.... ibland eller hur? Bytt stilmall som ni ser. Då de flesta bilderna har vit bakgrund, passade denna lite bättre tycker jag. Lekte lite med textstorleken och råkade byta till en mikroskopisk, så mina inlägg mest liknade minimyrornas årliga marsch över skärmen. Åtgärdades snabbt.

Shit, jag får inte glömma att redigera frontbilden till Stenungskolans hemsida. En liten tjänst jag gör min gamla arbetsgivare...Det kan vara både kul och irriterande att göra sig oumbärlig, hehe! En annan sak som vi absolut inte får glömma denna dag, och det är att fixa presenten till kalaset på lördag! Vi hinner ju inte imorgon, så idag måste det göras! Som tur var har vi idén klar, men vi måste till Systemet för att göra den komplett.

Johan har introducerat mig för "Escape games", smått beroendeframkallande och källa för frustrationer! Jag hör ju tyvärr inte till de tålmodiga alla gånger (så nej, fråga inte om jag vill spela schack), och tack och pris för "walkthroughs"! 

Jag kör kortversionen av mitt nick i blogghuvudet...kan kanske vara läge att förklara bakgrunden till detta nick, då hur man än vänder och vrider på det, inte kan få det det minsta Linda-anknutet, eller knutet till mitt namn över huvud taget. Nej, som alltid när man skapar konton osv som det av någon anledning väldigt ofta blir här ute på Internätets fantastiska värld, ska man ha ett username, alias, nick, osvosv. Vill man ha Linda är det säkert som amen i kyrkan att det är taget, och om man inte vill ha "Linda9758" får man helt enkelt hitta på något annat. För evigheters evigheters sedan, den dagen jag klev in i Tristram i Diablo, fick jag ju namnge min häftiga rouge och tillika battle.net-konto. Där föddes Tashmira, och det har återanvänts åtskilliga gånger sedan dess i både lång- och kortform!

...hela denna vecka har ljuset faktiskt varit tänt i min hörna när jag kommit till jobbet. Fram tills idag. Jag får väl vara glad att min arbetsplats inte är en bunker, eller en källare utan fönster. Eller ett kylrum utan fönster. Solen är så långt åt andra sidan byggnaden det bara går, så trots molnfri himmel är ljuset snålt.
Jag kanske borde göra en expedition efter strömbrytaren, men då Helena informerat mig om sina misslyckade försök, har det inte blivit just mer än ett "borde" i mina tankegångar.
Det var segt att kliva upp idag. Hade svårt att somna av någon anledning, som knappats blev bättre av att man fastnade framför en CSI-repris. Frustrerat var min sista blick på klockradion halv två. Gäsp!

Onsdagar är en riktigt tv-kväll med "Crowned", "Project runway" och "So you think U can dance". Däremellan hamnade jag framför "Girlicious". Detta program lyfter väl sällan fram de trevliga och fina egenskaperna hos varken deltagare eller branschen som sådan (vilket kanske är poängen), men jag kan inte låta bli att imponeras (liksom i "So you think..."), av tjejerna som dansar så suveränt, iklädda skyhöga stilettklackar! DET är verkligen fullkomligt obegripligt, onaturligt, övermänskligt i mina ögon!
Okej, de är vana, härdade, nervamputerade från knäna och ned, men ändå!?
Själv vacklar man och ber om nåd efter en tvåtimmarstillställning! Och dessa omänniskor hoppar, snurrar, springer, ja allt som undertecknad knappt ens kan göra iförd sina bekvämaste träningsdojjor. Nästan så jag är avundsjuk. Ibland. Vid de där "vart-tredje-år-när-det-råkar-vara-en-sådan-tillställning-där-jympadojjor-faktiskt-inte-passar-och-man-känner-för-att-vara-lite-feminin-kvällarna", kan jag önska att jag kunde bära (men kanske först och främst ägde) ett par sådana.

Förutom det obekväma faktumet, kan jag inte låta bli att vantrivas så vansinnigt i klackar, för att jag känner mig så jäkla hjälplös. Trippeti-trippeti. Usch! Nej, all heder till de dansande tjejerna och övriga XX-innehavare som behärskar dessa tortyrliknande skodon så mästerligt!

Dagens svansanteckning: Sitter här på min sittring och har ont som vanligt. Eftersom det är morgon är det dock inte lika illa som jag antar att det kommer vara mot slutet av dagen. Fattar inte varför jag fortsätter att balansera på ringen, när jag ändå inte upplever någon skillnad. Antagligen för att jag är så foglig patient, som sedan också kan konstatera att jag verkligen försökt. Dock har jag inte inhandlat Voltaren-gel-grejen...ajdå, fy på mig.

Mina två ensamma veckor här på jobbet börjar lida mot sitt slut. Nästa vecka är Christoffer tillbaka, så då blir det väl kanske till att måsta vara lite social... Sedan lär mina inlägg här bli allt färre ju mer folk som kommer tillbaka från semestrarna. Nästan så man gruvar.

