Testade ännu ett nytt spel, Mansion of Madness som var riktigt bra. Mycket likt Lord of the Rings i sitt spelupplägg då också en app används för att interagera och driva handlingen framåt. Vi hann spela första kampanjen och klarade det precis. 

Jag har uppenbarligen en grej med att öppna en chipspåse. Igen är översta hyllan i skafferiet trång av halvfulla påsar från Estrella men likväl går jag loss på en ny och tröttnar efter en handfull, grillsmak denna gång. Jag kan ha sådant sug och ändå tröttna så snabbt. Måste vara något med själva öppnandet!

Mini fick sin andra vaccinationsspruta och var inte glad över den korta bilturen. Svettiga tassavtryck där han lät nyfikenheten ta över och undersökte rummet men väl hemma igen tog det en bra stund innan vi var förlåtna.

Torsdag och dags för veckans andra pass med mina team, nu med rörlighet som fokus. Jag är ju verkligen ingen yoga-person så tog någon övning innan jag kom in i en förvånansvärt tillfredsställande känsla. Övningarna var mer stretch än yoga så kanske därför. De som deltog var också nöjda och föreslog att vi skulle bibehålla detta upplägg med Tabata på tisdagar och rörlighet torsdagar, men också måndagar! Nu blir det till att leta övningar att variera med.

Lite mer rörlighet för mig under Lilltjejens fotbollsträning i form av långpromenad. Antalet minusgrader har ökat på och biter i kinderna. Både jag och min avkomma hoppade tacksamt in i den föruppvärmda bilen efteråt, älskar den funktionen!

Nu önskar tröttmössan att tvättmaskinen vore klar så att mössan kan få rulla ihop sig och sova!

På något kattaktigt vänster drog och tryckte sig Mini upp närmast taket. Trodde några sekunder han skulle dra ned allting över sig.

Lilltjej tar ut lite rastlöshet utanför mitt fönster och jag kör skiten ur mina och deltagarnas ben ännu en gång i veckans Tabata-pass. Sedan tar Backlog Refinement vid och Lilltjejen fixar chokladbollar under tiden. Himlen är blå, termometern visar en minusgrad och snön existerar inte.

Måndag och kontorsdags. Ålade i mig jeansen och spände på bh:n. Så fort jag kom hem åkte de av liksom örhängen och halsband. Hur ska jag stå ut den dagen allt återgår till det gamla normala? 

Lilltjejen kom hem från skolan efter lunch med huvudvärk och allmänt låg. Fixade typ Alvedon och lite gottigt och några timmar senare var hon sig själv igen. Enligt reglerna blir hon nu till hennes stora frustration hemma minst två dagar.

Hon orkade inte hela semlan. Kanske hon är sjuk ändå.

Body Combat är så populärt i Frölunda att vi har två klasser på söndagar som båda fylls upp. Idag blev körde jag båda dessa då jag vikarierade det första, åkte hem och åt och däckade i sängen där jag sov som en död tills det var dags att åka till det andra. Var riktigt orolig för orken då kroppen värkte liksom huvudet. Drog i mig en Resorb och Ipren strax innan jag gick ut genom dörren. Ack, jag minns en tid då jag körde dubbla pass utan problem!

Full klass med laddade deltagare och magin hände när musiken kom igång - kroppen kändes som vanligt, stark och full av energi, underbart! När jag reste mig efter min selfie ovan var det dock mera åttioårig tant över mina rörelser...

Lång och het dusch innan jag klev ut i den mörka och snöfrånvarande Göteborgskvällen för att åka och hämta min Lilltjej. Följdaktligen blir det ingen Combat på en vecka nu men välbehövlig alternativ träning tack vare de två pass jag nu ska köra med mina team. Tabata på tisdag och lågintensivt rörelsefokus på torsdag. 

Bilder från mina hemtrakter i Norrbotten visar snö upp till fönsterkarmar och det knyter sig i mig av saknad. Utanför mina fönster har de stora härliga flingorna som föll igår regnat och tinat bort av plusgraderna. Det är deprimerande barmark och lika fjärran riktig vinter som pengar på mitt konto i denna månadens sista dagar.

Lite glad blev man dock av figurerna i nya spelet Munchkin Dungeon och första omgången tog betydligt längre tid än vi trodde - och det var inte för att det var komplicerat. Vi tror det blir både snabbare och roligare om man är tre eller fyra spelare istället. 

Spelade sista kampanjen i Lord of the Rings expansion som varit rejält mycket enklare än första utgåvan men just den sista utmaningen misslyckades vi - och kan inte göra om annat än att börja hela spelet från början...

