Solsken
Efter de många dagarnas mörker har helgens solsken varit välkommet. Det har dock inte avnjutits särskilt mycket då det i vanlig ordning varit fullt upp med Lilltjejens aktiviteter.
Tjolöholms julmarknad var helt ok med helt hanterbar mängd människor. Kanske för att vi kom på eftermiddagen, kanske för att området var såpass stort - men antalet utställare var ändå färre än jag förväntat.
Väldigt mysigt i alla fall att gå omkring där och tajmade in både tomtens godisregn och eldshowen då mörkret fallit. Lång tid lades vid näverflätarens bås där Lilltjejen var väldigt intresserad och förälskade sig i en jättefin liten väska som fick läggas
till julklappskontot.
Till kvällen väntade bostadsrättsföreningens trettioårskalas och mest för de utlovade barnaktiviteterna hade jag anmält oss. Lilltjejen hade också väldigt roligt och andraplatsen till tipspromenaden var extra boost. Vi blev kvar mycket längre än jag avsett
och hade själv rätt trevligt med att lyssna på lite av områdets skvaller och småäta av det som bjöds.
Lägenhetsvisning igår och FlipKidz avslutning innan gasen i botten till Sonyas kalas i Partille. Roligt att Lilltjejen ännu bjuds av sina gamla vänner i Olofstorp! Nu är det ju inte länge kvar till det är hennes tur och det har velats en hel del mellan
alla alternativ som finns.
Julen närmar sig, helt galet!
Fullt upp
Pustar lite medan Lilltjejen simskoleplaskar. Hemma och vände efter gymnastiken och försökte att inte skämmas som en hund för den pågående höststädningen i bostadsföreningen. Slank in och slank iväg. Intressant när koden som anges för alla tre alternativa
p-appar vid Åbybadet placerar en i Litauen. De har byggt om parkeringen och förvirringen är total. Ägaren till grillen Franks bevittnade min parkeringsnöd och erbjöd gratis lunch för mig och avkomman efteråt. Han och en kompis motade
badgäster från sin parkering som alla stressade föräldrar ställde sig på.
När dagens aktiviteter är avklarade är planen Tjolöholms julmarknad. Aldrig varit där då ska bli intressant. Om det inte är allt för hysteriskt med människor brukar det vara rätt mysigt att gå på sådant. Man får ta det för vad det är.
Golvet
Konstigt att hostan kommer till kvällen och sedan morgonen. Har det något med horisontalläget eller ansamling av slem att göra? Min diafragma har nog aldrig varit så ofrivilligt vältränad.
Framme i huvudstaden i varje fall. Tycker det är mysigt att resa med Lilltjejen då hon är världens enklaste med bara någon enstaka fråga kring hur lång återstående tid vi har kvar till destinationen. Jag lyssnade på P3 musikdokumentärer
medan hon hade hörlurar till sin padda, målade lite och påbörjade sitt första brev. Hoppas kunna få till en brevväxling med Meja i Malmö vilket jag tror Lilltjejen skulle uppskatta. Bra sätt att uppmuntra läs- och skrivträningen på också.
Skönt och avslappnat med mumsiga fiskknyten och Harry Potter-läsning. Otto hade varken läst eller sett så jättemysigt när jag fick börja läsa första delen för honom. Innan läggdags blev det två kapitel då också Aron och Lilltjejen lyssnade tillsammans
i soffan. Ronja gillade verkligen första delen och plöjer nu filmen lika frekvent som någon av de andra film-manier hon haft a la Frost, Kung fu panda och så vidare. Filmen är i mitt tycke rätt kass och än sämre i den svenska versionen. Jag fattar
inte hur de inte kunnat få till en bättre dubbning då inte ens de vuxna har tillstymmelse till inlevelse i sina repliker. Men Lilltjejen är förtjust i alla fall vilket är huvudsaken.
