Fick med en del av de grymma Frölundianerna efter dagens specialklass. Nittio minuter och grymt mycket folk, så jäkla kul! Snacks, dricka, choklad och utlottning och vi säger tack och hej till år 2018! Många har varit med mig i flera år, så himla roligt!

Sköna sista dagar på året. Plutten har börjat gå ut och vansinnigt gulligt att se hur Gråbröderna följer henne, ser efter sin lilla Syster. 

Emilie kom över igår och gick erfara palt för första gången och nyss nämnda lilla katt har hållit mig sällskap till pusselläggandet. Var ett tag sedan jag pusslade nu och påmindes hur rogivande det är.

Verkar inte som jag lyckades fånga det på bilden men det ångade så gött om bilen där det stod varm och uppvärmd bland de andra frostbitna när jag kom ned imorse. Ja må vara bakåtsträvare i vissa fall men denna teknik anammar jag utan problem!

Oändligt skönt att köra Triins torsdagspass efter juldagarnas lökande och frossande. Fick med Carina och Sofia att teama också. 

Ett gäng timmar nöta koreografi idag också inför söndagens specialpass då jag och Robert kör en och en halv timme. Är lätt trött i kroppen kan jag säga...

Får härliga skidbilder från Sälen där Johan nu är med Ronja och bonusfamiljen. Annandagen möttes vi upp i Västerås. Lilltjejen åkte till snön och jag till mörka och blöta västkusten.

Men innan dess fick vi mysiga dagar i huvudstaden och trollstavarna till Otto och Lilltjejen blev flitigt använda. Vid ett besök på MoS kunde jag inte låta bli en mysdress i Disneybutiken. Önskar de funnits i vuxenstorlek!

Gav Carcassonne till familjen som jag tyckte var riktigt bra och fick Ticket to Ride av Christer. Så mycket spel, god mat och bara vara - så som det ska tycker jag.

Fick smaka saffranspannkaka för första gången, mycket gott! Och så tog hela familjen en tur ända ut till Täby enbart för att jag kunde besöka "The American store" där Anders sett att de sålde Lawrys! Köpte de två de hade kvar och fick familjens nästan fulla burk. En riktigt kul affär där jag lätt kunnat shoppa mera. Eller ja, det gjorde jag också i form av Super Mario-muggar. Vet inte om det är så hemmahörande i Amerika men gick bra ändå. Tyckte jag var duktig som lät bli den från The Simpsons, Flanders-citerande dörrmattan. 

Just det, en annan klapp från Christer måste jag ju dokumentera. En intern grej som fick mig att skratta hysteriskt men resultatet var ju bara så gulligt! Ja, han har gjort den själv! Han heter Sten och kommer bokstavligt talat från Rörö.

Det är julaftonsmorgon och jag är vaken först av alla. Är man inbiten tidig-vaknare så är man. Huvudstaden har snö, inte mycket men ändock betydligt mer än den mörka och blöta västkusten och mysfaktorn går upp direkt!

Otto och Lilltjejen är så inne i Harry Potter nu och trollformlerna haglar konstant. Därutöver har kusinerna badat, bakat och klätt en gran som trots sitt syntetiska ursprung barrar nästintill lika mycket som en riktig redo för tjugondag knut.

Medan jag nattade Lilltjejen ljöd de karaktäristiska ljuden av pappersprassel och tejp som revs från övervåningen. Då systers pojkar brukar kunna vara lika villiga att sova som, tja de flesta barn blev jag snabbt varse effektiviteten av hot om uteblivna klappar om minsta nästipp kikade ut. Där undertecknad spekulerade i den tortyrliknande jämförelsen att tvingas ligga och lyssna på allt det där prasslet kvällen innan julafton hävdade Lillstrumpan att det enbart bidrog till den förväntan och spänning som hör julen till, erinrande egna erfarenheter från vår egna barndom. 

Anders griljerade skinkan och jag fick äntligen avnjuta tunnbrödsmackan som är så mycket jul! 

Om några timmar är det dags att störa sig på de bortskämda barnens materialism och självklara förväntan på oräkneliga klappar, något som ingen annan än den grymtande föräldern kan skylla på än sig själv.

