Bror i knät
Femårskalas på Lekstaden i Kungälv. Ronja som träffat Erics föräldrar massor av gånger blev tokblyg men inför paret som skulle köpa bilstolarna var det full rulle. Vem blir riktigt klok på barn och deras resonemang alla gånger?
Började dagen med att ringa Cleanpipe. Verkar som de bara puttade vad-det-nu-är längre ned i rören eller något. Återstår att se om de fakturerar återbesöket eller inte.
Det dåliga (läs blöta) vädret har omöjliggjort gräsklippning med följden att det nu är rena djungeln där ute. Och ju längre det blir desto längre tar det att torka upp i klassiskt klippningsdilemma.
Idag fick det bära eller brista. Hann tugga igenom hälften innan ösregnet kom.
Ringt varenda återförsäljare i närområdet utan resultat. Lägger nu hoppet på min efterlysning på FB.
Hundra procentig baby alpaca från BC garn någon?
Ons-tor
Stolt Lilltjej som byggt sin första Lego-sats på egen hand genom att följa instruktionshäftet.
Vädret klarnade upp till gårdagskvällen så vi tog en promenad ned till Vallen där Lilltjejen stannade hos pappa medan jag stretade tillbaka uppför backarna för att skruva ihop nygamla matgruppen vi fyndat på Blocket.
Idag hämtades vår gamla matgrupp som troget hängt med mig sedan tiden jag bodde i Umeå. Sedan drog jag och Lilltjejen till Liseberg.
Köande, kaninkramning, glassätande och bushus. Imorgon blir det mera bushus fast i Kungälv när det vankas barnkalas på Lekstaden.
Sängläge
Gamla vs nya. NW-rabatten tog marginellt udden av ockerpriset och samvetsförebråelserna. Intalade mig att de gamla helt enkelt inte funkar längre att ha på jobbet. De har gjort en bra insats i gruppträningssal, kontorslandskap och till och med joggingrundor. Nya, lite mer diskreta får ta över.
Anna inspirerade mig vid besöket i Luleå, så idag grävde jag fram virknålen och satte igång! Om jag fullföljer avslöjar jag vad det är...
När bara vi tjejer ska äta brukar ju blodpudding vara ett enkelt och gott alternativ. Det andra är fiskbullar. Hummersås såklart. Smakar precis som när man var barn.
Vi väntade där i nödutgångens skylts dunkla sken i salen, trampade omkring lite. Några deltagare tyckte vi ändå kunde köra något då de ändå var där. Sagt och gjort. Jag hade ju musiken i mobilen och de flesta kunde den ju. Nedlagd i en glasvas som Sandra hittade blev det såpass resonans att vi kunde uppfatta takten i alla fall. Inga problem att göra sig hörd utan headset! Så där stod vi i dunklet utan luftkonditionering och slog, sparkade, svettades, knäade och fnissade. Efter två låtar kom strömmen tillbaka, wohoo!
Nu kunde vi köra ordentligt och deras låtmix ta vid. Gött svettigt då luftkonditioneringen dröjde. Grym insats av tjejerna.
Semestermåndag nummer fyra
07.00 ringde mobilen. Kände inte igen numret så ignorerade det. Knappa minuten senare ringde den igen så gav efter. Cleanpipe var redo att stå till tjänst så varför inte. Bara att kravla upp ur sängvärmen. Nyårsafton fick vi lägligt nog totalstopp. Medan vi hade jourkillen i luren gurglade det till på ett dinosauriedjupt komiskt sätt och vad-det-nu-var släppte. Vi slapp astronomisk faktura för att kunna preppa nyårsmiddagen och sedan dess har avloppsrensning stått på att-göra-listan. Sista veckan blev det dock så markant att var dags att få tummen ur.
Vilken fashinerat läskig geggamoja han spolade upp ur röret. Passade på att fråga honom om kuligheter de fiskat fram ur människors avlopp. En uppblåst full-size Barbara(!) och en tvåkilos brandsläckare var två exempel.
Där blev nästan fascinationen större kring hur man bär sig åt att få ner sådant i avloppet än varför.
Därefter tillbringade vi nästan sex timmar på Liseberg!
Johan anslöt en tvåtimmes fri parkering och åkte sedan hem via Mölndal. Han blir kallsvettig bara av att gå i en välfylld matbutik.
Väl hemma stack jag direkt ut och sprang. Tog en extra sväng genom samhället men fick ändå skrapa ihop de sista metrarna till milen fram och tillbaka på parkeringen, haha!
