Det tar sig


Förväntansfull tjej visar stolt hur hon skrivit "E" och "R" på paketet till Erik. Väl på plats tog blygheten över så mamma fick vara nära hela tiden.

Därefter stannade hon och Johan på Landet medan jag brummade hem för att delta i ännu ett pass.
Almedal och Michael fick det bli. Kul och bra att fått testa flera olika instruktörer nu. Och nu börjar jag komma igen såpass att jag till och med orkade tjoa. 
Mina selfies börjar onekligen kännas upprepande. Har inte ens nya kläder att variera med. Hur länge har jag haft dessa shorts nu? Tre år? Fyra? Hade dom väl i alla fall innan Ronja föddes? Och lindorna är så urtvättade att de är grå och trasiga. 
Nej, nu har jag nog eftersvettats färdigt så en dusch fyller sitt syfte.


Klippt


Syns inte mycket framifrån men klippt mig, rejält. Tydligen hade jag en rejäl v-form där det längsta sträckte sig en bra bit ner på ryggen. Och visst har jag märkt av längden, besvärande nog. Så nu kapades det till samma längd som framtill, dvs samma längd hela vägen runt. Över femton centimeter baktill och oj vilken skillnad. Inte så jag ser det av naturliga orsaker men det känns. Längesedan jag hade såpass kort faktiskt.
Har inte haft så mycket spray och annat i håret sedan jag gifte mig. Säger en del om hur mycket kärlek jag ger mitt hår.

Lilla grå intill mig. Hon håller sig undan på dagen och kommer till kvällen, väldigt kelsjuk. Hon är lika liten som hon ser ut på bilden. Min gissning var ju kring halvåret, så liten är Lilla grå alltså i storleken. 

Har fått lite nytta gjort på hemmafronten, bland annat ännu en sväng till tippen vilket känns bra. Bort med gammalt bråte som bara tagit plats. Gott att få lite röjt innan semestern är slut. Imorgon blir det kalas för Erik i Jörlanda. Tanken var att övernatta på Landet därefter men då det nu blev att Johan ska på fotbollscup  fredag till söndag åker vi hem så jag kan delta i ännu ett combatpass till kvällen.


Vackra Göteborg


Kliver av vid Casinot och vandrar längs kanalen mot Drottninggatan. Överfyllda Paddan-båtar glider förbi och man kan inte annat än tycka att det är rätt mysigt. Ja, tycker faktiskt kranarna är fräcka.
Reade ett par tights i Lerum idag. Flera år sedan jag tränade i sådana. Gillar den luftiga känslan med korta byxor och tajt innebär insynsskyddat vid sparkar, heh.

Väntar på Blå vid Casinot. Ser tre blåklädda vid entren, nyligen påbörjat sitt tiotimmarspass. Har själv stått där och nött den röda mattan, frusit häcken av mig på vintern och svettats bort på sommaren. Kontrollerat klädsel och nykterhet, sagt hej och välkommen, tack och hej, småpratat och avvisat en och annan. Trivdes bättre där än på Valand men visst blev det segt ibland i framför allt rygg och fötter. 
Nu blir det hem och dela en pizza med Johan. Han var inte svårövertalad.

Japp


Sitter på en buss på väg in till stan. Japp, en buss!
Ska faktiskt delta i ännu ett pass och idag föll valet på Malins klass mitt i city. Därav lånet av Johans busskort för att slippa knö med parkering som kostar skjortan. Nu jämrans ska här förberedas inför nästa vecka.

Lilla grå kom tillbaka till vår säng till kvällen så vi stängde alla dörrar för att säkerställa det inbokade veterinärbesöket idag. Så nu är hon steriliserad, chippad och vaccinerad, bakis och instängd i gästrummet. Veterinären trodde dock att hon var kring året gammal med tanke på tandsten och livmoder. Antingen var hon nyligen i löpen eller så hade hon hunnit få en kull. Lite undernärd som väntat och troligtvis maskangripen. Så medel för det också, en smidig variant som bara ska in i nackskinnet.
Ronja vill kalla henne Eva eftersom fisk-Eva (nummer två men det gick henne obemärkt förbi) är i fiskhimlen. Tror Johan var inne på Lillskiten men eventuellt höll han med mitt ifrågasättande om det lämpligheten i det.
Väldans vad folk det blev på bussen men det är onekligen smidigt om man ska in till stan. Får se hur kroppen känns idag.

Äta ordentligt var det ja...




Njäe


Gick hyggligt, enbart tack vare att jag de facto stod på golvet och inte framför deltagarna. Hade jag instruerat hade en smärre upprepning av lördagen genomlidits. Inte bra! Får se till att klämma in något mer pass innan nästa torsdag och äta ordentligt. Ja, försöka i alla fall. Illa, illa, illa!

Återuppbyggnad


För att inte hamna i samma situation som i lördags när det är dags för mig att återuppta Kållered nästa vecka sitter jag nu i Almedal och väntar på Annas pass. Det pass jag vikarierade för två veckor sedan med rak motsats prestationsmässigt. Hade några att välja på denna tid, har teamat med Anna för längesedan men aldrig stått på golvet framför. Självförtroendet beträffande orken är i botten men också därför jag är här. Sväljer duktigt mina järntabletter och är följdaktligen helskum i magen. 
Vi har alla hållit oss inomhus idag där jag inte gjort mer nytta än fixa lunch. Därutöver plöjt Åsnes bok som jag påbörjade igår. Just det, bokat sterilisering av Lilla grå imorgon. Är optimist både gällande att hon är tillgänglig samt att få in henne i transportburen.

Lite oväntat

Påbörjat Åsne Seierstads bok om Anders Breivik. Släcker och går på toa en sista gång. Sitter där och upptäcker något på skötbordet. Det används inte längre för annat än förvaring, men liggdynan är kvar och där bekvämt ihoprullad ligger -  Lilla grå!
Jag ropar på Johan och ber honom komma och stänga dörren efter sig. Jag går och hämtar lite grädde och när jag kommer tillbaka har han henne i famnen! Hon lapar glatt i sig grädden men försvinner bakom bordet när Johan går. Efter en stund kommer hon fram och dricker upp resten och när hon går mot dörren hamnar hon i duschalkoven när jag reser mig. När jag väl sträckt händerna mot henne är hon kelig som sjutton. Kliar och smeker ett tag innan jag lyfter upp henne. Liksom Gråbröderna i början vill hon snart ner och jag placerar henne på skötbordet där jag gosar lite till innan jag lägger mig igen.
Efter en stund jamar det vid sängen och vi lyckas locka upp henne för mera kel.

