Världens sötaste, min goaste och bästaste Lilltjej! Fredagsmys där morsan nu är lite trött i rösten efter att ha plöjt de tre sista kapitlen i "Harry Potter och Hemligheternas kammare", den andra i serien. Nu kan hon och pojkarna se på filmen nästa vecka, men hon ville se den med mig först så planen är klar för imorgon kväll! Det blev lite tårar och ångest av rädsla när de var på väg in i kammaren men hon bet ihop och ville veta hur det gick.

Det är knappt jag vågar skriva om det för då blir det liksom mera verkligt, men jag har budat på en ny lägenhet - och verkar ha slutat på högsta! Blir att kontakta banken på måndag och liksom bara köra igång maskineriet. Känns helt overkligt och väldigt läskigt rent ut sagt.

När jag budade och vann min nuvarande lägenhet befann jag mig på tjänsteresa i Indien, kanske än mera overkligt. Men då var det en lägenhet jag desperat behövde eftersom Johan hade hittat en i samma bostadsområde och hade flyttdagen klart. Jag ville ha en så nära som möjligt för Lilltjejens skull och hade turen att denna kom på marknaden.

Det hem jag nu verkar vara i begrepp att köpa är mitt egna val, inget jag alltså måste utan ett steg jag tar för att jag vill - och det är superläskigt! Har jag verkligen råd? Klarar jag verkligen att gå upp såpass i kostnaderna? Ingenting är ju definitivt förrän papper är skrivna men jag är onekligen nära!

Fick förresten veta att Kvibergs kyrkogård som jag snurrade runt på igår är norra Europas näst största, så inte konstigt jag tyckte den var exceptionell. Konstigt däremot att jag längtar till jag kan springa nästa gång, med tanke på hur tungt framför allt de första två kilometrarna går. Intranätet på jobbet meddelade att Volvo slutar sponsra Göteborgsvarvet så det blir ingen egen startgrupp eller gemensamma tröjor längre. Tycker det är rent ut sagt skittråkigt varav en stor del av upplevelsen nu försvinner. Jag får väl hitta på någon egen knäpp utstyrsel att lufsa runt i... Förslag någon?

Sjukt nöjd med mig själv som kommit ut på tre löprundor denna vecka. När det är så lugnt på mötesfronten passar jag på under lunchen. Första försöket häromveckan irrade jag omkring inne på SKFs område. Denna gång tuggade jag helt sonika längs Gamlestadsvägen bort mot Alelyckan. Åt det hållet kan man inte göra så mycket mer än att springa fram - och tillbaka. Såvida man inte känner för att avnjuta uppförsbacken till och sedan runt Kortedala. I den formen är jag inte riktigt.

Drygt fem kilometer fram och tillbaka är rätt lagom men vill ändå gärna ha några kilometer till. Hörde en annan löpare tala om en närbelägen kyrkogård man tydligen kunde snurra på så googlade fram riktningen och testade idag. Kvibergs kyrkogård var ju enorm!  Lite kuperad dessutom vilket jag inte är så förtjust i, men där kan man verkligen snirkla sig omkring och tugga kilometrar. Höll mig nästan till ytterkanterna och fick lite drygt sex kilometer. Upptäckte att det fanns fler ytterkanter att utforska - och fler backar men känns bra med ett ok alternativ. Tycker det är mysigt på kyrkogårdar och kan föreställa mig hur vackert det kan vara där under sommaren. Trots att den var så stor skapade dess planering och kuperade ytterkanter många fina områden för alla dessa begravda. Visst kunde något fält med de nästintill likadana stenarna paraderande i linjära rader ge ett deprimerande intryck, rad efter rad efter rad, men också vemodigt på något sätt. Alla dessa människor, alla dessa personligheter, liv och erfarenheter som låg samlade där. Själv känner jag inte att jag behöver någon sten eller grav för Lilltjejen att känna skyldighet att förvalta. Jag kan låta min aska göda någon trevlig buske eller något. Varför ska man behöva gå till en grav för att minnas och visa aktning - eller vad man nu gör? Minnas kan man väl göra var dom helst och den där aktningen märker jag inte ändå där jag ligger. Men jag har också förstått att det ligger mycket symbolik och tröst i att ha en plats att gå till, till och med där den man minns och saknar faktiskt finns - i mumifierad eller pulvriserad form. 