Eftersvett a la Frölunda
När combaten inte kommer till Kållered under semestertider får Kållered komma till Frölunda - i form av grymma Christina! Gick ock kändes mycket bättre denna gång jämfört med igår. Konstigt, inte alls. Dock lite träningsvärk i axlarna. Får försöka komma iväg på ännu ett pass i veckan.
Shoppat lite till idag medan Johan varit på Landet med Lilltjejen. Och när man sölar thaisås på sin vita kofta är det bra man köpt en cardigan att byta till. Målet var en vår/höst jacka men var hittar man det? En icke sportig variant.
Nu är Johan på GAIS-match så jag ska hem och lösa av farmor. Nästan eftersvettats klart för en dusch.
Untz, untz, untz!
Jahopp, tänkte mjukstarta och repetera koreografin genom att löka som deltagare på Sandras pass i Majorna idag. Vi var ett gäng som satt där utanför salen och väntade. Och väntade. Klockan blev tio och ingen Sandra. Vad göra? Rycka in förstås!
Helt oförberedd och flera veckor sedan jag körde koreografin. Hjärnan var inte riktigt med om man säger så.
Det gick hyfsat ändå men phu vad jobbigt det var. Inte bra att ha semesteruppehåll! Stretchlåten blev dock en enda röra, hade inte koll någonstans men deltagarna var så tacksamma att de fick pass över huvudtaget. Phuu!
Tydligen hade Sandra vaknat med feber och då receptionen är obemannad den tiden varit oförmögen att få fram sitt dilemma.
Efteråt blev det shopping i stora mått. Frölunda torg en regnig lönehelg. Det var ungefär lika mycket folk som på Naturhistoriska museet dit Johan åkt med Lilltjejen. Jag lyckades avstå både träningskläder och träningsskor, klapp på axeln. Hittade lite jobbkläder. Och en subwoofer, hähä!
Men det finns ju inget dåligt väder eller hur? Lilltjejen ville prompt leka i sin mya sandlåda som Johan överraskande byggt medan vi var i Stockholm.
Kanske var det också det dåliga vädret som drev Lilla Grå tillbaka hem igen. Hon har varit borta en vecka. Vi lämnade ju alla grå utomhus när vi åkte till Örebro och Karlskoga. Lilla Grå blev visst förnärmad eller nåt och vandrade iväg. Nu är hon tillbaka i alla fall till allas vår lättnad.
Snart slut
Ätit för mycket än en gång. Jäser vid köksbordet medan barn nattas. Godnattsagor och sådant är inget jag och Johan applicerat på Ronja. Hon somnar oftast framför paddan. Föräldrapriset till oss, tack så mycket. När de somnat igår plockade Nina och Anders fram gummibanden och moster var synnerligen produktiv. En mus, haha!
Det blev faktiskt lite solsken igår så då bjöds det på grillad oxfile ute i värmen. Gottigt!
Senare på kvällen kom flera helikoptrar över huslängorna. Och de blev kvar i timmar. Svaret fick vi morgonen efter. Mannen stapplade in till grannlängan och avled visst i ambulanshelikoptern. Min Volvo skymtar i nedre hörnet...
Kanske man blivit avtrubbad av alla skjutningar överallt och allmänt elände för händelsen lämnade mig faktiskt rätt oberörd.
Idag tyckte Systeryster att jag skulle få lite egentid så hon tog barnen till ett lekland medan jag och svågern drog till skogs för kantarelljakt.
Myggigt, lite regn och dammsugat på de gula rackarna. Men det var riktigt härligt att bara klampa omkring i skogen och svettas som en gris. Knappa kilot fick Anders ihop. Mitt bidrag kunde inte ens räknas.
Blev lite snabbshopping med Nina innan middagen. Hittade lite träningstopar och jobbkläder.
Roligt att se hur bra kusinerna leker ihop. Lilltjejen kommer att sakna dom när vi åker hem imorgon.
Lökar lite
Japp, har rastat löpskorna också i Stockholm och Ursvikens fina skogsområde. Bitvis smala och av lera såphala stigar, till och med ett nedfallet träd men i övrigt kanonbra spår. Och framför allt, bra skyltat.