Brorsan som redan ligger på min plats blir lite spänd men gör inget. Bror kommer in genom altandörren och upp i sängen, nos mot nos med Lilla grå. Hoppar ner lika fort men jag får upp honom på min sida. Han väser lite mot henne och försvinner. Hör Brorsan morra lite innan han följer efter sin Bror. Lilla grå ligger kvar en stund innan hon hoppar ner.
Det kan vara det vanliga initiala avståndstagandet för en nykomling av samma slag Maja uppvisade mot Bäbis men känner mig ändå lite av en svikare.
När hon nu visat sig lättare att "tämja" än jag någonsin trott ska jag tillse sterilisering snarast möjligt.
Under sista meningarna har hon kommit tillbaka och ligger nu vid min fotände.
Jag tror minsann vi blivit med ännu en katt! Om bara Gråbröderna accepterar henne vilket bara tiden kan utvisa. 

Lilla grå



De sociala medierna fylldes av "Äntligen" lika snabbt som växtligheten sörplade i sig. Såg länge ut som vi skulle missa det men till slut dånade det runt knutarna och vi fick en liten släng av regnet också. 
Johan drog på GAIS-match och vi tjejer drog till Bäckebol för lite exklusiv shopping. Dammsugare.

Letade mig fram till avdelningen och fann ett tjog. Suck. Högg en säljare, specificerade mina krav: En vanlig jämrans dammsugare att ha hemma. Killen visade ett exemplar som inte kostade motsvarande en lyxkryssning så jag högg den, betalade och gick. Jag är en riktig drömkund.

Med tanke på förmiddagens genomklappning har jag nu faktiskt tagit  de järntabletter jag annars alltid fuskat med. Och med mannen borta passade jag också på att ta i från tårna.
Ja, fick ett extra middagssällskap också. Apropå gråkatt har vi fått en liten snyltgäst i huset. När vi nu har öppna altandörrar typ jämt upptäckte vi nyligen en liten gråspräcklig kattflicka kring huset. Liten och väldigt tunn tassar hon in och ut ur huset utan att Gråbröderna gör mer än fräser lite lamt. Vi har börjat kalla henne Lilla grå men då hon är vild kan vi inte komma nära. Tror tyvärr att det faktum att hon är osteriliserad undergräver Gråbrödernas möjligheter att försvara sitt revir så som de kanske skulle önska. Men jag har heller inte hjärta att jaga bort henne. Har någon grumlig tanke att försöka fånga henne och tillse att hon steriliseras. Är rädd att hon präglats såpass att hon inte kan bli tam men vill om möjligt förhindra att fler hemlösa kattungar blir till.
Känner mig bara inte så snäll mot Gråbröderna genom att låta henne fortsätta kränka deras revir.

Faliure


Kan bara konstatera att detta pass kvalificerade sig till min topp sämsta någonsin. Koreografimässigt ok men orken fanns inte. Den var försvunnen, tömd i dryga fyra deciliter blod, tre veckors semester och femton paket Mums-mums. Skämdes där jag stod med mina obefintliga slag och sparkar, förmådde inte att sträcka ut ordentligt eller göra ordentliga running man. Ingen kraft bakom över huvudtaget. Instruktionerna blev de nödvändiga då jag hade fullt upp att andas och försöka  hushålla krafterna. Halvvägs blixtrade en orolig tanke att jag faktiskt inte skulle orka utan tuppa av. Rena katastrofpasset usch och fy. Förlåt Majorna. Bara att glömma och komma tillbaka.


Halvkoma


(Före)


(Efter)

Trots frånvaro av sol blänker den tillfixade Gulingen mer än morgonens pre-fix. Nu är den verkligen gul igen och kolla, fälgarna är verkligen svarta!

Vid blodtappningen passar vi på att jobba förebyggande mot eventuell nål/sprut-rädsla.

Hon må se tveksam ut där bakom sin pappa men var nog mer blyg för sköterskan än rädd för mammas blod som rann. 

Tog på mig vikariat för combat imorgon i Majorna. Insåg sedan att det kanske inte var mitt smartaste beslut att köra combat dagen efter blodtappning där värdet var 125, precis på gränsen. Träningsvärk i hela kroppen sedan ridningen och två träningspass på de senaste dryga tre veckorna. Hej å hå.

Nu ska vi bada.

Fredag


Gulingen och Röde orm. Förstnämnde nu inlämnad för sin heldags makeover. Ska bli intressant att se om det blir någon tydlig skillnad.


Pållar!


Åh vad roligt det var! Superfina nordsvenskar väntade oss i Svartedalens darrande värme. Förutom Johanna och Mikael var det ytterligare två deltagare. Vi hämtade våra fyrfotadjur i hagen och borstade innan de sadlades.
Jag tilldelades det enda stoet, Josefin. Ovan pockar Johans pålle Hillman på uppmärksamhet.

Väldigt skum känsla att sitta upp första gången. Känslan av att inte ha kontroll och att sitta på en levande varelse!
Längs grusvägar och små stigar genom skogen bar det av. Ett kort besök i sjön för mitt ekipage då Josefin tydligen brukar lägga sig ned oavsett med eller utan ryttare. I värmen hade jag inte haft så mycket emot ett dopp men bada under en brukshäst hade nog inte varit en höjdare. Mellan 560-800 kilo kan gosingarna väga.

En liten paus för fika och vila rumpan. Hon bjöd på något hembakat bröd med getost och purjolök vilket var fantastiskt gott.
Johanna och den andra tjejen hade god ridvana men vi fick ändå alla chansen att både känna på trav och galopp. Första gången hoppade jag som en vante för att sedan "bara" skumpa som en hösäck. Japp, duktigt ont i röven har jag nu!

Efteråt drog vi, Mikael och Johanna, tre med trötta ben och ömma bakdelar till Jörlandas tapas-ställe. Nu var till och med jag så törstig att jag bälgade vatten - efter en inköpt Festis.

Hämtade därefter Lilltjejen på Landet och drog hemåt. Direkt till vår badsjö för att alla avnjuta ett otroligt skönt kvällsdopp. Klockan visade kvart i åtta och termometern 29,5 grader. Jösses.
Smoothie på frysta jordgubbar var inte heller fel.

