Katterkatterkatter!
Har ni någonsin sett något så fantastiskt? Fyra katter! Jag blev alldeles lyckopirrig när jag ställt ned skålarna och lyckats bringa ordning bland specialfoder och pälsansikten.
Johan och Elena är ju på padelresa så vi har tagit hand om katterna. Av Skorpan och Smulan som vi vaktat tidigare har Skorpan försvunnit under våren trots lappar och efterlysningar. En ny liten kille fick därför flytta in för en knapp månad sedan, Fluffy. Smulan springer ute medan Fluffy ännu får hålla sig inomhus och då hon var ute då de åkte och hon inte syntes till när jag morgonen efter skulle titta till dem hade jag inte hjärta att lämna Fluffy ensam igen för flera timmar. Han kom springande emot mig i hallen och skrek för full hals, ville upp i famnen och inte släppas ned. Jag kattnappade honom helt enkelt!
Vi hade pratat om att ha honom här men tänkt att det skulle bli en jobbig omställning för honom för relativt få dagar, men han gjorde sig omedelbart hemmastadd till de andra katternas förtret. Bror var cool och snäll som vanligt med litet markerande fräs till en början, Plutt sedvanligt skeptisk och Mini, den störste av alla var fullkomligt livrädd. Jobbigast tycker nog ändå undertecknad att det är eftersom jag fått spärra kattluckan för utåtpassage och de andra propsar på att släppas ut, komma in och släppas ut igen femtioelva gånger per natt. Då kattluckan är placerad i sovrummet är det svårt att ignorera skrapandet och gnällandet...
Men trots det är det obeskrivligt mysigt med kattunge och de andra har motvilligt accepterat och till och med börjat busa lite med honom.
Efter två dagar kom Smulan slutligen in och idag kommer de hem. Då får även lille Micro som jag börjat kalla honom återvända hem, även om Lilltjejen blir kvar till lördag. Det är ju min vecka men byter lite tidigare eftersom Johan varit borta.
Underbara farmor har ryckt in för de av Lilltjejens aktiviteter som krockat med mina pass som jag ju har under pappa-veckorna. Så den extra tiden med min avkomma har rullat på med läxor, aktiviteter, kattgos, höststädning, virkning och spel. Fick svenska Wingspan av Christer så hon kan läsa själv, detta jättemysigt spel!
Har insett att det bara är två veckor kvar till Första advent, det är ju inte klokt!
Har också insett för femtiotolfte gången att jag borde lägga ner nyhetsflödena som jag envisas med att kolla av varje dag. Det är ju bara elände i en aldrig sinande ström som bara gör mig förtvivlad och förbannad över hur människor med makt ständigt missbrukar och utnyttjar för egna syften, rättssystemens havereri och ovidkommande skvallertrams som ges utrymme och underblåser det osunda mediala klimatet.
Tiden på meningslösa spel som visserligen verkat som en form av avkoppling om kvällarna har jag istället lagt på Duolingo och kinesiska. Rosetta Stones app gillar jag inte så försöker fokusera på den när jag sitter via webbläsare på storskärm. Enda gångerna jag tittar på TV är det med Lilltjejen och virkningen i händerna. Förutom tiden med Lilltjejen vilket nu har blivit extra mycket har jag bara mitt egna sällskap men längtar ändå efter mer. Samtidigt längtar jag efter att komma ut bland folk, att vara där men ändå inte. Mina lediga kvällar då jag inte jobbade som ordningsvakt på Stenungsbaden gick jag dit och lät mig uppslukas på dansgolvet. De hade två dansgolv och musiken jag föredrog hade alltid mer utrymme så där lät jag timmarna gå och svetten rinna. Så jag saknar det!
Dett var ju tre livstider sedan och nuförtiden spelas inte den musiken på klubbarna men har sneglat på Valands 40+ kvällar där låtarna från "vår tid" ska utlovas. De har dock alltid varit under Ronja-veckor, men efter påtryckningar av vad som förmodas är varannan-vecka föräldrar som jag, så ska de nu erbjuda både och också, woho! Kanske jag vågar mig dit en kväll, efter ett antal Red Bull då jag förstått att de inte kör igång förrän framåt elvatiden - då jag oftast somnat sedan länge! Men hur "går man ut" nuförtiden egentligen? När man dessutom endast är ute efter att dansa och inte sitta och hänga? Är musiken inte bra blir tiden meningslös och jag är dessutom ganska kinkig på den punkten så vill ju inte riskera att bli stående och bara vänta på den techno, trance eller eurodisco som inte kommer. Har ibland funderat på att bara ta en av gruppträningssalarna, vrida upp volymen och dansa loss en kväll. Där finns ju ljudresurserna och Christer har gjort några riktigt bra mixar åt mig. En del salar har till och med discobelysning för sina danspass! Visst, det är inga rökmaskiner eller stroboskopljus att förhöja upplevelsen, men musiken är ju kärnan, den man behöver och vill ha.
Jag promenerar och springer ofta över Hills golfbanans fina asfalterade gångbanor. Det slog mig att jag inte spelat golf sedan den där miserabla tävlingen jag testade. Lusten och motivationen gick ur mig fullständigt och den där längtan jag kunde ha för att komma ut också slå försvann helt. Kanske återkommer den till våren och jag inser att det bara är att nöta som gäller, att inte ge upp utan traggla, nöta och öva. Jag har ju egentligen inga större ambitioner utan uppskattar främst att komma ut, men när det bara går bokstavligen åt skogen och man förlorar bollar vid varenda bana tar den uppgivna och meningslösa känslan över. Jag skulle vilja ta fler lektioner men pengarna kan inte prioriteras dit. Får se vad känslorna säger till våren.
Kommentarer
Trackback