...har inte mycket att göra. Eller jo, skulle kanske kunna spåna lite på råmaterialskursen...hm.
Dagboksanteckning gällande min svans:
Satt några timmar igår, vilket kändes i slutet på dagen! Sketasont när jag klev ur bilen.
Molande värk när jag låg raklång i sängen.
Den gör sig påmind om att den existerar där jag nu står, men visst är smärtan värst i slutet av dagen, när man suttit ner som man oundvikligen gör under dagen!

Jahapp, det var det. Mulet idag, men varmt och åskan kan nog komma och hälsa på. Det blixtrade rejält intill oss under passet igår, och jag hoppades innerligt att det inte skulle passera över oss och kanske orsaka ett strömavbrott! Combat utan musik (och ljus) funkar inte så vidare. Men det gick bra, och de enda strömavbrott som inträffade var smärre uppe i min hjärna då jag missade nåt teknikbyte. Men ingen fara på taket.

På fredag blir det middag hos Johans kompis Johan (just det) och hans tjej Anna. De var på semester när grannen (som också var borta), fick vattenläckage. Nu är de visst utan golv i nedervåningen, så vi får hoppas på bra väder eftersom vi ska sitta ute! :o)
På lördag är det 60-årsfest (30 + 30) hos en annan av Johans kompisar och hans fru. Jag vet, jag är så social så det förslår! Vi spånade också på att ha en kräftskiva, men så hann Martin och Jeanette före, så nu funderade vi igår på eventuellt en julfest istället. Vi får se.

Dagens program är ganska tomt, vilket känns skönt. Vi har siktat in oss på sängläge med "Crowned" och "Project runway". "Crowned" är ju så dumt att det är bra! Mor och dotter tillsammans tävlar i skönhetstävling! Snacka om meningslöst men avslappnande tv-tittande. "Project runway" är så fashi...faschi...fasi...imponerande att titta på, då de skapar så läckra kreationer, av ingenting! Jag som inte ens kan fålla ett par gardiner är grön av avund!

Ha en bra dag där ute!

Hittade på min vän uppe i norrs blogg, och bara måste ha en också! Min blogg i bitar!

Vill du göra en egen?

Så var klockan snart 16, och jag har haft ett ynka ärende! Det är inte helt dött där borta på inköpsavdelningen ändå, bara nästan. Det kan kännas rätt ok i svansen när man sitter rätt upp och ner och inte rör sig. När man sedan väl lättar på trycket....AJ! Påmindes rejält om detta, när jag efter dryga två timmars sittande ställde mig upp. *smärta*

Måste ju anteckna att jag mötte nummer 95 på vägen till jobbet idag. Det har gått lite trögt på sistone, men så är trafiken desto klenare nu under semestern också. Huvudsaken är i varje fall att Johan inte knappar in nämnvärt! :o)
Döm min förvåning när det regnade rejält utanför mina fönster, men så har det iofs varnats för åska. Nu strålar solen igen, men rejäla målformationer som Tor himself skulle vara stolt över att dundra genom, tornar upp sig åt fastlandet till.

Ååh, det är så härligt med åska! Mäktigt! Vad har vi människor att sätta emot när vädrets och jordens krafter verkligen släpper loss? Inte det minsta!

Har mitt combat-pass idag, som också har klent med deltagare nu under semestern. Det brukar vara ökenvarmt i salen, så oavsett hur mycket eller lite man tar i, så svettas man ändå som en gris. Combaten krymper till ett pass i veckan till hösten, vilket jag ska ha hand om. Det är synd, då det är lite tråkigt att vara ensam om ett pass på en anläggning. Dessutom blir det svårt att få tag i ersättare om sådan skulle behövas någon gång. Menmen.

Ibland slår det  mig att jag faktiskt inte har några föräldrar längre. Ok, de var inte mycket att räkna med när de var i livet, men de var i varje fall. Man kunde säga att man hade dom uppe i norr. Senare bara pappa, men nu ingen alls. Hur skulle det kännas för en som haft jättebra kontakt med sina föräldrar? Jag vågar inte ens tänka på hur Johan skulle göra om hans föräldrar dog tidigare "än vanligt"...

Ok, så var man på jobbet igen. Och denna vecka verkar har börjat med totalt stiltje på supportfronten. Jag var ju så duktig och avslutade de dryga tusental datainmatningarna förra veckan, varvat med några knepiga supportärenden. Men från och med igår verkar hela inköpsavdelningen tagit semester. Alla dryga tvåhundra? Dött är det i varje fall.
Jag var klok och tog med mig en extratröja idag i alla fall. Fatta att jag fick byta om till lättare klädsel innan jag lämnade jobbet igår! Höll ändå på att storkna på väg till och från naprapaten, för att inte tala om hur varmt det var på deras mottagning några våningar upp!

