Fick skriva detta i två omgångar då jag blev för trött igårkväll...

Dagen restriktionerna utökades tillbringade vi en stund i biblioteket, läsande våra nya böcker. När Lilltjejen somnat kokade jag galna mängder pasta och såg över de sista förberedelserna inför barnens spökvandring, messade med föräldrarna som var överens om att genomföra den. De ses varje dag i skolan och aktiviteten var utomhus. 

Mejas kalas blir en vanlig kompisövernattning med enbart de två och vi kör munskydd som i Portugal. 

Det planerade Halloweenfikat på jobbet som de förberett och sett fram emot ställde vi in men några åkte till kontoret ändå, tomt på bussar och i landskapen. Lilltjejen som blev så besviken när den ställdes in blev lika lycklig när jag beslöt att vi skulle åka in en sväng ändå. Parkeringen gles och inte ens en handfull personer i landskapen vi passerade.

Vi kopplade upp oss för den virtuella ersättaren och dog när vi såg Desirees improviserade utstyrsel!

Tillbaka hemma laddade och sminkade vi om för spökvandringen och de förväntansfulla utvalda möttes som de beordrats.

Pusslet lades med de bitar alla fått och så var de iväg. Rutschkanan i Taggsvampens lekplats, Godisbjörnen för att köpa en muta till väktaren som väntade vid Vallen med en tipspromenad. Godisletning bakom förskolan, bollkastning vid startpunkten och sticka in handen för att identifiera föremål i slemmig pasta. Jag hade iordninggjort tre olika lådor med hål så att alla kunde känna samtidigt. De verkade nöjda både med aktiviteterna och godisskörden. 

Virkningen åkte på ett bakslag då jag fick slut på en färg precis i sluttampen av ett varv - riva upp halvvägs, virka hårdare för att få till tillräckligt. Det var näst sista varvet!

Som tur var hade jag ett liknande nystan i mitt garnförråd så jag kunde avsluta det hela! Knöt ihop alla ändar längs en sidan för att sedan kunna ägna timmar åt första varvet runt hela kanten av filten. När jag var klar insåg jag att jag gjort fel sorts maskor så bara att riva upp allting och börja om!

Jag antar att det är all möda som gör ens verk än mer uppskattat...!