Vi åkte alla till närliggande Mulle Mecks lekplats där det var massor av ungar och massor av roliga saker för dom att aktiveras kring. Anders som cyklat dit tog över vakten medan jag och syster drog till spåren. Medan hon promenerade femkilometaren högg jag sjuan. Införstådd med min bristfälliga minneskapacitet fick det bli den tvådelade färgmarkören då jag annars bara skulle glömma vilken solid färg jag valt. Simmade femhundra meter igår och att bara hålla reda på antalet längder var ju nästintill hopplöst.
Tisdag
En frusen Lilltjej i duggregn och en snäll kusin och gudson. Ronja svalde ungefär halva äventyrsbadet. Nu ska det bli palt!
Noll-åtta-land
Att puttra i bilkö gör liksom inget när man har en Lilltjej som är nöjd där bak och vägsträckan råkar vara den vackraste mellan start- och slutdestination.
Ömsom vräkte regnet ned, ömsom strålade solen. Det blev en liten avstickare i Linköping.
Tyckte faktiskt jag behärskade mig rätt bra.
I Luleå fick Lilltjejen lära sig av Emma hur man gör Looms-armband. Så väl på plats här blev det armbandsverkstad.
Än en gång ätit för mycket, och mer kommer det att bli. Ujuj.
Pust å stånk
En mycket trevlig helg är till sin ände. Det bidde lite shopping i Örebro innan Mikael och Johanna anslöt för bio och middag. Jag åt (som vanligt) alldeles för mycket.
När Boda Borg så öppnade i Karlskoga tio noll noll var vi på plats och taggade till tusen.
Betydligt fler rum än Sävsjö samt mer genomarbetade. Mycket snyggt gjorda!
Vi frustade och pustade, stönade, stånkade, svettades, funderade och klurade. Pausade bara för att sleva i oss tacobuffe innan det var på't igen.
Av de tjugosex rummen (med underrum) fixade vi nitton. Sedan var klockan 18.00 och stället stängde. Vi var mörbultna och svettiga men tämligen nöjda med vår insats.
Vi ööörnade till Landet i rekordfart där en ännu vaken Lilltjej hämtades upp. Regnet vräkte ner när vi nådde Göteborg. Så där så man fick krypköra på motorvägen.
Var ett under av effektivitet när vi kommit hem. Packat upp, tvättat (supersnabbprogrammet) och packat om. Gött är det då vi kan åka mot Stockholm under förmiddagen imorgon än om vi måstat övernatta på Landet.
En kul och välbehövlig helg för mig och min andra semestervecka har gått tämligen väl. Blev några timmars körning idag. Imorgon dubblerar jag det. Tur att jag gillar att köra bil!
Fina!
Martin, Anna-Karins man tog jättefina bilder igår. Jag måste bli bättre på att använda vår kamera och framför allt lära mig vad den går för.
Detta är Sture. Hans matte kom ned till stranden för att bada. Otroligt fin och väldresserad. Dök efter tång, haha!
Detta är Sture. Hans matte kom ned till stranden för att bada. Otroligt fin och väldresserad. Dök efter tång, haha!
Sommardag
By day and by night.
Vi kunde inte ha fått bättre väder till vår dag ute på Stora Askerön. Kunde heller inte bli mycket bättre med sol, god mat och gott sällskap till det. Tack för en härlig dag!
Lite frukost på Landet innan vi lämnar Lilltjejen här hos farmor och farfar och styr kylaren mot Örebro.
Har sett dom här och där både här och i norr. Och även Källsby-bönderna bidrar - rosa ensilagebalar!
Uppdatera lite
Med tanke på hur pass fulltecknad kommande vecka är vill jag tillse att uppdatera innan jag hamnar ännu mer efter. Jag vet ju själv hur högt jag värdesätter mina inlägg för tillbakablickarnas möjligheter, så det är bara att ta tag i det. Johan är på väg i säng, Ronja har förhoppningsvis (knappast) somnat framför paddan och jag sitter i fåtöljen med två grå tryckta intill mig. Mysigt!
