Fick skriva detta i två omgångar då jag blev för trött igårkväll...

Dagen restriktionerna utökades tillbringade vi en stund i biblioteket, läsande våra nya böcker. När Lilltjejen somnat kokade jag galna mängder pasta och såg över de sista förberedelserna inför barnens spökvandring, messade med föräldrarna som var överens om att genomföra den. De ses varje dag i skolan och aktiviteten var utomhus. 

Mejas kalas blir en vanlig kompisövernattning med enbart de två och vi kör munskydd som i Portugal. 

Det planerade Halloweenfikat på jobbet som de förberett och sett fram emot ställde vi in men några åkte till kontoret ändå, tomt på bussar och i landskapen. Lilltjejen som blev så besviken när den ställdes in blev lika lycklig när jag beslöt att vi skulle åka in en sväng ändå. Parkeringen gles och inte ens en handfull personer i landskapen vi passerade.

Vi kopplade upp oss för den virtuella ersättaren och dog när vi såg Desirees improviserade utstyrsel!

Tillbaka hemma laddade och sminkade vi om för spökvandringen och de förväntansfulla utvalda möttes som de beordrats.

Pusslet lades med de bitar alla fått och så var de iväg. Rutschkanan i Taggsvampens lekplats, Godisbjörnen för att köpa en muta till väktaren som väntade vid Vallen med en tipspromenad. Godisletning bakom förskolan, bollkastning vid startpunkten och sticka in handen för att identifiera föremål i slemmig pasta. Jag hade iordninggjort tre olika lådor med hål så att alla kunde känna samtidigt. De verkade nöjda både med aktiviteterna och godisskörden. 

Virkningen åkte på ett bakslag då jag fick slut på en färg precis i sluttampen av ett varv - riva upp halvvägs, virka hårdare för att få till tillräckligt. Det var näst sista varvet!

Som tur var hade jag ett liknande nystan i mitt garnförråd så jag kunde avsluta det hela! Knöt ihop alla ändar längs en sidan för att sedan kunna ägna timmar åt första varvet runt hela kanten av filten. När jag var klar insåg jag att jag gjort fel sorts maskor så bara att riva upp allting och börja om!

Jag antar att det är all möda som gör ens verk än mer uppskattat...!

Hann känna värmen av höstsolen och doft av våta löv innan ett deltagande i test av ny funktion till våra bilar. Nu när vi är tillbaka till VAK har jag bättre möjlighet att delta i dessa tester vilket jag ju tycker är rätt roligt. Tar alla chanser jag kan att såga touch screen konceptet...

De två kompisarna som gjort Ronja sällskap hem hade blivit tre när jag kom hem och kort därefter kom två till. Det dröjde inte länge innan Lilltjejen kom ned och sade att hon ville att de skulle leka ute istället då de nu var för många. Jag körde ut allihopa tills det var dags för min minikopia och de ursprungliga två att äta middag.

Härligt med många kompisar men förstår fullkomligt att det kan bli för mycket av den varan ibland. Medan de hängde på övervåningen efteråt snodde jag ihop en sats godsaker. Nomnom!

Det är höstlov som avslutas med Allhelgona och Halloween. Jag jobbar så Lilltjejen är två dagar på fritids där de alltid är så duktiga på att hitta på lite extra aktiviteter. Idag var det utklädnad för de som ville och min avkomma hade flera veckor i förväg månat om det svarta läppstiftet. Fick ett infall och fann mig med ovan hand applicera eyeliner. Jag kan ju knappt göra det på mig själv så resultatet ska inte skärskådas!

Lilltjejen verkade nöjd i varje fall om än förundrad över sitt förändrade utseende. Fick gå ut i morgonens regn för att ta en bild med vår kompis på väggen, cool va? Fattas bara spindelväv i trädet!

Ingen flöjt eller träning under lovet men fotbollstränarna arrangerade matchkväll på Olearys för tjejerna. Damernas landslag spelade SM-kval(?) medan de åt gott och hejade. Min Lilltjej hänger på sportbar medan morsan slappar hemma efter fulltecknad dag. 

Ösregn denna morgon och strålande sol nu, typiskt höst. Vill ut och avnjuta färgerna!