Imorgon ska Gulingen på lyxbehandling. Lackkonservering och total recond av ut- och insida. Under tiden drar vi till Frölunda torgs blodcentral och ger vårt lilla bidrag. Sedan får vi se vad vi hittar på mer för att fylla dagen tills Gulingen är klar.
Bra dag, bra semester, bra liv.


Källsnäs

Klass ett varning av anledning av värmen. Jotack, till och med jag tycker det är varmt så det förslår. Snopet för de som lagt pengar på resa till solen när den gassar trettio plus här hemma.
Drog till Stenungsund för ärenden, fick nostalgikänningar på Fregatten och intog halvdan lunch på det alltjämt sjaskiga kaféet vid Coop. Handlade sedan hos sistnämnda det klassiska för besök på stranden. Festis, chips, kanelsnäckor, tja sådant typiskt. Jag betalar och Johan packar.
Parkerade i Källsnäs greppar jag kassen  och stannar till. En gurka. Varför har vi en gurka i kassen? Johan har uppenbarligen packat föregående kundens kvarglömda grönsak utan att reflektera det minsta. En gurka är tydligen inga konstigheter för strandhänget? Fick ett gott skratt. Och bara därför fick han ju bryta itu sitt tjuvgods och tugga i sig hälften där i sanden.
(Leftovers)

Jag har insett att jag inte gillar havet. Eller korrigering: Gillar att betrakta, åka båt och fiska. Men att bada och ligga på strand med den typiska doften av halvrutten tång förtar liksom upplevelsen. För en västkustbo är doften lika hemmavan som pappersbruken i Piteå för mig. Men ska jag hundraprocentigt uppskatta strandhäng här nere får jag tillse frånlandsvind. Badade inte heller och är osäker på om jag faktiskt gjort det ordentligt - någonsin sedan jag flyttade ner. Har massor av ursäkter. För kallt, maneter som bränns, läbbiga tångruskor som flyter omkring och stenfyllda bottnar med sylvassa musslor och havstulpaner. Fullkomligt livsfarligt. Dessutom känns vattnet av någon anledning smutsigt. Fullkomligt irrelevant känsla då jag badade både på Kap Verde och Hawaii. Hav som hav liksom men ändå denna fixa ide i min hjärna. Kanske är det inte lika mycket känslan av att vara i vattnet som känslan efteråt, vilja att komma i duschen omedelbart. Fix ide som sagt. 
Terapi kanske? Starka mediciner? Elchocker?
(Självklart tvagad i badkaret efteråt)


Söndag på Liseberg


Många timmar och många åkturer blev det. Denna gång vågade hon krama kaninerna - om och om igen. Glass som smälte fortare än vi hann äta, spring på Bushållplatsen och 40 minuters kö till Rabalder. Andra gången. Johan tog första vändan med bara tio minuters kö. 
Kaffekopparna älskade hon medan den lilla höjdskräcksminiatyren fick, citat: "-Mamma, den här var inte rolig."
Synd då jag inte klarar snurrande grejer. 

Johan är på GAIS-match så efter badad Lilltjej, en tvätt upphängd och skön dusch ligger vi nu i hennes säng med Turbo på paddan. Längesedan jag fick göra henne sällskap vid nattningen.

Reflekterade över en sak där jag stod och väntade vid kaffekopparna. Vad otroligt många det är som är tatuerade! Var och varannan förälder hade stora väl synliga föreviganden på sina kroppar och det var just det att de var så stora. Fulla ryggar, vader, armar, ryggslut och halsar. Visst är det en smaksak och visst finns det tatueringar som är mer snygga än andra. Men med tiden är sällan någon tatuering särskilt snygg då de tappar både färg och skärpa. Får uppfattningen att många märker sig för snabbt och för enkelt idag. Undrar hur många som faktiskt ångrar sig? 


Premiär

Försöker dimma bort röran i bakgrunden. Satt upp ny dusch så vi äntligen har en sådan där fast från taket med möjlighet att byta till handhållen. Sedan annat bröt som vi vanligtvis fyller vår hall med. 
Tryckande varm dag och vi är tillbaka hemma. Då passade det ju bra att låta fötterna svettas i gummistövlar och gå ut och leka med röjsågen. Har länge velat rensa längs vår väg från kurvan och fram då slyet vuxit sig manshögt och börjat göra anspråk på vår lilla väg. Tråden byttes snabbt till klinga då stammarna vuxit sig för tjocka. Svettigt och kul men blev halvt ihjälbiten av alla bromsar. Räknade till minst sex bett inom samma kvadratdecimeter vid knäet. Efter detta kände till och med jag för att hoppa i sjön och då Johan jobbat sig svettig med jordhögen var han inte nödbedd. Vi promenerade till badsjön och så blev det premiärbad för mig! Japp, första för denna sommar. Till och med Johan blev förvånad över att jag faktiskt badade. Det säger en del om hur varmt det faktiskt var, både ovan och under ytan.
Lilltjejen hackade tänder så hakan blev suddig men ville ändå bada en gång till.
Vi har verkligen en fin badplats vid sjön och jag föredrar den helt klart framför vår lilla tjärn. Inte minst på grund av den betydligt trevligare bottnen. Föredrar också helt klart sjö framför hav att bada i. Antagligen för att jag är uppvuxen med sötvattnet. Även om vi hade Pite Havsbad var det sällan jag badade där. Träsket och älven var det som gällde, och just det den lilla badtjärn i Arnemark. Där blev det också ett antal dopp av mina barnaben.
 
Det varma vädret ska hålla i sig men vi har ändå mer eller mindre bestämt att åka till Liseberg igen imorgon. Lilltjejen tyckte ju att det var så roligt, så roligt att vi också tyckte det var kul. Det är mest pappas (o)tålighet mot värmen som det kommer att hänga på. Tisdagen blir det åter Landet och Stenungsunds marknad för att försöka hitta pilbågen farmor och farfar köpte. Den är toppenbra för henne och hon älskar den, förtjust som hon är i Merida i Modig. Ska hamstra om vi hittar den igen.
 
Jag: -Dags att sova nu, imorgon ska vi till Liseberg.
Ronja: -Jaa, Liseberg! (ryggstudsar i sängen) Då ska vi åka det där tåget där det killar i magen och man skriker "Iiiiiih" och så blir man jätteglad och skrattar jättemycket! 
 
Vi ska försöka vara där när de öppnar och sikta in oss på Rabalder direkt innan kön hinner byggas på för mycket.
 
