För första gången har jag Halloweenpyntat. Antingen har vi varit bortresta eller själva ute och gått bus eller godis och därmed inte kunnat finns tillgängliga för hugade ungar. Jag kommer inte vara hemma imorgon heller då jag har mitt pass men Lilltjejen kommer att gå i området med några kompisar och Johan följa med. Tänkte ställa ut godis och lita på att första besökarna inte tömmer allting. 

Grannen Mattias hade blivit utslängd då ena dottern skulle ha kompishäng så jag förbarmade mig och fick pizza som tack. Sedan spelade vi tre uppdrag av Descent vilket blev lagom tills det var dags för honom att återvända hem och kolla läget. Första delen av dagen bestod av träning, proviantering inför kommande veckan och lite kinesiska och det var min lördag. Är ddt inte denna natt man ställer tillbaka klockan förresten? 

Lunchade med min tidigare chef Nicklas idag, längesedan vi sågs så väldigt trevligt! Han hade anammat Polestar 2 Sport Edition som jag fick ta på en testsväng. Har ju hört att elbilarna är väldigt pigga och fick verkligen uppleva det nu, woho vad kul!

Den där hajpen med stor skärm som dessutom är utanpåliggande är ju bara otroligt fult och dessutom trafikfarligt. Jag passar på att såga den så mycket jag bara kan när jag deltar i tester av kommande infotainmentsystem. 

En ynka grad denna måndagsmorgon då jag rattade över Älvsborgsbron mot Torslanda. Oktoberhösten visar sig i all sin färgprakt och jag önskar jag hunnit avnjuta den ordentligt. Anna skickar bilder av decimetertjockt snötäcke i Luleå och som vanligt suger det till av längtan och saknad. Ska det vara kallt kan man väl lika väl få ha snö!

 

Det var täckkjol, fleecejacka och vantar men frös ändå där vid fotbollsplanerna i gårdagens antagligen sista cup. Lilltjejen hade inte mycket att göra under de två matcher jag hann titta på innan det var dags att åka till Frölunda, så att låta henne ta på underställ och långbyxor var klokt medan många andra sprang omkring i shorts och t-shirt. Även om man blir varm av att jaga boll tyckte jag det verkade i kallaste laget.

 

 

Lördagen bjöd på sådant där fantastisk strålande höstväder. Då hade jag lyckats planera in ett besök till Nolhaga vattenpark i Alingsås med platsköpta biljetter för oss och Evelina. Riktigt fräscht bad och gott om plats till skillnad mot Lerum som inte har tidsbokade slottar och därmed är närmast kaotiskt. Lilltjejen föredrog ändå Lerum just för den saken - att inte måste kliva upp efter de dryga tre och en halv timme det nu blev.

Jag hann komma en bra bit på virkningen trots att jag fick göra om en del, men som snigeln kommer jag i varje fall ett stycke framåt innan jag glider ned igen.

 

Den PO jag delade kontorsrum med har slutat så redan dag ett tog jag över hans plats vid fönstret, så nu sitter jag här för mig själv och myser! Ska boa in mig ordentligt, ta hit en växt att självdö i fönstret och kanske till och med ett inramat foto på min Lilltjej - en arbetsplats så som de var en gång i tiden men som jag förstått är på utdöende. Jag får ju passa på nu då ryktet går att detta hus ska rivas och vi ännu inte vet vart vi då kommer att placeras. 

 

INGA KATTER PÅ BOR…! Naaw, klart de får vara var de vill mina små kissemånsar. Tripp, trapp, trull!

Blev liten födelsedagsmiddag igår med farmor och farfar då Monica fyller år nästa vecka. Var mera sugen på morotskakemuffins och minichokladcupcakes, så det gick bli sådana istället för tårta och så uppvaktades vi båda två. Vet inte riktigt vem av oss som skruvade på sig mest när de sjöng. Jag gillar ju att baka men får låta bli eftersom jag inte kan äta upp allting. Nu när folk börjar återvända till kontoret kanske jag kan ta med det dit.

Apropå kontoret tog jag med min nya maskot dit idag. Lilltjejen hade färdigställt sitt första virkprojekt i skolans syslöjd och gav i present igår, hur söt som helst juh!  Återstår att finna på ett bra namn.

Capgemini och våra medarbetare i Kina hade från sju imorse anordnat ett "virtuellt besök till Kina". Kulturella skillnader, deras fabriker, pågående projekt och deras struktur på den organisation vi alla tillhör trots de geografiska avstånden. Mycket intressant, framför allt de kulturella skillnaderna som är värt att tänka på i sitt samarbete. CG är främst indiska konsulter och de bidrog också med underhållning av deras interna band, kallat "RubberBand". Man var beredd på lite stel och obekväm sång genom osäker Teamslinje men vilken överraskning vi fick! Från rap till ballader och Bollywood körde de stenhårt rakt igenom laptopkamera och headset. När John Legends ballad levererades med en fantastisk röst var alla glada att de stannat kvar framför skärmen under pausen. 