Min resa till kära Norrbotten då. Det blev ju en tur till barndomens Piteå. Jag var ju bara arton när jag lämnade staden så har ju nu faktiskt levt större delen av mitt liv i Västerbotten respektive Västra Götalands län. Men visst är det något speciellt med platsen man växte upp. Det är liksom där man formats, av familj, vänner och skola till den man i mångt och mycket nu är idag. På gott och ont. De flesta har väl någon form av behov av en utgångspunkt och för mig kommer det nog alltid att vara Piteå. Det man på ett eller annat sätt alltid kommer att kalla hem. Man åker hem till Piteå trots att det var år 1995 jag flyttade därifrån. För jag ville bort efter gymnasiet. Att bo kvar hemma var otänkbart. Det var ju inte för inte jag fyttade från Umeå sedan när mamma och pappa också flyttade dit. Man kanske kan tycka och fundera kring varför jag ändå fortsätter att vilja besöka barndomens trakter när jag har så mycket negativt förknippat med det. Jag har ju heller ingen släkt att hälsa på, eller hade velat för den delen. Inte en massa vänner att turnera bland för utbyte av minnen och uppdatering. Jag har barndomens Jenny som alltid kommer att vara speciell för mig, och hennes mamma Cathrine samt gymnasiets Anna som trots våra olikheter också har väldigt mycket gemensamt.
Och det är väl just det. Mina negativa minnen kring uppväxten har jag med mig vare sig jag befinner mig i Göteborg eller Piteå. När jag besöker barndomshemmet är det det positiva jag främst återupplever. Barndomens lekar på gatan utanför huset. Klättrandet i det trädet eller skateboardåkningen ned för den backen.
Att se min Lilltjej springa på de gator jag själv sprungit så många gånger. Intill det hus där jag vuxit upp betydde faktiskt en del för mig. Oidentifierbart vad, men såpass att det kändes värt resan.
Besöket hos Cathrine drog som vanligt fram tårarna hos mig. Om någonstans känns det som att komma hem när man kliver in i hus nummer 26 välbekanta kök. Så mycket trygghet Jennys hem representerar för mig och Cathrine är den personifiierad. Förstod det inte då men gör det nu. Jag var den busiga pojkflickan som drog ut stackars Jenny på tokigheter. Kanske var det just denna trygghet jag kände därifrån som gjorde det?
Så fort vi klev ur bilen gjorde sig myggen abrupt påminda men vi promenerade till lekplatsen där en igenvuxna platsen ändå fått tillskott med något klätteraktigt som Ronja kunde leka av sig i.
Efter någon timme lämnade vi Pitholm och styrde mot Arnemark. Mina besök norrut är ju inte så frekventa precis och varje gång finner jag allting så mycket mindre och trots många förändringar också mycket välbekant. Jag rullar Sundsgatan fram och låter minnena komma. Jag hör inte hemma i denna staden längre men dras obönhörligt tillbaka på något sätt.
Till Arnemark har Lilltjejen somnat och jag är nöjd att bara gå ned till forsen och blicka över vattnet mot sommarstugan. Den skymtar där uppe i hörnet bakom mig.
Jag bestämmer mig för att åka ner till färjeläget och rullar nedför den välbekanta backen. Stannar till och ser det strömmande vattnet passera framför mig. Så många gånger tonårs-jag rattade vår lilla Buster-båt upp och ned för älven. Flera gånger per dag när gapandet och skrikandet blev för mycket. När pappa tagit bilen och flytt, lämnat mig kvar med hennes malande. Jag lät fartvinden tillfälligt blåsa bort trycket i bröstet och hålet i magen. Upp mot forsen för att låta vågorna och strömmarna slå och slita i aluminiumskrovet. Ned med strömmen och den extra fart den gav. Och så upp igen. Och igen.
Det är en vacker plats. Idyllisk där byggnaderna står alldeles intill älven. Men det är ju inte bara jobbiga minnen och de roliga är alla förknippade med Jenny. Jenny som jag fick möjlighet att också hälsa på när jag lämnade somarstugan och körde den gamla vägen, så kallade bakvägen tillbaka österut. Liksom Anna tycker jag hon ser ut som hon alltid gjort. Tänk att vi alla har barn och liksom närmar oss fyrtio? Galet. 
Apropå Anna-Karin är vi bjudna till deras sommarstuga imorgon så hoppas på bra väder. Därefter sover vi på Landet för att på lördagen lämna vår avkomma i farföräldrarnas händer och dra till Örebro. Där blir det lite caching innan Mikael och Johanna ansluter för att på söndagen ta oss an utmaningarna i Boda Borg i Karlskoga. Kvällen innan har vi bokat bio. Vi får ju passa på när vi har chansen och ja, det blir "Minions", haha! 