Sovläge
Arbete och avkomma, huvudbeståndsdelarna denna vecka hittills som oftast mina Ronjaveckor. Alternerar med arbete och träning de övriga och finner mig som sagt riktigt väl till rätta med denna tillvaro som jag fruktade så mycket. Full fokus på att
vara mamma ena veckan och full fokus på mig själv den andra. Att finna det lyxigt låter hemskt i många öron och sticker i deras rättfärdiga moralsnören. Likväl är det den tillvaro jag och så många fler hamnat i och liksom jag också
visat sig bli tillfreds med. Det är lite "jag och Lilltjejen" mot världen där vi sitter tillsammans vid middagsbordet eller är ute på någon utflykt. Första gången vi skulle åka iväg bara hon och jag efter separationen kändes både skrämmande
och häftigt. Osäkerheten kring att ensam ha hela ansvaret till känslan av tillförsikt när man fann sig våga lita på sig själv och faktiskt klara det utan problem.
Imorgon är det dags för utflykt igen när vi åker till huvudstaden och kusinerna. Bus eller godis med kompisarna här är avklarat så nu står östkusten på tur. Ungarna blev helt ställda när retfulla vuxna i dörröppningarna svarade "bus", innan
de drog fram godisförrådet. Vad sjutton finns det för oskyldigt bus att tillgå egentligen?
Ungar man hör som kastar ägg ska man ju bara hänga upp i öronen över natten innan de får sätta igång och skura...
AIM
Lilltjejen smakade på kattmaten så nu är den nyfikenheten stillad. Min knäppa underbara Lilltjej. Fick en bonusnatt med henne då Johan egentligen skulle ha hämtat henne från skolan idag men glömt bort den förskjutning av de två senaste veckorna vi kommit
överens om. Ren tur att jag beslöt att duscha hemma istället så jag fick samtalet från fritids på vägen hem. De fick inte tag på honom så de testade ringa mig. När jag en stund senare fick svar var han nere söderöver någonstans i landet och jag kan
själv föreställa mig vilken panik man skulle känna, fy sjutton. Så tur att jag befann mig på E6an vid Tingstad och kunde hämta så snabbt, farmor och farfar åkte direkt från Jörlanda men vi kom överens om att jag lämnar henne hos dem imorgon bitti.
Poängterade för Lilltjejen som förstås hunnit bli orolig när ingen kom och hon var sist kvar, att också vuxna kan glömma, till och med föräldrar gör misstag. Nästa gång kan det lika gärna vara jag som glömmer, och jag hade ju kunnat påminna honom.
Hon tyckte nog det var rätt ok till slut då hon nu fick en extrakväll med Syster och vi käkade middagen i soffan framför Harry Potterfilmen.
Första dagen med AIM blev en bitvis svettig historia med mycket praktiska övningar för att fördjupa insynen i de olika kampsporter som konceptet inspireras av. Blev en intressant kontrast från karate till capoeira.
Alla körde sin tilldelade låt och fick feedback direkt efteråt, en gång på morgonen och sedan innan dagens slut. Vi höll på till strax innan fem och min andra omgång kändes väldigt mycket sämre än den första. Orken var helt på upphällningen och hjärnan
följdaktligen slö så den feedback från morgonen som jag skulle applicera blev just ingenting i mitt tycke.
Imorgon kör vi samma sak igen men med nya låtar. Jag hade förväntat mig mer specifik coachning faktiskt, mer på detalj gällande ens teknik och instruerande men det kommer tydligen mer imorgon och söndag. Får nog förbereda mig med energidryck imorgon för
att hålla eftermiddagen...
Morgonens
Banan, apelsin, druvor och hallon till eftermiddagens fruktstund och päron till morgonens. Syster vill vara med överallt, helst på bordet och har visat sig äta det mesta så vi får verkligen ha koll. Sötnötter!
Första
Mölndals nya bibliotek har inte öppet på söndagar. Borde inte det vara den optimala besöksdagen för de flesta? Nej, då ska de ha stängt! Så idag tog vi oss till slut en stund efter flöjtlektionen, hittade några böcker om människokroppen som hon uttryckt
intresse för samt gick deras tipspromenad.