Sista dagen på kontoret innan jul. Höjer blicken och ser något sticka upp. Hahahahaha! Önskar jag tagit mina renhorn men tror Lilltjejen fick med dig båda diademen till Johan.

Sista dagen till ära snodde jag ihop lite fika att bjuda mitt team på. Nu är jag nojig att det inte ska räcka då jag drog med fler i inbjudan. I vilket fall fick man improvisera lite för att hindra glasyren att rinna av!

Konsultföretagen förser landskapen med julgodis och pepparkakor. Burkar och korgar töms på nolltid när IT-Volvianerna går över dom likt gräshoppor. Marcus hade sparat en av sina till oss som jobbade sista dagen. Jag tog bara några stycken...!

Fotografen stövlade in och uppfyllde de fördomsfulla kriterierna för temperamentsfull konstnär. "Bort med det! Flytta den dit! Har du inget annat att sätta där!?" Katterna var ingen uppskattad rekvisita då de med den långa exponeringstiden skulle förvandlas till suddiga blubbar. Synd tycker jag som tycker kissemissar höjer mysfaktorn i vilket ruckel som helst - såvida man inte lider av allergi eller djup skräck för katter.

Min passerade veckas arbetsinsats med att stuva undan så mycket som möjligt underlättade markant. Blir intressant att se vad karln gör med Photoshop. Fick ha jul hemma fram till tredje advent i alla fall. Med julfirande i Sholm och Lilltjej hos Johan är det meningslöst att plocka fram den igen. Planerad visning är kort efter nyår så kan avnjuta mitt avskalade hem tills dess. Känner inte alls för att plocka upp kartongerna ur förrådet. Vad sjutton har jag i dem? Inget jag kan komma på att jag saknar nu. Lilltjejen däremot kanske kan ha vissa åsikter om sitt kliniska skrivbord.

Målningen klar! Ser ingen större skillnad men ger mig själv några duktighetspoäng. Lilltjejen visade en entusiasm man väl bara kan drömma om när hon dubblerat sin ålder. Eller ja, intresset höll i sig en hel kvart innan det var roligare att leka med flyttkartongerna. Har fyllt förråden med allt personligt och allmänt bröte. Vårt hem är nu naket och opersonligt men känns så skönt! Jag gillar ju minimalistiskt och när man nu tvingats att rensa inser man hur hemmablind man blir av alla ackumulerande grejer. 

Har inte blivit mer än ett löppass den passerade veckan så väldigt skönt att köra igår. Allmänt rörig i knoppen som vanligt när den nya koreografin trängs i hjärnan. Idag och onsdag kör jag och Robert den nya medan jag måste köra den gamla på torsdag då Frölunda inte släpper nya förrän på söndag. Min hjärna har svårt att hålla flera koreografier igång, tänk de som kör flera koncept!

Aldrig varit inne i Göteborgs domkyrka och väntade mig inte den sparsmakade dekor och utsmyckning många kyrkor har. Våra platser längst bak fann jag lämplig med tanke på Lilltjejens tycke efter torsdagen men så började kören sjunga, just det, längst bak alldeles bakom våra ryggar. Det gick bra dock och farmors öronproppar användes bara någon enstaka gång och då nog mer för sakens skull. 

Visst var det en helt annan nivå på denna kör men blev ändå inte lika berörd som luciaaftonens föreställning. Den sistnämnda var mer personlig och med soloframträdanden som trots varierande röstkapaciteter ändå var väldigt starka. Mysigt att till slut ha kommit iväg till en sådan här tillställning ändå, har ju velat och tänkt nästan varenda jul.

Så var ännu en vecka vid sin sluttamp och Lilltjejen avverkar sin näst sista simlektion. Besöker RA ute i Torslanda och PIE-teamets sprintplanering. Väldigt intressant och det blir så tydligt hur viktigt det är att hela teamet är samlokaliserat. Och tekniska hjälpmedel till trots är jag nog en som klart föredrar det handfasta och därmed konkreta formatet med fysiska boards då man får så mycket bättre överblick över hela processen än på en skärm.

