Kör hemifrån idag med en utslagen kattunge i knät. Förkylningen vill inte ge sig och känner ingen tendens till att den verkar bli bättre - störigt! Är ju bara inne på femte dagen men känns som en smärre evighet med snor, hosta, lomhörsel och glåmighet. Less!

Men efter några dagar nu med lilla Syster här hemma kan jag bara konstatera hur fullkomligt lycklig min Lilltjej är för sin egna katt. Visst lär entusiasmen avta men känslan av att se hennes lycka kommer jag aldrig att glömma. Systers lynne verkar vara det lugna och inte så mycket rastlöst bus och lek vilket lämpar sig till Lilltjejens konstanta vilja att bära omkring på henne. När jag tittade till efter nattning igår hade kissen som synes legat kvar i hennes famn tills matte somnat.

Gråbröderna är fortsatt avvaktande och undviker alternativt ignorerar henne vilket är ömsesidigt från pluttens sida.