Norge stänger ned med anledning av det muterade viruset och köerna går långa till deras motsvarighet till Systembolaget. Är inte det sorgligt?

Fick ju en sista-minutentid hos läkare för att diskutera mina symptom. Tydligen tas bara pricktest när man har tydliga misstankar om specifika allergener. Eftersom jag varken ändrat kost eller något här hemma hade hon inte mycket konstruktivt att komma med. Dessutom det faktum att symptomen ger med sig efter ett tag gick emot det faktum att de borde hålla i sig om det faktiskt är något i hemmiljön jag reagerar på. Då jag haft katt hela livet trodde hon inte jag utvecklat allergi mot dem. Till slut gick hon ändå med på att ta ett blodprov för att se på några allergener så som katt, kvalster och mögel. 
Jag fick också kortison utskrivet i form av nässprej. Den gick av någon anledning inget vidare att dra in i morgonens totaltäta näsborre...

 

Nu tvättar jag kuddar och täcken bara för att det knappast skadar, inväntar testsvar och tänker mera medvetet på vad som kan utlösa mina symptom.

 

Fick ett samtal från en annan läkare gällande mitt lämnade blodprov hos blodgivningscentralen. Mitt blodvärde har återhämtat sig men järndepåerna fortfarande låga. Ferritinvärdet de kikar på låg på sex, när normalt värde för en blodgivare ska vara trettio, med nedre gräns på tretton. Jag får helt enkelt börja knapra de jämrans järntabletterna igen och tidigast lämna nytt prov i april. Blöh!

 

 

Vid årets första sprintavslut körde jag en lite annorlunda retrospective. Med de många månadernas arbete hemifrån och troligen fortsatta sådana bad jag dem fundera på vad de ville ha "More of..." och "Less off...".

Vad de flesta ville ha mera av var fysisk aktivitet. Att hålla sig hemma och i månader sitta hukande framför en liten laptopskärm vid köksbord, i soffa eller säng börjar nu märkas i ryggar, axlar och nackar. Det sociala behovet är också enormt och teamaktiviteter stod också på önskelistan.

Jag tyckte mig uttömd på virtuella sociala idéer men med det fysiska behovet beslöt jag att testa vad jag spontant kallade "Train-a-long". Sedermera riggade jag dator och preppade övningar för en halvtimme Tabata som premiärkördes idag. Jag har aldrig testat Tabata och kan bara konstatera att benen kommer kännas imorgon, och förhoppningsvis hos mina kollegor med! De var jätteduktiga, alla med väldigt olika förutsättningar och erfarenhet men de gjorde sitt bästa utifrån detta och var såpass nöjda efteråt att de önskade två pass i veckan!

Välmående team levererar bättre och mitt jobb som Scrum master är ju att skapa bästa möjliga förutsättningar för teamen att just leverera, så nu får vi testa detta och se hur länge intresset och motivationen hänger i sig! Eller om jag helt sonika skrämde bort dem med den saftiga träningsvärk de har idag. Undertecknad kan än en gång konstatera vikten av varierad träning då hon stolpar omkring på stela ben med öm överkropp.

 

 

Till kvällen blev det mera aktivitet, vår traditionsenliga middag och match på Star Bowling. Vi försökte spåna på hur många år vi nu var uppe i och tack vare mina skriverier här kan jag idag konstatera att det var i oktober 2011 vi började!

Restriktioner och alkoholförbudet efter åtta på kvällen tär ju hårt på restaurangbranchen och som gäst känns det rätt och bra att stödja en verksamhet samtidigt som det känns fel att inte följa rekommendationerna och stanna hemma. Denna kväll kände man dock ingen risk för smittspridning då vi såg endast två andra sällskap i restaurangen och till bowlingen var vi helt ensamma efter att ett enda par avslutat sitt spel. Kramats har vi aldrig trots våra nu många år vilket är så skönt.

När Mikael som vanligt säkrat sin seger, om än med ovanligt liten marginal och Ola med än mindre sådan puttat ned mig till sista plats hade klockan passerat åtta och de tände upp lokalen för att avsluta och stänga. Det kändes så sorgligt att vårt besök så uppenbart var en droppe i havet, hur hela denna dag inneburit ännu en ekonomisk minuspost. Samtidigt känns det så sorgligt att denna verksamhet är så beroende av alkohol för sin överlevnad, att påslagen är så stora och kunderna så beroende att enbart mat inte är lönsamt eller intressant för parterna. Så även om jag tog den dyraste rätten samt för- och efterrätt var jag praktiskt taget ur ekonomisk synpunkt en värdelös kund med mitt vattenglas.