Var väldigt mysigt i alla fall att träffa Monica och Tomas igen, de är så himla fina. Känner ju att jag liksom förlorat "rätten" till dem trots att de alltid försäkrat motsatsen och aldrig visat annat heller. Är så glad att jag vågade ta detta initiativ.

En stund senare gick i varje fall Lilltjejen med på att ge "skrikandet" en chans till så till kvällens julkonsert i domkyrkan har farmor lånat ut sina öronproppar! Själv får jag nog komma ihåg näsdukar!

Hohoho! Rätt trevligt att komma ut till garaget efter jobbet och ratta hem i en ny XC40! Project X avslutade med en sista tjänst - gratis lån av valfri modell till följande dag så mitt val föll på denna piffiga som jag inte alls skulle säga nej tack till att behålla. Lilltjejen tyckte jag absolut skulle köpa den. 

Hemmavid är det målning som nu gäller. Min uppskattning av färgnyansen var bokstavligt talat uppåt väggarna så alla tre måste göras. Jättekul sedan att upptäcka hur maskeringstejpen drar sönder fondväggens mörkbruna tapet! Så jag målar tre väggar för att åtgärda några mindre skador - bara för att skapa nya betydligt värre på den fjärde. Verkligen jättekul. 

Både Christer och Robert har erbjudit sin hjälp men stolt och enveten som jag är kör jag på trots att jag aldrig gjort detta förr. Kan själv, vill inte (ut)nyttja andra och så vidare. Hur svårt kan det vara liksom? Sedan ligger det mycket i känslan att faktiskt göra detta på egen hand.

Sedan skulle jag inte ha några problem att leja ut denna typen av jobb, för då betalar jag ju för det och ingen skuld kan läggas på mig. Jag vet, resonemanget kan klart ifrågasättas men i sådan form stöptes jag.

I vilket fall, kort efter att min avkomma somnat är jag själv i säng för att plugga koreografi. På måndag måste den sitta och i vanlig ordning är jag sent ute. Måste dokumentera, blommor i fönstret!

Stylisten hävdade bestämt att blommor behövdes inför fotograferingen och visningen. Hjälpte inte att jag påtalade den dödsdom de stackarna skulle erläggas vid ett inköp av mig. Nu kan jag bara hoppas de överlever till visningen nästa år. Borde kanske ha väntat med inköpen till helgen och gett dem ytterligare några dagars frist. Två vita mattor fick också följa med hem till badrum respektive Ronjas rum och jag kan väl erkänna att jag behövde ersätta de pingvinmönstrade egensydda soffkuddarna i kulörta färger med mera diskreta och till soffan matchande istället. Jag himlar mentalt åt hennes väntade stylingtips samtidigt som jag låter min inre inredningsagnostiker suga åt sig som en svamp. Att en så enkel sak som vit och rund matta öppnar upp både ljus och volym påminner onekligen om vikten av detaljer.

Christer avskyr min grå fåtölj hur bekväm den än är och hävdar att den är ful som stryk. Stylisten var mer diskret i sin förfrågan om den inte bara kunde lyftas ut ur lägenheten helt och hållet. Elakingar. Min älskade fåtölj!

Plugg var det ja. Lär somna innan låt tre...

 

 

Olivia, en kollega som nu är på annan avdelning överlevde leukemi som ung. Inför vår stora omorganisation kommer vi att hamna i samma produktteam och Diana blir min chef-chef igen. På hennes och Olivias initiativ samlades vi alla denna eftermiddag för att pärla de populära armbanden som Ung Cancer säljer. Tyckte det var jätteroligt då jag sett andra delta i pärlsittningar och själv också velat bidra på det sättet. Nu fick jag äntligen chansen och hann göra femton stycken på knappt två timmar. Tiden flög fram! Alla fick också göra ett armband efter eget val till sig själva så med en liten tanke på Rosa Bandet blev det ett i just rosa.

Är det inför-jul-aktiviteter som renderade något färre på golvet denna dag? Kul att ha fått in några nya som uttrycker hur roligt de tycker det är - och jobbigt! "Sett fram emot det hela veckan!" Var en kommentar och då är man ju bara så nöjd som instruktör!

