på att några är från moster och kusinerna. Lyckades avhålla mig från att köpa ännu en present medan jag slog ihjäl tid i köpcentrumet under visningen. Ny omgång imorgon och sedan bara att hålla tummarna!

Så var min Lilltjej åtta år! Av farmor och farfar fick hon sin första egna mobil som använts flitigt hela kvällen. När de första sms:en plingade in blev jag nästan gråtmild. Min fina Lilltjej! Pratade med Jenny och hennes äldsta ska börja övningsköra! En hög med presenter och uppvaktning idag och igen på söndag då det är min tur. Bortskämda tös, älskade unge!

Verkar inte som jag lyckades fånga det på bilden men det ångade så gött om bilen där det stod varm och uppvärmd bland de andra frostbitna när jag kom ned imorse. Ja må vara bakåtsträvare i vissa fall men denna teknik anammar jag utan problem!

Oändligt skönt att köra Triins torsdagspass efter juldagarnas lökande och frossande. Fick med Carina och Sofia att teama också. 

Ett gäng timmar nöta koreografi idag också inför söndagens specialpass då jag och Robert kör en och en halv timme. Är lätt trött i kroppen kan jag säga...

Får härliga skidbilder från Sälen där Johan nu är med Ronja och bonusfamiljen. Annandagen möttes vi upp i Västerås. Lilltjejen åkte till snön och jag till mörka och blöta västkusten.

Men innan dess fick vi mysiga dagar i huvudstaden och trollstavarna till Otto och Lilltjejen blev flitigt använda. Vid ett besök på MoS kunde jag inte låta bli en mysdress i Disneybutiken. Önskar de funnits i vuxenstorlek!

Gav Carcassonne till familjen som jag tyckte var riktigt bra och fick Ticket to Ride av Christer. Så mycket spel, god mat och bara vara - så som det ska tycker jag.

Fick smaka saffranspannkaka för första gången, mycket gott! Och så tog hela familjen en tur ända ut till Täby enbart för att jag kunde besöka "The American store" där Anders sett att de sålde Lawrys! Köpte de två de hade kvar och fick familjens nästan fulla burk. En riktigt kul affär där jag lätt kunnat shoppa mera. Eller ja, det gjorde jag också i form av Super Mario-muggar. Vet inte om det är så hemmahörande i Amerika men gick bra ändå. Tyckte jag var duktig som lät bli den från The Simpsons, Flanders-citerande dörrmattan. 

Just det, en annan klapp från Christer måste jag ju dokumentera. En intern grej som fick mig att skratta hysteriskt men resultatet var ju bara så gulligt! Ja, han har gjort den själv! Han heter Sten och kommer bokstavligt talat från Rörö.

Det är julaftonsmorgon och jag är vaken först av alla. Är man inbiten tidig-vaknare så är man. Huvudstaden har snö, inte mycket men ändock betydligt mer än den mörka och blöta västkusten och mysfaktorn går upp direkt!

Otto och Lilltjejen är så inne i Harry Potter nu och trollformlerna haglar konstant. Därutöver har kusinerna badat, bakat och klätt en gran som trots sitt syntetiska ursprung barrar nästintill lika mycket som en riktig redo för tjugondag knut.

Medan jag nattade Lilltjejen ljöd de karaktäristiska ljuden av pappersprassel och tejp som revs från övervåningen. Då systers pojkar brukar kunna vara lika villiga att sova som, tja de flesta barn blev jag snabbt varse effektiviteten av hot om uteblivna klappar om minsta nästipp kikade ut. Där undertecknad spekulerade i den tortyrliknande jämförelsen att tvingas ligga och lyssna på allt det där prasslet kvällen innan julafton hävdade Lillstrumpan att det enbart bidrog till den förväntan och spänning som hör julen till, erinrande egna erfarenheter från vår egna barndom. 

Anders griljerade skinkan och jag fick äntligen avnjuta tunnbrödsmackan som är så mycket jul! 

Om några timmar är det dags att störa sig på de bortskämda barnens materialism och självklara förväntan på oräkneliga klappar, något som ingen annan än den grymtande föräldern kan skylla på än sig själv.

Så var ännu en vecka vid sin sluttamp och Lilltjejen avverkar sin näst sista simlektion. Besöker RA ute i Torslanda och PIE-teamets sprintplanering. Väldigt intressant och det blir så tydligt hur viktigt det är att hela teamet är samlokaliserat. Och tekniska hjälpmedel till trots är jag nog en som klart föredrar det handfasta och därmed konkreta formatet med fysiska boards då man får så mycket bättre överblick över hela processen än på en skärm.