Slå på "naprapat" på NE.se och du får: "person som (yrkesmässigt) utövar naprapati"
Ööh, ja men jahaaa, då förstår jag ju! Nötter!
Man skulle kunna misstänka att de tar betalt per sökning!
"Naprapati" = ..."behandlingsform inom manuell medicin. Naprapatin infördes av den amerikanske kiropraktorn och läkaren Oakley Smith, som 1907 grundade den första högskolan för manuell medicin enligt naprapati i Chicago.

Inom naprapati, som är en utveckling av kiropraktiken, arbetar man uteslutande med funktionsrubbningar och smärttillstånd inom rörelseorganen. Behandlingen sker med särskilda handgrepp, manipulation och mobilisering, som i kombination med massage och muskeltöjning vid behov kompletteras med elektroterapi, träningsprogram och ergonomisk rådgivning.

Utbildningen till naprapat är en fyraårig heltidsutbildning underställd Högskoleverkets tillsyn vilken sedan 1970 ges vid Naprapathögskolan i Stockholm. Efter avlagd examen samt ett års sjukvårdspraktik kan sedan 1994 legitimation sökas hos Socialstyrelsen. I Sverige fanns vid utgången av 2001 drygt 700 legitimerade naprapater. Liksom för annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal gäller att utövarna skall arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet samt att de står under Socialstyrelsens tillsyn. Legitimerade naprapater är alltså inte utövare av alternativ medicin."

Ifall ni nu undrade...tack för det NE.se!

En av dessa 700 tog hand om mig i deras stekheta små lokaler mitt i stan, och jag vet inte riktigt vad jag väntat mig av mitt besök egentligen. Kanske hade jag någon luddig tanke att han skulle ställa braiga frågor som jag skulle svara på, och så skulle han "vips", komma med smarta lösningar för att bota min svanskota.
Eh, nej. Inom loppet av tre minuter står jag där utan kläder och böjs än hit och än dit. Upp på bänken och så har man fingrar nedkörda mellan skinkorna! Okej, okej, svanskotan råkar ju faktiskt befinna sig i klyftan mellan våra två största muskler "rumpus skinkus", så jag borde ju ha fattat att en viss form av undersökning av smärtans källa kunde krävas. Jag är ju inte så smart alla gånger (faktiskt).
Så där ligger man på mage, svettas som en gris så det erfordliga bruna liggpappret nästan återfår sin pappersmasseform, och gnyr medan han trycker och klämmer på min stackars svans. En klick gel och så ultraljudsbehandling som bränner som fanken så man nästan fruktar att man aldrig ska kunna skita igen om han skulle råka halka för långt ned! Det ska visst verka avslappnande för ledbanden kring svanskotorna (resten av kroppen då?)

En näve papper att torka gel (och svett) senare, blir jag ombedd att inhandla sittring (som jag på skämt sagt till mina kollegor att jag ska ha), smörja med nån smärtstillande gel, föra dagbok, inte göra sit-ups på träningarna och återkomma nästa vecka, då en annan naprapat som är mer kunnig på svansar är tillbaka från semestern.
Jahapp.
Jag är en lydig patient, så nu sitter jag här på min nyinköpta sittring! Jag vet dock inte riktigt om den fyller sin funktion, då svanskotan ju befinner sig långt bak när man sitter. För att "hålet" i kudden ska hamna under svanskotan, som väl är meningen, måste man ju sitta i framkant och balansera på kudden. Det går ju inte! Nu funkar den bara som en allmän dämpare, ett mjukare underlag att sitta på för hela röven!

Tack och lov för Sportlife som har halva priset på behandlingar där jag var.

...efter en helg i solen! Det är stressande på ett sätt med en molnfri himmel och strålande sol. Då måste man ju bara ut och göra något, ta vara på denna högenergiska strålning när den väl behagar grilla oss!
Ni vet när man lämnat en iskall västkust"vinter" för en solsemester och stelbent staplar ur planet? Den där första känslan när den tropiska värmen nästan slår emot dig och dränker dig under några klastrofobiska sekunder? Precis den känslan fick jag när jag lämnade jobbet i torsdags och fredags (står med filt över axlarna, då jag efter helgens värme glömde bort att kortärmat är lika med frostskador när jag åkte imorse).

Vi lämnade som sagt in ringarna i torsdags, och drog sedan till Gunnebo för att beta av några kontroller från "Naturpasset". Det är väldigt mysig skog och fina omgivningar där ute, men energin var inte på topp i värmen.