Plutten växer så det knakar och är så mycket mer kattunge än Gråbröderna någonsin var. Det ruschas, det klättras - som tur var inte i gardiner, det bökas, jagas akvariefiskar utan framgång och glufsas. Jag har väl redan nämnt att hon äter det mesta och just som det barn hon är gör precis vad hon vill. Jag lämnar köket två minuter och kattskrället norpar en av middagskotletterna från skärbrädan. Till och med avokado trugade hon i sig. Att låta matlådor svalna på bänken är meningslöst och Christers förberedda frukostmackor kan aldrig lämnas obevakade.

Roligt att se är dock brottningsmatcherna med framför allt Brorsan. Liksom med Lilla Grå är Brorsan den dom har lättast att umgås med andra katter men då Grå var ointresserad av att busa gör Syster det desto mera. Krumsprång, nacksvingar och jakt så pälstussar nästan yr, den lilla katten och den stora, väldigt underhållande som sagt och mysigt att de kommer så bra överens. Bror är för övrigt sig själv igen, dock inte lika pigg på att gå ut som förr. Jag misstänker att han blivit sparkad eller något.

Hittade en avbokad tid för däckbyte på fredag. Denna vecka har kylan slagit till och med varningar om snöblandat regn framgent  är det verkligen dags.

Lakshmikar är tillbaka efter sin semester och hade med sig indiska godsaker. Jag är synnerligen förtjust i de silvriga som är gjorda av cashewnötter vilkas namn som allting annat är hopplöst att komma ihåg. 

När jag hämtade Lilltjejen i söndags var bland det första hon sade att vi måste hem och läsa - för pojkarna och hon vill se andra Harry Potterfilmen men jag propsar på att hon måste "läsa" boken först. Ett kapitel per kväll är rätt lagom och utan att ha kollat hur många kapitel vi har kvar tror jag nog vi kan klara det. Den är ju rätt mycket mer otäck, och värre blir det ju för varje bok så får se vad hon tycker om filmen sedan.

Det här var inte roligt, inte roligt någonstans. Kroppen värkte och lederna smärtade oavsett vilken ställning hon intog. Ögonen sved och öronen var fyllda av ett svagt men distinkt sus. När hon rörde sig igen fylldes hennes näsa av gammal svett och unkna sängkläder. Med en grimas av vämjelse och oförmögen att ens uppbringa ett ynkligt stönande använde hon vad som kändes sina sista krafter till att rulla över på sidan och tömma vattenglaset som Calle omtänksamt ständigt fyllde på. Det kändes som en seger. Med slappa fingrar tog hon de febernedsättande tabletterna han placerat intill och tvingade igenom sin brännande hals. Inte roligt över huvudtaget.

En tidigare elev och vän på FB hade kommenterat ett inlägg från Sverigedemokraterna varav det poppar upp i mitt flöde. Jag ger mig aldig in i trådar som dessa då det helt sonika är meningslöst. Majoriteten är blinda och döva för sakargument och ser minsta försök som en provokation och anledning att klassificera en som "inte för, då är du emot". Just denna fråga råkade jag dock läsa om och kunde därmed inte låta bli att kommentera. Dumt, jag vet då det inom trettio sekunder mycket riktigt kom det nyanserade motargumentet att det mycket väl handlade om att tillmötesgå "icke svenska barn". Frågade var i artikeln detta stod varav svar uteblev.

Varför jag inte kunde hålla fingrarna i styr var när jag såg de snabba kommentarsskrivarna mycket riktigt vrida skolledningens beslut till att handla om islam och att tillmötesgå nyanlända. Blir så ledsen att se hur SD tar sina chanser att hitta stöd för sin agenda genom att utnyttja människors brist på källkritik. Det är en sak, lite att jämföras med företag och lurendrejare som passerar diverse gränser i jakt på profit. En annan sak och som gör mig mest ledsen är just alla dessa som kommenterar som så uppenbart hugger på SDs bete och utan förbehåll underblåser dem. Skolchefens namn, mailadress och telefonnummer läggs ut i tråden, versaler, arga emojis och utropstecken florerar.

