Tröööött!
Lilltjejen lade inte jättemycket engagemang i sin Pandaförsäljning detta år men fick sålt såpass att hon kunde välja en sådan där 3D-penna som premie. Hon började enkelt med Eiffeltornet!
Vi julpyntade igår och Lilltjejen nu efter första advent kunde äntligen skriva till sin Nisse Egon igen. Han hade svarat redan till nästa morgon och dessutom gjort lite bus! Gissa var tandkrämen hade hamnat…
Lika vältajmat som snön till första advent hann min beställning från Forskarfabriken anlända, en lite annorlunda julkalender som kunde beställas med tjugofyra eller tolv små tygpåsar innehållande vetenskapliga experiment. Hann hämta det
efter lunchen och fixa en liten skattjakt för Lilltjejen att lösa efter skolan. Hon blev jätteglad och ville börja genast. Vi tjuvkikade lite i första påsen och då ska men testa sura och basiska ämnen med pH-papper.
Vi åkte in för att hämta mina AirPods samt göra ett ärende och fick då se det stora hjärtat som det nya kontorskomplexet vid nya Götaälvbron ordnat. En sådan relativt enkel grej som gör så himla mycket tycker jag, på samma sätt som en ljusstjärna
i toppen på en lyftkran eller röda jättepumlor i ett träd.
När jag körde ut till Torslanda på måndagsmorgonen kom jag ikapp ett hunddagis hämtbuss! Jag kan ha sett och skrivit om den förut men den är ju bara så underbar! De åker alltså på riktigt runt och hämtar upp folks vovvar till sitt dagis!
Nu ligger jag för ovanlighetens skull i soffan och pluggar nya koreografin. Om mindre än två veckor ska den sitta och med PI planeringen nästa vecka och min kvällströtthet blir det onekligen en utmaning. Lördagens superrelease får jag i
alla fall teama men till söndagen är det bara jag. I värsta fall får jag ta in någon gammal låt, mina deltagare föredrar ju dom ändå!
Vältajmat!
Detta år bokade jag två månader i förväg och borde kanske ha köpt en lott samtidigt. Bytte däcken i onsdags och dagen efter kom regn och frost. Och medan jag körde nedvarvningen i Majorna på lördagsförmiddagen ser jag från min upphöjda plats vänd mot
fönstren hur snön faller där utanför! Lycka!
Termometern dallrar kring nollstrecket men det ligger ännu kvar någotsånär. Ännu lite till har kommit under natten så gick ut och njöt en timme medan det ljusnade.
Efter Majorna körde jag till Nordstan för att lämna in Airpodsen på service då den ena har lagt av. Passade på att beta av julklapparna tillsammans med resten av göteborgarna och Black Friday som är lika med Black weekend. Det var banne mig år sedan
jag shoppade i centrum och förutom människomassan är det ju rätt fint med sitt vatten och sina gränder.
Det var banne mig nästan mörkt igen då jag var hemma och kånkade mina inköp från bilen, duktigt trött, mycket fattigare men sjukt nöjd.
Det blev en form av julklapp till mig själv också från Löplabbet. Ville sukta lite över löparskor med dubbar då morgonrundan efter den blöta och kalla natten innan snön var förrädisk.
Säljaren rekommenderade faktiskt att istället för dyra dubbskor testa lösa dubbar som man skruvar in i vanliga skor, typ ett par gamla. Jag har ju kvar mina som jag brukar ha då jag promenerar vilket blev perfekt.
Så nu blir det spännande att se både hur det känns och går. Det måste dock vara vinterföre annars slits de tydligen bort rätt snabbt.
Första advent idag och till dagens pass var det välfyllt så julstressen har ännu inte börjat locka bort deltagarna. Om två veckor är det release och vi fick kiten idag så det blir mera pluggande av koreografi än kinesiska fram tills dess.
Gjorde en sats brända mandlar innan jag åkte då jag var så himla sugen. När de är så där varma och nygjorda, så jäkla gott! Fick behärska mig för att inte knapra i mig allihop på en gång.