Ringarna var klara på fredagen. "Johan - Linda 27.6 -08" finns nu att beskåda inuti min. Vi ville gärna få in Treriksröset också, men då hade jag fått ha ett finger i falukorvsstorlek för utrymmets skull. Och det hade ju sett lite konstigt ut!
På kvällen bjöds vi på räkfrossa hos Elin och Andreas, medan Johan hjälpte dom med sin dator. "Format C:" hörde visst till stenåldern, så Johan fick förklara med en pedagogik värdig min egen, att man nu bara behövde köra in Windowsskivan, så skötte alltihop sig självt! Jahapp.
Räkor e gott. Några stycken i varje fall. Omtänksamma som de är, hade de ett gäng smaskiga tillbehör, som en icke infödd västkustbo kunde frossa på. :o)
Efteråt gjorde jag en repris på väluppfostrad och mycket social handling. Jag somnade i soffan! Jag tillskriver denna handling på en hård arbetsvecka i ryggen (eeh), eller en vansinnigt bekväm soffa (sant!), i kombination med en välfylld mage (också sant). Johan och Andreas fick visst spela av sig lite NHL.hockey på Andreas blänkande fina PS3:a i varje fall.

Lördagen var vigd åt "Rännan", en mytomspunnen skåra i sandbotten mellan Dagholmarna i vattnet utanför Johans lantställe. Undertecknad fegade på den solstekta klippan, frossade i Elins medhavda lunch och fjäskade med Tomas strykrädda men fina vovve. Till slut kände dock tom jag att skinnet hotade anta en knaperstekt baconstruktur, så det västkustska vattnet såg frestande ut. Välsignade badskor! Ett av de bästa köp jag - nej, Johan gjort åt mig (näst efter ringarna)!
När tången inte längre behagade växa i dungar som jag med hjärtat i halsgropen kunde snirkla mig runt, bar han mig gentlemannamässigt igenom eländet medan jag krampaktigt knep ihop ögonen eller tillbad de icke existerande molnen.
Denna "ränna", är grund sandbotten, grund sandbotten, tvärdjupt vatten med dolda fasor (spännande marint liv enl andra), grund sandbotten, grund sandbotten. Och vattnet var härligt! Premiärbad för krukor från norrland i det västkustska havet, och stundtals var det tom varmare i vattnet än ovan! Skoj och kul var det!

Dagen avslutades med god thaimat i Stenungsund, och som alltid efter en heldag i solen, var vi alla jättepigga...

Trots den sedvanliga insmörjningen, nej fel, indränkningen av solkräm faktor 30, kliade det både här och där till morgondagen. Till min stora lättnad är klådan inte lika illa som föregående år. Det blir bättre och bättre!
Trots det kan man ju inte låta bli att vara ute när det är så fint väder! Så igår tog jag och Johan cykeln ut till havet, där jag badade för andra gången! Härligt efter det svettiga pedalandet, och ont i häcken fick man.
Fick tre maskiner tvättade också, och påfyllnad i kylskåpet. Över det hela väldigt nöjd med min helg!

Apropå ont i häcken, får jag inte glömma naprapaten idag! Ska bli intressant att höra om han har något att säga om min oböjliga rygg och ömma svans. Johan ska på GAIS-match ikväll på Ullevi. Får se om jag hänger med. Han har fortfarande inte riktigt förlåtit mig för att jag somnade under en Frölunda-match...men hallå, det var i periodvilan!

Sådär, nu tändes äntligen ljuset där man sitter! Har suttit i mörkret och matat in den sista datan i det exceldokument som jag pysslat med under veckan. Solen må stråla till max på utsidan, men det når inte riktigt in där man sitter i västerläge.
Igår lämnade vi in våra förlovningsringar för gravering på insidan. Vår guldsmed uppfyllde alla förutfattade meningar man faktiskt hade om detta släkte. Har ni sett "Toy story 2"? Den där dockrestaurören (heter det så??), så såg guldsmeden ut! Till och med hängslena hade han!
Har vi tur blir de klara idag. Men jag känner mig naken utan ringen nu! :o/

Det är lite knepigt att det faktiskt går så pass bra att jobba, trots det fina vädret och den mångåriga vanan från lärarjobbet med dess sommarledighet. Men kan ju inte sakna något man inte har? Nej, det låter ju helsnurrigt. Visst vill man vara ledig för ledighetens skull. Men när jag jobbar är jag så inne på det, och ledighet, ligga och sola osv blir så främmande där man sitter på insidan och inte känner värmen. När dagen är slut och värmen omsluter en, slår det en att: "Shit, en sådan här toppendag, och man har suttit inne hela tiden!"
Nåja, vad är en dag i solen? Jag har det rätt gott här där jag sitter för mig själv. Den första av de två ensamma veckorna har gått jättebra, jag trivs ju att vara ensam. Det hade nog varit värre för en person som behöver folk omkring sig och vill prata titt som tätt...

Mycket på nyheterna om Pridefestivalen, eller "Euro-pride" som den upphöjts till nu. Kikade in på Aftonbladet, eller om det var Expressen som hastigast i morse. En stor bild och rubrik "Gay-prinsen"! Vad är det för nyhet?? Snacka om att nyhetsflödets prioriteringar är snedvridna...