Var väldigt mysigt i alla fall att träffa Monica och Tomas igen, de är så himla fina. Känner ju att jag liksom förlorat "rätten" till dem trots att de alltid försäkrat motsatsen och aldrig visat annat heller. Är så glad att jag vågade ta detta initiativ.

En stund senare gick i varje fall Lilltjejen med på att ge "skrikandet" en chans till så till kvällens julkonsert i domkyrkan har farmor lånat ut sina öronproppar! Själv får jag nog komma ihåg näsdukar!

Det var tvunget att dokumenteras. Linda använde strykjärnet! Att ett sådant inklusive strykbräda ens existerar i mitt hem är enbart på grund av att Christer behöver stryka dina skjortor. Själv köper jag inte ens stryknödvändiga kläder just för att slippa göra just det. 

Det andra att dokumentera var just syftet med det premiära användandet, nämligen julgardiner. Premiär för sådana också. De har hängt med från föräldrahemmet och bott i botten på jullådan i väntan på att det en dag skulle hända. Så det var typ tjugoåriga veck som till och med jag insåg inte kunde accepteras till allmänt beskådande. Om jag inte minns fel sydde mamma de där gardinerna. Eller hävdade att hon gjort det i alla fall.

Innan man hade en avkomma bestod ens julpynt av en ljusstake i fönstret. Nu känns det plötsligt både mer nödvändigt men också mysigare att skapa lite julstämning hemmavid. Ser fram emot eventuell kommande jul att pynta en egen utsida och ingång då jag är lite svag för julbelysning av den enkla men enligt mig mysiga varianten på träd och buskar.

Nu ska jag plöja nästa bok för att påminna mig och avgöra hur pass otäck den kan vara. De blir ju värre ju äldre han blir och hon är öppen för tanken att faktiskt vänta lite med nästa bok om jag anser att det är bäst.

Världens sötaste, min goaste och bästaste Lilltjej! Fredagsmys där morsan nu är lite trött i rösten efter att ha plöjt de tre sista kapitlen i "Harry Potter och Hemligheternas kammare", den andra i serien. Nu kan hon och pojkarna se på filmen nästa vecka, men hon ville se den med mig först så planen är klar för imorgon kväll! Det blev lite tårar och ångest av rädsla när de var på väg in i kammaren men hon bet ihop och ville veta hur det gick.

Det är knappt jag vågar skriva om det för då blir det liksom mera verkligt, men jag har budat på en ny lägenhet - och verkar ha slutat på högsta! Blir att kontakta banken på måndag och liksom bara köra igång maskineriet. Känns helt overkligt och väldigt läskigt rent ut sagt.

När jag budade och vann min nuvarande lägenhet befann jag mig på tjänsteresa i Indien, kanske än mera overkligt. Men då var det en lägenhet jag desperat behövde eftersom Johan hade hittat en i samma bostadsområde och hade flyttdagen klart. Jag ville ha en så nära som möjligt för Lilltjejens skull och hade turen att denna kom på marknaden.

Det hem jag nu verkar vara i begrepp att köpa är mitt egna val, inget jag alltså måste utan ett steg jag tar för att jag vill - och det är superläskigt! Har jag verkligen råd? Klarar jag verkligen att gå upp såpass i kostnaderna? Ingenting är ju definitivt förrän papper är skrivna men jag är onekligen nära!

Fick förresten veta att Kvibergs kyrkogård som jag snurrade runt på igår är norra Europas näst största, så inte konstigt jag tyckte den var exceptionell. Konstigt däremot att jag längtar till jag kan springa nästa gång, med tanke på hur tungt framför allt de första två kilometrarna går. Intranätet på jobbet meddelade att Volvo slutar sponsra Göteborgsvarvet så det blir ingen egen startgrupp eller gemensamma tröjor längre. Tycker det är rent ut sagt skittråkigt varav en stor del av upplevelsen nu försvinner. Jag får väl hitta på någon egen knäpp utstyrsel att lufsa runt i... Förslag någon?

Plutten växer så det knakar och är så mycket mer kattunge än Gråbröderna någonsin var. Det ruschas, det klättras - som tur var inte i gardiner, det bökas, jagas akvariefiskar utan framgång och glufsas. Jag har väl redan nämnt att hon äter det mesta och just som det barn hon är gör precis vad hon vill. Jag lämnar köket två minuter och kattskrället norpar en av middagskotletterna från skärbrädan. Till och med avokado trugade hon i sig. Att låta matlådor svalna på bänken är meningslöst och Christers förberedda frukostmackor kan aldrig lämnas obevakade.

