Klafs, klafs
Nästan hela dagen har det regnat men vid arbetsdagens slut hade det upphört och klarnat upp såpass att jag snörde på mig skorna och tog bilen till en av Sandsjöbackas naturreservats parkeringar. Testade två andra leder som blev längre än jag trodde och
förskräcktes nästan då jag såg hur länge jag varit ute men det förklarade onekligen mina trötta ben och ömma högra knä.
Det ojämna underlaget blir betydligt lurigare när man är trött och fler steg hamnade i leriga pölar, tillfredsställande på ett primitivt sätt.
Dinosar!
Christer har köpt expansionen till Dinogenics, ett av hans spel som jag tycker är riktigt bra som vi har nu testat. Fler dinosar och några fler faktorer att ta med i beräkningen så vi båda kände att antalet säsonger var för få. Men kul att få med
vattenlevande dinosar och fler landlevande.
Testade ännu en av Sandsjöbackas leder igår, lika jobbigt och kul!
Blåbär
Gråtrist väder så avbokade golftiden och gav mig ut i skogen. Vid mina turer på Sandsjöbackas leder har jag inte kunnat undgå mängden av blåbär och det har känts så synd att bara passera utan att ta vara på dem. Bären är ganska små men många som sagt
och lunchlådan jag fyllde vid tältningen har fått sällskap av en och en halv liter i frysen. Resten blev vad jag tror mitt livs första blåbärspaj! Två pajpremiärer denna sommar med andra ord, rabarber och blåbär.
Plockade för hand istället för med bärplockare som tar galet mycket mer tid men då är de rensade och klara samt inte så blöta som de blir med plockare.
Efter två veckors uppehåll från combaten var jag så speedad första tre låtarna som jag bara kan bli av nöjet att instruera att jag inombords undrade om jag verkligen skulle orka hålla den energin. Det var med nöd och näppe...!
Så nu ligger jag med Mini och Bror intill med skön trötthet i kroppen med blåa fingrar och käft.
Två rundor
Kände mig lite stel i benen men när regnet gjorde ett uppehåll stack jag ut på en dryg timmesrunda igen.
Till sena kvällen kom solen fram så fick bli en runda på Torrekulla också! Slog bort en handfull bollar och nollade några hål men likväl över tjugo poäng. Tänk om man kunde få till en jämnhet i sitt spel...
Lite småont i höger vrist, ovan vid nyckfulla stenar och förvridna rötter. Får bli vilodag från skogen imorgon.
Trailrunning!
Hittade riktigt bra skor för halva priset som jag högg under lunchen och kunde knappt vänta till arbetsdagens slut för att testa dem. Dagen var blåsig men fin och hade spanat in en ny led i Sandsjöbacka som skulle vara knappt sju kilometer.
Jag har inte sprungit på ett bra tag, var detta för överambitiöst som första runda? I värsta fall kan man ju alltid bara gå.
Flåsade som en hund första kilometern som lämpligtvis gick uppför, flåsade på det där värk-i-lungorna-som-det-gör-när-man-är-otränad-sättet. Bådade inte gott.
Men när kroppen och andningen kommit igång var det visserligen jobbigt men också riktigt roligt att kryssa sig fram bland stenar och rötter för att snabbt hitta fotfäste. Bitvis var det så kuperat att man var tvungen att kliva lugnt och framfart
för alla de med mountainbike verkar helt omöjligt. De måste ju bära sina cyklar otaliga sträckor.
Röda leden blev enligt Runkeeper drygt sju kilometer och timmen lång men tiden kändes inte alls lika lång och trölig som när jag nött asfalt.
Skorna kändes kanon för övrigt, så nöjd med mitt fynd!
Torsdagssol
Vädret är vad jag antar är typiskt svenskt med ömsom sol, ömsom regn, kall vind och stekande hett där det är lä. Lika ojämnt är mitt golfspel - frustrerande nog.
Kokade efterlängtad palt och använde kokvattnet till paltbröd innan jag insåg att jag hade en brödform för lite så en sockerkaksform fick rycka in. Varmt och nybakat så gott som bara nybakat bröd kan bli!
Vid den sköna gårdagskvällen gav jag mig ut på ännu en av Sandsjöbackas leder, nappade några blåbär här och där och gav till slut efter för frestelsen och ökade takten. Lite klumpigt med mina vandrarskor men likväl kändes det löjligt bra.