Hon kanske inte håller med mig, men i mina ögon är jag den oroliga själen som flyttat runt medan hon ärvt sin mammas trygghet och goda förankring i jorden. Bildligt och bokstavligt talat då hon också fått moderns gröna fingrar. Fantastiskt go familj och så deras höns som både jag och Ronja ville ha. Tänk vad roligt att ha höns! Skulle säkert uppskattas av Gråkatterna att ha sådana kucklande i trädgården.
Det besöket fick avsluta vår dag i Piteå som inte att förglömma inleddes med ett besök på Paltzerian. Ronja ville som väntat inte ens smaka på härligheten medan jag frossade och njöt i stora mått.
Det blev faktiskt en liten löprunda också medan jag var där uppe. Sprang såklart helt fel så irrade ihop de dryga fem kilometrarna. Gött var det i vilket fall då kroppen hade börjat signalera träningsbehov. Lät Anna och Peter få lite tid på tu man hand då jag skickade iväg dom till Luleå hamnfestival som pågick den veckan. Som belöning fick jag härja lite i deras kök. Varför är det så mycket roligare att röja hos andra än hos sig själv? Att de sedan blev av med halva deras skafferiinnehåll och inte hittar någonting längre kan inte hjälpas. Det var ju så kul! Lite vrickat jag vet.
Något som inte Göteborg erbjuder är dock en såpass gigantiskt lekland som Luleå har. Undertecknad blev lite imponerad.
Bäst när vi sitter där och lökar medan våra avkommor springer sig svettiga hör jag mitt namn upprepas intill mig. Jag höjer blicken från min iFån (jo, faktiskt) och ser ett vagt bekant ansikte. "-Linda? Linda Mikaelsson?" Jag blir så paff att jag inte ens kommer mig för att korrigera med mitt nya efternamn. Jag kastas tillbaka till barndomens skolkorridorer när två klasskamrater står framför mig. Två som jag lekte lite med innan strukturer och roller skapade den outtalade hirearkin där jag var den tysta naiva musen och dom som som var populära och brådmogna. Tankarna flyger. Ska jag resa mig och krama "-Iiiih, nej men vad rooligt!"? Jag finner att jag sitter kvar, utbyter de ytliga förväntade fraserna men förblir så överraskad att jag nog ter mig synnerligen ointresserad och avsnoppande. Mycket riktigt ser vi inte till dom mer resten av tiden.
Ett annat besök jag gärna gör när jag väl är uppe är Storforsen. Slutar aldrig att förundras över vattenmassorna och skulle kunna stå och bara betrakta det i flera timmar om jag kunde. Det hade varit fantastiskt om jag en dag fick möjlighet att se en föreställning vid deras utomhusscen. Trots alla förmodade mygg.
Till söndagen fick vi riktigt fint väder så besökte "Hägnet"? "Hägnan"? Lite lek, lite djur och lite fika och glass i solen bland de gamla historiska byggnaderna. Mysigt! Och rätt vad det var så var det dags att åka hem. Ja, det blev lite jobb där medan vi väntade på planen i Luleå respektive Stockholm. Svårt att låta bli. Som sagt så glad att vi åkte och som jag reflekterade till Anna, hur skönt jag tycker det är med den kravlöshet jag upplever med henne. Som någon av klyschorna som florerar på FB gällande att riktiga vänner är de man inte bara kan prata om allt med utan också kan vara tyst tillsammans med. Och där är vi nog ganska lika. Vi tycker om att ha det tyst. Tack underbara Anna med familj för att vi fick hälsa på!
Väl hemma igen har jag gjort mitt bästa för att fylla upp dagarna för mig och Lilltjejen. Såpass att jag höll på att missa den tidigare överenskomna onsdagen med Anna-Karin! Som tur var påminde hon mig, för barnen skulle ju få besöka ett för Ronja nytt lekland. Riktigt stort och fräscht i Uddevalla, men framför allt var det nästan tomt! Lilltjejen var helt blöt av svett och morsorna fick återupptäcka hur roligt det var att spela pingis när både sådant och biljard erbjöds i lekområdets utkant.
Ja, ska bli skönt att komma från Lilltjejen lite, äta gott och bara vara Linda ett tag. Redan på måndagen drar vi sedan upp till syster Nina med familj i Stockholm.
Att bara vara Linda fick jag chansen idag vid teamklassen i Frölunda. Med kompanjonen Elin körde vi sommartema med mixade låtar rätt igenom. Bra med folk och himla kul pass blev det. Otroligt gött att få köra igen då det kändes som evigheter sedan. Energin i kroppen kände inga gränser! Att köra esquiva och squats var dock lite utmanande i kjolen. Och solglasögonen immade igen efter uppvärmningen så de blev inte långvariga.