I vilket fall har ingen av mina katter någonsin varit på vare sig gardiner eller tapeter med sina klor - förutom Lilla Grå. Av någon anledning hittade hon tre ställen på väggen i vardagsrummet som hon satte klorna i. Det hann inte bli mycket men så kom Syster och tyckte de uppfläkta remsorna var skojiga och undertecknad fick barrikadera med soffkuddar igen.

Mäklaren trodde stylisten skulle be om kosmetisk åtgärd så trots att jag aldrig tapetserat och än mindre spacklat blir detta ett spännande projekt. Jag är insiktsfull nog att skippa tapetsering och gå på målning istället. Frågan är bara hur mycket jag ska satsa på. Med tre väggar i samma färg borde alla tre målas, men kanske det räcker med bara de två där skadorna är? Den tredje där bokhyllor och tv är åtskiljs av det höga smala fönstret i hörnet. Hm. 

Apropå Syster så är hon nu tillbaka efter en vecka hos Johan och co. Bonusbröderna vill gärna ha katt men då de misstänkte allergi ville de testa med Syster. Så hon fick följa med Lilltjejen förra söndagen och kom nu också således med hem. Så nu är kissarna tre igen och ordningen återställd. Tydligen gick det bra så får se om mitt frö om kattungar från Syster kan slå rot hos de vuxna där borta!

När jag kom dit för att hämta langades Syster från famn till famn med de fyra benen hängande och tålmodig min. Misstänker att hon finner det ganska lugnt och skönt att vara hemma igen, hehe!

Just kollat på Ant-man and The Wasp. Vill också ha en sådan dräkt! Riktigt bra och kul film, klart en av de bättre Avengersfilmerna.

Började helgen med julbord ute på Tjolöholms slott. Blev avis där också, på pianisten som delade sin repertoar av jultoner på ett sätt jag bara önskar jag också kunde.

Kickstartade denna lördag i Majorna med den låtmixen som verkligen är galet jobbig. Jag är helt slut till sista powerlåten, och så har jag lagt Reach out där! Det är inte mycket kraft i slagen kan jag bara erkänna men ååh vad bra låten är och gensvaret från deltagare gör det så värt det. Armarna var alldeles darriga flera timmar efteråt.

Fick lite ärenden gjorda på Frölunda torg innan premiärbakning av saffransbullar. Kändes och såg rätt udda ut att baka ut dem exakt som vanliga bullar men gula - och med mandelmassa. Men de blev goda! Gissa vilka som är mina, och nej det är inte de brända - faktiskt.

Imorgon blir det mördarmixen igen för Frölundianerna. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Imorgon avslutas piloten och jag kommer nog främst att sakna parkeringen. Fast visst var det onekligen trevligt att sätta sig i bilen vid dagens slut och finna sin beställda yoghurt intill. Fick med en banan också så vet inte om det var en bug, eller blandade ihop, missuppfattade eller var extra generösa.

I vilket fall försvann den trevliga känslan och ersattes av panik när jag kom fram till Frölundas anläggning tjugo minuter innan mitt pass ska börja och upptäcker att jag glömt träningsväskan på jobbet. Det blev således att shoppa av utbudet vi har på klubben och ett avlönat pass som ger minus på kontoutdraget. Kan ju bara vara tacksam att vi säljer kläder. Som tur var hade jag ett par gamla träningsskor liggande i mitt fack just för denna typ av nödsituation. 

Blev inget bra pass alls då jag aldrig riktigt fick fokus och känslan. En form av tur igen att det var relativt tunt med deltagare.

Träningstoppen jag nödgades köpa hade sådana där inlägg och jag fattar inte varför. Varför vill någon ge sken av större bröst när man tränar? Va? Har jag missat något? Blir man starkare? Snabbare? Förklaring tack!

Kör tillbaka till fastlandet med en kompott av känslor i maggropen. Ängslan, spänning, upphetsning, oro, förväntan och upprymdhet. Efter några telefonsamtal och nu också personligt möte med min bank-, öh, kvinna beslöt jag mig för att våga. Meddelade mäklaren, åkte hem och påbörjade middagen. Mäklaren ringer, säljarna skriver gärna redan ikväll och fyrtiofem minuter senare sitter vi där kring bordet. När jag kommer hem känner jag mig darrig i hela kroppen. Antingen är det för att jag precis skrivit på ett kontrakt för mitt största köp på egen hand - eller för att jag endast åt en saffranssemla till lunch sex timmar tidigare.

