Arbete och avkomma, huvudbeståndsdelarna denna vecka hittills som oftast mina Ronjaveckor. Alternerar med arbete och träning de övriga och finner mig som sagt riktigt väl till rätta med denna tillvaro som jag fruktade så mycket. Full fokus på att vara mamma ena veckan och full fokus på mig själv den andra. Att finna det lyxigt låter hemskt i många öron och sticker i deras rättfärdiga moralsnören. Likväl är det den tillvaro jag och så många fler hamnat i och liksom jag också visat sig bli tillfreds med. Det är lite "jag och Lilltjejen" mot världen där vi sitter tillsammans vid middagsbordet eller är ute på någon utflykt. Första gången vi skulle åka iväg bara hon och jag efter separationen kändes både skrämmande och häftigt. Osäkerheten kring att ensam ha hela ansvaret till känslan av tillförsikt när man fann sig våga lita på sig själv och faktiskt klara det utan problem.

Imorgon är det dags för utflykt igen när vi åker till huvudstaden och kusinerna. Bus eller godis med kompisarna här är avklarat så nu står östkusten på tur. Ungarna blev helt ställda när retfulla vuxna i dörröppningarna svarade "bus", innan de drog fram godisförrådet. Vad sjutton finns det för oskyldigt bus att tillgå egentligen? 

Ungar man hör som kastar ägg ska man ju bara hänga upp i öronen över natten innan de får sätta igång och skura...