Tillförsikt

Vår stora fina sal i Kållered, den är grym! Inte så nöjda deltagare när de nu blir utan combat i fyra veckor och det får man väl tolka som positivt på ett sätt. Lite oroligt frågade de om jag väl skulle fortsätta till hösten och det är ju klart. Kan ju inte släppa mina trogna combatanter och den härliga anläggningen vi har. Fick massa cred av chefen också för att jag anammat vårt nya tidrapporteringssystem så perfekt. Jag har ju haft turen att det fungerat problemfritt för mig, vilket jag förstått inte varit fallet för alla.
 
Hade mitt första "riktiga" mentorsmöte idag och måste säga att det är med mycket större tillförsikt jag nu emotser vårt kommande år tillsammans. Först och främst är han väldigt förtroendeingivande, öppen och ödmjuk. När man skulle fylla i ansökan för mentorsprogrammet fick man välja egenskaper man sökte hos sin mentor. En av mina kriterier var "förebild" och det tror jag mycket väl han kan uppfylla. Kan bara tacka min chef som föreslog honom, och den andra anledningen till att jag ser fram emot vår tid tillsammans är det faktum att han jobbar på Research and Development. Han planerar att visa mig så mycket som möjligt av de praktiska bitarna gällande framtagning, krasch-hållbarhets- och systemtestning samt kanske också testkörning vid vår stora bana i Hällered. Jag har ju fått liten insyn i slutproduktionen vilken fashinerar mig. Skulle ju kunna stå vid de olika robot- och monteringsstationerna hur länge som helst och bara glo.
Obefintlig har min insyn i utveckligen varit annat än de tester jag frivilligt deltagit i, så möjligheten att nu få ta del av detta på ett nära och detaljerat plan ska bli jätteroligt. Om han jobbat på, tja finans eller något hade det säkert varit intressant på sitt sätt men ändå saknat det där praktiskt konkreta som jag gillar.
På den förhållandevis korta tid vi hade hann vi ändå prata mycket. Jag hann till och med vädra min osäkerhet och ifrågasättande att ha erbjudits denna mentorschans. Så mycket förtroende hann jag alltså känna för honom att jag kunde ta upp det så snabbt. Jag fick mycket feedback och egna erfarenheter delgivna av honom och märkte när jag vandrade tillbaka genom blåsten till VAK en mental lättnad i stegen. Ser redan fram emot vårt nästa möte.
(Liseberg i midnattssol)

Imorgon är så sista dagen innan fyra veckors semester. Känns jättekonstigt, nästan overkligt men synnerligen välbehövligt. Känns också ganska skönt att inte ha några jättestora planer dessa veckor. Bara Boda Borg, Liseberg med Ronja och turridning inbokade. Hoppas innerligt på bra väder till ridningen. Konstigt egentligen att jag inte blev någon ridtjej som min syster och många andra tjejer under uppväxten. Jag som älskar djur och tycker hästar är fantastiskt mysiga. Fast som barn var jag inte intresserad, det var skidåkning och klättra i träd som gällde. Är rädd att jag kommer bli så förtjust i att rida att jag vill klämma in också det som en fritidsaktivitet - efter jag kommit förbi ängslan över att vara för tung för den stackars hästen. Jag vet att jag inte är någon större match för en drygt halvt ton Nordsvensk brukshäst, men det är någon form av tvångstanke jag lär ha tills jag faktiskt får sitta uppepå muskelpaketet.

Kommentarer
Postat av: Anna W

Bra jobbat hos mentorn! Att du vågade säga hur du känner. Det ska bli kul att följa dig mot nya utmaningar!

Ha nu en härlig semester!

2014-07-04 @ 07:59:07
Postat av: Linda till Anna W

Ja, jag är ju inte så duktig på att hålla inne sådant som jag upplever frustrerande :)

Tack, ska försöka! ;)

2014-07-04 @ 08:53:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0