Var segt både mentalt och i kroppen vid dagens runda så är skitnöjd att jag ändå  klarade så bra tempo! Apropå skit blev man förstås skitnödig när man kommit halvvägs. Hurra, så där också att man inser att man bara måste. Då är det tur man i den sträckan befinner sig i skogen! Nöden har ingen lag och visst blev jag något lättare i steget efteråt, hahaha! Så har man gjort det också...