Trodde ju jag skulle köra min söndagsklass som vanligt nu till helgen, sorglöst icke medveten om det faktum att vi är på Boda Borg i Karlskoga! Koppingen där hade aldrig skett för mig, så sent omsider hoppar grymma Elin in för mig.
Jag hade hoppats kunna köra mer combat för andra instruktörer för inspiration och underhåll av koreografin under dessa veckor men ser ju ut att gå sådär. Dock har jag fått till ett vikariat i alla fall en söndag så jag får två pass på raken. Ska knö mig in till Domkyrkans anläggning, något jag ju gärna undviker men när jag nu hade möjlighet att återgälda Sandra ville jag ta den chansen.
Tycker mig höra Lilltjejen snarka från sitt rum. Bror har somnat intill min arm och Lilla Grå snarkar mellan mina ben. Johan ska upp och jobba som vanligt imorgon medan jag och Lilltjejen drar upp till Stora Askerön där Anna-Karin med familj väntar. Johan ansluter direkt efter jobbet.
Avslutar med ett ögonblick jag hann fånga på Lilltjejen och Lilla Grå. Grå är så mycket mer tolerant när det kommer till Ronja än oss andra. Roligt att se.
Nu är det min tur att sova. God Natt.
På väg hem
En ryggsäck kommer lastad... med palt!
Ska blogga ikapp hemifrån fåtöljen. Sammanfattningsvis toppenvecka här uppe, så glad att vi åkte!
Luleå
I Stockholm blev det kort stunds väntan på nästa flyg. Bland de väntande var såklart många hemvändande och att bara höra dialekten gjorde mig varm och glad inombords. Det slog mig att Anna nästan ser likadan ut som när vi lämnade Strömbacka gymnasieskola år 1995! Tänk om om det varit detsamma för en annan...
Hemma hos familjen Luleå inser jag att mitt nitiska plockande, behov av rena ytor och minimalistisk inredning också undanröjer viss hemtrevnad och personlighet. Och det som framför allt tilltalade mig var det fullspäckade kreativa rummet!
Det var Panduro á la hemma! Allt möjligt för att måla, teckna, brodera, virka, sticka, pärla, limma och sy. Inte bara material utan också böcker, tidningar och annat som inspirerar. En dröm för både barn och vuxna att gå lös på och jag föll för frestelsen och påbörjade en virkning! Dock behärskade jag mig efter bara några maskor. Jag är inte här för att försjunka i ett virkningsprojekt som jag ändå inte kommer att hinna slutföra. Vill jag virka kan jag göra det hemma där jag har gott om egna garn och virknålar.
Ännu en grej som fascinerade mig var Annas pocketvägg!
Febrilt började jag fundera på någon vägg hemma som skulle kunna funka för detsamma. Jag har ju minst motsvarande mängd pocketböcker också men de står gömda i vår lilla korridor mellan rummen. Om detta mot förmodan skulle förverkligas en dag skulle det dock bli en utmaning att bryta den alfabetiska ordningen för färgskalan istället. Men det ser onekligen mer harmoniskt och effektfullt ut på detta sätt.
Ska bara hitta en ledig vägg och vår planlösning erbjuder ju inte så många sådana. Sedan ska man hitta hyllor också då Annas är egentillverkade. Jag som knappt fick ihop en fungerande fågelholk och prioriterar träning framför hem ska inte ens inbilla mig att jag skulle fullfölja ett sådant projekt.
Hittade denna trave och tyckte det såg så roligt ut. Johan undrade om de hade aktier hos Apple.Tydligen sakndes det någon kartong också till samlingen. Fast senast nämnde var också snar att påpeka att vi faktiskt inte är mycket bättre. Vår trave med MacBook motsvaras istället av iPads, höhö.
Imorgon ska jag hämta en liten hyrbil för en utflykt med Ronja till mina barndoms trakter. Jag är skeptisk men hoppas ett besök på Paltzerian kan få henne att inse paltens fantastiska kulinariska möjligheter. Vill gärna visa henne sommarstugan också, kanske mer för min egen än hennes skull, liksom Pitholm. Ska bli lite spännade faktiskt.
Sommarväder
Hade svårt att somna igår på grund av värmen. När till och med jag tycker det är för varmt - då är det varmt!