Roligt att se är dock brottningsmatcherna med framför allt Brorsan. Liksom med Lilla Grå är Brorsan den dom har lättast att umgås med andra katter men då Grå var ointresserad av att busa gör Syster det desto mera. Krumsprång, nacksvingar och jakt så pälstussar nästan yr, den lilla katten och den stora, väldigt underhållande som sagt och mysigt att de kommer så bra överens. Bror är för övrigt sig själv igen, dock inte lika pigg på att gå ut som förr. Jag misstänker att han blivit sparkad eller något.

Hittade en avbokad tid för däckbyte på fredag. Denna vecka har kylan slagit till och med varningar om snöblandat regn framgent  är det verkligen dags.

Lakshmikar är tillbaka efter sin semester och hade med sig indiska godsaker. Jag är synnerligen förtjust i de silvriga som är gjorda av cashewnötter vilkas namn som allting annat är hopplöst att komma ihåg. 

När jag hämtade Lilltjejen i söndags var bland det första hon sade att vi måste hem och läsa - för pojkarna och hon vill se andra Harry Potterfilmen men jag propsar på att hon måste "läsa" boken först. Ett kapitel per kväll är rätt lagom och utan att ha kollat hur många kapitel vi har kvar tror jag nog vi kan klara det. Den är ju rätt mycket mer otäck, och värre blir det ju för varje bok så får se vad hon tycker om filmen sedan.

Tänkte mig en sväng ut på golfbanan men otydliga regler kring frost och vinterbana gjorde att jag inte vågade utan ställde mig en stund på drivning rangen istället. 

Tog en promenad ute vid Arendal och fann lite nya vägar och vackra platser. Man kan knappt tro att det är mitt ute i ett tungt industriområde där man åt ena hållet har de fantastiska vyerna och åt det andra företagarnas stora byggnader. På helgerna är det ju lugnt här ute och har därför på något sätt blivit lite av ett smultronställe.

Skulle leta tidpunkt för när Gråbröderna kom till oss och bläddrade bakåt i bloggen. Hamnade i det känslomässiga kaoset kring det jag fått reda på och påmindes hur ont det gjorde. Samtidigt var det som att läsa om en annan person och det slog mig hur öppenhjärtligt jag delade med mig av allt som jag kände och upplevde. Det var verkligen mitt sätt att hantera och bearbeta det hela. Mitt sätt att genom en publik blogg markera för mig själv att jag inte hade något att skämmas för, att det handlade om mina känslor, mitt perspektiv och mina tankar. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle ha kunnat hantera det på något annat sätt. En del, vilket kanske anses vara det "rätta", öser ur sig och tar hjälp av vänner och närmaste familj. Andra trycker ned det inombords och låter det värka ut, kanske med hjälp av alkohol, kanske genom att begrava sig i arbete. Rasar, skriker och gråter för sig själva, inombords, innanför sina välordnade fasader. Jag hamrade ut mitt innanmäte på tangentbordet och fann en tröst hos den möjliga läsaren som bara genom sin tid att läsa bekräftade mig och mina känslor. Det var allt jag behövde, och det betydde så ofantligt mycket, antagligen lika mycket som den som vänder sig till bästa vännen eller den stöttande föräldern.

Tänker på det där ibland med föräldrar och den självklara roll de har hos så många. Den där fallskärmen, den där trygga grunden de alltid kan vända sig till.

Min sextioåriga kollega berättar om sin dotter som efter en separation letar lägenhet. Hur han och frun belånar huset för att hjälpa henne med den insats som krävs. Jag hör otaliga liknande exempel och det ter sig så självklart - från båda håll. Det är så främmande för mig. Dottern är ju vuxen, ska man ekonomiskt förlita sig på sina föräldrar då? Svaret är självklart. Skulle min vuxna Ronja komma till mig i liknande trångmål skulle jag förstås vilja göra vad jag kunde för att hjälpa henne. Antar jag i varje fall. Men ser jag på andra känns det väldigt fel, är inte det dubbelmoraliskt konstigt? Jag hade aldrig kunnat stå ut med skammen att låna av mina föräldrar, och de hade aldrig undsluppit ett tillfälle att påminna mig om den skulden heller. Jag antar att det är däri skillnaden ligger, att vi aldrig hade någon förbehållslös relation, det där självklara som man ju ska ha, som jag hoppas jag och Lilltjejen kan ha. Det är ju helt upp till mig.