...at work!
Det var längesedan man kände sommarvärme när man åkte på morgonen. Idag var det riktigt varmt och skönt den lilla sträckan mellan dörren och bilen. Sedan står man här i den hyperluftkonditionerade kontorsbyggnaden, där långärmat är ett måste! Helst två lager också...även om det är lite bättre nu när solen ligger på.
Står ja...jag och Helena fixade så jag nu har ett höj- och sänkbart skrivbord, vilket är guld värt! Jag har fått sådana smärtor av att sitta på häcken hela dagarna, och trodde det bara var en vanesak första veckorna. Men nu har jag bokat tid hos naprapat för att kolla om min "svans" sticker ut för mycket eller något, för så här ska det väl inte vara? Ont!
Hade en läkare på besök igår, som bara kunde konstatera det faktum att jag inte kan krumma ryggen! Jag kan inte böja min ryggrad i en fin ostbågeform! Ett faktum som renderat de pinsamma konsekvenserna av att jag inte kan göra en ordentlig sit-up!
Okej, en sit-up innebär inte att man ska sätta sig hela vägen upp, utan bara lyfta överkroppen. Sedan tar höftböjarmusklerna vid. Men jag ligger där som en förbannad skalbagge på rygg, hjälplöst fäktande med armarna i mina försök att sitta upp! Och om jag sitter upp och ska lägga mig ned med en rullande långsam och fin rörelse? "Duns" låter det när jag tippar bakåt, platt som en pannkaka!
Kanske detta har något att göra med min nu väldigt irriterade svanskota? I vilket fall tänkte jag att en naprapat kanske kunde säga något klokt. Om inte annat än att jag behöver införskaffa en sittring...

Under min stenhårda arbetsdags sista timmar igår ringer Johan, och innan man ens hunnit svara trumpetar han: "Du ska laga potatisgratäng idag!"
Så formulerade han alltså sin ödmjuka förfrågan om det passar bra för Elin och Andreas att komma förbi för lite grillning. Ack, min Johanpoan är så rar!
Det blev en trevlig kväll iaf, med god mat, smaskig rabarberpaj som Elin hade med, och såklart en omgång "Trodde du ja!", där Andreas barndomsvän Thomas anslöt. Nu kände ju alla inblandade honom, utom jag, och jag har funderat lite på vilket intryck jag ska få av en person som, första gången man träffar honom inte har några problem att spela a-lagare, krypa omkring på golvet och låta som en katt, eller stoppa upp fingret i en motspelares näsa! Men det kan ju inte bli annat än bra eller hur?? :o)
Elin imponerade stort på mig, då hon knaprade i sig en rå vitlöksklyfta! Av någon vitlöksdoftande anledning sov Thomas över hos oss istället för hos dom som det från början var tänkt... :o)

Då ska vi se.. vi börjar med lite plockbilder från Norrlandsresan. Vi passerade Höga Kusten, där vi klättrade upp till Skulegrottan, och sedan vidare till Skulebergets topp. Det kändes i benen kan jag säga! Sedan fortsatte vi med vandring till Slåttdalsskrevan. Och efter den var man inte så pigg i fötterna!! Men vilka vyer! Och tur med vädret, då det klarnade upp under de timmar vi var ute!
På vägen till/från skrevan finns en sjö med så klart och rent vatten att man kan dricka det. Och det smakade inte alls dumt! Så nej, Johan pussar inte sin egen spegelbild... :o)


Är man i norrland, så är ett besök till Storforsen ett måste! Mycket vatten i älven medörde en mäktig fors! Tyvärr avr vädret lite småtråkigt, men man blev fuktig av forsen ändå. Och dess dån hängde kvar en god stund efter vi lämnat denna fantastiska plats!



Min barndoms stad Piteå fick vi ju ta en tur igenom, samt en fika på gamla Ekbergs konditori! 
Hälsade även på min barndomskamrat Jenny med familj. Underbart roligt att träffa dom alla igen, och till min stora lycka bjöds vi på...ja, vad tror ni??




Efter många mil fick så de tre Wennströmarna passera Polcirkeln, för att till slut hamna i Kiruna! Perfekt timing medförde att vi hamnade i Kirunavaara gruva direkt efter ankomst! Dryga 500 meter under havet blev det guidtur och fika. Fräckt!



Tidigt nästa dag bar det av till Kilpisjärvi, där ännu en perfekt timing medförde att vi tog båten ut till Treriksröset. Eller, ja, nästan dit. En promenad krävdes, plus lite vansklig balansgång över en del vatten.
Och där, ja, vad hände där då?? Jag har väl redan skrivit i tidigare inlägg att jag blev rätt chockad va?

Efter den omtumlande upplevelsen på de tre rikenas träffpunkt, åkte vi vidare in i Norge. Och de vyerna där är, ja, ni som varit där, helt fantastiska! Inga foton gör dom rättvisa!


Men den svenska sidan är ju inte så dum heller faktiskt...