Fick ett mail att jag nominerats till kontaktombud och "repskapare", en person med rösträtt hos vår sektion i Unionen. Vi är över tusen personer i vår sektion så var fick de mitt namn ifrån? I vilket fall är jag faktiskt lite nyfiken, som allting annat som erbjudits mig under yrkeslivet har jag svårt att stänga dörren till något jag faktiskt inte har någon uppfattning om. Man kan ju till att börja med i varje fall ta reda på mera kring vad det innebär. 

Nåväl, passade på att springa under Lilltjejens orkesterträning. Otroligt skönt då jag knappt kommit utanför dörren denna vecka, men efter fyra kilometer brakade knät igenom. Happ. Bättre med liten sväng än ingen i alla fall och nu ska det bli ruggigt skönt att sova!

God Natt!

Lilltjejen och hennes problemfötter. Det verkar som de långdragna problemen efter hennes snabba tillväxt har lugnat ned sig. Hennes fossingar brakade iväg till en halv storlek över mig(!) och ligamenten eller vad det nu var som orsakade smärtorna verkar nu ha vuxit ikapp. Då går hon och tjongar in foten i en trädrot på skolrasten igår så att stortån blir redigt gråt-ond. Till kvällen är det en speciell träning för fotbollsmålvakter, en träning hon sett fram emot och beslutar att delta i ändå med ambitionen att vara mer aktiv lyssnare och passiv deltagare. 

Det gick ju sådär när allt var så roligt, men man såg att hon hade ont och efteråt kom krokodiltårarna. Dagen efter var tån lite svullen och fortfarande väldigt ond så fick henne att gå till skolsystern. Denna tyckte hon borde röntgas för eventuell spricka, så då vårdcentralens drop-in tider var slut och jourmottagningen på kvällen eller dagen efter var alternativet, åkte vi till akutmottagningen istället.

Jag fyllde två tygkassar med hennes målarblock, soduko, broderi, padda, bok och hörlurar, virkning till mig och så frukt och Festis. Senast jag var på en akutmottagning tror jag var då Thomas kraschade på inlines för sisådär tjugo år sedan och då gick det relativt snabbt, men jag har hört om nutidens väntetider så förberedde oss på att bli där ända till kvällen och förbi. Johan erbjöd att kunna leverera mat eller avlösning då jag hade styrelsemöte men det visade sig inte behövas.

Mottagande sköterska var skeptisk till att vi skulle få tid till röntgen idag men tyckte senare att vi skulle köpa en lott eftersom vi fick komma in såpass snabbt. Vi var därifrån redan efter drygt två timmar, röntgade och med besked att det inte var någon spricka. Gott att veta det i alla fall men med gråt-ont denna kväll lär det inte bli någon gymnastik eller fotbollscup denna vecka.

Drygt tre timmar tog kvällens styrelsemöte, segt värre! Ska installera laddmöjligheter för elbilar vilket är ett jäkla projekt. Suck och pust.

Nu sova!

Lördagspass i Majorna, budgetlördag med styrelsen och brädspel. Råbiff på Bellora till förrätt som blev middag då vi fick ta tryffelpizzan i kartong och avstjälpning i bilen för att hinna till "Kejsarn av Portugallien" på Stadsteatern. Rördes till tårar av föräldrarnas avsked av dottern och imponerades av faderns långa monolog om kärlek. Hur bär de sig åt för att memorera allting?

Arbete, träning och vardagslyx, mycket av det sistnämnda denna vecka. Men också sorg, förtvivlad sorg.

Beslöt att kolla upp Brors hosta igen som inte velat ge sig. Tyckte också att han gått ned lite i vikt. Denna veterinär tyckte vikten var ok men beslöt att ta blodprov samt röntga lungorna. Bror imponerade på hela personalen med sitt lugna och snälla sätt, gosade och gned sig mot alla och ingen hade varit med om maken till snäll kisse trots den nya och skrämmande miljön. Därför gjorde det extra ont att tvinga honom till nålstick och röntgen men så fick jag till slut svar.

Två åkommor där de inte kunde säkerställa orsaken till hostan men antibiotika skulle testas som ett första steg. Den andra var värre, njursvikt där proverna visade på en kapacitet under tjugofem procent! Trots att veterinären sade att en del katter kunde leva något år, att vi skulle testa med specialfoder för att bromsa försämringen så uppfattade jag ändå brottstycken om beslut och att jag kanske hade någon där hemma att tala med innan han eventuellt skulle få somna in.

