Anstöt
Dagens skrivpuff:
Calle går gatan fram med blicken rika rak som ryggen är böjd. Åren har tagit ut sin rätt på lekamen och hälsa men den blågrå blicken fångar upp allt omkring honom på det lilla förortstorget. Det är förmiddag och luften som ännu är sval och mättad av nattens fukt väntar på att solens strålar ska sträcka sig in sin försommarvärme mellan betongbyggnaderna. Han kommer fram till sitt mål, parkbänken med sina nötta brädor, flagande fernissa och slår sig ned, noga med att släta ut rocken under sig. Så ofta som hälsa och väder tillåter är detta hans plats, för en stund eller några timmar. Strategiskt placerade är de två bänkarna med en papperskorg emellan och spirande syrenbuskar bakom i full förberedelse att om några veckor kunna sprida sin väldoft och Calle perfekt utsikt över ortens centrum och samlingsplats. Det skamfilade kommunhuset i sin trötta betongklädnad tronar stoiskt invid det moderna köpcentrets blanka glasfasad där enstaka tidiga individer passerar genom de stora snurrdörrarna. En kvinna med illröd halsduk med ett truligt barn i hand, en man med kavaj, axelväska i läder och brådskande steg. På väg till tandläkaren med den lilla? Och paketet med den missigenkännliga formen av blombukett i mannens hand kunde betyda en glömd födelse-eller bröllopsdag?
Till höger i det rektangulära torget där Calle sitter mitt i dess södra långsida ligger livsmedelsbutiken där tiggaren precis slår sig ned på sin medhavda provisoriska sittdyna gjord av en gammal filt i en plastpåse från nämnda butik. Det gråsprängda håret kikar fram under den brunmönstrade scarfen och när hon höjer blicken och får syn på honom lyser hon upp i ett igenkännande leende som för ett ögonblick lyser upp de trötta ögonen. Han nickar lite kort tillbaka, försöker att inte besvara leendet då det vore opassande. Kvinnan tar inte illa upp av hans sedvanliga frostiga gensvar, att väcka anstöt är hon van vid men hoppas att en dag kanske kan nå fram till den buttre mannen med den ensamma blicken. Tillsammans sitter de där på var sitt håll och ser människorna passera.
Kommentarer
Trackback