Från Tromsö till Narvik som inte var så imponerande och mysigt som Tromsö, åkte vi tillbaka till Kiruna. Och helt plötsligt fick man möjlighet att se Kebnekaises topp, från ovan!!  I helikopter! Ståpäls!!

Svenska sidan är som sagt inte heller så dum, och när man passerar så måste man ju bara dokumentera den klassiska Lapporten.




Så tillbaka i Bureå och pappas begravning. Har ju inte haft så jättebra kontakt med mina släktingar, och denna dag fick jag träffa några av alla mina kusiner. Det var riktigt trevligt! Och goa faster Gertrud!  Nina, Anders och lille Aron kom upp till denna dag.                          

Så var det Dalsland, och den födelsedagspresent jag gav Johan i våras. En dag dressin från Bengtsfors till Silverlake camping...
... och en dag kanotpaddling tillbaka till Bengtsfors,,,då vi alla var rätt möra i kroppen...!
        Sedan var det riktigt gött med en ordentlig Thaimiddag innan bilfärden hem. Av någon anledning gick det åt väldigt mycket vatten! :o)


Av hänsyn till känsliga läsare, publicerar jag inte en viss person med sylt i fejan...

Scwupp, så var helgen över och så var det måndag igen, och av någon anledning är man en halvtimme tidig till jobbet.
Jag har tillskansat mig ett höj- och sänkbart skrivbord. Lyxigt värre! Den ihållande värk och sedemera smärta i svanskotan jag fick efter mina första veckor på detta jobb, som jag trodde var ett övergående stadium, har inte alls försvunnit! Skinkorna verkar ha härdats något av allt sittande vis skärmen, men svanskotan smärtar även nu när jag står! Jag måste ha något anatomiskt knas som jag sammankopplar med min totala oförmåga att rulla ryggen som alla andra i min omgivning... Att kunna stå och jobba nu är i varje fall en enorm lättnad! Funderar på att skaffa en sådan där liten tramp/stepmanick så man kan trampa lite också! Johan föreslog sin balansbräda, och idén känns inte alls så dum nu när jag bara står här rätt upp och ner.

Trevligt att vakna till strålande sol, som kanske ska hålla i sig också. Trevligt om man haft semester. Johans semester är också slut nu, så rättvisans vågskålar har funnit sin jämvikt igen :o)
Hela helgen bjöd på väder, lika osäkert som jag spelar Für Elise idag. Ena stunden strålade solen, för att i andra regna med sådan kraft att rutorna skallrade.
I fredags gick vi och såg "Hanckock", som jag tyckte var bra, Johan inte mer än ok. :o)

På lördagen satte  vi oss i bilen och drog till Sävsjö, dryga två timmar bort. Vad ska man till en liten pluttort i Småland (visst är det Småland?), och göra då? Jo, där är nämligen det närmaste Boda Borg! Tänk att det kan vara så kul att balansera, krypa, klättra, klura och knåpa? Svettiga och trötta kunde vi konstatera att vi klarat tio av de 21 banorna knappa tre timmar senare.

Har börjat läsa om sporadiska delar av Sagan om Isfolket. I och med nedflyttningen av alla mina grejor från Stenungsund, och plats i mina fina bokhyllor, har även dom fått komma upp ur sin banankartong! Avslappnande läsning om välbekanta platser och personer. Det var ett tag sedan!

---

Jag och min dag
Hör: Radiocity, luftkonditioneringens brus

På mig: Svarta linnebyxor, rosa t-shirt och rosa "sticketröja"

Ska: Förhoppningsvis göra något nyttigt på arbetet

Sedan: Tacomiddag (planerade vi igår iaf) och deg i sängen

Vill: Ha semester

Om jag ides skulle jag idag: Baka bullar

Kikade på ett hus i Kareby igår. Helt ok, bra skick, köket sådär men ok som sagt. Bastu = mmmm! Stora rum, öppen spis = mmm!
Stort problem dock: E6:ans stadiga motordån slog emot oss så fort vi öppnade bildörren på uppfarten. Jakten går vidare.

Lite minisightseeing i Kungälv visare nya trevliga bitar av den ort jag närmast avskrivit som intressant alternativ att bo i.
Sedan drog vi till Stensjön för att fiska. Vi fick var sin abborre modell mindre innan vi vid tiotiden gav upp. Tillbaka till parkeringen upptäcker vi att någon/några brutit sig in i min bil! Min stackars fina guling!
Låset är sönderbrutet, så nu måste jag sträcka mig fram via bakdörren för att öppna på förarsidan...Alla verkstäderna har semesterstängt, så det blir den varianten i några veckor nu... Suck!
Måste köpa ny ryggsäck nu också då den försvann till någon ny lycklig (?) ägare. Och vem vill ha mina kläder?? Men borta är dom. Johans shorts och sandaler ratade dom av någon anledning... litet fniss kostade vi på oss när vi upptäckte det. Mina Levis var visst lite mer intressanta än hans...öh...Coop? :o)

Innan sängen gjorde vi polisanmälan via nätet och anmälan till Länsförsäkringar för ägodelarna via nätet. Ibland är Internet så jäkla smidigt! Anmälan till Aktsam fick bli dagen efter, då de av någon himla anledning skulle ha mätarställningen, och jag helt enkelt inte ides gå ut och kolla.
Nu är det dock gjort, på det "gamla hederliga sättet", via telefon, då Internetanmälan brutalt returnerades. Tror jobbets server har något med det att göra...hm...

