Så var klockan snart 16, och jag har haft ett ynka ärende! Det är inte helt dött där borta på inköpsavdelningen ändå, bara nästan. Det kan kännas rätt ok i svansen när man sitter rätt upp och ner och inte rör sig. När man sedan väl lättar på trycket....AJ! Påmindes rejält om detta, när jag efter dryga två timmars sittande ställde mig upp. *smärta*

Måste ju anteckna att jag mötte nummer 95 på vägen till jobbet idag. Det har gått lite trögt på sistone, men så är trafiken desto klenare nu under semestern också. Huvudsaken är i varje fall att Johan inte knappar in nämnvärt! :o)
Döm min förvåning när det regnade rejält utanför mina fönster, men så har det iofs varnats för åska. Nu strålar solen igen, men rejäla målformationer som Tor himself skulle vara stolt över att dundra genom, tornar upp sig åt fastlandet till.

Ååh, det är så härligt med åska! Mäktigt! Vad har vi människor att sätta emot när vädrets och jordens krafter verkligen släpper loss? Inte det minsta!

Har mitt combat-pass idag, som också har klent med deltagare nu under semestern. Det brukar vara ökenvarmt i salen, så oavsett hur mycket eller lite man tar i, så svettas man ändå som en gris. Combaten krymper till ett pass i veckan till hösten, vilket jag ska ha hand om. Det är synd, då det är lite tråkigt att vara ensam om ett pass på en anläggning. Dessutom blir det svårt att få tag i ersättare om sådan skulle behövas någon gång. Menmen.

Ibland slår det  mig att jag faktiskt inte har några föräldrar längre. Ok, de var inte mycket att räkna med när de var i livet, men de var i varje fall. Man kunde säga att man hade dom uppe i norr. Senare bara pappa, men nu ingen alls. Hur skulle det kännas för en som haft jättebra kontakt med sina föräldrar? Jag vågar inte ens tänka på hur Johan skulle göra om hans föräldrar dog tidigare "än vanligt"...