Semesterhetta

Ingen har väl missat att vi har exceptionell värme. Tropisk natt var det visst också. När man tack vare Lilltjejen är uppe vid sju på morgonen och termometern redan närmar sig tjugo grader är det bara att förbereda sig på ännu en svettig dag. Riktigt semesterväder med andra ord. Jag trodde någonstans att jag skulle klappa ihop när ledigheten infann sig. Att jag bara skulle vilja sova och hämta ikapp all energi jag tycker mig förbränt de senaste veckorna. Istället finner jag mig full av energi trots värmen. På Landet finns en friggebod som tilldelats Johan. Då han visat ett ganska ljummet intresse för den har den under åren istället fått fungera som förråd av de dylika attiraljer som man brukar finna på ett sommarställe. Gamla parasoller, uppblåsbara badleksaker, stolsdynor, sällskapsspel, flytvästar och så vidare. Johans bror med familj har av naturliga skäl använt det vi kallar Torpet, den ursprungliga delen av lantstället som har litet kök och allmänutrymme. Jag känner mig fortfarande inte riktigt bekväm när jag är på Landet då det begränsade utrymmet gör att jag inte kan gå undan. Bekväm med sällskapet med inte riktigt omgivningarna och tror det är den småaktiga vetskapen att jag inte är hemma. Det är inte mitt eget och tillbringar därför sällan mer än högst en dag på denna plats jag ändå finner särdeles mysig och vacker. Vi har ju som sagt länge varit sugna på husbil, men med tanke på deras pris mer gått över till husvagn. Det faktum att man dessutom skulle kunna ställa husvagnen på Landet under sommaren är en riktigt lockande tanke för mig. Men kostnaden är ändå obönhörligen ett faktum vi måste ta med i beräkningen till våra andra framtida (mer eller mindre nödvändiga) större utgifter/investeringar. Därför tog vi in Johans friggebod som alternativ, att fixa till lämplig övernattningsplats och eget krypin.

Jag blev så till mig över detta alternativ med massor av inspiration och framtida utformningar att vi drog upp till Landet häromdagen för att faktist se det fullständiga utgångsläget innan eventuell fastslagning av planer.
Först fick dock Johan premiärdoppa sig och Lilltjejen leka lite. Hon verkar vara som mig och föredra pool av den tempererade sorten för att överväga bad.
Därefter gick jag lös på boden och röjde ut det som röjas kunde. Då det finns planer på att isolera bygget blir det en halvdan tillfixning med mål att fungera vid övernattning och som hamsterboll för kinkiga morsor.
 
Det halvfasta målet är någon form av enklare kokvrå eller åtmindstone kyl för att tillhandahålla egenförsörjning under en dag eller två. Ja, jag är stolt, egensinnig och överdrivet rädd för att inkräkta - hos min egen familj!
 
Så i den trettiogradiga värmen befann jag mig i en friggebod på tio kvadrat och röjde. Kan säga att jag svettades en del! Kände mig väldigt fräsch när vi därefter drog in till Stenungsund för att inhandla grejer för att tillverka myggnätsfönster och lite annat till våningssängarna. Jag funderade lite fram och tillbaka med tanke på eventuell isolering framgent men beslöt idag för att måla insidan. Nu är det ursprungsträ i skiftande skick med följdaktig typisk lukt jag inte kan beskriva. Lite unket-, mögel-, instängt-, jordkällar-aktigt. Typ.
Lite vit heltäckande färg som jag tänkte slabba över väggar och tak ska förhoppningsvis ljusa upp utrymmet och bidra till lite mysighet. En byrå och någon form av väggfast bord som kan fällas, sittmöjligheter och belysning är sedan på inköpslistan. På tisdag ska vi övernatta så måste ha det klart tills dess. Därför åker vi upp imorgon så jag ska leka målare, trettiogradig värme eller inte.
 
