Man kan ju undra varför de kallas sirapsbröd eller sirapslimpa när de inte innehåller ett uns sirap. Däremot desto mer farinsocker, ett helt kilo! Så det är kanske inte så konstigt att mina barndomsminnen av dessa limpor som mamma ibland gjorde, är väldigt goda - och nu också inpräntat hos min Lilltjej. De är så söta att mina vuxna smaklökar skulle klassificera dom till mera sötebröd än riktigt bröd, och kanske är det just barndomsminnet som gör att jag likväl finner dom så oändligt goda. Farinsockret i de där bruna plastburkarna med mörkare brunt lock har sedan barndomen bytts ut till en klämvänlig påsförpackning. Efter några omgångar av dessa limpor och medföljande googlingar har jag till slut lärt mig vilken utav dagens farin strö och farinsocker som gäller.

En lugnare vecka mötesmässigt och jag har engagerat mig ganska flitigt i kinesiskan. Leker med Duolingo, lånat läroböcker på biblioteket och plitar rad efter rad med tecken. Hittade en jättebra sajt för begagnad studentlitteratur och fyndade två böcker som rekommenderats. De är ju snordyra och bara ett vanligt lexikon kostar skjortan!

Chefen godkände kursen som jobbet erbjuder, licens till nån rekommenderad app- och webbaserad kurs med något kvinnonamn som min hjärna vill minnas som Rosetta Stone tror jag och så har jag som sagt min ansökan till distanskursen nästa termin. 

Den stora frågan är nu om jag kommer ha tålamod nog att lära mig. Just att memorera alla tecken och dess uttal blir riktigt tufft med min teflonhjärna!

Lilltjejen på min högra sida i sängen, Bror emellan oss och Mini på min vänstra. Egensinniga Plutt ligger på övervåningen men brukar kunna bevärdiga mig med sin närvaro nere vid fotänden ibland. När det om några timmar är dags för mitt vanliga nattkisseri ska jag fånga upp det i en glasburk och ställa in i kylen. Enligt 1177 har jag troligen mitt livs första urinvägsinfektion, utan sveda eller annan smärta, bara ett evinnerligt springande på muggen. Det är ju onekligen bra att man kan jobba hemifrån då det efter vissa möten blivit riktigt bråttom.

Testade att sticka ut på lunchlöpning runt Hills och på den knappa timmen blev det minst fyra besök ut i den fuktiga vegetationen. Kunde knappt springa nedför då det pressade på för mycket.

Till Lilltjejens gymnastik tänkte jag att endast promenad skulle funka. När jag senaste två dagarna fått gå minst varje halvtimme kan man med rätta undra hur jag tänkte. När mitt promenerande utfördes mitt i bostadsområden blev det inte bättre än att jag kissade på mig där och då! Ingen liten skvätt som jag hoppades att mitt diskreta lilla trosskydd skulle klara - det brukar räcka under mina pass, utan det fullkomligen forsade rätt igenom tightsen, rann och skvätte fritt och längs benen ned till skorna. Fasa!

Det var ju bara att gilla läget, fortsatte nu kanske något hjulbent fram till gymnastikhallen som jag misslyckats att hinna tillbaka till och förbrukade åtskilliga nävar pappershanddukar för att försöka torka det värsta. Kort efter gymnastiken är Lilltjejens orkesterträning så jag skulle bli kvar i min nedkissade härlighet ett tag till. Som tur var hade jag ICAs handlingspåsar i bagaget att sitta på.

Nu ska jag bara sömndrucken vid femtiden inatt komma ihåg den där burken…