Satte mig i bilen denna morgon och tyckte livet var pest. Kände mig gammal, kände mig ful, mitt hem sög och ville aldrig sätta min fot på jobbet igen. 

Så insåg jag att jag klivit in från den fyragradiga utsidan till en varm och föruppvärmd bil. Vilken lyx! Och under mina händer kände jag rattvärmen snabbt komma igång. Det blev en bra dag.

Lilltjejen har fått lyxvarianten av burk till sin fruktsallad medan morsan fortfarande kör de söndermicrade plastvarianterna med bottnar mönstrade av knivars framfart. Den lille är söt!

Hösten var i sitt esse då jag återvände till Lindomes skolskog under Lilltjejens gymnastik. Den är inte stor men kunde snirkel-snorkla mig runt till en lagom runda. Alltid extra skönt att komma ut när man initialt inte alls känt för det. 

 

Min avkomma ska på kalas så när inga aktiviteter står på schemat får vi passa på och fixa presenterna. Fick ett infall och beslöt att testa KFC igen. De har ju etablerat sig här på västkusten nu, i Åby av alla platser och efter det första och hittills enda besöket i Stockholm tänkte jag att de kanske blivit bättre. Wrap till mig och nåt mål till henne med friterade filéer och "kycklingpopcorn"(?). Såg mig omkring och konstaterade åttio procent ensamma föräldrar med ett eller två barn, skönt att inte vara den enda latmasken.

När jag till slut lyckats bryta mig in till majskolven kunde jag konstatera att den fortfarande var det enda som var riktigt god - en halv kokt majskolv. Ronja ville inte äta upp filéerna som hade samma procentsats panering som andelen latmaskföräldrar. Jag som ogärna ville slänga klarade inte heller att truga i mig mer än knappt en. Det var samma format på min file i wrappen men då hade man i varje fall lite sallad att spä ut paneringen med.

Jordgubbsmilkshaken kunde hon inte heller avsluta då hon, ett barn tyckte den var för söt!

Näe, det blev en väldigt dyr majskolvsstump.

Till hennes fotbollsträning hinner skymningen nu falla och jag som tröttnat på asfalt tog bilen till Sisjön utrustad med pannlampa.

Skymningen blev snabbt kompakt mörker och visst hade det kunnat vara riktigt läskigt om jag tillåtit det. Dessutom testade jag en ny runda, att vika söderut och lämna slingan runt Sisjön för en andra sjö, Oxsjön att runda och springa tillbaka. Det var förvånansvärt mycket folk ute, främst cyklister vilkas strålkastare gav mysiga och betryggande ljuspunkter här och var genom mörkret. Höll på att hoppa ur skorna då en plötsligt kom ikapp mig bakifrån.

Det blev som sagt en bra dag.