Med vår lilla bod känns det nästan som att vi nu har ett eget litet lantställe. Just av den enkla anledning att vi kan åka upp när vi vill, handla med oss den mat vi behöver och hushålla oss själva utan att behöva störa Johans föräldrar. Om de är där är det i och för sig ofrånkomligt att Ronja springer upp till dom, hon älskar dom vansinnigt och de är lika förtjusta i henne. Ändå tampas jag med dåligt samvete för att hon belastar dom så mycket. Att vi belastar dom så mycket. Då lättar vår egen bod detta litegrann för mig även om den faktiskt inneburit att vi nu varit på Landet mycket mer än någonsin tidigare och faktsikt stör dom ännu mer frekvent. Men vi kan hålla oss själva med mat och husrum i alla fall. Gigantisk mental skillnad för mig.
 
Halva semestern har i och med denna dag passerat. Mycket lättare, mycket skönare än jag faktiskt trott. Har i och för sig en vecka i september också, men halva tiden av denna period. Två veckor till. Har målat lite, läst lite, plockat fram olösta korsordstidningar. Blivit lite nyfiken på akvarellfärger istället för akryl. Tyckte först att de var lite "blaskiga" och valde därför akryl men börjar nu tycka att akvarellen är mer behaglig. Får se om jag får tillfälle att testa det. Skrivande har det blivit intet, avsikter och ambitioner till trots. Har inte haft det där riktiga behovet utan bara varit mest, tja ledig. Ser verkligen fram emot ridningen på torsdag men har av någon anledning lyckats slarva bort mina kängor. Fick tipset att det var bra med skodon med klack för stigbyglarnas skull, men var kan man gömma ett par kängor? Fattar verkligen inte vart de kan ha tagit vägen. De är ju inte små och diskreta precis. Störigt. Kanske är det ett tecken på att nya behöver införskaffas. Köpte dom inför resan till Barcelona för fem år sedan och de har verkligen gjort rätt för sig. Men just för att de var så inkörda vill jag gärna hitta dom igen. Någon synsk som kan se dom framför sig?
 
Utöver ridning och pilbågsinköp har vi just inget annat planerat vilket är skönt. Ska försöka komma iväg och lämna blod då vi båda nu får lämna igen. Johan hade ju viss karens efter sin operation. Och apropå att donera blod har vi också registrerat oss på Tobiasregistret. Det är inte bara störiga statusuppdateringar och annonser i FB-flödet utan ibland också roliga och ibland allvarliga av den sort som faktiskt engagerar mig. Uppmaningen att registrera sig till detta var en sådan som jag inte bara scrollade förbi utan där jag faktiskt läste, kände och handlade. Johan registrerade sig också. Någon dags mindre obehag för att eventuellt rädda ett liv. Det tycker jag alla borde tycka det vara värt. Och än enklare - lämna blod. Olyckor och sjukdomar tar inte semester.
Jag är lite nyfiken på hur många gånger jag lämnat blod totalt. Ville ju länge bli blodgivare och så fort jag blev arton gav jag första gången i Piteå. Därefter blev det Umeå där jag också kunde lämna plasma innan blodbussen i Stenungsund och nu Götet. Av någon anledning samkör de inte sina register så jag får själv ringa Umeå för att få antalet där. Minns faktiskt inte varför jag så gärna ville bli blodgivare. Ingen i familjen var det ju eller någon jag kände. Men det är ju så enkelt och så givande. Tjatade på mina elever att bli givare så fort de blivit myndiga. Undrar om någon av dom faktiskt också blivit givare?
 

Underhåll

Tillbaka hemmavid har det blivit underhåll på flera fronter idag. Tvätt, gräsklippning och combat. Måste hålla igång både koreografi och kropp för att inte klappa ihop fullständigt när det är dags igen. Också kul att se andra instruktörer köra samma pass. Idag blev det Angel i Majornas solvarma sal, en anläggning där combat alltid gått väldigt bra. Vi diskuterade denna release och det tuffare tempo den har jämfört med tidigare. De tidigare har legat på genomsnittsförbränning 560-600 kalorier medan detta låg på drygt 760. Inte konstigt man känner skillnad. Och när jag nu var deltagare och inte behövde tjöta instruktioner och pepp hann jag ju faktiskt andas ordentligt och ge lite extra. Skön genomkörare!
Behöll kläderna jag klippte gräset med. Mina gamla shorts som är gränsfall till för korta vid vissa sparkar men ack vad luftigt och skönt, höhö!
Imorgon återvänder vi till Landet då en hoper släktingar till Johan ska hälsa på.


Lite av det ena

När mail och telefon pockar på uppmärksamhet från länder som inte har våra lyxiga semestervanor ställer jag upp några minuter.
Däremellan steker jag plättar och pysslar i min lilla bod.

Hade en plan att återvända till stan för lite combat men det får bli imorgon istället då vi inte hinner.

Dagvill


Som sig bör under semester känner jag mig lätt dagvill. Vardag eller helg, tisdag eller söndag, dagarna flyter ihop och det är helt okej.
Då vädret blev såpass bra åkte vi upp till Landet och Lilltjejen där vi blev kvar. 
Ännu en maskin som fascinerar mig. Traktorägg, ostar eller vad fler benämningar som finns. Jag är så imponerad!
En liten kvällspromenad var skönt som avslutning på dagen innan nattning.
Vår bruna Lillstuga skymtar där bland buskagen.


Träningspass


Svettiga, trötta men sjukt nöjda efter att ha lyckats fullfölja alla uppdrag i Sävsjös Boda Borg. När så många rum krävde minst tre deltagare körde vi tillsammans allihopa istället vilket också blev roligare. 
Ett såpass enkelt rum att jag faktiskt hann fota.
Tillbaka i Götet var jag och Johan så hungriga att vi drog till närmsta restaurang med plats, klämde oss in bland Gothia cup-deltagare med familjer och slevade i oss maten när den kom. Exemplariska gäster, snabbt in, äta och snabbt ut.
Lilltjejen sover på Landet och vi hemmavid. Johan har redan somnat bredvid och jag ligger här med Gråbröderna på mig. Regnet öser ned utanför. Hög mysfaktor också här.
Om vädret är så här imorgon åker vi nog bara upp och hämtar Ronja. Visst är det mysigt i vår Lillstuga, men skulle vi trängas alla tre därinne en hel dag undrar jag vem av oss som skulle bli galen först.