När jag nu campat vid två av lederna har löpare passerat tidigt och sent, och det har sett så himla härligt ut! Kollegor har pratat varmt om trailrunning, kollegor som tröttnat på att nöta asfalt och jag har själv börjat känna detsamma. Visserligen avskyr jag uppförsbackar och alltid föredragit minsta motståndets lag - platt och slät asfalt. Knäna har ju bråkat och mina rundor som jag också promenerar känns uttjatade. På den mycket fjärran tid jag orienterade tyckte jag ju mycket om känslan att springa i skogen, förutom den som oroade sig för att springa vilse. Och när jag med skidklubben var på träningsläger i fjällen tillhörde jag visserligen de som gnällde mest över att måsta springa, men att klafsa genom myrhål och slingriga stigar var en speciell känsla.
Nu är det inte sankmark och obanad terräng jag suktar efter utan väl markerade stigar med minimal risk att hamna vilse. När jag igår kväll hade lagt mig framför Civ6 med kvällssolen ännu tillgänglig ville jag bara ut igen! Googlat skor efter bra rabatterade alternativ, för att lubba med mina släta vanliga löparskor känns dumdristigt inte bara för vrister och knän utan hela min lekamen som helhet. Leriga stenpartier och våta rötter kan vara nog så luriga med vandrarkängor i promenadtempo så när man dessutom ska lubba över sådana vill denna tant inte riskera lårbenshalsen. Vill ut igen!
Tillbaka till jobbet
Japp, två veckors jobb medan Lilltjejen nu är hos Johan. Regn på utsidan och ljudet från tvättmaskinen når mig där jag sitter.
En heldag på Boda Borg i Karlskoga resulterade i riktigt bra skörd av stämplar samt träningsvärk. Att klättra på väggarna och krypa så snabbt som möjligt i trånga gångar är inget jag är van vid precis. Svettigt värre!
Övernattning i Örebro för att hänga på låset till Lost City. Japp, nästan två timmar innan de öppnade säkerställde att vi kom först in genom dörrarna! Vi hade ju förköp men inte Nina och co så kändes himla bra att vår tidiga ankomst säkerställde att de
också kom in. Kön blev snabbt väldigt lång!
Otto och Ronja kunde hänga i bilen intill medan morsorna stod i kön. Tio minuter efter vi ropat ut de otacksamma glinen var de less på att vänta.
Supermysigt att se de två ihop, när de sitter med huvudena rätt ihop och kollar på något, spontankramas och bara är fina kompisar med varandra.
Besöksantalet hade minskats enligt utsago och även om det i vissa delar av området blev väldigt trångt kan jag föreställa mig hysterin om de kört full kapacitet. Både Boda Borg och här blev det ur en besökares synvinkel enbart positivt.
Många timmar senare plockade vi upp våra skrynkliga barn och körde mot våra respektive landsändar i väst och öst. Jag försjunken i Jojo Moyes och Lilltjejen i film på paddan. Jag är galet pinknödig men tänker hålla ut tills vi är framme hos Johan. Strax
innan Lerum utbrister min avkomma att hon är jättekissenödig.
"Mamma, på riktigt!!"
Försvunnen i sin film har hon förträngt det till stadiet av panik.
Som två kobenta gaseller skuttade vi in bland buskarna intill en pendelparkering. Hennes lättade ljud där vi sitter på huk får mig att skratta.
"Jag blir sittande här en stund" proklamerar hon. Min fantastiska goa Lilltjej som visst kan ha sina humörsvängningar men ändå är så lätt och rolig och duktig och mysig och fin!
One mosse
Det vore en smula överdrivet att kalla det vandring, men Anders fick mig att omdefiniera målet från karaktärsbildande maratonmarsch till trevlig campingupplevelse. Fullastade för en liten skogspromenad till den lilla sjön med udda namnet One
Mosse där vindskydd, eldstad och tillika tillåtet för tältning i Sandsjöbackas naturreservat.
Vindskyddet var upptaget av en handfull killar så med tanke på trafiken i området hade vi turen att få den intilliggande eldstaden. Intog lunch, slog upp våra tält och kunde således ägna resten av dagen åt att bara vara. Plockade blåbär
och vilade ögonen på brasans lek, grillade pinnbröd, avnjöt krabbelurer och testade frystorkad middag för första gången. Visst ville Lilltjejen in och hänga i tältet med fånen ibland vilket inte tilläts så många gånger fann jag henne helt
sonika sittandes vid vattenbrynet och bara vara - tillfreds som det lät ivarje fall. Men visst fick de någon stund att ta Pokémon-gymmet som tydligen fanns just på den plats vi var(!)