Oavsett vilket hade jag en trevlig kväll och stolpade hem på stela ben och överfylld mage.

 

Började arbetsveckan på kontoret. Om det är några från teamet som vill och behöver åka in så har vi kommit överens om måndagar så de får chans att socialisera lite. Vi har ännu en ny medlem till Smurfarna så då det var hans första dag passade det bra att mötas upp. 

 

När jag vid dagens slut kom hem och lade omkull mig i sängen fick jag ett till sådant där hysterisk nysanfall med säker tjugo nysningar på raken. Näsan svullnade igen samtidigt som snoret paradoxalt nog rann, ögonen kändes glåmiga och lätt tryck i bihålorna. Det tog någon timme innan det lättade.

När jag vaknade denna morgon täpptes näsan igen direkt för ungefär en timme senare försvinna. Reagerar man bara på allergier i vaket tillstånd, för det känns ju som det måste vara någon form av reaktion på något, men vad? Har julrosen utlöst något, för jag har ju inte förändrat någonting vare sig i mitt hem eller min kost? Känner mig som vanligt i övrigt, dvs kroppen är pigg och har energi, det är bara den där glåmiga känslan och nysningarna som verkar komma när jag kommer hem efter att ha varit ute ett tag eller vaknar på morgonen. 

Efter jag slängt ut julrosen lättade det märkbart för att helt försvinna, men någon vecka senare kom detta tillbaka. Om jag verkligen är allergisk mot något här hemma borde det väl hålla i sig hela tiden jag är här?

 

Chansade faktiskt och bad om tid hos vårdcentralen, nästan säker på att inte få någon förrän till våren på grund av Coronan, men det dröjde inte länge förrän jag fick ett mess om klockan åtta imorgon bitti - måste vara en sen avbokning.

Får se om läkaren gör ett pricktest eller vad hon nu kan hitta på utifrån mina beskrivna symptom. Tänk om jag blivit allergisk mot katter!? 

 

Att promenera runt Hills golfbanas ytterkanter tog sin lilla tid och resulterade i värkande knä men uppfriskat sinne och kex-lunch under efterföljande möte. Gjorde en lite annorlunda retrospective med teamen som resulterade i att jag nu ska testa "train-a-long" med dem, dvs jag ska köra ett halvtimmes träningspass i Teams!

Vi kom också fram till att prova "Cook-a-long" alternativt "Bake-a-lång" vilket också kommer bli intressant! De ber om och behöver sociala aktiviteter efter alla månader av hemmaarbete så Scrum mastern får pressa sin fantasi ordentligt. De är så desperata att de är villiga att testa vad som helst.

Lilltjejen ville möblera om i sitt rum varpå jag snabbt kunde konstatera vart alla hårsnoddar tagit vägen. Morsan fick känna sig självständig genom att flytta alla möbler och plocka fram borrmaskinen, köpa vattenpass och montera upp vägghylla. Stolt förälder och nöjd avkomma!

Testat ännu ett nytt spel, Fossils som hade ett rätt kul upplägg, men Lilltjejfn tröttnar ju fort på att vänta medan vi gör våra drag. Christer är ju inte den snabbaste heller...

Kalaset ja, vi beslöt att bjuda enbart klasskompisar med motiveringen att barnen inte ska träffa utomstående. Hon fick välja oberoende om hon bjudits av dem, halva klassen till antalet. Vi körde Laserdome som hon önskat och bokade så de fick spela själva, det vill säga inga andra delade spelet med dem. Svettiga och förhoppningsvis nöjda!

Så var väl de flesta tillbaka efter julledigheten och kalendern börjar fyllas upp. Snön vi fick låg kvar förvånansvärt länge för att till dagens ihållande regn och plusgrader ge vika. Det är snökaos med klass ett till tre varningar utfärdade här och var i landet utom här. Här är det bara regn, regn och blåst som viner runt knutarna. Om allt detta regn kommit som snö istället hade jag nog varit snäppet lyckligare än alla pulkabackestörstande barn.

Mitt barn fick sitt första bankkort i födelsedagspresent så i fredags hämtade jag henne hos Johan för att åka till banken och aktivera BankID och därefter aktivera det. Swish måste man vänta en vecka men en vanlig kontoöverföring senare och hon kunde "bjuda" morsan på lunch!

Flängde hit och dit i stan för att hitta någonstans att sätta in hennes kontanter på kontot - inget bankkontor hanterar ju sådana längre!

Till födelsedagen fick hon även ett nattugsbord som hon fick välja idag på Ikea. Ivrigt har hon ägnat hela kvällen åt att montera ihop det helt och hållet på egen hand! Baksidesskivan vändes åt fel håll men det syns ju typ inte så morsan berömde sin stolta avkomma.