Rumpnisse

Familjen kommer tillbaka från havet. Lilltjejen har endast sin grå huvtröja på och drar lite i dess fåll för att få den längre. Hon har drattat i vattnet så hennes söta lilla rumpa kikar fram där under. Med moloken uppsyn går hon fram till mig där jag sitter vid vinbärsbusken och mumlar nedslaget: "-Jag är en nakenfis." Min lilla söttjej!

Nu sover hon uppe hos farfar eftersom vi ska pysa så pass tidigt imorgon. Vi ägnade sluttampen av kvällen åt ett nytt spel: STAX.
Riktigt kul faktiskt och säkert ännu roligare med fler deltagare.
Jag behöver en liten hylla här vid överslafen. Har ju ingenstans att lägga vare sig fånen eller paddan. Ack, ack.

Att avnjuta

Så har man nu också Internet i vår Lillstuga som vi kommit att kalla den. Inte den bästa uppkopplingen men jag kan göra det nödvändigaste. Som att blogga. Och hålla koll på mailen då jag har "jour" denna vecka.
När det mesta jag planerat för vår bod nu är klart har jag nu kunnat avnjuta den på riktigt för första gången. Mysig campingkänsla att inviga lillköket, också ugnen för att sedan tränga ihop sig vid det lilla bordet och äta. 
Därefter gick resten av familjen till havet för att fiska krabbor, något som Lilltjejen aldrig tröttnar på - eller hennes far. Jag diskade undan och slog mig ned i min omproviserade soffa, slog upp datorn och avnjöt maximal mysfaktor. Efter lite (o)nödvändig genomgång av mailen slog jag mig ned vid farmors vinbärsbuskar och rensade de svarta sorterna. Tystnad. Solsken. 
 
Imorgon bitti drar jag och Johan till Boda Borg i Sävsjö med Mikael och Johanna. De är utmanade och kommer att åka på däng så det ryker om det!
 

Tillbaka


Så var vi här igen. Tjuvåker på Monica och Tomas nät för att nu kunna lägga ut lite bilder från vårt nya krypin.
Uteköket med gasolspisen för camping och båt och därför tålig mot fukt och regnstänk.
Många hyllor har det blivit och fler ska det bli. Vattendunk med kran ska också upp på utsidan.

Kylskåp, byrå, mera hyllor och så Ronjas säng och tillika soffa.
Fällbart bord, stolar och pall. Skena med spotlights , överkast och ugglekuddar, allt från Ikea. Stora svarta kuddar från Jysk. 

Morgonmys


Blev ju sent igår så Lilltjejen sover ännu. Själv vaknade jag vid sju. Tror Gråbröderna saknat oss lite då de sovit hos oss hela natten. Mina fina grå.

Nät

Tillbaka i civilisationen och tillräcklig täckning för Internet. Två intensiva dagar har resulterat i ett riktigt mysigt krypin för vår lilla familj. Helt självförsörjande kan vi vara förutom toalett och dusch. Kylskåp och gasoldriven minispis med ugn. 
Shoppat gärnet på Ikea och Jysk, fixat och donat.
Måste komma ihåg att fota ordentligt. 
Komplett som sagt så bara finlir återstår. Fick en god paus på Panget igår med fantastiskt god fisksoppa och såklart - creme brulee!

Idag återvände vi hem innan vidare färd till Alingsås. Blåbärsplockning i regntung skog var väldigt mysigt och jag mindes alla timmar jag och Jenny ägnade åt bärplockning som barn.  Med fyllda hinkar balanserandes på våra cykelstyren pedalade vi sedan hem för att rensa och därmed få det något högre literpriset hos köparen. 
Här var Johan var måttligt road. Tror det var första gången för honom - och sista.

Blev en rejäl promenad för Lilltjejen fram och tillbaka också genom jättemysiga omgivningar.



Då vi behövde lastutrymmet i Saabis för all min shopping flyttade vi över Ronjas stol till Gulingen. Där kan vi ha henne fram och det är riktigt mysigt att ha henne bredvid. 

(Selfie)

God mat och mumsig blåbärspaj innan fotbollsfinal där både jag och Elin tacklade av i soffan med var sin avkomma. Tyskland vann visst.

Imorgon bär det av till Landet igen. Semestervecka två står för dörren.

Ovan

Öm i handleden och svag i handen efter sex timmar med målarpenseln igår. 

I det lilla utrymmet är det svårt att ta en översiktsbild men skillnaden blev enorm efter jag slabbat färdigt.


Hade en tanke på att måla sängarna också men då de kanske ska bytas ut samt kräver mer arbete slopade jag det.

Åkte på ett bakslag när Monica och Tomas insåg att en kyl skulle överbelasta deras redan tyngda strömförsörjning. I och med Torpet där Nicklas med familj huserar ligger ju två hushåll på samma nät.
Dock fann vi många olika alternativ som drivs av gasol, så idag blir det att utforska nya områden. Inköpslistan till Ikea är lång och ytterligare planer fick mig att ligga sömnlös till klockan passerat ett. Det här är kul!

Som vanligt

Klockradion hade ännu inte slagit över till 07.00 när jag vaknade. Solen skiner utanför och jag funderar på att ta en promenad. En sådan där som det bloggas, instagrammas och facebookas om från höger och vänster. Väljer paddan istället för lite spel och surfning. Men nu då? Så här är det nästan alltid. Somnar efter Johan och vaknar innan Johan. Han hävdar att han behöver tv:n på för att kunna somna och gör det på tre minuter. Sedan blir jag kvar för jag fastnat i vad det nu än är för meningslöshet. Fast på sistone har det förstås varit fotbolls VM och det fastnar jag definitivt inte i. Sportljuden så som hockey och fotboll med det där förstärkta publiksuset har jag svårt för. Då får jag istället ligga och försöka zooma bort oljudet som trots lägsta volym känns som motorvägsbuller. 

När vi var på bio häromveckan och flanerade längs Avenyn fick vi för första gången se ordningsvakternas nya uniformer. Ja, det var nu längesedan de infördes men SÅ ofta har vi alltså varit på stan kvällstid. Hur som helst lämnade jag ju ordningsvakteriet i samma veva som uniformen infördes så behövde aldrig kränga på mig den. För snygg är den inte. Tanken är bra med enhetlig klädsel på alla ordningsvakter men, (nu tassade Lilltjejen in) färgen och stuket? Njae.
Saknar det jobbet ibland men även om tiden skulle hittas någonstans skulle det ändå inte vara tillräckligt för att finna det värt kostnaden. Skulle ju bli tvungen att gå om hela utbildningen samt köpa uniformen, så länge jag inte knyter mig till ett företag. Och  mycket skulle jag inte jobba.
Neh, ett roligt extrajobb är tillräckligt. 