Det är alltid en speciell känsla att borsta tänderna i det fria. Väldigt mysigt och rofyllt.
Barnen sysselsatte sig riktigt bra, exempelvis genom att pimpa framför våra tält. Det blev en sen kväll och en glad och förväntansfull Lilltjej kröp ned i sin nya sovsäck intill mig. Trots de brötande killarna i vindskyddet hade vi det riktigt mysigt.
Mitt nya självuppblåsande liggunderlag tillsammans med det enkla klassiska gjorde rejäl skillnad för min rygg. På den fronten kommer man helt enkelt inte undan med billigt.
På morgonen blev det lite frukost innan vi rev vårt läger och traskade tillbaka till bilarna. Jag, Lilltjejen och Otto hade sovit klart bäst medan de andra var rätt möra. En natt och ändå så otroligt mycket packning med efterföljande tvättmaraton. Fyra
maskiner och tacksam sol för underställ och vandringsbyxor att torka i, tälten torra, sovsäckar vädrade och spritköket diskat och klart. Sedan kunde Nina och Anders slockna i sängen medan jag åkte och hämtade passerkort och dator hos Rakesh.
Som förväntat fick jag ge dem en stund att bjuda på te och prata lite.
Skönt att äntligen få en fin sommarvärme igen, både av ovan praktiska anledningar men också för oss att avnjuta lite tid däri.
Imorgon ska vi upp i ottan för Boda Borg i Karlskoga så dags att checka ut här nu.
Halva tiden redan gått!
Visning på Ostindiefararen och söndagscombat med syster!
Stigfjordens naturreservat och Sundsbyleden på Tjörn med sina grottor och raviner var en positiv överraskning.
Mat, regn, spel och förberedelser inför vandring med tältövernattning. Efter två dagars regn ska det nu vara uppehåll framgent. Bara grundläggande utrustning i form av liggunderlag, sovsäckar och tält för oss sex personer fyllde nästan våra tre vandringsryggsäckar.
Vi är redo för morgondagen!
Dubbelt
Det där dilemmat igen, att inte ha en susning om hur mycket mat man behöver laga för sex personer när man är van vid två. Aron är ju typ tonåring nu och sådana, framför allt killar äter väl som hästar? Hört att de kan pimpla två liter mjölk och en
Skogaholmslimpa till mellis. Typ.
Familjen och min avkomma är på ingång och jag har rullat köttbullar som förhoppningsvis räcker och förberett mitt livs första rabarberpaj. Skördade dom från min lilla täppa och upptäckte att bladens undersida hade drösar av bladlöss. Vid de syrliga stjälkarnas
bas vällde uppretade små myror fram av mitt brötande, båda krypen är tydligen inte ovanligt hos rabarber enligt grannen. Skivorna ser ut som små vattenmeloner och jag har ingen aning om hur de smakar då jag inte har minsta lust att testa dem
råa.
Min spontana natt där i tältet gick förresten bara bra - förutom ryggen som inte gick bra någonstans. Denna tant behöver uppenbarligen en lite bättre investering för att kunna sova en hel natt under tältduk. Men det var otroligt mysigt att krypa ut genom
öppningen på morgonen och upptäcka att korna som tidigare vilat på avstånd nu betade alldeles utanför.
Lyckades montera ihop och få ned alla grejer i sina små förvaringspåsar och fullfölja den drygt fem kilometer korta leden i gryende sol tillbaka till bilen och köra hem lagom till arbetsdagen började. Vilket roligt och mysigt infall det blev!
Denna lördagsmorgon blev det morgonpromenad, dubbla sådana. Väl hemma upptäcker jag att jag tappat mina nycklar någonstans! Så det var bara att ge sig ut ett varv till i hopp om att hitta dem. Det gjorde jag inte. Fick hämta de som Pia och Camilla
har så ingen större fara på taket. Tur jag inte tog den andra knippan med ytterligare nycklar till föreningen samt till bilen...! Med Bookbeat i öronen hörde jag uppenbarligen inte när de föll ur.