Två kompisar följer Ronja hem idag så full rulle men väldigt mysigt. Oftast vill de vara hos oss och Ronja själv föredrar det också. Kanske för att de har hela övervåningen för sig själva, kanske för att min avkomma inte föll långt från trädet och känner sig mest trygg och bekväm hemmavid.

Med nya organisationen på jobbet följer massa av nya människor att lära känna. Vi är nu del av "frontlinjen", avdelningen som för mig alltid varit ett svart hål som slukat personal och resurser. De utvecklar front end systemen för att sälja och tillhandahålla bilar online så som Care by Volvo. Mina team utvecklar både back- och frontend så är ju rimligt att vi nu ingår i deras stream som de kallar det, men likväl har vi ändå många andra stakeholders i andra delar av organisationen, ofrånkomligt som backend-system.

I vilket fall verkar många här älska att prata. Prata och prata om visioner, achievements och teknikaliteter så det börjar krypa i mig av alla sidospår som tar oss bort från fokus och mötets syfte, för att inte tala om den introverta sidan av mig som bara blir matt av all mundiarre. Pust.

Alltid är det något. Kommer hem och upptäcker att mitt akvarium läcker längs kanten. Inte mycket men tillräckligt för att fuktskada den underliggande byrån. Det var ju bara att släppa allt för händer, ta vara på återstoden av vattnet och emigrera invånarna. Mycket spännande enligt de fyrfota.

Det var ju bara att inhandla ett nytt så fort morgonpasset i Majorna var färdigsvettat och hittade som jag hoppades ett något mindre men helt ok hos den lilla privata djurbutiken i Mölndal. Jag brukar försöka gå till dem framför de stora kedjorna om möjligt.

Delade ut goodiebagsen till förvånade småtjejer och slutförde de sista förberedelserna. Nu hoppas vi på bra väder på fredag!

Kul upptäckt: Dammsugare i miniformat! Hur gullig är den inte? Hittade dom som lösvikt i godisaffären, precis lagom storlek! En sådan och några bitar lösgodis blev dagens middag...

Denna fredag har verkligen varit en äntligen fredag. Otroligt körig vecka med långa dagar som gått i ett. Kursen gick bra i varje fall med positiva omdömen i utvärderingen, skönt!

Hemma sent från jobbet och ägnat hela kvällen åt att förbereda Spökvandringen som jag anordnar nästa fredag åt Lilltjejen och några av hennes kompisar. Eftersom jag har Lilltjejen den veckan måste jag göra klart det mesta innan hon kommer. Goodiebags och stationer med olika utmaningar och belöningar. De andra föräldrarna hjälper till och fördelas på platserna med allt de behöver. Jag ska nu bara komma på hur jag ska smyga till dem deras respektive grejer när barnen är kring oss hela tiden. Barnen ska hitta runt själva så jag måste trippelkolla att allt blir korrekt och stationerna har allt de behöver. Goodiebagsen ska jag dela ut i helgen då den innehåller en "inbjudan" till vandringen och lite smått och gott de kommer att behöva till den. Ficklampa, plasthandske, tipskupong, karta, penna och såklart - godis!

Dagen efter kommer vi blåsa vi till Malmö då Lilltjejen ska på övernattningskalas hos Meja. Hotellnatt för morsan för att ööörna hem på söndagen, lämna avkomman till sin ömma fader och stressa direkt till Frölunda och Halloweencombat med Robert och Carina. Jag kommer att måsta ha med alla grejer för både Ronja och combaten ned till Skåne. Inte en enda låt har jag hunnit bestämma, fem var till de nittio minuter vi ska köra.

Trevligt att mötas av present när man kommer hem efter en hård dags arbete, se vad fet och fin den är!

Trött som en gnu och ont i magen kände jag inte alls för att ge mig ut i måndagskvällen men Forest femmes kör ju bara måndagar där jag därmed endast kan varannan. Jag vet ju också att det alltid känns så himla bra efteråt och så också denna gång. Magknipet återkom dock med råge, från att ha hållit sig i skymundan under tiden, är inte det underligt?

Blev väldigt ojämnt tempo med bitvis helt obanad terräng genom buskar och snår till spikbranta backar främst uppåt. Kul ändå och endast smärre känningar i knäet.