Håller på att vänja av Lilltjejen napp på natten. Går över förväntan faktiskt vilket nog underlättats av att hon somnat i bilen de första två nätterna vid hemfärd från Landet. Så igår var egentligen första insomningen hemma och visst tjatade hon efter den. Dock ingen gråt och inget skrik. På de upprepade orden "Jag vill ha min napp" svarade jag bara "Förstår det" och så distrahera så mycket som möjligt med paddan. "Nej" skapade bara protester. Och till slut så kunde jag lämna henne med den för att somna själv. Får se hur många kvällar det tar innan hon slutar fråga.
Idag väntar en svettig dag i friggeboden med en pensel i högsta hugg.

Semesterhetta

Ingen har väl missat att vi har exceptionell värme. Tropisk natt var det visst också. När man tack vare Lilltjejen är uppe vid sju på morgonen och termometern redan närmar sig tjugo grader är det bara att förbereda sig på ännu en svettig dag. Riktigt semesterväder med andra ord. Jag trodde någonstans att jag skulle klappa ihop när ledigheten infann sig. Att jag bara skulle vilja sova och hämta ikapp all energi jag tycker mig förbränt de senaste veckorna. Istället finner jag mig full av energi trots värmen. På Landet finns en friggebod som tilldelats Johan. Då han visat ett ganska ljummet intresse för den har den under åren istället fått fungera som förråd av de dylika attiraljer som man brukar finna på ett sommarställe. Gamla parasoller, uppblåsbara badleksaker, stolsdynor, sällskapsspel, flytvästar och så vidare. Johans bror med familj har av naturliga skäl använt det vi kallar Torpet, den ursprungliga delen av lantstället som har litet kök och allmänutrymme. Jag känner mig fortfarande inte riktigt bekväm när jag är på Landet då det begränsade utrymmet gör att jag inte kan gå undan. Bekväm med sällskapet med inte riktigt omgivningarna och tror det är den småaktiga vetskapen att jag inte är hemma. Det är inte mitt eget och tillbringar därför sällan mer än högst en dag på denna plats jag ändå finner särdeles mysig och vacker. Vi har ju som sagt länge varit sugna på husbil, men med tanke på deras pris mer gått över till husvagn. Det faktum att man dessutom skulle kunna ställa husvagnen på Landet under sommaren är en riktigt lockande tanke för mig. Men kostnaden är ändå obönhörligen ett faktum vi måste ta med i beräkningen till våra andra framtida (mer eller mindre nödvändiga) större utgifter/investeringar. Därför tog vi in Johans friggebod som alternativ, att fixa till lämplig övernattningsplats och eget krypin.

Jag blev så till mig över detta alternativ med massor av inspiration och framtida utformningar att vi drog upp till Landet häromdagen för att faktist se det fullständiga utgångsläget innan eventuell fastslagning av planer.
Först fick dock Johan premiärdoppa sig och Lilltjejen leka lite. Hon verkar vara som mig och föredra pool av den tempererade sorten för att överväga bad.
Därefter gick jag lös på boden och röjde ut det som röjas kunde. Då det finns planer på att isolera bygget blir det en halvdan tillfixning med mål att fungera vid övernattning och som hamsterboll för kinkiga morsor.
 
Det halvfasta målet är någon form av enklare kokvrå eller åtmindstone kyl för att tillhandahålla egenförsörjning under en dag eller två. Ja, jag är stolt, egensinnig och överdrivet rädd för att inkräkta - hos min egen familj!
 
Så i den trettiogradiga värmen befann jag mig i en friggebod på tio kvadrat och röjde. Kan säga att jag svettades en del! Kände mig väldigt fräsch när vi därefter drog in till Stenungsund för att inhandla grejer för att tillverka myggnätsfönster och lite annat till våningssängarna. Jag funderade lite fram och tillbaka med tanke på eventuell isolering framgent men beslöt idag för att måla insidan. Nu är det ursprungsträ i skiftande skick med följdaktig typisk lukt jag inte kan beskriva. Lite unket-, mögel-, instängt-, jordkällar-aktigt. Typ.
Lite vit heltäckande färg som jag tänkte slabba över väggar och tak ska förhoppningsvis ljusa upp utrymmet och bidra till lite mysighet. En byrå och någon form av väggfast bord som kan fällas, sittmöjligheter och belysning är sedan på inköpslistan. På tisdag ska vi övernatta så måste ha det klart tills dess. Därför åker vi upp imorgon så jag ska leka målare, trettiogradig värme eller inte.
 
Just med tanke på värmen som så oförutsett rullade in var vi lite tveksamma till det inplanerade besöket på Liseberg. Nöjsepark med massa människor i gassande värme? Men nu var det bokat också med farmor och farfar, och visst borde väl de flesta barnfamiljer åka till stranden istället?
Anläde kort efter de öppnade, lastade med vatten för de vuxna oxh festis till den lilla. Också där är hon sin mammas dotter - tyvärr i detta fall ur tand- och hälsosynpunkt. Men jag kan inte vara föredöme i detta fall och tvinga i mig vatten eller mjölk. Bläurk!
Vi undrade lite hur hon skulle te sig till karusellerna även om hon visat total orädsla för rutschkanorna på äventyrsbaden. Strax innanför enrén var första barnkarusellen och det var aldrig någon fråga som behövde ställas. Hon ville åka.
Snällare karuseller till en början, sedan jobbade vi oss längre in på området och huvudsakliga delen för barn. Hon såg Rabalder och ville åka. Valet på åksällskap föll på farfar och de försvann in till kön. Därefter upptäckte vi köskylten som indikerade trettiofem minuter. Kön ringlade sig innanför attraktionen med minidalbanan cirkulerande runt. Rena grytan alltså. Med solen gassande och ingen vind beslöt vi att byta så jag köade istället för att sedan åka med henne.
En megasvettig Linda med Lilltjej som börjat krokna av kötiden men snarft är framme. Måste säga att hon var väldigt tålmodig i kön men kanske underlättar det att ha det efterlängtade målet cirkulerande över huvudet under tiden. Och till slut så! Nedan är jag ganska säker på att hon inte skulle bli rädd. Ganska säker.