Dock var det Harry Potter vi läste till nattningen och det blev senare än vanligt då jag inte kunde förvägra henne det sista och avslutande kapitlet. Japp, vi är nu alltså klara med den första av Rowlings fantastiska serie. Visst gick
det fort? Bara några veckor. Nu får vi nästan se filmen innan vi fortsätter med den andra.
Är definitivt på bättringsvägen nu, till och med känt förbättring under dagen med mindre hosta och slem, så skönt! Funderade på att hoppa på morgondagens lunchträning men kanske dumt att utmana ödet. Med tre dagars träning från och med fredag lär
jag behöva all tillfriskningstid jag kan få...
Helg
Vilket väder vi har! Det är mitt i oktober och vi har fått plocka fram shortsen igen. Det vindade rejält ute på Amundön men det var ljumma sköna sådana. Fullt upp med Lilltjejens aktiviteter men hann ut till klipporna några timmar med en
kompis innan vi fick skynda tillbaka. Gymnastik och kalas på lördagen, Amundön och FlipKids igår innan min klass. Jag är frustrerande nog inte fullt på banan ännu vad gäller ork och fokus, det är som att förkylningen lägger ett lock på min prestation.
Visst är jag bättre men det går så långsamt! Varje kväll har jag stupat i säng strax efter Ronja och då ä har jag till och med sovit under eftermiddagen vilket nästan aldrig sker.
Passade på att ta en promenad medan min avkomma var på kalas. Väldigt skönt men blev helt genomsvettig. Bra helg ändå, kan ju inte bli annat med sådant höstväder. Älskar alla färger!
Full fart
Min fina Lilltjej, älskade unge!
Full rulle hemmavid och en Syster som än en gång visade på sitt tålamod mot fem par ivriga småflickshänder. Nu jagar sagda sötnos sin egen svans framför mig där jag sitter på muggen. Gråbröderna har inte vågat komma in ännu. Förstår dem fullkomligt...
Typ död
Två klunsar och en fjärt, lilla Syster är en plutt i jämförelse men bröderna vågar sällan försöka nalla ur hennes skål. Dagens prestation för den välfyllda salen var inte den bästa precis men rösten höll och kroppen typ någotsånär. Kände dock att den
snorfyllda hjärnan inte riktigt var med och hade sämre koll på koreografin än förra veckan. Kanske inte så smart att köra men har så jäkla svårt att låta bli! Får se hur det går imorgon.
I övrigt en strålande vacker höstdag där vi tog en sväng till Sisjön. Väldigt många fler hade tänkt samma sak men vi hittade en egen klippa för lite varm choklad och mys.
Väldigt skönt att bara ligga och känna den krispiga luften och varma solen mot ansiktet och fånga upp brottstycken av de förbipasserandes samtal. Högt och lågt, från motsträviga småbarn som bannades av sin förälder till tyska vad-de-nu-kunde-prata-om,
till banklånefunderingar och kvällsplaner. Sedan blev det lite stressigt att hinna till FlipKidz där morsan med urskuldande min fick låta sin avkomma slinka in under uppvärmningen.
Nu ska denna snoriga ynkedom vänta in tvättmaskinen innan hon stupar i säng. Två heldagars utbildning börjar jag veckan med.
Omklädningsrummet igen
Isabella är ganska kort för sin ålder och Lilltjejen lång och med tanke på att hennes fossingar växer så ännu en uppsättning skor måste köpas inför vintern kan det vara troligt att hon slutar som en lång tjej. De fick promenera till skolan på egen hand
för första gången, mycket spännande! Lilltjejen håller i sin burk med yogurt. De ska ha frukt till för- och eftermiddagen vilket tydligen utökats till att få vara grönsaker eller yogurt också. Jag tycker det är rätt mysigt att fixa iordning en fruktsallad
eller de små burkarna med yogurt och flingor. Älskar den gångna säsongen som möjliggör jordgubbar och inte reflekterat över aspekten att skolan är sagd att inte ska kosta. Därmed är det nog inget tvång att skicka med ungarna något,
men visst är det svårt att låta bli? Och visst måste det vara tufft för de som lever på sådana marginaler att två frukter per dag måste prioriteras bort. Frukt är ju de facto relativt dyrt och igen är jag så tacksam att kunna ge
min Lilltjej det där extra.