Ikväll blir det bio för första gången på rålänge. Hancock verkar lite småkul, så den fick det bli. Vi ska bara gå några timmar brandvakt på Nickes tomt först.

...bara detta när jag klickade runt som hastigast. Tänkte:  Varför inte?

Fem saker på min "to-do-lista" för morgondagen:
1. Masa mig upp ur sängen medan Johan liggar snufsande kvar!
2. Masa mig igenom en arbetsdag
3. Kanske hjälpa till med middagen?
4. Köra igång en tvättmaskin
5. Titta på Project Runway!

Fem dåliga egenskaper:
1. Kontrollfreak 
2. Dålig på att höra av mig till vänner och släkt
3. Har slappat till träningen
4. Dåligt närminne vid personliga diskussioner (kanske bra iofs?)
5. Kan vara allmänt förvirrad ibland. "Sade jag verkligen det där?"

Fem platser där jag bott:
1. Seoul (räknas det?)
2. Piteå
3. Umeå
4. Stenungsund
5. Lindome

Fem jobb som jag haft:
1. Packat munskydd
2. Ronderande nattväktare/värdetransportör
3. Jordbrukshjälpreda
4. Ordningsvakt
5. Ma/no-lärare

...skäms jag över att sitta på jobbet och skriva. Bara lite. Jag brukar ju höra till de marigt pliktskyldiga, men har efter väggkänningen i våras börjat tänja lite på mina egna ramar...bra eller dåligt? I vilket fall, var jag på plats efter semestern igår 07.25! Det slog mig att industrisemestern startat, då jag körde igenom ett gapande tomt Volvoområde...det var jag och några få tappra själar!
På grund av detta var det följdaktligen väldigt lugnt på supportsidan. Vi är två denna vecka. Nästa vecka och följande är jag ENSAM! Jag gillar inte att jag är så osäker på de förfrågningar som dyker upp från inköparna, jag har inte blivit tillräckligt trygg och insatt i programmet ännu. Men det dumma är att man inte kan göra mycket på egen hand. Man behöver få förklaringar till minsta lilla! Att det sena råkar vara lite omotiverade buggar eller sådant som man bara känner till om man varit emd ändå från launch, så som mina kollegor, gör ju inte saken mycket lättare.

Menmen, jag får ringa dom medan de är på semester - tack och lov!

Jag har alltså haft min semester...obetald eftersom jag bytte jobb så nyligen, så kostade jag bara på mig tre veckor. Vi hade sedan länge bestämt bilsemester i norrland med Johan och hans föräldrar. Jag har ibland känt mig ganska anonym för dom, då jag bara har viss kontakt med systeryster, så det skulle bli kul att visa dom "mina rötter". Var jag vuxit upp, gått skola, lekt och har speciella minnen ifrån.
Ett besök hos pappa ver mer eller mindre ofrånkomligt, men mina känslor inför det var väldigt blandade. Helst ville jag inte träffa honom, då han senaste månaderna legat inne, i väldigt dåligt skick, som ständigt gick nedåt.

Midsommardagen packade vi Tomas hyrbil, javisst ja! Han leasar från Volvo, och hade veckan innan hämtat ut sin sprillans nya V70. På eftermiddagen ska han hämta sin mamma i stan, ska parkera, och så fungerar inte bromsarna! Rakt in i ryska konsulatets stängsel blev parkeringen, bilen till slut hos Volvo för diverse undersökningar osv, dvs hyrbil för oss under semestern.
Nåväl, första destinationen var Sundsvall, en ganska lagom dagsetapp tyckte vi, och när vi nått östsidan av vårt avlånga land ringer pappas bror Sven och berättar att pappa dött. Vi hann alltså inte upp och träffa honom, och det kändes faktiskt ganska bra för mig. Nu tog praktiska saker vid, vilket innebar att vi fick styra om semesterplanerna något, men totalt sett löste det sig väldigt bra.
Det blev en extra natt i Skellefteå för att planera begravning, se över hans lägenhet, ta tag i praktiska saker som avsluta abonnemang osv. Som tur var kudne begravningen genomföras redan efter en vecka. Så vi lade om resrutten från att ta hela Norge ned och hem, svängde tillbaka till Sverige och ned till Skellefteå och Bureå till begravningen till resans slut.