Till andra varvet var jag väldigt säker på att hon inte var rädd.
Hade det inte varit sådan kö hade hon fått åka fler gånger. Nu blev det istället lite andra med kortare kö som ändå uppskattades väldigt mycket.
Att hälsa på kaninerna (stackarna i den värmen!) vågade hon dock inte men deras hus var lajbans. Hon bara sprang. Upp och ner, hit och dit, fram och tillbaka. Morsan försökte hänga med så gott hon kunde medan farmor, farfar och pappa kreverade i skuggan på utsidan. Jag drack bara läsken till lunchen, flängde runt med henne och svettades som en gris. Johan drack åtskilliga mängder vatten och blev så knäckt av värmen att han kollapsade i soffan efteråt och var grinig värre resten av kvällen. Jag var rastlös när jag kom hem, tvättade och städade innan jag tvingade mig att sitta och låta Johan fixa middag.
På cellnivå kanske min kropp känner av svikande vätskebalans men mitt huvud gör det inte förrän det är riktigt illa. Jag antar att min kropp tvingats(?) att anpassa sig. Eller så är det den generella vattenhysterin som fått alla andra att vänja sina kroppar vid konstant vätskeintag. Själv får jag bara springa på muggen om jag dricker mer än jag brukar.
 
I vilket fall kom ett skönt svalkande ösregn precis när vi lämnade Liseberg. Av farfar fick hon en kaninballong som vi fick muta med för att få henne däifrån. Tycker det är kanon att de säljs med en tyngd så man inte längre ser dessa dyra ballonger sväva iväg över staden med en förtvivlad unge kvar på marken. Nu svävar den en manshöjd över golvet och Lilltjejen tjatar redan om att åka tillbaka. Hon är så förtjust i sin kanin, vill av någon anledning gärna hålla den i örat och den var också det första vi såg när vi vaknade denna morgon, omsorgsfullt indragen i sovrummet när hon tassade över.
Idag har vi varit hemmavid, mestadels hukat på insidan från den tryckande värmen. En högst marginell skillnad. Johan har dock äntligen börjat ta tag i jordhögen på utsidan. Ser det som sin dagliga motion när han nu varit oförmögen att kunna träna så länge. Så lite nytta för honom och också mig som plockat av våra ynkliga vinbärsbuskar (lagom mängd för mig), tvättat, handlat och dammsugat ett halvt kilo flygfän.
hittade förresten en ödla på soffans ryggstöd. Lite oväntat men föga förvånande. Tror Brorsan är den store ödlefångaren av de två och tar ju gärna hem sina små troféer. Bar ut överlevaren som kvickt kilade iväg.
 
Måla imorgon som sagt medan Johan, som vägrar sätta sin fot i bastun längre än trettion sekunder aktiverar Lilltjejen. Sedan hoppas jag kunna besöka Ikea hyfsat snart för att inreda mitt nya egna lilla krypin. Ser faktiskt fram emot det!

Svettig!

Över tjugo grader och mulet ger en hanterbar värme och skön start på semestern. Igår blev det pyssel i trädgården varvat med lite grillning och allmänt lökeri. Att glassbilen stannar utanför bidrar också till sommarkänslan.

Innan lunch idag drog Johan och Ronja till Landet och jag till centrum för lite shopping innan mitt vikariat på Exclusive.
Min combat var enda passet i deras stora sal och tur var väl det för när jag gick in möttes jag av denna syn.

Vatten som strömmar ner från taket! Lyckligtvis hade den lilla salen inget pass så vi körde där istället. En lagom grupp för den lokalen men jag hade inte riktigt fokus och gjorde småmissar i koreografin. Störigt
Otroligt varmt i salen så halvvägs in i uppvärmningen rann svetten på mig.

Hittade förresten två toppar på Espirit. Målet var en träningsväska som uppfyller mina krav på fack. Minst ett på varje kortsida plus ett på långsidan. Hur svårt kan det vara? Väldigt svårt tydligen.

Så ja


Tack och hej Volvo, ses om fyra veckor. Firade kommande ledigheten med att - klippa gräset. Först hittade Johan en liten sådan här i den punkterade poolens regnvatten.
Sedan hittade jag en jättesöt sådan här i vårt höga oklippta gräs. Inte alls så skygg och ivrig att springa undan som man kan tro. 
En otroligt söt liten sork! 

På jakt efter en sista-minuten avslutningspresent till dagispersonalen hittade jag också en liten pärla dold under ett nu privatägt gammalt missionshus i Gunnilse. 


Hittade jättesöta ljuslyktor och en ytterligare present till farmor. Många fina smågrejer av det slag som man fyller hyllor och bordsytor med.  

Tillförsikt

Vår stora fina sal i Kållered, den är grym! Inte så nöjda deltagare när de nu blir utan combat i fyra veckor och det får man väl tolka som positivt på ett sätt. Lite oroligt frågade de om jag väl skulle fortsätta till hösten och det är ju klart. Kan ju inte släppa mina trogna combatanter och den härliga anläggningen vi har. Fick massa cred av chefen också för att jag anammat vårt nya tidrapporteringssystem så perfekt. Jag har ju haft turen att det fungerat problemfritt för mig, vilket jag förstått inte varit fallet för alla.
 
Hade mitt första "riktiga" mentorsmöte idag och måste säga att det är med mycket större tillförsikt jag nu emotser vårt kommande år tillsammans. Först och främst är han väldigt förtroendeingivande, öppen och ödmjuk. När man skulle fylla i ansökan för mentorsprogrammet fick man välja egenskaper man sökte hos sin mentor. En av mina kriterier var "förebild" och det tror jag mycket väl han kan uppfylla. Kan bara tacka min chef som föreslog honom, och den andra anledningen till att jag ser fram emot vår tid tillsammans är det faktum att han jobbar på Research and Development. Han planerar att visa mig så mycket som möjligt av de praktiska bitarna gällande framtagning, krasch-hållbarhets- och systemtestning samt kanske också testkörning vid vår stora bana i Hällered. Jag har ju fått liten insyn i slutproduktionen vilken fashinerar mig. Skulle ju kunna stå vid de olika robot- och monteringsstationerna hur länge som helst och bara glo.
Obefintlig har min insyn i utveckligen varit annat än de tester jag frivilligt deltagit i, så möjligheten att nu få ta del av detta på ett nära och detaljerat plan ska bli jätteroligt. Om han jobbat på, tja finans eller något hade det säkert varit intressant på sitt sätt men ändå saknat det där praktiskt konkreta som jag gillar.
På den förhållandevis korta tid vi hade hann vi ändå prata mycket. Jag hann till och med vädra min osäkerhet och ifrågasättande att ha erbjudits denna mentorschans. Så mycket förtroende hann jag alltså känna för honom att jag kunde ta upp det så snabbt. Jag fick mycket feedback och egna erfarenheter delgivna av honom och märkte när jag vandrade tillbaka genom blåsten till VAK en mental lättnad i stegen. Ser redan fram emot vårt nästa möte.
(Liseberg i midnattssol)