Jag kan själv tycka att luciatraditionen är mysig, men jag skulle inte gå i taket om den uteblev och Lilltjejen skulle knappast heller gå under. Lika delar mysig som ett stressmoment med majoriteten av knoddar stående likt rådjur i strålkastarljus medan föräldrarna försöker klämma till den perfekta Instagrambilden. Undrar hur många lussefiranden som föregåtts av skrik, gråt, hot och mutor i hallen medan tomtedräkten trycks på av stressad småbarnsmamma med svetten rinnande mellan brösten och de torra lussekatterna klämda under armen. Mysig tradition värd att skapa upprop för att bevara? 

 

 

Tänkte mig en sväng ut på golfbanan men otydliga regler kring frost och vinterbana gjorde att jag inte vågade utan ställde mig en stund på drivning rangen istället. 

Tog en promenad ute vid Arendal och fann lite nya vägar och vackra platser. Man kan knappt tro att det är mitt ute i ett tungt industriområde där man åt ena hållet har de fantastiska vyerna och åt det andra företagarnas stora byggnader. På helgerna är det ju lugnt här ute och har därför på något sätt blivit lite av ett smultronställe.

Skulle leta tidpunkt för när Gråbröderna kom till oss och bläddrade bakåt i bloggen. Hamnade i det känslomässiga kaoset kring det jag fått reda på och påmindes hur ont det gjorde. Samtidigt var det som att läsa om en annan person och det slog mig hur öppenhjärtligt jag delade med mig av allt som jag kände och upplevde. Det var verkligen mitt sätt att hantera och bearbeta det hela. Mitt sätt att genom en publik blogg markera för mig själv att jag inte hade något att skämmas för, att det handlade om mina känslor, mitt perspektiv och mina tankar. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle ha kunnat hantera det på något annat sätt. En del, vilket kanske anses vara det "rätta", öser ur sig och tar hjälp av vänner och närmaste familj. Andra trycker ned det inombords och låter det värka ut, kanske med hjälp av alkohol, kanske genom att begrava sig i arbete. Rasar, skriker och gråter för sig själva, inombords, innanför sina välordnade fasader. Jag hamrade ut mitt innanmäte på tangentbordet och fann en tröst hos den möjliga läsaren som bara genom sin tid att läsa bekräftade mig och mina känslor. Det var allt jag behövde, och det betydde så ofantligt mycket, antagligen lika mycket som den som vänder sig till bästa vännen eller den stöttande föräldern.

Tänker på det där ibland med föräldrar och den självklara roll de har hos så många. Den där fallskärmen, den där trygga grunden de alltid kan vända sig till.

Min sextioåriga kollega berättar om sin dotter som efter en separation letar lägenhet. Hur han och frun belånar huset för att hjälpa henne med den insats som krävs. Jag hör otaliga liknande exempel och det ter sig så självklart - från båda håll. Det är så främmande för mig. Dottern är ju vuxen, ska man ekonomiskt förlita sig på sina föräldrar då? Svaret är självklart. Skulle min vuxna Ronja komma till mig i liknande trångmål skulle jag förstås vilja göra vad jag kunde för att hjälpa henne. Antar jag i varje fall. Men ser jag på andra känns det väldigt fel, är inte det dubbelmoraliskt konstigt? Jag hade aldrig kunnat stå ut med skammen att låna av mina föräldrar, och de hade aldrig undsluppit ett tillfälle att påminna mig om den skulden heller. Jag antar att det är däri skillnaden ligger, att vi aldrig hade någon förbehållslös relation, det där självklara som man ju ska ha, som jag hoppas jag och Lilltjejen kan ha. Det är ju helt upp till mig.

Det var onekligen rätt trevligt att sätta sig i bilen igår efter arbetsdagens slut. Den beställda blombuketten väntade på passagerarsidan och Christers kemtvättade jacka hängde där bak. Jag kanske kan betraktas som bakåtsträvare i vissa fall men detta skulle jag nog kunna anamma den dagen det erbjuds på riktigt med de tjänster jag nu kunnat prova samt de roliga och innovativa förslag ni kommenterat. De har tvätt i piloten men leveranstiden är ett dygn. Jag skulle önska tvätt som görs klar under dagen, morgonens träningskläder hade varit najs att ha rena och slippa tvätta när man kommer hem. Lite synd att jag har gratis biltvätt, annars hade jag testat biltvätten. 

Efter ett mördande pass i Majorna betade jag av julklappsinköpen. Nästan så jag banne mig kan ha det avklarat nu och till och med slagit in rubbet - med tveksam hjälp av Syster. Hittade en klapp till mig själv också, tyckte den enkla ljusstaken var himla söt!