Liksom alla aktiviteter, gymnastiken jag nu sitter och väntar på och fotbollen hon vill prova igen när Balltorp satsar på ett rent flicklag. Simskolan kör igång nu när en ersättningsbassäng är på gång i Åby och hon har uttalat en nyfikenhet för scouterna.
Det kostar mycket pengar men tillsammans med Johan kan vi tillgodose det, till och med uppmuntra. Tycker aldrig man får glömma hur bra man har det, att se på sin tillvaro med perspektiv och ödmjukhet.
Självklart måste också jag göra prioriteringar, jag har inte oändligt med pengar men jag har gott och väl tillräckligt så all eventuell rätt att klaga är en ren skymf mot så många andra. Jag är ensamstående med bostadsrätt som kan ta min Lilltjej
på skidsemester och hotellövernattningar, plus egen solsemester. Jag kan handla det vi känner för i mataffären och köpa de där kläderna och grejerna till Ronja som kanske inte alltid är nödvändiga. Vi har det så väldigt bra, det får jag
aldrig glömma.
Likaså är vikten att se de glädjeämnen som finns omkring oss.
Höjde mitt snortunga och självömkande huvud från jobbdatorn och fick se en påhälsning på andra sidan fönstret. En tilltufsad och gullig ungskata kikade in och pickade lite på glaset. Då är det svårt att låta bli att le!
Får man aldrig klaga då? Klart man får, men visst är det skillnad på att klaga och klaga med bitterhetens meningslösa färg? Var så rädd att hamna där vid separationen, men kanske för att jag sett den på så nära håll ser jag också till att inte hamna där
själv. Så meningslöst, så självdestruktivt. Någonstans måste hon ha förstått hur mycket det förstörde för henne och vår relation men var ändå oförmögen att ta sig därifrån. Det blev hennes sätt att leva, en tillvaro hon stimulerade och uppmuntrade.
Ett beroende, tätt underbyggt av alkoholen. Så meningslöst, så bortkastat.
Totaltäbt och riddigt
Konstigt det där hur man kan vara totaltät samtidigt som det rinner. Ser sådär ouppfostrad ut när jag äter och måste tugga flämtande med öppen mun. Då är det bra man hållit sig hemma. Pallrade mig ut dock för lite proviantering. Och
dagen till ära fick jag ju tillse varma kanelbullar till Ronjas och kompisens hemkomst från skolan. Kompis nummer två för att träffa Syster. Till slut blev det för mycket till och med för henne så hon slog läger bakom soffan. När ungskruttarna bad om
hjälp att flytta den tyckte jag det var läge för dem att tänka till en extra gång och fatta piken.
Den snoriga bullmorsan ställde sig till och med och rullade köttbullar till middag. Det är ju så rackarns gott. Notera grönsakerna, klapp på axeln!
Imorgon måste jag ju bara vara bättre. Puttat möten framför mig så jag nu har fullt imorgon. Underbart med halvtimmesmöten back-to-back... Klockan har passerat halv nio, läggdags för självömkande förkylningsynkedomar.
Snorf
Kör hemifrån idag med en utslagen kattunge i knät. Förkylningen vill inte ge sig och känner ingen tendens till att den verkar bli bättre - störigt! Är ju bara inne på femte dagen men känns som en smärre evighet med snor, hosta, lomhörsel och glåmighet.
Less!