Det blev en utflykt till Stora Amundön med Lilltjejen och en kompis i det fina lördagsvädret. Kyligt men vackert så extra mysigt att sjunka ned i sängen under min växande filt och virka medan barnen lekte på övervåningen.

Allhelgonahelgen närmar sig och jag har mycket som sker just då som måste förberedas och planeras för att förlöpa smidigt. Nu väntar två dagars facilitering av kurs och då det var ett tag sedan och jag dessutom ska hålla moment jag ännu inte gjort känner jag mig nervös. Skönt att då kunna sitta hemifrån i lugn och ro.

Satte mig i bilen denna morgon och tyckte livet var pest. Kände mig gammal, kände mig ful, mitt hem sög och ville aldrig sätta min fot på jobbet igen. 

Så insåg jag att jag klivit in från den fyragradiga utsidan till en varm och föruppvärmd bil. Vilken lyx! Och under mina händer kände jag rattvärmen snabbt komma igång. Det blev en bra dag.

Lilltjejen har fått lyxvarianten av burk till sin fruktsallad medan morsan fortfarande kör de söndermicrade plastvarianterna med bottnar mönstrade av knivars framfart. Den lille är söt!

Hösten var i sitt esse då jag återvände till Lindomes skolskog under Lilltjejens gymnastik. Den är inte stor men kunde snirkel-snorkla mig runt till en lagom runda. Alltid extra skönt att komma ut när man initialt inte alls känt för det. 

 

Min avkomma ska på kalas så när inga aktiviteter står på schemat får vi passa på och fixa presenterna. Fick ett infall och beslöt att testa KFC igen. De har ju etablerat sig här på västkusten nu, i Åby av alla platser och efter det första och hittills enda besöket i Stockholm tänkte jag att de kanske blivit bättre. Wrap till mig och nåt mål till henne med friterade filéer och "kycklingpopcorn"(?). Såg mig omkring och konstaterade åttio procent ensamma föräldrar med ett eller två barn, skönt att inte vara den enda latmasken.

När jag till slut lyckats bryta mig in till majskolven kunde jag konstatera att den fortfarande var det enda som var riktigt god - en halv kokt majskolv. Ronja ville inte äta upp filéerna som hade samma procentsats panering som andelen latmaskföräldrar. Jag som ogärna ville slänga klarade inte heller att truga i mig mer än knappt en. Det var samma format på min file i wrappen men då hade man i varje fall lite sallad att spä ut paneringen med.

Jordgubbsmilkshaken kunde hon inte heller avsluta då hon, ett barn tyckte den var för söt!

Näe, det blev en väldigt dyr majskolvsstump.

Till hennes fotbollsträning hinner skymningen nu falla och jag som tröttnat på asfalt tog bilen till Sisjön utrustad med pannlampa.

Skymningen blev snabbt kompakt mörker och visst hade det kunnat vara riktigt läskigt om jag tillåtit det. Dessutom testade jag en ny runda, att vika söderut och lämna slingan runt Sisjön för en andra sjö, Oxsjön att runda och springa tillbaka. Det var förvånansvärt mycket folk ute, främst cyklister vilkas strålkastare gav mysiga och betryggande ljuspunkter här och var genom mörkret. Höll på att hoppa ur skorna då en plötsligt kom ikapp mig bakifrån.

Det blev som sagt en bra dag.

Jahopp, fyrtiofyra alltså. Ena foten i graven med mina fjärran tonårsögon sett. Hur ska man känna sig i denna ålder, eller ska man egentligen känna något? Vuxen? Vad innebär det?

Denna vuxna fyrtioplussare hade förmånen att uppvaktas med inte bara frukost på sängen, vilket alltid är lika pinsamt och omständigt, utan också av sång och presenter. Det fanns ett omisskännligt tema inuti de omsorgsfullt inslagna paketen som summerar mottagaren ganska väl. Doktor Fläskkotlett från Toy Story och allt från örhängen till tröja, bok och spel med katter. Lilltjejen älskade spelet och gjorde direkt anspråk på grisen, sådan mor sådan dotter!

