45 alltså?
Lycka i en låda! Så att Lilltjejen kunde vara med, uppvaktades jag igår på det där lite gulliga men alltjämt jobbiga sättet med sång på sängen. Av alla fina presener jag fick av Christer var det nog det billigaste som gjorde mig gladast - ett pussel! Jag började så fort jag hade möjlighet och fortsatte efter Frölundapasset, ända tills klockan passerat midnatt och jag var klar! Det var såå längesedan och har suktat varje gång jag varit i en bokhandel eller där de säljs. Denna typ av motiv var första gången och överraskande roligt. Lättare än jag initialt trodde då jag lyfte på locket och såg gyttret av färg och sönderdelade figurer. Med ljudbok på flög tiden och kvällen förbi.
Okej, blev väldigt glad över de där iPods Pro också då jag för första gången fick uppleva brusreduceringens magi. Måste ju vara livsfarligt när man vistas ute i trafiken! När jag är ute har jag nästan alltid bara en snäcka, just för att jag ska kunna uppfatta min omgivning. Nu ska jag bara vänja mig vid att inte känna mig som en högfärdig märkesnörd som ser ut att ha lagt löjligt mycket pengar på ett par hörsnäckor - så som jag alltid betraktat dessa. Varför finns de endast i vitt? Det kan ju enbart vara för Apples vilja att skylta med sina hajpade produkter och intet efter kundens vilja. Fast det är klart, de som lagt tusentals kronor på ett par öronsnäckor vill antagligen skylta med det...
Japp, Jante och jag är bästa buddies.
Osökt kan jag inte låta bli att jämföra med känslan då jag följde med Christer på lunch första gången och han suck och pust hade tagit Ferrarin till jobbet. Redan så nära marken man kunde sitta i den där lilla röda ville jag sjunka ännu djupare ned i sätet av genans. De där gigantiska solglasögonen som lyxfruarna sitter med på passagerarsidan blev plötsligt väldigt begripliga - de försöker dölja sig så mycket de bara kan!
Jag lärde mig dock se förbi det ytliga som sportbilarna så mycket förknippas med och istället uppskatta just vad det är - sportbilar och den där mullrande kraften och farten som de är byggda för. Det var ju inte för inte som jag älskade att köra min lilla Guling!
Ola hittade den förresten nyligen till salu i Skåne och nu ser jag att den ännu är tillgänglig. Min fina Guling har trimmats upp med ytterligare hundra hästkrafter och fått fånigt mönster så den har uppenbarligen fått jobba hårt sedan jag övergav den, min fina saknade Guling!
En annan fantastiskt fin liten guling är min Lilltjej som slutförde sitt första virkprojekt under min vecka. Hon har tidigare visat nyfikenhet för att virka när jag suttit med mina projekt men tålamodet har aldrig hållit i sig. Nu har de börjat med virkning på syslöjden i skolan och då ville hon göra ett nytt försök. Vi bläddrade i min amigurumibok och jag lyckades styra in henne på ett enklare projekt att börja med - en morot. Den skulle dock vara rosa, hennes skolfrökens favoritfärg då den skulle bli en present till henne och nu några mammaveckor senare är den färdig! Man ser så tydligt hur hon utvecklats och förbättrats under arbetets gång, supergullig blev den ju! Jag stöttade ibland, monterade och broderade ansiktet samt fäste blasten, men resten gjorde hon helt själv.
Jag har ju också försökt väcka hennes nyfikenhet för korsstygn, men allt har uppenbarligen sin tid för nu var hon redo och efter ett besök i garn- och brodeributiken hittades ett enkelt nybörjarprojekt som hon satte igång med direkt. Och hon blev så där insnöad som jag brukar kunna bli, efter jag introducerat henne gjorde hon inte annat resten av kvällen och fortsatte så fort hon hade en stund över under söndagen. Blir spännande att se om engagemanget håller sig uppe när det blir svårare projekt och inte en serverad färgmall att följa. Jag tycker i vilket fall att det är supermysigt när hon sitter där och broderar medan jag virkar.
Den som möjligen skärskådade första bilden på min Lilltjej kanske noterade en liten avvikelse. Jag såg det inte då utan först dagen efter. Delar av vänster ögonbryn saknas! Jag blev helt ställd där vid lunchbordet och ville titta närmare varpå ett muntert handgemäng utbryter. I eftermatchens badkar har hon tagit min rakhyvel och avverkat en tredjedel av hårbågen! Jag håller på att skratta ihjäl mig och hon skämsskrattar med mig. Planen var tydligen att avverka delar av båda ögonbrynen, så man får väl vara glad att hon inte fullföljde det - eller tog bort hela ena eller båda helt och hållet!
Min vackra och outsägligt knäppa Lilltjej!
Kommentarer
Trackback