Wiliam drog av sig jackan med otåliga rörelser och slängde den hjälpligt över kökets enda stol som han passerade på de tre steg det tog från den lilla tamburen till ettans lilla allrum. Mörkret härskade på andra sidan det stora panoramafönstret, studentlyans enda behållning där på nionde våningen och man några timmar tidigare kunnat beundra skymningssolen över stadens myller. Han tände taklampan och fönstrens mörka glas fylldes av hans sparsamt möblerade hem och en gänglig spegelbild med mörkt brunt hår över urtvättad t-shirt och slitna jeans. 

Den lilla soffan som också agerade säng när han orkade bädda ut den, knakade upprört när han kastade sig ned och fiskade upp mobilen ur bakfickan. Sin vana trogen öppnade han sina sociala medier och scrollade igenom senaste timmens händelser. Irritationen steg än mer då han möttes av annonserna. "Black Friday" ropades ut överallt och människornas konsumtion skulle slå nya höjder. Denna materialism och jakt på prylar gjorde Wiliam vansinnig. "Köp, köp, köp" var folkets mantran och konsumtionen deras religion. Han vägrade gå med på det, våga vägra var hans mantra när kommersen passade på att maximera sin profit vid dagar som dessa. "Black Friday", "Alla hjärtans dag", "Fars dag och "Mors dag", "Halloween" och julhysteri. Var kom denna galna köplust ifrån? Denna jakt på "fynd" och svaghet inför kommersiella köpedagar? Nej, han stod över dessa svaga sinnen och i hans ögon masshysteri i pengaspenderande, för att inte tala om det enorma slöseriet på jordens redan begränsade resurser som detta bidrog till! Våga vägra, att det kan vara så svårt?

 

Så var det dags för ännu en cancerförebyggande provtagning. Sällan känner man sig så fånig och utsatt som när man står där naken från midjan och ned. 

Rena löpande bandet idag med kö när jag kom till mottagningen. In, av, upp, myspys, tack, ned, på och ut. Nästa!

Bytet av iFån gick relativt smidigt men för BankID sade bank-killen att jag behövde min dosa. Använder någon den längre? För att aktivera BankID på nya fånen måste man logga in på Internetbanken. För att logga in på Internetbanken behöver man, just det - BankID! Hej moment22 som supportkillen hjälpte mig kringgå. Sedan skickade han en ny dosa bara för att...

En ny app ska testas och utvärderas så har nu beställt tjänsterna kemtvätt, återvinning och blommor. De hämtar respektive lämnar alltså i min bil, så återvinningen är (om det funkar som det ska) borta från bagaget när jag åker hem i eftermiddag och blommorna väntar redo. Kemtvätten ska vänta ren och klar i bilen imorgon. Ska också testa frukosten där den levereras när man anländer till jobbet, samt eftermiddagssnackset som väntar då man ska åka.

Som synes funkar det inte felfritt, just pilotprojekt som det är. Rätt kul att kunna bidra med feedback och konsumentkritiska ögon vilket är just en stor del av syftet med hela Pilot X. Vad finns det mer för tjänster som man önskar fanns att tillgå?

Hohoho, saffranssemla! När är fettisdag egentligen hm? Sprolla roll, intog min första förra veckan, mumsfilibabba!

Bra energi i Backaplan idag och till skillnad från Frölunda igår var jag mer med i matchen både fysiskt och mentalt.

Christer sover förnöjsamt intill medan jag pickar fån, oförmögen att sova. Han lyckades övertala mig att se första avsnittet av The walking dead, jag som verkligen ogillar zombiefilmer! Varför måste de ha trasiga ansikten? Och låta sådär? Borde de inte kunna svälta ihjäl? Varför ser man så mycket trots att man håller för allt utom ett hörn? Visst är det den olyckligt käre killen från Love Actually som spelar huvudrollen? Stör mig på att jag vill veta hur det går för honom, jag vill inte se mera...!

Efter de många dagarnas mörker har helgens solsken varit välkommet. Det har dock inte avnjutits särskilt mycket då det i vanlig ordning varit fullt upp med Lilltjejens aktiviteter. 

Tjolöholms julmarknad var helt ok med helt hanterbar mängd människor. Kanske för att vi kom på eftermiddagen, kanske för att området var såpass stort - men antalet utställare var ändå färre än jag förväntat.