Imorgon är så sista dagen innan fyra veckors semester. Känns jättekonstigt, nästan overkligt men synnerligen välbehövligt. Känns också ganska skönt att inte ha några jättestora planer dessa veckor. Bara Boda Borg, Liseberg med Ronja och turridning inbokade. Hoppas innerligt på bra väder till ridningen. Konstigt egentligen att jag inte blev någon ridtjej som min syster och många andra tjejer under uppväxten. Jag som älskar djur och tycker hästar är fantastiskt mysiga. Fast som barn var jag inte intresserad, det var skidåkning och klättra i träd som gällde. Är rädd att jag kommer bli så förtjust i att rida att jag vill klämma in också det som en fritidsaktivitet - efter jag kommit förbi ängslan över att vara för tung för den stackars hästen. Jag vet att jag inte är någon större match för en drygt halvt ton Nordsvensk brukshäst, men det är någon form av tvångstanke jag lär ha tills jag faktiskt får sitta uppepå muskelpaketet.

Onsdag, i två omgångar

 
Stängde av larmet och somnade om, något som av någon anledning blivit frekvent på sistone. Ren tur att jag ändå vaknar i rimlig tid för att hinna till jobbet som jag ska.
Egentligen har jag ju ingen större anledning att jäkta så länge inget morgonmöte väntar. Jag har ju flextid att ta ut så det räcker och blir över, men har ju den där kanske överdrivna pliktkänslan att hellre jobba mer än mindre.
 
Återkommer då och då till funderingar om var jag befinner mig yrkesmässigt om sisådär fem-tio år. Jag trivs ju där jag är, men funderar på om det är själva arbetsuppgifterna eller det enkla faktum att jag har arbetsuppgifter. Jag är benägen att tro att jag finner de flesta sysselsättningar tillfredsställande så länge de fyller min dag, känns konkreta, det vill säga så det för mig känns som jag faktiskt uppfyller någon form av syfte. Låter kanske banalt eller flummigt men samtidigt ganska elementärt. Alla vill väl göra meningsfulla saker? Att jag sedan finner olika sysselsättningar mer eller mindre tillfredsställande är inte så konstigt och med tiden tappar väl de flesta arbeten detta gebit. Det är väl därför vi söker oss vidare, för att hitta något annat som tillfredsställer oss mer om anledningen så är lön eller arbetsuppgifter.
 
Det är så enkelt att bli bekväm. Tillfredsställelsen blir det välbekanta, det kända och tryggheten däri. Man ser ingen anledning att göra något annat enligt testen man vet vad man har men inte vad man får. Är det så illa då? Ibland verkar det vara något negativt, att vara nöjd där man är med tillfredsställelsen i det trygga och att göra ett bra jobb där man är. Utvecklingssamtal, coacher och inspiratörer vurmar om driv, förändring, att våga för att vinna. Men om du inte vågar är du en förlorare då? En fegis?
 
Del två.
Fick ju faktiskt börja jobba så nu befinner jag mig i fåtöljen hemmavid. Johan är på Liseberg med kollegorna och skickar stolt bild på vad han vunnit.
Jag undrar bara var min gigantiska Toblerone är. Har också beställt en Marabouchoklad.
Krängde ett flak med jordgubbar till Monica så hon och Tomas kom förbi efter middagen. Jag beklagade mig över vårt läckande takfönster och rätt var det var befann sig farfar på taket, rensandes allehanda lövrester och silvertejpandes provisorisk tätning. Undrar lite varför inte Johan fick den genen som det stod handlingskraft på.
 
Vikariatet söndag på Exclusive är nu spikat. Får se hur det "finare" klientelet är på combat. Själv ser jag ännu en god möjlighet att nöta in nya koreografin samt passa på att dryga ut det nu enda passet jag har i veckan framgent. Under min semester tar jag dessutom till och med ledigt från combaten i Kållered. Ingen klass på fyra veckor. Jag kommer att glömma allt! För att inte tala om vilken träningsvärk jag kommer att ha efter återkomsten.
Har dock tänkt besöka någon annans pass för inspiration och underhåll, men av tidigare erfarenheter vet jag ju hur det brukar gå.

Juli


Tidig från jobbet så lökar lite på pendelparkeringen. Saabis står intill och väntar för att ta min lekamen vidare till dagis. Semesterveckorna börjar rulla igång vilket märks på kalendern med signifikant färre möten. Försöker jobba ikapp men luften har gått ur mig och motivationen är sådär. Känner att det är riktigt skönt att bara sitta här med regnets smatter mot Gulingens yttre.
Johan har sin Sandens-träff idag och GAIS-match imorgon så jag och Lilltjejen ska leva rövare på hemmaplan. Vilket vanligtvis betyder iPads och tv.
Sedan kanske man ska underhålla sitt barns hygien så får klämma in besök i badkaret också.

Upptäckte igår att jag saknade mitt kredit/tanka-kort. Spännande tankar flyger fram när man funderar på när man använde det senast. I lördags visade det sig när jag kom hem och med hjälp av Johan kunde ringa och kolla senaste transaktionen. Betalade parkeringen innan bion och eftersom automaten tjuter om man inte tar ut kortet antar jag att jag tog ut det och slängde det över axeln eller nåt. För i plånboken är det inte. 

Semestern är som sagt i antågande så ska försöka få tummen ur och boka den där julklappen jag gav Johan - förra julen. Ridning dagstur i Svartedalen. Rätt nöjd att jag i alla fall bokat en aktivitet vi diskuterat hela våren: Boda Borg med kollegan Mikael och hans tjej Johanna. De har ju aldrig varit där så nu är utmaningen antagen!

Kanske vikarierar ännu ett pass denna vecka förresten. Har ju aldrig vikarierat på Exclusive så får kanske möjligheten att testa den anläggningen på söndag. 


RSS 2.0