Ännu mera promenad igår då det blev en golfrunda med Patrick, en stammis från combaten. Det gick katastrofdåligt. Jag kan uppenbarligen inte spela när jag delar rundan med någon...
... och nu är de här! Från bara jag till ytterligare fem och det trivsamma kaoset har intagit hemmet. Köttbullarna räckte till och pajen var riktigt mumsig! Jag kommer dock aldrig att gilla känslan av rabarberns effekt på tänderna...
Bara sådär
Låg i sängen och funderade på att somna för kvällen. Problemet var bara att klockan knappt passerat sex...
Tröttnade på mig själv och fyllde Ninas vandringsryggsäck som hon så snällt lånade ut när jag var uppe och lämnade min avkomma. Tryckte ned nyinköpta tältet, min sovsäck och de nya liggunderlagen, lite kläder, tandborste, pannlampa, vatten och två
mackor jag bredde i all hast. Måste ju testa grejerna innan vi eventuellt kör skarpt med syster, svåger och barn! Vädret såg ut att vara ok till imorgon så varför inte?
Inför deras besök hade jag under dagen införskaffat Sandsjöbacka vandringskarta och spanat lite på dess utbud.
Med en halvgrumlig plan baxade jag in ryggsäcken i bilen och drog de fåtalet kilometrarna söderut. Målet var inte vandring utan tältning och i ljungbeklädda höjder med kossor betande hittade jag vad jag hoppas är lämplig plats! Fästingar verkar det gott
om i alla fall så får se hur jag ser ut imorgon bitti!
Har lite dåligt samvete för Mini som låg ensam kvar på sängen och såg undrande ut.
Mitt liggunderlag listade jag ut hur det skulle fyllas men det som är tänkt till Lilltjejen verkar inte det minsta självuppblåsande.
Får se nu hur denna tant klarar natten, men än så länge myser jag precis sådär tillfredsställande som jag visste att jag skulle göra.
En sådan dag
Jag antar att det är vid sådana här tillfällen man ringer de där väninnorna som alltid är redo att ställa upp med vin, snacks och delade triader i soffan. Man gnäller över karlar, jobb, ungar och livet i största allmänhet. Funkar det verkligen eller
är det bara något populärmedialt påhitt?
Själv känner jag mer för att stänga in mig i en kokong gjord av egoism och självömkan, melodramatiskt ombunden av offerkoftegarn. Självföraktet över att jag ens har mage att tillåta något sådant brukar dra mig tillbaka illa kvickt
men tills dess är självförtroendet ungefär i nivå med en skalbagge. Eller den parasiterande lusen på skalbaggen, helt utan syfte eller mening i denna värld.
Att känna sig värdelös är bara förnamnet, att vilja vara ensam men ändå känna sig ensam. Att tillvaron är tom och meningslös med den frustrerande vissheten att den inte är det. Över allt man har men inte får, allt man vill men inte kan. Att inte
bara kunna vara nöjd och glad.
Är det ok att tycka synd om sig själv ibland?
Bara att skriva detta får det att lätta något. Hade jag haft de där väninnorna hade de nu ombetts att gå och så hade jag haft disk och chipssmulor att städa undan. Så mycket enklare det är att skriva...
Trippel
Vilket väderomslag det blev denna vecka. Bortskämd som man blivit kändes det synnerligen obekvämt att dra på sig långbyxor, och dubbla tröjor! Usch och isch och så här måste det kännas att bära tvångströja!
Synnerligen nöjd med min helg då jag fick tummen ur och fixade till förrådet. Mera hyllor och omorganiserat för mer effektiv förvaring. Hackat, rört och gräddat(?) femtioelva satser granola och kört tre combatpass. Billdal behövde hjälp så blev dubbelt
idag. Jättefin liten anläggning och följdaktligen liten gruppträningssal, vilket visade sig vara tur. Knappt hade vi hunnit börja låt nummer fyra så gick strömmen i hela huset. Man blir ganska rådvill i det läget. Body Combat utan stereo? Deltagarna
ville fortsätta, så det var ju bara att koppla loss iFånen från den döda ljudanläggningen och köra på!
Till låt fem placerade jag mig och fånen i mitten och så bildade vi ring och sedan fick jag med rösten vara extra tydlig kring takten, hahaha!
Men de var under omständigheterna nöjda och glada och höll stämningen uppe, jätteroligt!