Nina var på semester i Frankrike, så jag fick, men mycket hjälp av Gertrud, ordna allt praktiskt kring begravning och tömning av lägenhet. Liksom när mamma dog, tar jag adressändringen och fixar alla avslut, koll med försäkringar osv, men bouppteckningen är Monica så himla snäll och gör åt oss.

Det mest minnesvärda från bilsemestern:
Först och främst - 27:e juni: Johans överraskning!
Tidigt lämnar vi Kiruna för färd mot Treriksröset. Jag och Johan har planer på att vandra dit och ta båten tillbaka, som Monica och Tomas tar båda vägarna. Men när vi väl är där, visar det sig vara mcyket blötare än när jag var där sist, vilket renderar en besvärlig vandring. Dessutom ska båten ut precis avgå, så vi hoppar på den istället.
Själva Treriksröset är i själva verket inget röse utan en gulmålad betongklump en bit ut i en sjö. Behändiga bryggor á la två plankor breda ledde ut till en lite större plattform framför och runt denna fantastiska skapelse. Så var de i alla fall första gången jag var där.
Nu var det som sagt lite blötare än förra gången. Och isen hade visst varit lite elakare också, för bryggorna ut var så gott som obefintliga, med provisoriska nya plankor lagda på rad ovanpå, och om omgärnande mer eller mindre havererade ned i det halvmeterdjupa vattnet.
Men vi skulle dit! Monica och Tomas stannade på trygga land, medan först Johan och sedan jag på darrande ben balanserade mig ut. Väl där skulle vi banne mig upp på klumpen!
Högst upp sitter en prismaformad klump med de tre rikena markerade på var sin sida. Vi söker upp den svenska sidan för dokumentation, och där går Johan ned på knä och håller upp en glänsande guldring!
Vad han säger har jag ingen aning om, jag bara bryter ihop totalt, tårarna sprutar och jag darrar i hela kroppen. På land öppnar Tomas en champagneflaska. De rackarna har vetat det hela tiden!
Jag blir fortfarande pikad för att jag inte vet vad han sade till mig... Men ringen är underbar! Johan kom på ett enkelt, men samtidigt så fint mönster med bland annat våra bokstäver L och J.

Kebnekaise!
På vinst och förlust körde vi mot Nikkaloukta som är utgångspunkt för vidare färd till fots mot Kebnekaise. Kanske kunde vi se toppen därifrån? Det gick nu inte, men vad hände då? Inte vände vi kylaren tillbaka mot Kiruna, nej, vi flög helikopter runt toppen!!! Johans föräldrar är så generösa att man inte vet vart man ska ta vägen. I detta fall blev det rakt upp, och den första, och säkerligen enda helikopterfärd jag någonsin gjort! Jag fick sitta fram intill piloten, och upplevelsen var helt otrolig! Kebnekaises snöklädda sydtopp och två vandrare, mindre än myror som strävade upp mot den där vi flög förbi!
Obeskrivligt!

Matförgiftning?
Kände mig lite konstig innan kortbesök hos Anna, Peter och Emma i Luleå. Akut toabehov när vi lämnade. Djupa samtal med Ulrik under kvällen och natten på hotellet. Var helt utslagen hela dagen efter. Johan tyckte jag betedde mig som ett fyllo... Någon dag senare var det hans tur, och jag kunde definitivt konstatera att han inte tuggar maten ordentligt... ...

Piteå
Att visa Johan och hans föräldrar var jag bott, vuxit upp, sommarstugan osv kändes jättebra. Att visa att jag har en bakgrund jag faktiskt är stolt över. Mamma och pappa må ha format mig till den jag är, och har gjort otroligt mycket för mig. Men det kändes bra att de inte fick träffa pappa i det skick han var, utan istället hans syskon med familjer som är hur goa som helst! Jag fick känslan av att de också ville visa Johan, Monica och Tomas, att det missbruk och liv som tog mina föräldrar, var ett undantag, och att jag har så många andra fina släktingar. Bara äldsta nu levande brodern Olle uttryckte det högt i sitt mail till mig.

Sammantaget var det en toppenresa, och bara tack känns för futtigt att säga till Johans föräldrar. Men TACK!


Väl hemma fick man ta det lugnt några dagar innan det var dags för avfärd till Dalsland tillsammans med Andreas och Elin. En dag dressin och en dag kanotpaddling!
Riktigt skoj var det med dressin, men ont i häcken fick jag! Kanske man skulle ha gått på några spinningpass innan! :o)
Tyvärr kommer nog grodan hänga kvar som ett bestående minne av denna resa... Men ännu något bestående lär vara Andreas fejs insmort med jordgubbssylt!!
Dag två var det kanoternas tur. En liten extra sväng runt en udde såg ju trevligt ut, men öööh, vad det kändes i överkroppen fem timmar senare! Phu! Man är lite stel fortfarande. Men fint arrangerat var det, med bra boende och behändiga matpaket som stod färdiga till både middag, frukost och lunch. Riktigt skoj var det!