Till veckan ska det bli kallare och därför prognos som säger snö. Hoppashoppashoppashoppas!!!
Fyllt på!
Bara jag som kan äta minst två på raken!?
Jag var aldrig ett fan av dessa under uppväxten vilken nu ter sig väldigt underligt. De är ju fantastiska men lite svårhanterliga att äta, framför allt på slutet…
Hade endast sju deltagare till dagens pass, sju! Jag kan inte minnas när det var så få senast, men stämningen var god och det blev lite mer personligt.
Jag frågade en ung stammis för ett tag sedan om hon inte skulle vilja bli instruktör och gärna fick testa att skugga en eller fler låtar med mig för att känna på att stå framför alla. Nu har hon vågat vid två tillfällen och det är så häftigt att
se hur hon liksom växer och hur roligt hon tycker det är.
Imorgon är det fredag och flipper-SM kör igång. Jag ska inte tävla men hänga med för att spela av mig lite. Det är kval först och därmed färre folk medan det på lördagen blir knökafullt i Christians lokaler. Det är nästan tvåhundratrettio personer
anmälda!
Mörker
Av någon anledning var jag på kontoret sju imorse vilket var längesedan. Förberedelserna för PI Planeringen syns i kalendern men jag hade ändå möjlighet att testköra de senaste modellerna i hybrid- och helelektriska spektrat. Varven runt testbanan genererade som vanligt huvudvärk men C40:n var onekligen trevlig att ratta. Minusgraderna slog till denna måndag då vi körde liksom denna morgon så jag lyckades tajma in mitt däckbyte synnerligen väl. Nu är vintersulorna på och för lilla rödingen återstår nu endast Rudolfutstyrseln när julen kommit lite närmare.
Jag tragglar kinesiska varje dag, har en pågående daglig streak i Duolingo som jag inte vill bryta, en så enkel liten feature som triggar en att återkomma, om så bara för en övning varje dag. Där är Duolingo mera tacksam just eftersom deras övningar är kortare och därför enklare att göra lite när som helst. Rosetta Stones är olika, en del kortare men somliga väldigt långa att det kan ta närmare en timme att slutföra. Då är jag också helt slut i knoppen. Övningarna är inte heller så intiutiva, det finns ingen teori eller förklaring utan man ska själv lista ut vad som efterfrågas i de olika bilderna, vad som är fokus och skillnaderna.
Apparna skiljer sig också något åt i fråga om hur vissa ords tecken och betydelse. Mamma respektive pappa uttryckt till exempel på olika sätt, och kanske är det också så i språket så på samma sätt som i vårt med mamma och morsa.
Jag hoppas jag blir antagen till kursen i Lund och ytterligare en möjlighet till inlärning. Jag har ju möten med mina kinesiska kollegor så gott som varje dag men har ännu inte kommit i närheten av tryggheten att ens våga prova säga god morgon eller hej.
Mörkret är totalt utanför fönstren när klockan nu närmar sig fem. Tänk vad lite snö hade livat upp!
Ännu en föränding i organisationen har förmedlats denna dag. Informationen på intranätet var så full av interna förkortningar att jag inte kunde låta bli att bli irriterad. När vi pratade om förändringen i följande möte var det ingen av deltagarna som visste vad förkortningarna stod för... Det byts namn för att påvisa förändring, människor och grupper flyttas om och runt, dessa ständiga förändringar som förknippas med något positivt men förändringar måste också få tid att förankras. Numera handlar det mest om förändringar i de övre lagren som aldrig gör någon skillnad för oss längre ned - förutom förvirring och oförmåga att förstå var i organisationen man hör hemma. I min förra organisation som jag lämnade är det än värre. Jag tror de är på sin tredje omorganisering på ett år.
I vilket fall så har vi testat (ännu) ett nytt spel, baserat på Astrid Lindgrens "Mio min Mio". Det är från nio år så Ronja skulle kanske kunna gilla det, kanske än mer om hon läser boken först. Jag har ju inte gjort det själv så känner bara igen karaktären riddaren Kato, eller säger inte alla "riddar-Kato"?