Morsans egna projekt hemmavid var att under söndagen hitta och montera ny takbelysningen i köket. De ursprungliga vita glasbubblorna gav känsla av sjukhus så jag använde den sällan. Elektrikern kommer imorgon för att fixa dimmerbrytare men framför allt ordna ett eluttag i hallen. 

Servicetekniker kom förresten under denna dag för att kolla på problemet med digitalboxen som gjorde att vi missade Kalle på julafton. Den vid inflytt nya signalfördelaren identifierades som orsak till problemet. Happ.

Får jag gå och lägga mig nu? Halv nio och aptrött.

Det var kö för att komma in till Sisjöns anläggning, en följd av det begränsade maxantalet som införts. Jag kände mig som en skurk där jag slank förbi för att komma in och köra min virtuella klass. 

 

Vaknade tidigt den lediga trettondagen och införskaffade ved, packade min stora ryggsäck och drog till den faktiska Sisjön lagom till dagsljuset brett ut sig. Eftersom jag kånkade på min ved var det inte vandring som gällde utan plats och tack vare min tidiga timme kunde jag hugga den bästa. Kompletterade mitt medhavda bränsle för att klara mig några timmar och bara vara.

Med mobilen har man alltid ljudboken redo men det passar liksom inte när man sitter där vid elden, vänder upp ansiktet mot grenarna och känner snöflingorna smälta mot ansiktet.

När de lämnat myste jag vidare någon timme intill lågorna innan jag lämnade över det sista av min eld till några frusna par jag iakttagit en bit ifrån. Pannkakor på stormkök i all ära men en öppen eld är svårt att slå. 

Mörkret började falla när jag var hemma och tillverkning av en sats saffransbullar tog vid. Lagom till de var dags att avnjutas anslöt stor och liten igen. God mat, goda bullar, Lord of the rings och sista avsnitten av Mandalorien. Det sista av julen fick jag undanplockad häromdagen och till denna morgon låg snön en dryg halvdecimeter, alltid något! Mer lär det inte bli innan prognosen tinar bort den till helgen...

 

Tidig gårdagsmorgon kör jag fram till huset i Lindome där Johan tar emot i det morgontysta huset. Elena och pojkarna tassar omkring och förbereder den kommande uppvaktningen av Lilltjejen vilkens intilliggande rumsdörr är ordentligt stängd. Efter en stund ansluter farmor och farfar och vi tågar in. Alla får inte plats och paketen så många att vi snabbt förflyttar oss ut till allrummet. 

Jag klickade runt bland mina års- och månadssorterade mappar och valde en bild från varje januari sedan hon anlände i mitt liv. Min fina, vackra, humoristiska och omtänksamma Lilltjej är nu hela tio år! 

Tre år gammal stod hon på slalomskidor för första gången och sina särdrag tycker jag hon behållit under alla år. Från bäbisgosiga till flicksläta kinder och de bästa femtio procenten av mig och Johan. Vår vackra blandis!

Det blev nybakade scones och våfflor tillsammans innan jag fick åka hem till arbetet, två udda veckor i rad detta år så för att undvika förvirring bibehåller vi de udda och jämna veckor vi alltid haft. Kändes onekligen lite konstigt att inte åka och hämta hemme i söndags efter min söndagsklass.

Ida hade gjort supergullig tårta åt henne, fina kusin Ida som snart ska bli mamma själv.

 

I år vill Lilltjejen ha Laserdomekalas och vi har ägnat mycket tid åt att diskutera vilka vi ska bjuda in - det är så många! Hur ska man göra? Jag tycker att man först och främst bör bjuda tillbaka de man bjudits till föregående år och sedan eventuellt lägga till om någon nära vän uppkommit. När Lilltjejen får välja själv blir det en bråkdel av dessa och majoriteten av klassen. Jag kan gå med på att vi inte tar med de utanför klassen, men känns inte bra att utesluta några få klasskompisar. Ska man behöva bjuda hela klassen bara för att? Kommer de nyinbjudna känna sig skyldiga att bjuda tillbaka då? Vilket i-landsproblem! Vi har ännu inte beslutat hur vi ska göra...

 

Två veckor utan Lilltjej och mera Body Combat. Vi har dessutom ägnat mycket tid åt Lord of The Rings expansionen efter att vi till slut lyckades klara oss igenom den första orginalutgåvan - den lättaste nivån. Expansionen upplever vi mycket enklare och däremellan plöjer vi serien Mandalorian som Christer övertalade mig vara värd att se, så värd att han ser om den med mig.