Säljprocessen för min lägenhet inleds redan imorgon. Läskigt!

 

Det var tvunget att dokumenteras. Linda använde strykjärnet! Att ett sådant inklusive strykbräda ens existerar i mitt hem är enbart på grund av att Christer behöver stryka dina skjortor. Själv köper jag inte ens stryknödvändiga kläder just för att slippa göra just det. 

Det andra att dokumentera var just syftet med det premiära användandet, nämligen julgardiner. Premiär för sådana också. De har hängt med från föräldrahemmet och bott i botten på jullådan i väntan på att det en dag skulle hända. Så det var typ tjugoåriga veck som till och med jag insåg inte kunde accepteras till allmänt beskådande. Om jag inte minns fel sydde mamma de där gardinerna. Eller hävdade att hon gjort det i alla fall.

Innan man hade en avkomma bestod ens julpynt av en ljusstake i fönstret. Nu känns det plötsligt både mer nödvändigt men också mysigare att skapa lite julstämning hemmavid. Ser fram emot eventuell kommande jul att pynta en egen utsida och ingång då jag är lite svag för julbelysning av den enkla men enligt mig mysiga varianten på träd och buskar.

Nu ska jag plöja nästa bok för att påminna mig och avgöra hur pass otäck den kan vara. De blir ju värre ju äldre han blir och hon är öppen för tanken att faktiskt vänta lite med nästa bok om jag anser att det är bäst.

Lilltjejen kör sin gymnastik och jag hänger i bilen. Brukar passa på att handla under tiden, så också denna dag på den närbelägna lilla Ica-affären här i Lindome. Första gången var jag vilse och irrade med blicken efter handscannerapparaterna. Det tog en stund att inse att jag faktiskt inte var på Ica Maxi så blev en smått nostalgisk känsla att gå där och helt sonika lägga sina grejer i en korg och sedan på bandet vid kassan.

Idag ljöd larmet när jag passerade. Liftkorten från Sälen jag förvarar i armfickan har tydligen den inverkan på butikslarm. Så vet jag det.

Vädret är grått och ruskigt men med några plusgrader kan det bli en bra dag att besöka ännu en julmarknad. Har blivit lite av ett återkommande moment, kanske något som kan bli en av min och Ronjas traditioner - att besöka Gunnebos julmarknad. Detta år ska vi bara beta av lunch och simskola först.

Christer deltar i flipper SM i helgen och jag är lite avis då jag också vill spela. Är helt värdelös men det är ändå kul.

En löpare joggar förbi, jag vill göra det med!

          "Mamma, vem är Hosianna Davidsson"?

Det tog några sekunder innan jag fattade och några till att ordna anletsdragen och förtydliga att det var "Davids son". Och bara medan jag nu skriver detta undrar jag om det faktiskt kan stämma. Var inte Hosianna en tjej? Då kan det väl inte vara en son? Ja, ni hör ju hur noll koll jag har och blir svaren skyldig när Lilltjejen frågar vem så dessa båda var. Jag har inte den blekaste. 

Är det här mina skyldigheter som "stolt svensk" som SDarna frågade mig kommer in? Det där idoga värnandet om våra kristna traditioner som är värt hatstormar och mediadrev? En SDare kallade mig invandravurmare och jag tillåter mig tvivla på att särskilt många av dessa traditionsvurmare kan hjälpa mig och min avkomma förklara ovan psalm.

Lyssnar man på den mycket korta texten kan man kanske räkna ut att Hosianna ska föreställa Jesus, eller? Men han skulle ju föreställa Guds son, som då alltså heter....David? Hamnar jag i skärselden nu för min uppenbara okunskap? Det känns som man lika gärna kunnat sjunga om flygande falukorvar men så länge man gjort det till en tradition finns ingen orsak att ifrågasätta det.