Men efter några dagar nu med lilla Syster här hemma kan jag bara konstatera hur fullkomligt lycklig min Lilltjej är för sin egna katt. Visst lär entusiasmen avta men känslan av att se hennes lycka kommer jag aldrig att glömma. Systers lynne
verkar vara det lugna och inte så mycket rastlöst bus och lek vilket lämpar sig till Lilltjejens konstanta vilja att bära omkring på henne. När jag tittade till efter nattning igår hade kissen som synes legat kvar i hennes famn tills matte
somnat.
Gråbröderna är fortsatt avvaktande och undviker alternativt ignorerar henne vilket är ömsesidigt från pluttens sida.
Mmmmm!
Åååh rattvärme som jag har saknat dig!
Känner mig frusen, förkyld och ömklig. När Lilltjejen till slut somnat igår hämtade jag Syster för att placera henne i lådan igen, ge lite mat och låta henne sniffa runt lite. Synnerligen ynkligt att se en sådan liten skrutt morra och fräsa åt Gråbröderna.
De är både nyfikna och avvaktande mot nykomlingen. Tuffa är de inte precis. Gick och lade mig och undrade över tystnaden. Till slut fick jag gå upp och kolla vart hon tagit vägen. Hon hade lagt sig intill Lilltjejen, otroligt sött!
Jag ville dock också gosa med kattunge och bar helt sonika över henne till mig. Där blev hon kvar hela natten tills min avkomma kom tassande framåt ottan och gosade vidare. Det blev väl ingen högkvalitativ sömn för oss precis - men mysigt!
Hes
Min gulliga Lilltjej överlämnade en present hon gjort och är så förväntansfull för imorgon. En hel hög med nya leksaker väntar som både vi köpt och som hon köpt med farmor och farfar under veckan. Älskade unge.
Vaknade denna morgon med svullen och ond hals samt den där lomhörda och luddiga känslan som är så typisk för kommande förkylning. Blev nog lite extra hög volym till dagens klass... Hög på endorfiner och två energidrycker på första bilden. Bokstavligt
talat darrande ben i bild två. Tränade korren en timme innan passet och förlitade mig på att det halsonda och den semestersega kroppen skulle vakna till i skarpt läge. Mycket riktigt och korren satt som ett smäck - grymt skönt!
Sedan dog både röst och kropp men vad gör det? Sista resterna av rösten gav upp när jag läste ett kapitel Harry Potter för Lilltjejen. Hon ville ett till men det gick bara inte, klarade sista sidan med ett rakbadsvasst nödrop. Johan har börjat
läsa varje kväll nu denna vecka vilket jag tycker är toppen så vi gör samma sak. Ofta har hon fått kolla på paddan innan det är dags men nu vill vi få in böcker och läsning mera. Känns bra att jag och Johan är överens om vad vi anser kring vår
Lilltjej. Aktiviteter, fysisk träning, instrument, läxor och läsning. Tillsammans blir vi konsekventa mot henne vilket jag inte kan tro annat än skapar trygghet och stabilitet trots två olika hem.
Förväntan gjorde att hon hade svårt att somna.
"- Jag vill att det ska vara imorgon!"
"- Ju snabbare du somnar desto snabbare blir det imorgon." Morsan och hennes kloka ord.
Nu sover hon som en stock. Älskade unge.
I omklädningsrummet
Stormen Knud härjade under natten. Vaknade till under natten och slogs av den plötsliga tystnaden. Somnade om och vaknade av att den dånade igen. Halsen har svullnat igen och det smärtar när jag sväljer. Typiskt. Perfa. Lägligt.
Ännu ett omklädningsrum, gymnastik för Lilltjejen och jag sitter avskärmad tillsammans med några andra föräldrar med strumbeklädda fötter mot kallt klinkersgolv. Med hörlurarna instoppade undviker jag eventuell social samvaro. Om en vecka ska nya
releasen sitta.