Jag stack ut till Sandsjöbacka innan skymningen men med regnmoln hann det bli rätt dunkelt där skogen var tät. Då var jag glad att jag ändå lagt ned min nya pannlampa i ryggsäcken. Jag är redo för nästa måndag!

Som pricken över i på min födelsedag fick jag ett mess från min BC-Birgit.

Del två av filten är klar och jag har nu en vecka att hinna klart del tre om jag vill fortsätta hänga med i Tinnas tempo för mönstersläpp. Det är fredag och inga planer så planerar att hinna en liten bit i varje fall.

Jag invigde min nya kompis genom att ta med den på middag med mina pojkar. Friterad ost på Gyllene Prag, galet gott som fick föregås av en riktigt bra råbiff. Ola erbjöds samma roll som jag i en annan del av organisationen men slapp intervju och klantade inte bort sig som jag gjorde så han är nu chef till Mikael. Tänk vad vi utvecklats sedan vi påbörjade våra middagar ihop! 

Nya releasen sitter bra nu och kroppen var med i full Frölundasal igår. Vi har kvar det lägre maxantalet på våra pass och de är galet bokade nuförtiden på alla anläggningar och gymmen är lika välfyllda som innan pandemin.  Lappar och avspärrningar som satts på varannan konditionsmaskin för att tillse avstånd slits bort av folk som är uppenbart trötta på alla restriktioner. Vad är gymmens ansvar egentligen? Ska personal gå runt och jaga och tillrättavisa eller ligger det på var och envar som väljer att besöka stället? Ska gymmen införa vakter vid dörren för en ut-en in eller kanske bokningsystem för de som ska gymma? 

Birgit, min underbara 76-combatant berättade igår att hon kanske inte kommer till min nästa torsdagsklass - eftersom hon ska göra en tatuering! Vid 64 år lade hon sig under nålen för första gången och nu är det dags igen, hennes andra hund ska förevigas på hennes andra skuldra. Jag önskar att jag blir en lika cool tant som hon!

Denna morgon fick vi vakna till de omisskännliga ljuden av Plutt som tagit in ett byte följt av det mysiga knastret då hon också för ovanlighetens skull tuggade i sig det.

Trevligt.

Torka blodutsmet från golv och lister(!) medan belåten katt betraktade från köksbordet med avslöjande fläckar i den vita pälsen på bröstet.

Nu riktiga trevligheter medan aptiten är stimulerad.

Får ju dokumentera avslutet på Ronjaveckan lite också där vi hade lyxen att skörda jordgubbar till pannkakorna. Morötterna blev också en ansenlig skörd, välgödslade av katternas besök i lådan! Aptiten igen.

Och med kanelbullens dag fick naturligtvis en sats snos ihop medan regnet öste ned på utsidan.

Gårdagens sprintplaneringar överlämnade jag helt till teamen. De fixade det galant medan jag var i Portugal och bekräftade igår att de nu är så gott som självorganiserade, så som de ska vara när Scrum Mastern gjort sitt jobb! Det är häftigt att betrakta.

Till kvällen testade jag Forest Femmes, en löpargrupp för tjejer som enbart kör trail. Min BC stammis Eva hade tipsat och jag vet ju hur roligt det är att springa i mörkret med pannlampa. Nackdelen är att springa i grupp som jag upplever stressande men beslöt att testa ändå.

Fördelen med denna form är helt klart att jag bara behöver springa. Jag behöver inte tänka på rutt eller att hitta utan bara fokusera på var jag sätter fötterna och veta att rundan landar på ungefär en timme. I mörkret och som följeslagare har man ingen aning om var man är eller vart man ska så man slipper veta att man har den eller den biten framför sig. 

Detta var första gången jag var med men är helt klart på att köra igen vid nästa barnfria vecka. Nu finner jag mig googla runt bland den gigantiska uppsjön av pannlampor...

Mammografi, Lilltjejen på kalas, klädshopping, promenad runt Sisjön, inköp av vattensnäckor och grodor och årets första och troligen enda pass på inlines, ett axplock av Ronjaveckan som rullat på i rasande tempo. Har inte blivit mycket virkat men fastnade igårkväll, därav sovmorgonen idag. Det är söndag och jag hoppas kunna fortsätta lite idag. Jag är hopplöst efter.