Väldigt mysigt i alla fall att gå omkring där och tajmade in både tomtens godisregn och eldshowen då mörkret fallit. Lång tid lades vid näverflätarens bås där Lilltjejen var väldigt intresserad och förälskade sig i en jättefin liten väska som fick läggas till julklappskontot.

Till kvällen väntade bostadsrättsföreningens trettioårskalas och mest för de utlovade barnaktiviteterna hade jag anmält oss. Lilltjejen hade också väldigt roligt och andraplatsen till tipspromenaden var extra boost. Vi blev kvar mycket längre än jag avsett och hade själv rätt trevligt med att lyssna på lite av områdets skvaller och småäta av det som bjöds.

Lägenhetsvisning igår och FlipKidz avslutning innan gasen i botten till Sonyas kalas i Partille. Roligt att Lilltjejen ännu bjuds av sina gamla vänner i Olofstorp! Nu är det ju inte länge kvar till det är hennes tur och det har velats en hel del mellan alla alternativ som finns. 

Julen närmar sig, helt galet!

Pustar lite medan Lilltjejen simskoleplaskar. Hemma och vände efter gymnastiken och försökte att inte skämmas som en hund för den pågående höststädningen i bostadsföreningen. Slank in och slank iväg. Intressant när koden som anges för alla tre alternativa p-appar vid Åbybadet placerar en i Litauen. De har byggt om parkeringen och förvirringen är total. Ägaren till grillen Franks bevittnade min parkeringsnöd och erbjöd gratis lunch för mig och avkomman efteråt. Han och en kompis motade badgäster från sin parkering som alla stressade föräldrar ställde sig på.

När dagens aktiviteter är avklarade är planen Tjolöholms julmarknad. Aldrig varit där då ska bli intressant. Om det inte är allt för hysteriskt med människor brukar det vara rätt mysigt att gå på sådant. Man får ta det för vad det är.

Plutten växer då det knakar medan Lilltjejen bestämt hävdar att hon är lika liten som när hon hämtades. Vet inte riktigt hur det är med Bror. Morgonen efter veterinärbesöket spydde han i Ronjas säng, fick sin ordinerade dos smärtstillande och kräktes igen morgonen efter - i Ronjas säng. Trög i magen imorse och kämpade på lådan så misstänker att han inte tål medicinen och skippade den denna morgon. Stundtals nästan sig själv i ett mera lågmält format och aptiten är ännu sådär, tigger och vill ha men äter inte mycket. Han ligger mest i Lilltjejens säng, så också nu.

Ska testa Knivbrev men som vanligt tänkte jag inte till utan stoppade ned mina tre mest använda knivar och förseglade enligt instruktion. Att det idag är fredag och det kan ta upp till tre vardagar att få tillbaka dem innebär att jag får klara mig inte bara halva nästa vecka utan också denna helgen med mina sekundära knivar. Nåväl, i-landsproblem.

Lilltjejen hade Evelina med hem från skolan så vi körde lite fredagsfilm i soffan efter spagettimiddagen. 

Nu är klockan inte ens tio och jag håller på att somna. Kan inte ens skylla på en intensiv arbetsvecka. Jag är ingen kvällsmänniska och har aldrig varit. Zzzz! 

Jag vet inte riktigt, men Bror ligger hos Lilltjejen och verkar tämligen nöjd. Veterinären ägnade knappa tio sekunder att klämma och känna för att gissa på troligt trauma, dvs att han ramlat eller skadat sig på något sätt och därför var mera rörlig i bakkroppen idag än jag noterade igår. Han har alltså mest troligt återhämtat sig något sedan vad-det-nu-var i måndags då han fräste och morrade åt oss medan han långsamt rörde sig till skyddade platser. Jag har svårt att föreställa mig vad han kan ha råkat ut för under måndagen då han varit hemma och kan inte erinra mig om jag släppte in honom på morgonen, dvs att han varit ute under natten och då råkat ut för något. 

I vilket fall fick han smärtstillande och visade bättre aptit när vi kom hem. Ska ge honom i fyra dagar och sedan se hur han mår. Veterinären tyckte i alla fall inte att jag skulle bekosta några större undersökningar i nuläget. Fine Bror, alltid så kelig och flitig knävärmare.

