Vid årets första sprintavslut körde jag en lite annorlunda retrospective. Med de många månadernas arbete hemifrån och troligen fortsatta sådana bad jag dem fundera på vad de ville ha "More of..." och "Less off...".

Vad de flesta ville ha mera av var fysisk aktivitet. Att hålla sig hemma och i månader sitta hukande framför en liten laptopskärm vid köksbord, i soffa eller säng börjar nu märkas i ryggar, axlar och nackar. Det sociala behovet är också enormt och teamaktiviteter stod också på önskelistan.

Jag tyckte mig uttömd på virtuella sociala idéer men med det fysiska behovet beslöt jag att testa vad jag spontant kallade "Train-a-long". Sedermera riggade jag dator och preppade övningar för en halvtimme Tabata som premiärkördes idag. Jag har aldrig testat Tabata och kan bara konstatera att benen kommer kännas imorgon, och förhoppningsvis hos mina kollegor med! De var jätteduktiga, alla med väldigt olika förutsättningar och erfarenhet men de gjorde sitt bästa utifrån detta och var såpass nöjda efteråt att de önskade två pass i veckan!

Välmående team levererar bättre och mitt jobb som Scrum master är ju att skapa bästa möjliga förutsättningar för teamen att just leverera, så nu får vi testa detta och se hur länge intresset och motivationen hänger i sig! Eller om jag helt sonika skrämde bort dem med den saftiga träningsvärk de har idag. Undertecknad kan än en gång konstatera vikten av varierad träning då hon stolpar omkring på stela ben med öm överkropp.

 

 

Till kvällen blev det mera aktivitet, vår traditionsenliga middag och match på Star Bowling. Vi försökte spåna på hur många år vi nu var uppe i och tack vare mina skriverier här kan jag idag konstatera att det var i oktober 2011 vi började!

Restriktioner och alkoholförbudet efter åtta på kvällen tär ju hårt på restaurangbranchen och som gäst känns det rätt och bra att stödja en verksamhet samtidigt som det känns fel att inte följa rekommendationerna och stanna hemma. Denna kväll kände man dock ingen risk för smittspridning då vi såg endast två andra sällskap i restaurangen och till bowlingen var vi helt ensamma efter att ett enda par avslutat sitt spel. Kramats har vi aldrig trots våra nu många år vilket är så skönt.

När Mikael som vanligt säkrat sin seger, om än med ovanligt liten marginal och Ola med än mindre sådan puttat ned mig till sista plats hade klockan passerat åtta och de tände upp lokalen för att avsluta och stänga. Det kändes så sorgligt att vårt besök så uppenbart var en droppe i havet, hur hela denna dag inneburit ännu en ekonomisk minuspost. Samtidigt känns det så sorgligt att denna verksamhet är så beroende av alkohol för sin överlevnad, att påslagen är så stora och kunderna så beroende att enbart mat inte är lönsamt eller intressant för parterna. Så även om jag tog den dyraste rätten samt för- och efterrätt var jag praktiskt taget ur ekonomisk synpunkt en värdelös kund med mitt vattenglas.

Oavsett vilket hade jag en trevlig kväll och stolpade hem på stela ben och överfylld mage.