Nästa vecka Lilltjejen kommer till mig ska vi hämta nya lillkissen. Det lutar åt att hon får heta Syster. Bror, Brorsan och Syster! Lilltjejen längtar sig blå och vill till pappa - för att det enligt ett barns logik då går fortare. Jag längtar också,
kattunge hallå! Men dessutom hämtar jag nya bilen den dagen också. Osäker på vilken gråfärg den har men troligtvis likadan som den jag hade på förra V60:n.
Schizofrent
Solen skiner, regnet dånar, himlen är blå och så vräker det ned igen. Vädret är schizofrent medan vi kör ned till Falkenberg för att titta på, just det - kattungar! Vem är jag, kattkvinnan att säga nej när min Lilltjej vill fylla tomrummet efter
Lilla Grå? Mamma Brittisk korthår och pappa Norsk skogskatt, sprollar roll för en kattunge är en kattunge - bara fullkomligt och underbart oemotståndlig. Första oktober hämtar vi lilla Mona Sahlin, ett namn som med största sannolikhet kommer
att ändras, haha! Jag röstar på Syrran.
Sen eftermiddag drog jag till Pranafestivalen medan Lilltjejen var på kalas. NW hade ett tält med halvtimmespass av deras gruppträningsutbud där jag plockat grymma låtar att representera combaten. Yoga är tydligen fokus i den festivalen så vårt gratistält
med dånande musik stack onekligen ut. Få på passen men god stämning bland oss ändå och Booty Move som jag testade lär kännas imorgon...
Lilla Grå
En sommar i Olofstorp med många varma dagar. Panoramafönstren renderade ytterligare värme i huset så den stora skjutdörren stod öppen dygnet runt. Gråbröderna traskade ut och in, omtänksamt levererade de allt från möss till salamandrar och kopparormar.
Det tog någon dag innan vi började reagera på att en grå katt som tassade in och ut inte var någon av våra gråa kissar. Till slut kunde vi få en bättre skymt, mycket mindre än våra bröder. Hon strök längs kökets skåp fram till deras skålar
med torrfoder innan hon som en liten pil slank ut igen. Hon såg så liten och därmed ung ut så vi beslöt att försöka fånga den och tillse sterilisering eller kastrering för att undvika vilda kattungar. När vi uppfattade henne smita in, stängde vi dörren.
Dock tog det inte lång tid att vinna hennes förtroende och att hon faktiskt en gång haft ett hem verkade troligt. FB-forum och lappar i området till trots gjorde ingen anspråk på henne så hon steriliserades och blev kvar hos oss.
Denna morgon var hon ännu kvar men hade inte kunnat hålla tätt och var om möjligt ännu sämre, så hos veterinären fick hon somna in. Lilltjejen jätteledsen såklart men hanterade det jättebra och ville vara med under hela processen. Veterinären var fin,
hämtade ljus att tända och Ronja fick ta sin tid och säga till när hon var redo och därmed också ta farväl. Vi grät tillsammans.
Hon ville inte att hon skulle kremeras utan tas med hem som hon var för en begravning. Väl hemma hämtar hon ett Loomband hon gjort till henne dagen innan. Det ska Lilla Grå få med sig i graven.
Vi hittar en fin plats utanför bostadsområdet, upphöjt nära golfbanan. Imorgon ska vi köpa ett ljus att sätta där. Vila i frid Lilla Grå.
Föraning
Lilltjejen har somnat med Lilla Grå vid fotänden. Jag har en föraning att det kan vara för sista gången. Lilla Grå är sjuk och bara sista två dagarna har det gått väldigt fort.
Förra veckan märkte jag att hon började kissa utanför lådan. Hon klev in men inte hela vägen så det hamnade på kanten och ut. Mot slutet av veckan satte hon sig helt sonika utanför. Jag köpte helt ny låda och bytte sanden men när jag nu ser hur hon mår
var det uppenbarligen inte ett uttryck av missnöje över något som katter annars kan ta till. Sedan igår har hon inte kunnat hålla tätt utan det kommer innan hon ens hunnit sätta sig till rätta. Detta plus att hon nu bara dricker väldigt mycket
lutar åt njurarna. Veterinären trodde på det eller diabetes när jag ringde för att boka tid.
