Mindre businessaktig så här sista dagen innan semestern. Ännu en strålande dag påbörjad på andra sidan fönstren här i Torslanda. Kändes lite konstigt att inte morgonjogga denna fredag men Helenas och Stoffes gnabb mitt emot mig känns välbekant.Som Volvo har en tendens att göra har vi nu alla tre konverterats från konsulter till Volvianer. Våren 2008 kom jag hit, som stukad lärare i behov av något annat. Satt och kämpade för att få hjärnan att hitta en normal rytm vilket mitt nya uppdrag visade sig passa alldeles utmärkt för. Konsult på Volvo Cars. Visserligen hade jag aldrig heller sett mig som högstadielärare på västkusten när jag lämnade Piteå för evigheter sedan.

Nu är jag inne på mitt andra år som "äkta" Volvian och trivs alldeles förträffligt. Så det kan gå. Vilka vägar livet kan ta när man möter det så förutsättningslöst som jag antar jag gjort. Aldrig haft något tydligt mål, aldrig någon klar bild av vad jag velat göra "när jag blivit stor". Kanske levt så mycket där och då för att fundera på framtiden. Kanske lärt mig att inte ha några förväntningar eller planer då det sällan ändå blir som man tänkt. En del människor har mål som de också uppnår. Andra har egna eller påtagna förväntningar att uppfylla. En del lyckas, vilket lyfts fram som målmedvetna framgångssagor. Sällan hör man om de icke infriade förväntningarna och målen. Var de då inte tillräckligt dedikerade, engagerade och målmedvetna? Undrar hur många personers brustna drömmar, förväntningar och ekonomiska nederlag som ligger bakom en annan människas framgångssaga egentligen.

Jag imponeras av de som har den där målmedvetenheten och disciplinen att satsa mot ditt mål, om det så är ett yrkesval, viktnedgång eller segla jorden runt i gummibåt. Själv är jag alldeles för lat, för mån om att må bra och känna tillfredsställelse i nuet än känslan av något som eventuellt väntar i framtiden.