Så fick man den till slut, belöningen för den virtuella upplagan av årets Göteborgsvarv! Förra året blev det ju inställt varvid alla medaljer nu återanvändes genom en graverad metallbit man fick limma fast utanpå det inaktuella föregående årets datum. Helt ok faktiskt. Då var det mera störigt att de ändrat form på vattenflaskan till den bulkiga av samma modell som Nordic Wellness med flera. 

Men nåväl, min sjätte medalj till samlingen!

Höstlovet är i full gång där det blev lite krock i aktiviteterna. Jag hade bokat biljetter till "Unfold", en dansföreställning på Göteborgsoperan för Ronja att uppleva för första gången. För undertecknad också ska sägas.

Någon vecka innan lovet får vi frågan att följa med Christer till Kolmården med Kvadrat som bokat ett antal rum. Jag ser möjligheten och lyckas hugga biljetter till exklusiv guidning till delfinerna. Kolmården är tisdag till onsdag och Göteborgsoperan på onsdagkväll. Med andra ord hann vi inte göra mycket mer i parken än delfinvisningen, dess show och linbanan men vädret var riktigt kallt och blött och Lilltjejen har ju redan varit där flera gånger nu, senast i somras. Men att uppleva delfinguidningen gjorde stort intryck på henne och jag fick också förklarat varför deras show numera var så mycket mer avskalad beträffande delfinernas konster än första gången vi såg den. Sunt resonemang att minska exploateringen av djuren och fokusera på delar av djurparkens värderingar och arbeten.

Det var ju Halloweentema i parken och riktigt bra gjort med olika teman. Kan tänka mig att det kunde vara riktigt mysigt - och läskigt att gå där i mörkret. Man behöver ju inte besöka de specifika attraktioner som så många klagade över gällande kötiden. 

Lätt blåfrusna lämnade vi och rattade hemåt för Lilltjejens första besök på Göteborgsoperan. "Unfold" bestod av två olika dansföreställningar - väldigt olika.

Det som imponerade mest under den andra var det faktum att ensemblen var uppe på tå hela tiden, vilka vadmuskler! I övrigt var den så där obegriplig som vad jag förstått konst är menad att vara. Jag kände mig som pöbeln i Kejsarens nya kläder, självrannsakande över oförmågan att se det där som recensenter och alla andra i stolsraderna intill verkade göra. Ja, jag kan ha nickat till där en sekund men det hade varit en lång dag!

Lilltjejen var förståeligt nog också väldigt trött men tyckte föreställningarna var förvisso konstiga men ändock bra!