Hur svårt kan det vara?

(null)
Hohoho! Rätt trevligt att komma ut till garaget efter jobbet och ratta hem i en ny XC40! Project X avslutade med en sista tjänst - gratis lån av valfri modell till följande dag så mitt val föll på denna piffiga som jag inte alls skulle säga nej tack till att behålla. Lilltjejen tyckte jag absolut skulle köpa den. 
Hemmavid är det målning som nu gäller. Min uppskattning av färgnyansen var bokstavligt talat uppåt väggarna så alla tre måste göras. Jättekul sedan att upptäcka hur maskeringstejpen drar sönder fondväggens mörkbruna tapet! Så jag målar tre väggar för att åtgärda några mindre skador - bara för att skapa nya betydligt värre på den fjärde. Verkligen jättekul. 
Både Christer och Robert har erbjudit sin hjälp men stolt och enveten som jag är kör jag på trots att jag aldrig gjort detta förr. Kan själv, vill inte (ut)nyttja andra och så vidare. Hur svårt kan det vara liksom? Sedan ligger det mycket i känslan att faktiskt göra detta på egen hand.
Sedan skulle jag inte ha några problem att leja ut denna typen av jobb, för då betalar jag ju för det och ingen skuld kan läggas på mig. Jag vet, resonemanget kan klart ifrågasättas men i sådan form stöptes jag.

I vilket fall, kort efter att min avkomma somnat är jag själv i säng för att plugga koreografi. På måndag måste den sitta och i vanlig ordning är jag sent ute. Måste dokumentera, blommor i fönstret! (null)
Stylisten hävdade bestämt att blommor behövdes inför fotograferingen och visningen. Hjälpte inte att jag påtalade den dödsdom de stackarna skulle erläggas vid ett inköp av mig. Nu kan jag bara hoppas de överlever till visningen nästa år. Borde kanske ha väntat med inköpen till helgen och gett dem ytterligare några dagars frist. Två vita mattor fick också följa med hem till badrum respektive Ronjas rum och jag kan väl erkänna att jag behövde ersätta de pingvinmönstrade egensydda soffkuddarna i kulörta färger med mera diskreta och till soffan matchande istället. Jag himlar mentalt åt hennes väntade stylingtips samtidigt som jag låter min inre inredningsagnostiker suga åt sig som en svamp. Att en så enkel sak som vit och rund matta öppnar upp både ljus och volym påminner onekligen om vikten av detaljer.
Christer avskyr min grå fåtölj hur bekväm den än är och hävdar att den är ful som stryk. Stylisten var mer diskret i sin förfrågan om den inte bara kunde lyftas ut ur lägenheten helt och hållet. Elakingar. Min älskade fåtölj!
Plugg var det ja. Lär somna innan låt tre...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0