Till min ordinarie klass i Frölunda hade det varit omöjligt att köra utan ljudanläggning, salen för stor och deltagarna så många. Inga problem med strömmen där i alla fall så fick till ett riktigt kul pass då både Robert och Carina var där. En deltagare
som är sugen på att bli instruktör fick komma upp och skugga i min extrainsatta femma och Robert hoppade upp och körde sjunde låten som blev en combat eftersom jag klämt in en extra femma. Till sista power fick både Carina och Robert göra mig
sällskap och energin flödade! Jag var helt slut efter Majorna igår men sådär härligt skönt slut idag.
Lilltjejen är på plats våningen ovanför, på tisdag kör jag upp henne till Nina. Shoppat loss på sovsäck, tält och liggunderlag. Blir det väder när de alla är här har vi siktet inställt på kajak med övernattning. En ryggsäck åkte också med då jag planerar
övernattning i fjällen, såvida vädret tillåter. Ser fram emot det, och än bättre - man kan hyra en hund att ha som sällskap medan man är där. Snacka om självklart!
Graduate
Jag kunde inte riktigt bestämma mig utan pendlade mellan att känna mig som en idiot till barnsligt förtjust. Man får i alla fall ge dom cred för ansträngningen att tillämpa i detta fall "Graduation Scrum master academy". Personligt levererade
gåvopåsar och besök samt hälsningar från chefer på högre nivå, inklusive personligt skrivna från en närmare medarbetare.
Ibland får man bara bestämma sig för vilken typ av person man vill vara, den skeptiska cynikern som muttrar tjurigt eller den som bjuder till och tar på sig hatten, blåser i flärptutan och gör det bästa av spektaklet. Lite gulligt var det
ändå.
Juli
Lämnar man kläder framme på sängen kan man räkna med att en katt planterar sig där. Lämnar man en byrålåda öppen får man räkna med en katt där också! Jag brukar inte vara så där slarvig, jag lovar!
Det var inte längesedan jag var och käkade på Manana (kan inte få till en sådan där våg-grej för spanskt "n" på fånen), men vad gör det när det är så gott? Lite sent omsider fick jag, Mikael och Ola till en middagsträff innan semestern. Fast Mikael
fick förhinder i sista minuten ville jag och Ola inte snuvas på godsakerna och käkade ändå, mums! Klok av senaste besöket tog jag dock en rätt mindre denna gång.
Körde mitt sista pass i Lindholmen idag. Har sagt upp den för att förhoppningsvis få plats i schemat på anläggningen de ska öppna i Högsbo i november. Att det är mest IT-folk som kan jobba hemifrån ute på Lindholmen har märkts rejält på antalet deltagare
sedan pandemin bröt ut. Men jag har haft en trogen skara stammisar som alltid dykt upp. Idag tog Jenny och Raoul med sin dotter och hon var imponerande duktig. Running-man och jumpkick brukar många ha svårt för men hon satte dom direkt! Och
både före och efter klassen var hon sprudlande glad och positiv med massa självförtroende. Vad kan hon ha varit, tolv-tretton kanske?
Anna hade gjort kollage av de böcker hon läst i juni. Det var så läckert att jag var tvungen att göra likadant. Eftersom jag nu plöjer böcker från Bookbeat var det enkelt att kolla historiken av avslutade verk för varje månad. Jag skulle nästan vilja
ha dom som planscher, maj respektive juni månad! Och ja, det är osedvanligt många böcker, framför allt i maj. Då jag blev så engagerad i De La Mottes och Christina Larssons böcker läste jag dom i fånen när jag kunde istället för att
lyssna eftersom det går mycket fortare - jag hade inte tålamod att följa uppläsarens tempo!
Det är ju toppen att ha möjlighet att kunna läsa (säger man så när man lyssnar istället?) så mycket genom detta smidiga format, men eftersom jag också vill ha dom i fysisk form inser jag att jag redan är uppe i en smärre förmögenhet. Har
nästan blivit lite smått besatt och lyssnar närhelst jag har möjlighet, bär med mig fånen eller bluetooth-högtalaren vart jag än går.
Blir intressant att se hur mina månadssammanställningar kommer se ut framgent. Har gjort några fler avsteg från deckargenren till feelgood då det blev lite väl mycket till slut där i maj även om jag klämde in Jojo Moyes "Bergens stjärnor"
där också i fysisk form. Kanske jag vågar mig på en helt annan genre som jag inte testat alls förut?