Det blev mycket åka av, en rejäl regnskur och kaninkramande. Bland annat Sagoslottet fick två vändor och jag fattar verkligen inte dess popularitet. Ronja är helt fashinerad medan jag tycker dockorna ser creepy ut.
Tomma blickar i gamla torra ansikten med knyckiga rörelser, upplysta i mörka gångar. Skräckhus är bättre benämning än sagoslott!
Det förra pusslet gav mersmak av vårt bortglömda nöje så vi frossade hos Pusselbutiken för ett tag sedan. Nu var det dags. Tusen bitar är rätt lagom för att inte bli liggande särskilt länge.
Till morgonen var det riktiga sommarvädret tillbaka då jag vaknade av regnet samtidigt som Johans alarm ljöd. Orkade inte springa ut och rädda stolsdynor och badhanddukar. Kände direkt den svala och uppfriskade luften svepa in genom de öppna fönstren.
Rejäla vindar dessutom så med den gråmulna himlen blev det en bra dag för Liseberg.
Det blev mycket åka av, en rejäl regnskur och kaninkramande. Bland annat Sagoslottet fick två vändor och jag fattar verkligen inte dess popularitet. Ronja är helt fashinerad medan jag tycker dockorna ser creepy ut.
Tomma blickar i gamla torra ansikten med knyckiga rörelser, upplysta i mörka gångar. Skräckhus är bättre benämning än sagoslott!
Dryga fyra timmar spenderade vi där för att därefter möta upp Johan efter jobbet. Bytte bilar så jag kunde dra till Allum och fixa det jag skulle ha gjort igår - resväska. Tror det är den första jag någonsin köpt. Mina föräldrars har hängt med ett tag, liksom Johans. Känns bra med en ny rejäl Samsonite.
Den rejäla vinden blåste bort min ambition att lubba till kvällen så vi pusslade istället.
Testade ett för oss ny typ av motiv vilket var rätt skoj. Gick rätt fort också, lagom för en kväll alltså.
Lite trött i ögat är jag allt. God natt.
Typiskt jag
Blivit ännu mer sol och bad idag. Pang sade det så blev det sommar för min del. Varmt så in i bänken!
Drog tidigare mot stan för att göra lite ärenden inför Luleå. I Gunnilse stod en kille med ryggsäck och tummen i luften. Svängde in i sista sekund och plockade upp honom. En tysk som liftat sig från Oslo och nu vandrat Bohusleden från Uddevalla. Hemåt var destinationen nu men var det något man inte fick missa när man var i Göteborg? Ööh, kom inte på något alls!
Kunde ju inte bara låta honom lifta sig från Götet utan att ens se stan så drog upp till Ramberget och dess magnifika utsikt.
På sin brutna engelska undrade han om billigaste sättet tillbaka till Tyskland. Han var inne på Öresundsbron men jag hade ingen koll alls. Hade bara för mig att det var rätt dyrt. Så står vi där och kollar ut över stan och ser Tysklands- och Danmarksterminalerna. Och jo, Danmarksbåten är precis på väg in. Surfar lite och mycket riktigt ska den vända söderut igen om en knapp timme. Jag skjutsar dit honom och tillser att det blir rätt båt och destination: Fredrikshamn. I disken är det hundrafemtio spänn dyrare än att köpa själv i automaten några meter bort, dock kan man vara betala med kort tillägger hon medan jag stegar iväg. Tobias som han heter, hänger lite förvirrat med och ser mig knappra. Och ja, kanske lite pinsamt att erkänna men jag köpte biljetten åt honom. Så typiskt jag! Så, fritt fram att skälla eller fördöma.
När han inser det blir han förtvivlad och översvallande tacksam. Jag nekar till hans utsträckta ynka svenska kronor och solar mig i min egen välvilja. Ombordstigningen har hunnit börja så efter många kramar vinkar jag hej då.
Då var det jobbigare sedan att berätta mitt tilltag för Johan. Han bara suckade och kunde inte ens bli arg. "Det hjälper ju ändå inte". Eh, nej. Sådan är jag.
Varmt
Japp, varmt så det förslår och vi sticker ut och lubbar. Härligt! Denna gången såg jag till att GPS:en var med innan jag startade...
Kändes och gick rätt bra trots värmen. Väldigt skönt att köra i bara top!