Jag bröt ihop. Detta var inget jag hade väntat mig, min fine och snällaste Bror! 

Antibiotikan i tio dagar för hostan och nya prover om en månad för njurarna. Men vad spelar hostan för roll om värdena blivit sämre, vilket de ju enligt veterinären bara kommer att bli, att det nu bara handlar om ett fördröjande? Jag orkar inte fullfölja tanken ens och tårarna rinner av det jag nu ändå vet kommer att ske. Min fine Bror!

Igår fick jag en överraskning i brevlådan, födelsedagspresent från Nina i form av världens gosigaste tofflor, precis som jag önskat mig! De passade perfekt så jag gick bara runt och mös alldeles glad i hela mig. Att jag missuppfattat totalt och trott att hon gjort dom själv förtog inte glädjen eftersom jag vet att hon gjort ett antal redan, en konst hon påbörjade och förfinat sedan vi var i Tandådalen. Nu vet jag bara att Lilltjejen också kommer att vilja ha ett par, eller så kommer vi att fajtas om dessa då hon nu har samma, eller till och med något större storlek än jag!

 

Till kvällen var det dags för middag och senaste James Bond-filmen "No time to die". Danilo påvisade att deras otroligt snabba service förra gången inte var en lycklig slump, utan våra rätter kom in precis när vi önskade. Jag testade friterad tofu i förrätten som var riktigt, riktigt gott!

 

Det var första gången jag besökte Bergakungens IMAX-salong och det kändes onekligen lyxigt med de fällbara fåtöljarna. Dock upplevde jag att skärmen nästan var för stor, eller så behövde jag sitta längre bak än mitten där vi var. Jag fick liksom flacka med blicken för att kunna se allting, men så som alla föreställningar idag är ljudvolymen galet hög, eller är det bara jag som tycker det? I vilket fall var filmen lång men helt ok. Det är ju inte direkt jobbigt att titta på Daniel Craig i drygt två och en halv timme...

 

En annan fantastiskt fin liten guling är min Lilltjej som slutförde sitt första virkprojekt under min vecka. Hon har tidigare visat nyfikenhet för att virka när jag suttit med mina projekt men tålamodet har aldrig hållit i sig. Nu har de börjat med virkning på syslöjden i skolan och då ville hon göra ett nytt försök. Vi bläddrade i min amigurumibok och jag lyckades styra in henne på ett enklare projekt att börja med - en morot. Den skulle dock vara rosa, hennes skolfrökens favoritfärg då den skulle bli en present till henne och nu några mammaveckor senare är den färdig! Man ser så tydligt hur hon utvecklats och förbättrats under arbetets gång, supergullig blev den ju! Jag stöttade ibland, monterade och broderade ansiktet samt fäste blasten, men resten gjorde hon helt själv.

Jag har ju också försökt väcka hennes nyfikenhet för korsstygn, men allt har uppenbarligen sin tid för nu var hon redo och efter ett besök i garn- och brodeributiken hittades ett enkelt nybörjarprojekt som hon satte igång med direkt. Och hon blev så där insnöad som jag brukar kunna bli, efter jag introducerat henne gjorde hon inte annat resten av kvällen och fortsatte så fort hon hade en stund över under söndagen. Blir spännande att se om engagemanget håller sig uppe när det blir svårare projekt och inte en serverad färgmall att följa. Jag tycker i vilket fall att det är supermysigt när hon sitter där och broderar medan jag virkar.

Den som möjligen skärskådade första bilden på min Lilltjej kanske noterade en liten avvikelse. Jag såg det inte då utan först dagen efter. Delar av vänster ögonbryn saknas! Jag blev helt ställd där vid lunchbordet och ville titta närmare varpå ett muntert handgemäng utbryter. I eftermatchens badkar har hon tagit min rakhyvel och avverkat en tredjedel av hårbågen! Jag håller på att skratta ihjäl mig och hon skämsskrattar med mig. Planen var tydligen att avverka delar av båda ögonbrynen, så man får väl vara glad att hon inte fullföljde det - eller tog bort hela ena eller båda helt och hållet!

Min vackra och outsägligt knäppa Lilltjej!

 

Man kan ju undra varför de kallas sirapsbröd eller sirapslimpa när de inte innehåller ett uns sirap. Däremot desto mer farinsocker, ett helt kilo! Så det är kanske inte så konstigt att mina barndomsminnen av dessa limpor som mamma ibland gjorde, är väldigt goda - och nu också inpräntat hos min Lilltjej. De är så söta att mina vuxna smaklökar skulle klassificera dom till mera sötebröd än riktigt bröd, och kanske är det just barndomsminnet som gör att jag likväl finner dom så oändligt goda. Farinsockret i de där bruna plastburkarna med mörkare brunt lock har sedan barndomen bytts ut till en klämvänlig påsförpackning. Efter några omgångar av dessa limpor och medföljande googlingar har jag till slut lärt mig vilken utav dagens farin strö och farinsocker som gäller.