Fick nya jobbmobilen idag, iFån XR som till skillnad från sexan känns tung och gigantisk. Aktiverat och loggat in på alla femtioelva appar, bråkat med iTunes och återställt spellistor som av någon äpplig anledning försvunnit. Följde med ett sådant där plånboksfodral som omintetgör magnethållaren i bilen. Visst är det ett bra skydd för en fummelfia som jag men blir nog till att hitta ett vanligt skal - om fånen nu bara inte är för tung för magneten. Skulle inte förvåna mig...

Också deprimerande är Bror där något verkar ha hänt. Han mår uppenbarligen inte bra men påvisar ingen smärta när jag försökt klämma lite på honom. Han rör sig långsamt och undflyende på det sätt som kännetecknar ohälsa plus att hans glupande aptit bara tvärt försvunnit. Bokat tid hos veterinären imorgon och än en gång på kort tid förbereder vi oss på det värsta. Fattar inte hur det kunde komma så fort när han så sent som i söndags var som vanligt. Kanske han fått i sig något som fastnat, men då borde han kräkas? Stackars Bror.

Näe, det blev ett inlägg i moll, känner mig generellt lite nere av någon anledning. Till nyheternas intro sades något om den mörkaste november på lång tid. Kanske kan skylla på det.

Calle går gatan fram med blicken rika rak som ryggen är böjd. Åren har tagit ut sin rätt på lekamen och hälsa men den blågrå blicken fångar upp allt omkring honom på det lilla förortstorget. Det är förmiddag och luften som ännu är sval och mättad av nattens fukt väntar på att solens strålar ska sträcka sig in sin försommarvärme mellan betongbyggnaderna. Han kommer fram till sitt mål, parkbänken med sina nötta brädor, flagande fernissa och slår sig ned, noga med att släta ut rocken under sig. Så ofta som hälsa och väder tillåter är detta hans plats, för en stund eller några timmar. Strategiskt placerade är de två bänkarna med en papperskorg emellan och spirande syrenbuskar bakom i full förberedelse att om några veckor kunna sprida sin väldoft och Calle perfekt utsikt över ortens centrum och samlingsplats. Det skamfilade kommunhuset i sin trötta betongklädnad tronar stoiskt invid det moderna köpcentrets blanka glasfasad där enstaka tidiga individer passerar genom de stora snurrdörrarna. En kvinna med illröd halsduk med ett truligt barn i hand, en man med kavaj, axelväska i läder och brådskande steg. På väg till tandläkaren med den lilla? Och paketet med den missigenkännliga formen av blombukett i mannens hand kunde betyda en glömd födelse-eller bröllopsdag?

Till höger i det rektangulära torget där Calle sitter mitt i dess södra långsida ligger livsmedelsbutiken där tiggaren precis slår sig ned på sin medhavda provisoriska sittdyna gjord av en gammal filt i en plastpåse från nämnda butik. Det gråsprängda håret kikar fram under den brunmönstrade scarfen och när hon höjer blicken och får syn på honom lyser hon upp i ett igenkännande leende som för ett ögonblick lyser upp de trötta ögonen. Han nickar lite kort tillbaka, försöker att inte besvara leendet då det vore opassande. Kvinnan tar inte illa upp av hans sedvanliga frostiga gensvar, att väcka anstöt är hon van vid men hoppas att en dag kanske kan nå fram till den buttre mannen med den ensamma blicken. Tillsammans sitter de där på var sitt håll och ser människorna passera. 

Resan hem från huvudstaden var lika smidig som uppresan och Lilltjejen hann få en stund med Syster innan vi åkte till Johan för överlämning. Efter timmarna i bilen kändes det rätt skönt att köra sin klass. Några ställde upp på foto efteråt vilket alltid gör mig lika glad.

Ronja blev förresten klar med sitt första brev på vägen hem så nu hoppas vi på svar!

En lugn vecka har förflutit med jobb och träning i vanlig ordning. Syster och Gråbröderna kommer jättebra överens nu och till skillnad från Lilla Grå så busar Syster med sina bröder, rejäla brottningsmatcher där hon ofta slutar som "vinnare". Hon äter allt, och tigger som en hund. Möjligtvis att hon låter bli bakverk och den barbequekryddiga kycklingen som svalnar på bänken, men annars har hon varit på det mesta. Mina inpackade frukostmackor, bröd, makaroner och smör. Frossa gör hon dock inte då brödernas ständigt stående torrfoder får vara ifred. Men när våtmaten serveras är det hon som glufsar i sig sin portion först för att sedan  knuffa undan de grå och förse sig av deras. Och dom är för snälla för att säga ifrån och försöker bara nappa åt sig en munfull där de får chansen.

