Lilltjejen och hennes problemfötter. Det verkar som de långdragna problemen efter hennes snabba tillväxt har lugnat ned sig. Hennes fossingar brakade iväg till en halv storlek över mig(!) och ligamenten eller vad det nu var som orsakade smärtorna verkar nu ha vuxit ikapp. Då går hon och tjongar in foten i en trädrot på skolrasten igår så att stortån blir redigt gråt-ond. Till kvällen är det en speciell träning för fotbollsmålvakter, en träning hon sett fram emot och beslutar att delta i ändå med ambitionen att vara mer aktiv lyssnare och passiv deltagare. 

Det gick ju sådär när allt var så roligt, men man såg att hon hade ont och efteråt kom krokodiltårarna. Dagen efter var tån lite svullen och fortfarande väldigt ond så fick henne att gå till skolsystern. Denna tyckte hon borde röntgas för eventuell spricka, så då vårdcentralens drop-in tider var slut och jourmottagningen på kvällen eller dagen efter var alternativet, åkte vi till akutmottagningen istället.

Jag fyllde två tygkassar med hennes målarblock, soduko, broderi, padda, bok och hörlurar, virkning till mig och så frukt och Festis. Senast jag var på en akutmottagning tror jag var då Thomas kraschade på inlines för sisådär tjugo år sedan och då gick det relativt snabbt, men jag har hört om nutidens väntetider så förberedde oss på att bli där ända till kvällen och förbi. Johan erbjöd att kunna leverera mat eller avlösning då jag hade styrelsemöte men det visade sig inte behövas.

Mottagande sköterska var skeptisk till att vi skulle få tid till röntgen idag men tyckte senare att vi skulle köpa en lott eftersom vi fick komma in såpass snabbt. Vi var därifrån redan efter drygt två timmar, röntgade och med besked att det inte var någon spricka. Gott att veta det i alla fall men med gråt-ont denna kväll lär det inte bli någon gymnastik eller fotbollscup denna vecka.

Drygt tre timmar tog kvällens styrelsemöte, segt värre! Ska installera laddmöjligheter för elbilar vilket är ett jäkla projekt. Suck och pust.

Nu sova!