Nedre bilden från i måndags var hon som vanligt, förutom kissandet på golvet. Övre bilden från nu ikväll och hon droppade en droppe där hon stod. Tog lång tid innan hon till slut lade sig vid fotänden och beter sig på så sätt att jag fruktar men nästan hoppas
hon somnar in under natten, där ihoprullad intill Ronja. Om inte har vi tiden hos veterinären imorgon och är rädd att dagen kommer att avslutas med en begravning. Har försökt förbereda Lilltjejen på det värsta och hon blir förstås förtvivlad
- för att tårfyllt säga att vi måste skaffa en ny katt.
"-Mamma, om vi måste göra det där, anmäla eller vad det nu hette med Lilla Grå. Då vill jag ha en ny katt."
"-Avliva älskling, och du vill bara ha en kattunge."
Annars har första halvan av veckan förflutit som vanligt. Fick en hög av skolväskor och gympapåsar att ta hand om då avkomman promenerade hem från skolan med två kompisar. Än så länge tycker de att det är höjden av lycka. Mindre lycka och världens
tråkigaste morsa när hon inte fick ta med sig kompisarna hem dagen efter också. Som tur var är hon inte långsint och framme vid bilen var allt om inte förlåtet så accepterat.
Bävar lite för morgondagen samtidigt som Lilla Grå måste få somna in. Hon mår absolut inte bra. Känner mig konstigt nog inte så känslomässig, till skillnad från då Maja och Fia gick bort. Kanske tar Lilltjejens känslor över, kanske tvingar jag
mig samman inför henne, där jag egentligen inte vill eftersom jag vill att hon ska förstå att det är ok att vara rädd, orolig och att sörja. Kanske för att jag inte haft lika många år med Lilla Grå så som de andra. Tror dock att känslorna kommer
när faktum väl sjunker in. Stackars Lilla Grå!
Tja, typ
Ronja hittar partipropaganda i brevlådan. På vägen till fotbollscupen undrar hon vad det är och jag förklarar hur de olika partierna vill framstå som de bästa att styra vårt land. Vad tycker hon är viktigast för de som ska styra?
"-Att de som kommer till vårt land ska känna sig välkomna och så."
"-Varför tror du de vill komma hit?" Undrar jag, förundrad att hon verkar ha snappat upp flyktingfrågan - i någon form.
"-Ja, de vill kanske se sig omkring i vårt land litegrann?"
Det skulle man kanske kunna säga.
"-Vad mer är viktigt för dom att tänka på då?"
"-Att vi ska vara rädda om naturen och inte skräpa ner." Tja, det är ju en bra början!
Är vansinnigt trött idag, på det där sättet att kroppen bara skriker "sova" och knoppen är nästintill bortkopplad. Lämnade blod igår och ett värde på 117 är inte alltför illa tror jag men finner ingen annan orsak. Gränsen är 125 för att lämna men
då mitt värde var såpass bra förra gången kollades det inte innan tappningen denna gång.
I vilket fall som sagt helt off idag under Lilltjejens sista fotbollsmatch för Balltorp. Släpade mig runt på Universeum innan jag fann stillasittande på bio som en bra idé. Jack Londons Varghunden har jag ju läst ett oräkneligt antal gånger
och undrade lite hur de skulle få ihop den ganska brutala historien för den väldigt unga biopubliken. Många avkommor i salongen var helt klart för unga och också Lilltjejen förstod inte allt alla gånger. Hon gillade den i varje fall.
Världens snällaste Bror låter sig bäras runt nästan hur dom helst. Beter sig nästan som en Ragdoll då benen bara dinglar när hon kånkar runt på honom. Han verkar inte helnöjd av behandlingen men accepterar det, liksom Brorsan och Lilla
Grå. De hade aldrig accepterat ett sådant handhavande av mig men Lilltjejen går bra så helt klart förstår de på något sätt att hon är ett barn.