Lite gulligt uppbyggt i alla fall där ingen är själva Mio utan man är hans vänner och medhjälpare som ska se till att han klarar sitt uppdrag och inte tas över av stenhjärtan. Vi spelade bara en gång och misslyckades, stackars Mios hjärta förvandlades till sten.
Sovredo!
Jag gjorde det! Jag pallrade mig in till stan och 40+ på Valand! När stod jag senast på ett dansgolv egentligen, har nog aldrig skett under Lilltjejens existens? En gissning är då jag jobbade som ordningsvakt, fast det kan ju knappast räknas. Jag jobbade
ju dessutom faktiskt just på Valand några gånger, oj vad längesedan!
Peter Siepen gästspelade som DJ och jag gick direkt in och knödde på det lilla dansgolvet. Hans låtval var dock inte av den sort jag föredrog så snart underhöll jag mig istället med att iaktta folk från sidan av. Blev alldeles förvirrad när jag blev uppbjuden,
gör man alltså så på en nattklubb?
Musiken var så kass att jag började misströsta och efter lite småprat med min uppbjudare gick jag och önskade några låtskapare. Man kunde ju alltid försöka och hoppas. Det kan kanske tyckas märkligt att gå ut ensam och dessutom ge
sig ut på ett dansgolv men jag upptäckte snabbt att många fler bara var där med samma mål som jag och inte reagerade eller brydde sig att jag gjorde dom sällskap. Och visst, det var lättare med killar och det utnyttjade jag friskt!
Dansade lite halvhjärtat till låtar som var ok men till slut blev jag bönhörd och fick äntligen försvinna in i musiken, hittade känslan som att det inte alls gått så många år sedan sist. Håret genomsvettigt och kläderna likaså. Underbart!
Pratade en del med ordningsvakten på utsidan medan jag svalkade av mig och påmindes om vilket kul extrajobb det var. Jag skulle absolut kunna tänka mig det igen men jag skulle helt enkelt inte ha tid med tillräckligt många pass för att det skulle
vara värt investeringen i att återuppta förordnandet och köpa kläder och utrustning. Mitt sämre mörkerseende skulle också ligga mig i fatet. Det får helt enkelt vara en period av mitt liv som var roligt men nu avslutat.
I vilket fall är jag så glad att jag fick tummen ur och åkte in. Kanske finns det någon annan klubb eller tillfälligt evenemang som faktiskt kör mer av den musik jag eftersöker men det gäller ju att hitta dom - samt att de inträffar när jag inte
har Lilltjejen. Denna lördag skulle hon ju egentligen ha varit hos mig men vi bytte som sagt en dag tidigare.
Det har blivit lite annan träning också förutom passet på dansgolvet. Tycker det är mysigt att springa i mörkret och nu när vinterperioden är här har det hunnit falla till Lilltjejen aktiviteter.
En typ av aktivitet vi infört är glosburken. Hon har lagt i alla engelskaglosor hon hittills haft och jag har mina kinesiska. Till frukosten, medan jag lagar middag eller när som helst drar vi några och övar. Det går värdelöst för mig…
På utsidan är det så fjärran vinter som det allt som oftast är här nere, men julmarknaderna är trevliga att besöka ändå.
Tjolöholms slott på fredagen med farmor och farfar där hon bland annat fick en skiftnyckel i choklad av dem, otroligt välgjord och realistisk! Till kvällen var den uppäten…
Igår medan regnet strilade ned blev det Gunnebo med Ida och hennes lilla familj. Nästa gång Lilltjejen kommer till mig är det dags för deras kombinerade bröllop och dop!
Lilltjejen har haft sitt första matteprov som skulle tas hem och signeras. Vi gick igenom uppgifterna hon missat vilket hon tyckte var jättekul… ungefär lika kul som att göra läxorna. Fascinerande hur mycket tid och ork hon orkar lägga på att vägra och
bråka om saken när det skulle ta en bråkdel av bådadera att ha dom gjorda.