Just med tanke på värmen som så oförutsett rullade in var vi lite tveksamma till det inplanerade besöket på Liseberg. Nöjsepark med massa människor i gassande värme? Men nu var det bokat också med farmor och farfar, och visst borde väl de flesta barnfamiljer åka till stranden istället?
Anläde kort efter de öppnade, lastade med vatten för de vuxna oxh festis till den lilla. Också där är hon sin mammas dotter - tyvärr i detta fall ur tand- och hälsosynpunkt. Men jag kan inte vara föredöme i detta fall och tvinga i mig vatten eller mjölk. Bläurk!
Vi undrade lite hur hon skulle te sig till karusellerna även om hon visat total orädsla för rutschkanorna på äventyrsbaden. Strax innanför enrén var första barnkarusellen och det var aldrig någon fråga som behövde ställas. Hon ville åka.
Snällare karuseller till en början, sedan jobbade vi oss längre in på området och huvudsakliga delen för barn. Hon såg Rabalder och ville åka. Valet på åksällskap föll på farfar och de försvann in till kön. Därefter upptäckte vi köskylten som indikerade trettiofem minuter. Kön ringlade sig innanför attraktionen med minidalbanan cirkulerande runt. Rena grytan alltså. Med solen gassande och ingen vind beslöt vi att byta så jag köade istället för att sedan åka med henne.
En megasvettig Linda med Lilltjej som börjat krokna av kötiden men snarft är framme. Måste säga att hon var väldigt tålmodig i kön men kanske underlättar det att ha det efterlängtade målet cirkulerande över huvudet under tiden. Och till slut så! Nedan är jag ganska säker på att hon inte skulle bli rädd. Ganska säker.

Till andra varvet var jag väldigt säker på att hon inte var rädd.
Hade det inte varit sådan kö hade hon fått åka fler gånger. Nu blev det istället lite andra med kortare kö som ändå uppskattades väldigt mycket.
Att hälsa på kaninerna (stackarna i den värmen!) vågade hon dock inte men deras hus var lajbans. Hon bara sprang. Upp och ner, hit och dit, fram och tillbaka. Morsan försökte hänga med så gott hon kunde medan farmor, farfar och pappa kreverade i skuggan på utsidan. Jag drack bara läsken till lunchen, flängde runt med henne och svettades som en gris. Johan drack åtskilliga mängder vatten och blev så knäckt av värmen att han kollapsade i soffan efteråt och var grinig värre resten av kvällen. Jag var rastlös när jag kom hem, tvättade och städade innan jag tvingade mig att sitta och låta Johan fixa middag.
På cellnivå kanske min kropp känner av svikande vätskebalans men mitt huvud gör det inte förrän det är riktigt illa. Jag antar att min kropp tvingats(?) att anpassa sig. Eller så är det den generella vattenhysterin som fått alla andra att vänja sina kroppar vid konstant vätskeintag. Själv får jag bara springa på muggen om jag dricker mer än jag brukar.
 
I vilket fall kom ett skönt svalkande ösregn precis när vi lämnade Liseberg. Av farfar fick hon en kaninballong som vi fick muta med för att få henne däifrån. Tycker det är kanon att de säljs med en tyngd så man inte längre ser dessa dyra ballonger sväva iväg över staden med en förtvivlad unge kvar på marken. Nu svävar den en manshöjd över golvet och Lilltjejen tjatar redan om att åka tillbaka. Hon är så förtjust i sin kanin, vill av någon anledning gärna hålla den i örat och den var också det första vi såg när vi vaknade denna morgon, omsorgsfullt indragen i sovrummet när hon tassade över.
Idag har vi varit hemmavid, mestadels hukat på insidan från den tryckande värmen. En högst marginell skillnad. Johan har dock äntligen börjat ta tag i jordhögen på utsidan. Ser det som sin dagliga motion när han nu varit oförmögen att kunna träna så länge. Så lite nytta för honom och också mig som plockat av våra ynkliga vinbärsbuskar (lagom mängd för mig), tvättat, handlat och dammsugat ett halvt kilo flygfän.
hittade förresten en ödla på soffans ryggstöd. Lite oväntat men föga förvånande. Tror Brorsan är den store ödlefångaren av de två och tar ju gärna hem sina små troféer. Bar ut överlevaren som kvickt kilade iväg.
 
Måla imorgon som sagt medan Johan, som vägrar sätta sin fot i bastun längre än trettion sekunder aktiverar Lilltjejen. Sedan hoppas jag kunna besöka Ikea hyfsat snart för att inreda mitt nya egna lilla krypin. Ser faktiskt fram emot det!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Oj vilket härligt inlägg <3

2014-07-10 @ 06:06:16
URL: http://mscharlie.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0