En lugnare vecka mötesmässigt och jag har engagerat mig ganska flitigt i kinesiskan. Leker med Duolingo, lånat läroböcker på biblioteket och plitar rad efter rad med tecken. Hittade en jättebra sajt för begagnad studentlitteratur och fyndade två böcker som rekommenderats. De är ju snordyra och bara ett vanligt lexikon kostar skjortan!

Chefen godkände kursen som jobbet erbjuder, licens till nån rekommenderad app- och webbaserad kurs med något kvinnonamn som min hjärna vill minnas som Rosetta Stone tror jag och så har jag som sagt min ansökan till distanskursen nästa termin. 

Den stora frågan är nu om jag kommer ha tålamod nog att lära mig. Just att memorera alla tecken och dess uttal blir riktigt tufft med min teflonhjärna!

Lilltjejen på min högra sida i sängen, Bror emellan oss och Mini på min vänstra. Egensinniga Plutt ligger på övervåningen men brukar kunna bevärdiga mig med sin närvaro nere vid fotänden ibland. När det om några timmar är dags för mitt vanliga nattkisseri ska jag fånga upp det i en glasburk och ställa in i kylen. Enligt 1177 har jag troligen mitt livs första urinvägsinfektion, utan sveda eller annan smärta, bara ett evinnerligt springande på muggen. Det är ju onekligen bra att man kan jobba hemifrån då det efter vissa möten blivit riktigt bråttom.

Testade att sticka ut på lunchlöpning runt Hills och på den knappa timmen blev det minst fyra besök ut i den fuktiga vegetationen. Kunde knappt springa nedför då det pressade på för mycket.

Till Lilltjejens gymnastik tänkte jag att endast promenad skulle funka. När jag senaste två dagarna fått gå minst varje halvtimme kan man med rätta undra hur jag tänkte. När mitt promenerande utfördes mitt i bostadsområden blev det inte bättre än att jag kissade på mig där och då! Ingen liten skvätt som jag hoppades att mitt diskreta lilla trosskydd skulle klara - det brukar räcka under mina pass, utan det fullkomligen forsade rätt igenom tightsen, rann och skvätte fritt och längs benen ned till skorna. Fasa!

Det var ju bara att gilla läget, fortsatte nu kanske något hjulbent fram till gymnastikhallen som jag misslyckats att hinna tillbaka till och förbrukade åtskilliga nävar pappershanddukar för att försöka torka det värsta. Kort efter gymnastiken är Lilltjejens orkesterträning så jag skulle bli kvar i min nedkissade härlighet ett tag till. Som tur var hade jag ICAs handlingspåsar i bagaget att sitta på.

Nu ska jag bara sömndrucken vid femtiden inatt komma ihåg den där burken…

Jag har också känt mig rätt låg senaste dagarna, tidig pms är min amatörmässiga gissning då det nästan bara är då jag får den där känslan av svårmod. Negativa tankar och stundvis gråtmild, känslor jag annars brukar ha lätt att styra undan men håller sig kvar och nöter när jag är så här. Då är träningen en lisa och lättnad så som den alltid varit för mig. 

En annan pms-effekt jag noterat är det ökade sötsuget. Var hysteriskt sugen på dammsugare under föregående veckans sista dagar, våndades men var samtidigt tacksam över att kontoret jag nu sitter i inte har något café, någon kiosk eller ens godisautomat. Innan fredagslunch med Ola kunde jag inte stå emot längre - som tur var då Hemmakväll plockat bort minidammsugarna ur sortimentet. Jag tömde nästan lådan de hade kvar ute på lagret! De är perfekta i sin lilla storlek, precis lagom…med två, hehe!

Blev lite virkning och omvirkning av mitt nästa projekt där slutresultatet kommer bli spännande att se - om jag lyckas.

En detalj jag noterade var att den kvinnliga amazonliknande karaktären som alltid finns med i denna typ av spel, för första gången jag någonsin sett - saknade gigantiska och framhävda bröst. Jag kan inte påstå att jag är någon uns av feminist men tyckte ändå att detta avsteg från fantasygenrens stereotypiska framställning av kvinnliga krigare var - trevlig. Knappt ett uns överflödig hud i dräkten men likväl kunde man (o)roa sig över detaljer och vissa designers synnerligen opraktiska utformningar, så som hennes hjälm till exempel. Nåväl, det är ju ändå fantasy, där visuella effekter går före realistiska praktikaliteter.

Lilltjejen har förhoppningsvis somnat där uppe nu, en ny Ronja-vecka ska ta vid.