Härlig stämning och mycket folk till dagens pass. Tungt i kroppen dock och nu orkar jag knappt hålla ögonen öppna. Jag lyckades passera nio på klockan i alla fall. Gonatt!
Hungrig!
Efter gårdagens styrelsemöte åkte vi och lämnade tillbaka Fluffy. Han har visserligen varit supermysig att ha hemma, men nu längtade jag efter en hel natts sömn! Likväl väcktes jag vid femtiden av Mini som inte fattat att luckan nu var upplåst.
Har varit en sväng uppe på VAK och mina gamla domäner där jag stötte ihop med några gamla kollegor. Det kändes lite underligt, så fort man glömmer, eller i varje fall jag gör det. Ofta slår det mig vilka superminnen många verkar ha. De minns årtalet de började sin anställning, när de tog studenten, när de bytte anställning eller en viss omorganisation skedde. Vem och varför kommer man ihåg sådant, gör verkligen alla det? Inför nya möten där presentationer förväntas har jag numera en post-it lapp med årtalet uppskrivet då jag började på Volvo och varje gång detta händer känner jag mig outsägligt korkad. Borde man inte komma ihåg större milstolpar i sitt liv? Eller har mina förändringar och händelser i livet varit så ovidkommande att min hjärna inte funnit det värt att spara när i tiden det skedde?
Är det ens viktigt att komma ihåg när saker hände? Borde det inte vara viktigare att komma ihåg vad som har hänt? Fast oavsett verkar gemene man komma ihåg bådadelarna - förutom jag. Jag kommer ju inte ens ihåg vad jag gjorde förra helgen.
Sitter i mitt egna kontor i ett nästan tomt kontorshus. Vi uppmanades att komma in idag eftersom några höjdare i vår organisation kommit hit från Gent. Man kan ju förstå att när de väl kommer hit för några dagar också vill träffa oss men just min närvaro är nog ganska obetydlig. Jag har i vilket fall inte sett skymten av någon och dessa människor är likväl uppbokade i möten från morgon till kväll oavsett geografisk placering.
PI Planeringen är på ingående så jag har matat ut egna mötesinbjudningar. Det är ju ingen gemensam utveckling som mina team jobbar med så det blir att supporta deras individuella planer så gott det går. Regnet smattrar mot fönsterblecken och i eftermiddag är det dags för den regelbundna cellprovtagning igen. Sällan känner man sig väl så utelämnad som när man kommer fram bakom den lilla avskärmningen naken från midjan och nedåt. Man har ju ändå varit uppe i den där stolen några gånger nu men vänjer man sig någonsin? Är jag ordentligt ren, luktar jag?! Hur har de där tafatta tagen med rakhyveln i blindo resulterat egentligen?
Trots att man vet att de sett och väl luktat allt så är det ju ändå jag som där och då ligger under strålkastarens vita ljus. Men det är liksom mammografin för min egen skull både direkt och indirekt men vad är det bakomliggande syftet egentligen? Att upptäcka cancer i ett tidigt stadium höjer chanserna för överlevnad men det innebär dessutom att man kan undvika kostnader för långtgående vårdbehov samt sjukpenningsutbetalningar, och dessutom eventuellt bortfall av skatteintäkter om den som avlider haft många arbetsföra år kvar.
Så att staten erbjuder dessa undersökningar har nog föga med omtänksamhet kring individens väl och ve att göra utan det är snarare en bonus. Undersökningarna kostar förvisso en hiskelig massa pengar men om den posten inte vägts upp med råge av de andra aspekterna hade dessa kallelser till kontroller försvunnit lika snabbt som man uttalat ordet skatteinbetalare.
Katterkatterkatter!
Har ni någonsin sett något så fantastiskt? Fyra katter! Jag blev alldeles lyckopirrig när jag ställt ned skålarna och lyckats bringa ordning bland specialfoder och pälsansikten.
