...at work!
Det var längesedan man kände sommarvärme när man åkte på morgonen. Idag var det riktigt varmt och skönt den lilla sträckan mellan dörren och bilen. Sedan står man här i den hyperluftkonditionerade kontorsbyggnaden, där långärmat är ett måste! Helst två lager också...även om det är lite bättre nu när solen ligger på.
Står ja...jag och Helena fixade så jag nu har ett höj- och sänkbart skrivbord, vilket är guld värt! Jag har fått sådana smärtor av att sitta på häcken hela dagarna, och trodde det bara var en vanesak första veckorna. Men nu har jag bokat tid hos naprapat för att kolla om min "svans" sticker ut för mycket eller något, för så här ska det väl inte vara? Ont!
Hade en läkare på besök igår, som bara kunde konstatera det faktum att jag inte kan krumma ryggen! Jag kan inte böja min ryggrad i en fin ostbågeform! Ett faktum som renderat de pinsamma konsekvenserna av att jag inte kan göra en ordentlig sit-up!
Okej, en sit-up innebär inte att man ska sätta sig hela vägen upp, utan bara lyfta överkroppen. Sedan tar höftböjarmusklerna vid. Men jag ligger där som en förbannad skalbagge på rygg, hjälplöst fäktande med armarna i mina försök att sitta upp! Och om jag sitter upp och ska lägga mig ned med en rullande långsam och fin rörelse? "Duns" låter det när jag tippar bakåt, platt som en pannkaka!
Kanske detta har något att göra med min nu väldigt irriterade svanskota? I vilket fall tänkte jag att en naprapat kanske kunde säga något klokt. Om inte annat än att jag behöver införskaffa en sittring...

Under min stenhårda arbetsdags sista timmar igår ringer Johan, och innan man ens hunnit svara trumpetar han: "Du ska laga potatisgratäng idag!"
Så formulerade han alltså sin ödmjuka förfrågan om det passar bra för Elin och Andreas att komma förbi för lite grillning. Ack, min Johanpoan är så rar!
Det blev en trevlig kväll iaf, med god mat, smaskig rabarberpaj som Elin hade med, och såklart en omgång "Trodde du ja!", där Andreas barndomsvän Thomas anslöt. Nu kände ju alla inblandade honom, utom jag, och jag har funderat lite på vilket intryck jag ska få av en person som, första gången man träffar honom inte har några problem att spela a-lagare, krypa omkring på golvet och låta som en katt, eller stoppa upp fingret i en motspelares näsa! Men det kan ju inte bli annat än bra eller hur?? :o)
Elin imponerade stort på mig, då hon knaprade i sig en rå vitlöksklyfta! Av någon vitlöksdoftande anledning sov Thomas över hos oss istället för hos dom som det från början var tänkt... :o)