Nu ligger Gråbröderna intill i sängen medan lilla Syster huserar någon annanstans. Rätt var det är hör man något konstigt ljud som man får kolla till. Av någon anledning, tror det var Christer som började kalla henne Plutten vilket både jag och Ronja tog efter. Försöker låta bli - för hon förblir ju ingen plutt! Kan ju inte bli som grannens katt, en tjock och butter hankatt som heter Lillis!

Wheeee! Efter frukost drog jag och Aron för att nyttja våra födelsedagspresenter. Nina tipsade när den beställda Alan Walker-hoodien visade sig fallera både storleks- och kvalitetsmässigt. Som tur var åkte vi i god tid då den på Waze inknappade adressen också visade sig finnas uppe i Upplands-Väsby eller liknande. Blev ett ööörnande på motorvägarna och omväg utan dess like innan vi var på plats i Bromma - ett stenkast från vår utgångspunkt...

Nåväl, vi hann utan problem (Polestaroptimering på bilen är trevligt), instruerades och drog på utrustningen. Tiden gick fort och visst var det en upplevelse, riktigt kul sådan. Syns det på bilderna hur jag dreglar? Det blåste ganska rejält om man säger så och att le stort var kanske inte det smartaste. Vågade inte torka av mig under flygturen eftersom minsta rörelse påverkade hur man rörde sig där inne. Kändes som det låg nära till hands att förvandlas till en bingoboll.

Skulle jag göra det igen för de pengarna? Tveksamt eftersom jag nu testat, men med erbjuden rabatt dagen till ära köpte jag presentkort för mig och Ronja. De ska öppna i Göteborg till våren och hon lär knappast vilja göra det utan mig så blir en rolig aktivitet att göra tillsammans.

Lilltjejen var besviken att inte följa med men fick utflykt och gofika med sin moster istället.

Efter lunch åkte vi alla till MoS för bio vilket väl nu börjar vara tradition vid våra besök. Superhjältarna II var rätt lång men ok. Lite enklare bak hemma igen innan middag som Anders förberett, vietnamesiska vårrullar som var riktigt gott och fräscht. Dessutom friterade han räkchipsen själv.

Det har badats, bakats och jagats godis. Testade sugar paste för första gången vilket var lite småkul. Storasyster visade sig vara rena naturbegåvningen!

Undertecknad fick oxfilemiddag av omtänksamma familjen, garanterat senfritt och hänger nu sketastrött i soffan. Nina spelar mina spel på paddan och Anders spelar Red dead redemption II. Det har ju hänt en del på tv-spelsfronten sedan Mega man och Ice Climber om man säger så...

Konstigt att hostan kommer till kvällen och sedan morgonen. Har det något med horisontalläget eller ansamling av slem att göra? Min diafragma har nog aldrig varit så ofrivilligt vältränad.

Framme i huvudstaden i varje fall. Tycker det är mysigt att resa med Lilltjejen då hon är världens enklaste med bara någon enstaka fråga kring hur lång återstående tid vi har kvar till destinationen. Jag lyssnade på P3 musikdokumentärer medan hon hade hörlurar till sin padda, målade lite och påbörjade sitt första brev. Hoppas kunna få till en brevväxling med Meja i Malmö vilket jag tror Lilltjejen skulle uppskatta. Bra sätt att uppmuntra läs- och skrivträningen på också.

Skönt och avslappnat med mumsiga fiskknyten och Harry Potter-läsning. Otto hade varken läst eller sett så jättemysigt när jag fick börja läsa första delen för honom. Innan läggdags blev det två kapitel då också Aron och Lilltjejen lyssnade tillsammans i soffan. Ronja gillade verkligen första delen och plöjer nu filmen lika frekvent som någon av de andra film-manier hon haft a la Frost, Kung fu panda och så vidare. Filmen är i mitt tycke rätt kass och än sämre i den svenska versionen. Jag fattar inte hur de inte kunnat få till en bättre dubbning då inte ens de vuxna har tillstymmelse till inlevelse i sina repliker. Men Lilltjejen är förtjust i alla fall vilket är huvudsaken.