...vad flitig jag blev här nu helt plötsligt!
Så är det när självdisciplinen tryter och tummen inte vill ur...

Lite segt är det att kravla sig ur den varma sängen och Johan ligger kvar och trynar med Maja intill. Högst orättvist! Men det går förvånansvärt bra ändå, och lönen måste ju in på kontot!
Fin dag idag, men ingen jättevärme. Det kvittar visserligen där man sitter på andra sidan fönsterglasen.
Får en liten tanke emellanåt: Varför har inte jag något mål jag brinner för?
Så många människor brinner för saker, och formar sitt liv för att uppfylla dom? En hobby, en prestation, en kunskapsinriktning eller liknande. Jag har ingenting som intresserar mig tillräckligt för att jag ska uppbåda tillräckligt med energi för att lägga tid på det. Se bara på alla dessa bloggar som finns. Så många som handlar om tex mode! Eller hundar, resor, frimärken eller daggmaskar! Är jag lat? En person utan förmåga till fokusering och engagemang?
Måste man ha något att brinna för? Jag vill bara ha det bra, vara nöjd med tillvaron och känna trygghet för framtiden. Låter det tråkigt? Jag är ju faktiskt rätt nöjd. Det är som sagt ibland man känner att det skulle vara kul att vara riktigt insatt i något. Spjutspets. Allvetande. Men när jag funderar hit och dit så finner jag faktiskt inget.
Kan man skylle på något? Att man har så intensivt och mycket omkring sig hela tiden att någon tid eller behov aldrig hunnit infinna sig? Nej, det var klent.
Jag brinner inte för något helt enkelt. Eller gör jag det? Det jag gör dagligen? Se till att ge gärnet på Combat-passen? Göra ett bra jobb? (Öh, men vissa undantag ibland....)
Känner mig ganska stel efter Combaten igår förresten. Men inte så illa som jag fruktade efter tre veckors uppehåll! Dressinen och kanotpaddlingen var nog en bra "uppvärmning" för min arma kropp. För första gången var det fler killar än tjejer med på passet - kul!

Nej, back to work...