Efteråt drog vi till badsjön där vårt manfolk med avkommor var. Johan och Ronja hade varit där flera timmar redan medan jag fixade inför middagen hemmavid. Det blev en skönt svalkande bad innan vi drog hem och käkade grillat.
Otippat
Det blev en späckad dag med grejer som såklart poppade upp i sista minuten. Otroligt skön kväll! Johan föreslog joggingtur till sjön med Ronja. Jag var rätt skeptisk och hakade på i sista minuten. Hon sprang hela vägen!
Väl vid sjön kunde jag inte låta bli. Jag badade!
över mig själv! Sedan var det bara att kränga på sig kläderna och jogga tillbaka. Eller ja, blev mer promenad än jogg. Skönt infall i sommarkvällen!
Fredagsfrukost plus
Bara för att det är sista dagen...
Sista dagen
Mindre businessaktig så här sista dagen innan semestern. Ännu en strålande dag påbörjad på andra sidan fönstren här i Torslanda. Kändes lite konstigt att inte morgonjogga denna fredag men Helenas och Stoffes gnabb mitt emot mig känns välbekant.Som Volvo har en tendens att göra har vi nu alla tre konverterats från konsulter till Volvianer. Våren 2008 kom jag hit, som stukad lärare i behov av något annat. Satt och kämpade för att få hjärnan att hitta en normal rytm vilket mitt nya uppdrag visade sig passa alldeles utmärkt för. Konsult på Volvo Cars. Visserligen hade jag aldrig heller sett mig som högstadielärare på västkusten när jag lämnade Piteå för evigheter sedan.
Nu är jag inne på mitt andra år som "äkta" Volvian och trivs alldeles förträffligt. Så det kan gå. Vilka vägar livet kan ta när man möter det så förutsättningslöst som jag antar jag gjort. Aldrig haft något tydligt mål, aldrig någon klar bild av vad jag velat göra "när jag blivit stor". Kanske levt så mycket där och då för att fundera på framtiden. Kanske lärt mig att inte ha några förväntningar eller planer då det sällan ändå blir som man tänkt. En del människor har mål som de också uppnår. Andra har egna eller påtagna förväntningar att uppfylla. En del lyckas, vilket lyfts fram som målmedvetna framgångssagor. Sällan hör man om de icke infriade förväntningarna och målen. Var de då inte tillräckligt dedikerade, engagerade och målmedvetna? Undrar hur många personers brustna drömmar, förväntningar och ekonomiska nederlag som ligger bakom en annan människas framgångssaga egentligen.
Jag imponeras av de som har den där målmedvetenheten och disciplinen att satsa mot ditt mål, om det så är ett yrkesval, viktnedgång eller segla jorden runt i gummibåt. Själv är jag alldeles för lat, för mån om att må bra och känna tillfredsställelse i nuet än känslan av något som eventuellt väntar i framtiden.
Ja, faktiskt
Ja, nu känns det faktiskt som sommar. Vindarna är varma, strålande vacker kväll med över tjugo grader. Står och eftersvettas efter rundan jag och Elin körde men tog den åt andra hållet denna gång. Runkeeper eller gps:en fick nåt knas när den proklamerade första två kilometrarna på drygt två minuterstempo. Störigt att inte få rätt tid och tempo.
Gott ändå att komma ut en sådan här kväll. Då kan jag skippa morgondagens morgonjogg istället när jag nu känner av knäet.
Nedvarvning
Det bidde lunch ute på Långedrag idag. Stekande sol och riktig sommarkänsla kom till slut i juli månad. Jag har inte riktigt insett att jag snart har semester. Känslan har inte infunnit sig om man säger så. Dock hade det varit ganska skönt att ligga kvar i sängen imorse. Snart så.
Om vi alla ser tillknäppta ut på bilden nedan är en starkt bidragande orsak att chefen beslöt att fota precis när vi huggit in på efterrätten - kladdkaka.
Morgonstund
Över Lärjedalens gröna kullar låg dimman tät. Fashinerande då att i nästa ögonblick i Gunnilse köra ut i sådan där krispigt klar morgon med strålande sol. Härligt!
Var segt både mentalt och i kroppen vid dagens runda så är skitnöjd att jag ändå klarade så bra tempo! Apropå skit blev man förstås skitnödig när man kommit halvvägs. Hurra, så där också att man inser att man bara måste. Då är det tur man i den sträckan befinner sig i skogen! Nöden har ingen lag och visst blev jag något lättare i steget efteråt, hahaha! Så har man gjort det också...