Johan och Elena är ju på padelresa så vi har tagit hand om katterna. Av Skorpan och Smulan som vi vaktat tidigare har Skorpan försvunnit under våren trots lappar och efterlysningar. En ny liten kille fick därför flytta in för en knapp månad sedan, Fluffy. Smulan springer ute medan Fluffy ännu får hålla sig inomhus och då hon var ute då de åkte och hon inte syntes till när jag morgonen efter skulle titta till dem hade jag inte hjärta att lämna Fluffy ensam igen för flera timmar. Han kom springande emot mig i hallen och skrek för full hals, ville upp i famnen och inte släppas ned. Jag kattnappade honom helt enkelt!
Vi hade pratat om att ha honom här men tänkt att det skulle bli en jobbig omställning för honom för relativt få dagar, men han gjorde sig omedelbart hemmastadd till de andra katternas förtret. Bror var cool och snäll som vanligt med litet markerande fräs till en början, Plutt sedvanligt skeptisk och Mini, den störste av alla var fullkomligt livrädd. Jobbigast tycker nog ändå undertecknad att det är eftersom jag fått spärra kattluckan för utåtpassage och de andra propsar på att släppas ut, komma in och släppas ut igen femtioelva gånger per natt. Då kattluckan är placerad i sovrummet är det svårt att ignorera skrapandet och gnällandet...
Men trots det är det obeskrivligt mysigt med kattunge och de andra har motvilligt accepterat och till och med börjat busa lite med honom.
Efter två dagar kom Smulan slutligen in och idag kommer de hem. Då får även lille Micro som jag börjat kalla honom återvända hem, även om Lilltjejen blir kvar till lördag. Det är ju min vecka men byter lite tidigare eftersom Johan varit borta.
Underbara farmor har ryckt in för de av Lilltjejens aktiviteter som krockat med mina pass som jag ju har under pappa-veckorna. Så den extra tiden med min avkomma har rullat på med läxor, aktiviteter, kattgos, höststädning, virkning och spel. Fick svenska Wingspan av Christer så hon kan läsa själv, detta jättemysigt spel!
Har insett att det bara är två veckor kvar till Första advent, det är ju inte klokt!
Har också insett för femtiotolfte gången att jag borde lägga ner nyhetsflödena som jag envisas med att kolla av varje dag. Det är ju bara elände i en aldrig sinande ström som bara gör mig förtvivlad och förbannad över hur människor med makt ständigt missbrukar och utnyttjar för egna syften, rättssystemens havereri och ovidkommande skvallertrams som ges utrymme och underblåser det osunda mediala klimatet.
Tiden på meningslösa spel som visserligen verkat som en form av avkoppling om kvällarna har jag istället lagt på Duolingo och kinesiska. Rosetta Stones app gillar jag inte så försöker fokusera på den när jag sitter via webbläsare på storskärm. Enda gångerna jag tittar på TV är det med Lilltjejen och virkningen i händerna. Förutom tiden med Lilltjejen vilket nu har blivit extra mycket har jag bara mitt egna sällskap men längtar ändå efter mer. Samtidigt längtar jag efter att komma ut bland folk, att vara där men ändå inte. Mina lediga kvällar då jag inte jobbade som ordningsvakt på Stenungsbaden gick jag dit och lät mig uppslukas på dansgolvet. De hade två dansgolv och musiken jag föredrog hade alltid mer utrymme så där lät jag timmarna gå och svetten rinna. Så jag saknar det!
Dett var ju tre livstider sedan och nuförtiden spelas inte den musiken på klubbarna men har sneglat på Valands 40+ kvällar där låtarna från "vår tid" ska utlovas. De har dock alltid varit under Ronja-veckor, men efter påtryckningar av vad som förmodas är varannan-vecka föräldrar som jag, så ska de nu erbjuda både och också, woho! Kanske jag vågar mig dit en kväll, efter ett antal Red Bull då jag förstått att de inte kör igång förrän framåt elvatiden - då jag oftast somnat sedan länge! Men hur "går man ut" nuförtiden egentligen? När man dessutom endast är ute efter att dansa och inte sitta och hänga? Är musiken inte bra blir tiden meningslös och jag är dessutom ganska kinkig på den punkten så vill ju inte riskera att bli stående och bara vänta på den techno, trance eller eurodisco som inte kommer. Har ibland funderat på att bara ta en av gruppträningssalarna, vrida upp volymen och dansa loss en kväll. Där finns ju ljudresurserna och Christer har gjort några riktigt bra mixar åt mig. En del salar har till och med discobelysning för sina danspass! Visst, det är inga rökmaskiner eller stroboskopljus att förhöja upplevelsen, men musiken är ju kärnan, den man behöver och vill ha.
Jag promenerar och springer ofta över Hills golfbanans fina asfalterade gångbanor. Det slog mig att jag inte spelat golf sedan den där miserabla tävlingen jag testade. Lusten och motivationen gick ur mig fullständigt och den där längtan jag kunde ha för att komma ut också slå försvann helt. Kanske återkommer den till våren och jag inser att det bara är att nöta som gäller, att inte ge upp utan traggla, nöta och öva. Jag har ju egentligen inga större ambitioner utan uppskattar främst att komma ut, men när det bara går bokstavligen åt skogen och man förlorar bollar vid varenda bana tar den uppgivna och meningslösa känslan över. Jag skulle vilja ta fler lektioner men pengarna kan inte prioriteras dit. Får se vad känslorna säger till våren.
Dödens krydda
Glömde ju böckerna för oktober där Jojo Meyes som vanligt levererade en vacker och engagerande berättelse och både Morgan Alling och Marianne Mörcks biografier varmt rekommenderas. De hade också lästs in av dom själva liksom Åsa Larssons deckare vilket lyfter upplevelsen, särskilt Åsas norrländska passar som handen i handsken för hennes verk som utspelas i Kiruna.
Höstlovet är över och Lilltjejen är hos Johan för att komma tillbaka på onsdag då han åker på padelresa till Spanien med Elena. De har verkligen gått all in när det gäller padel och spelar ibland flera gånger per dag. Efter vår utflykt till Kolmården har jag jobbat medan Lilltjejen pysslat, läst och broderat. Jag har fått många varv virkade när vi tillsammans suttit med våra arbeten framför någon film i soffan. Till Alla helgons dag tog jag henne till Kvibergs gigantiska kyrkogård för att uppleva traditionen att tända ljus och minnas de bortgångna. Ronjas har släktingar på Johans sida som har gravar på andra kyrkogårdar och jag har ju ingen alls här nere, men vi hade med oss en kasse med gravljus som vi tände vid gravar som inte hade några. Lilltjejen tyckte det var mysigt och så vackert som bara tända ljus i oändliga rader kan vara. Vi gick också upp i den delen som ligger i skogen och minnesstenarna är just vanliga stenar med inristningar eller enklare låga minnesmärken, oerhört vackert med alla ljus spridda i mörkret. Lilltjejen var så uppslukad med att gå runt och läsa namn, årtal och ibland citat att hon helt glömde bort att hon befann sig i becksvart skog i regnet. Vi avslutade promenaden uppe i minneslunden där ett oräkneligt antal ljus hade tänts.
Jag har försökt komma igång med mera regelbunden löpträning igen, vill inte att knät ska hålla på och strula - och så är det ju inte många månader kvar till Göteborgsvarvet! Nästa år ska det banne mig bli av på riktigt och jag ska inte linka fram som en skadeskjuten älg. Tidig morgon eller när höstmörkret hunnit falla tar jag pannlampan och snurrar omkring på Hills golfbana. Inga supersträckor men bättre än ingenting intalar jag mig. Jag måste ju i princip börja från början.
Innan jag lämnade Lilltjejen hos Johan gick vi på bio och såg på Flummlarna, den där animerade filmen om djur formade som doughnuts. Innan jag somnade undrade jag mest över hur evolutionen tänkte för att evolutionera fram runda varelser med hål i och Ronja var bland de äldre barnen i salongen. Det hade ju fått hyfsade recensioner och Lilltjejen tyckte den var rätt ok, men mest var det väl för att deras fluffiga munkformade yttre. Som vanligt var ljudvolymen galet hög och när jag väcktes av signalhornet i filmen tror jag håret stod rakt ut på oss allihop. De döda hade vaknat av den signalen!
Då Lilltjejen är hos Johan passar jag på att åka in till kontoret. Det är ingen annan här så egentligen ganska meningslöst, men så fort jag sjunker ned i den välanvända och relativt anspråkslösa kontorsstolen är det värt turen ut hit, sådan skillnad mot min trästol hemmavid! Fick också testa nya lunchrestaurangen Chang som Gustav Trägårdh öppnat i Polestars lokaler där han själv rumsterade omkring och mottog min önskan att ta bort den förhatliga koriandern, denna dödens ört som kan förstöra en hel rätt. Kocken stod precis med händerna fulla att släppa ned i det stekta riset och kunde därmed ta ut en skål till mig innan han förstörde resten.
Det är november och jag har emottagit en önskelista från Ronja. Det är enkla önskemål som böcker och post-its i olika färger och former så undertecknad är outsägligt glad att hon inte har en unge som önskar sig en ponny. Även barn kan veta att rätta munnen efter matsäcken - ibland.
Fullt upp
Så fick man den till slut, belöningen för den virtuella upplagan av årets Göteborgsvarv! Förra året blev det ju inställt varvid alla medaljer nu återanvändes genom en graverad metallbit man fick limma fast utanpå det inaktuella föregående årets datum.
Helt ok faktiskt. Då var det mera störigt att de ändrat form på vattenflaskan till den bulkiga av samma modell som Nordic Wellness med flera.
Men nåväl, min sjätte medalj till samlingen!
Höstlovet är i full gång där det blev lite krock i aktiviteterna. Jag hade bokat biljetter till "Unfold", en dansföreställning på Göteborgsoperan för Ronja att uppleva för första gången. För undertecknad också ska sägas.
Någon vecka innan lovet får vi frågan att följa med Christer till Kolmården med Kvadrat som bokat ett antal rum. Jag ser möjligheten och lyckas hugga biljetter till exklusiv guidning till delfinerna. Kolmården är tisdag till onsdag och Göteborgsoperan
på onsdagkväll. Med andra ord hann vi inte göra mycket mer i parken än delfinvisningen, dess show och linbanan men vädret var riktigt kallt och blött och Lilltjejen har ju redan varit där flera gånger nu, senast i somras. Men att uppleva delfinguidningen
gjorde stort intryck på henne och jag fick också förklarat varför deras show numera var så mycket mer avskalad beträffande delfinernas konster än första gången vi såg den. Sunt resonemang att minska exploateringen av djuren och fokusera på delar
av djurparkens värderingar och arbeten.
Det var ju Halloweentema i parken och riktigt bra gjort med olika teman. Kan tänka mig att det kunde vara riktigt mysigt - och läskigt att gå där i mörkret. Man behöver ju inte besöka de specifika attraktioner som så många klagade över gällande kötiden.
Lätt blåfrusna lämnade vi och rattade hemåt för Lilltjejens första besök på Göteborgsoperan. "Unfold" bestod av två olika dansföreställningar - väldigt olika.
Det som imponerade mest under den andra var det faktum att ensemblen var uppe på tå hela tiden, vilka vadmuskler! I övrigt var den så där obegriplig som vad jag förstått konst är menad att vara. Jag kände mig som pöbeln i Kejsarens nya kläder,
självrannsakande över oförmågan att se det där som recensenter och alla andra i stolsraderna intill verkade göra. Ja, jag kan ha nickat till där en sekund men det hade varit en lång dag!
Lilltjejen var förståeligt nog också väldigt trött men tyckte föreställningarna var förvisso konstiga men ändock bra!
Bror intill till höger och därefter Lilltjejen här i sängen, båda sovande gott. Klockan är inte tio ännu och mina ögon går i kors. God natt
!
