The Smurfs
Post Combat a la röda ögon som ett bevis på den mängd svett som passerat därigenom. Semmelfrossa till fikat och en taggad Scrum master som döpt om vårt team till The Smurfs. Teamet består hittills av mig, Stoffe och två nya och försynta utvecklare
som inte vågade komma med några egna förslag varpå jag till slut helt sonika tog saken i egna händer. Jag har nog bästa tänkbara utgångsläge med ett litet nytt team som ska ta fram en helt ny lösning vilket innebär noll beroenden till andra team,
i alla fall till en början. Där de andra teamen har meterlånga backlogs väntar jag otåligt på att vi ska fylla vår. Vi boar in oss i en del av landskapet och gör därmed som många andra team som applicerat det agila arbetssättet - frångår det platslösa
Day@Work. Tjoho!
Back to work
Endera dagen är det knappt så dagsljuset kommer igenom, andra skiner solen i optimal vår-anda och den tredje regnar det från alla möjliga riktningar.
Avslutade en fin vecka med min Lilltjej med en grym combatklass i Frölunda, trots rejält hjärnsläpp i uppvärmningen.
Fick det igen för de ovanligt få deltagarna i Backaplan, då jag också fick sällskap av Robert. Har nog inte haft så få sedan de första passen vi körde där ute men de närvarande verkade nöjda i alla fall vilket är huvudsaken.
Började dagen hos banken inför slutförandet av mitt köp kontra försäljning. Kändes skönt att igen få bekräftat att jag har marginaler trots att jag inte landade på det jag hoppats. De första månaderna blir det i vilket fall intressant att se hur
siffrorna faller ut. Betydligt mera omprioriteringar blir det ofrånkomligen.
På jobbsidan börjar det efter en längre tids famlande ovisshet och lösa ansvarsområden nu utkristallisera sig en tydligare roll och väg framåt då jag tar en roll som Scrum master i GCC. Kändes riktigt bra idag som jag också sade till Stoffe
när vi lämnade kontoret halv sex. Det är en roll under transmissionsfasen vilken som för de flesta andra lär komma att måsta sökas formellt. Nu behöver vi bara komma igång så rollerna besätts efter befintliga tillgångar. Känns bra att komma igång
och jobba med något konkret. Behåller några av de andra bitarna tills vidare medan deras framtid definieras.
Jag tycker om att ha mycket att göra. Visst har denna lugna period också haft sitt värde men de flesta föredrar nog ändå att göra rätt för sig, att känna att de faktiskt tillför något, så även jag.
Vittne
Dagens skrivpuff:
Det monotona och taktfasta ljudet var trösterikt, en bekräftelse på hur hon bokstavligt talat lyckades ta ett steg i taget. Med brännande luftrör och sina egna flåsande andetag i huvudet hade hon nu slutat att förundras hur tankarna på ge upp eller kämpa på ändå förmådde konkurrera med den häftiga andämtningen, en oändlig dispyt som påbörjats redan innan första kilometern. Varje gång, alltid samma sak, men hon hade aldrig gett efter och tagit den lätta och frestande vägen. Den inre kampen brukade till slut bli ett konstant bakgrundsgnabb där hennes lösning var att mentalt köra ner hakan och bara tugga vidare, föreställa sig den envisa åsnans öron växa fram ur håret och tjurigt streta vidare, försöka låta mantran som ”No pain – no gain” och ”Det finns inga genvägar” överrösta dispyten och bara göra det. Denna gång, och nästa, och nästa. En kamp i taget, en kilometer i taget.
Med mjölksyra som eld i vaderna flämtade hon över krönet mot den första efterlängtade nedförsbacken. Benen kändes som gummi och munnen vidöppen för mer syre, mindre koldioxid, mer ork, mindre utmattning! Nu fick tyngdkraften ta över, bara fokusera på att lyfta fötterna och hinna placera dem framför den andra. Fortare och fortare nedför, för snabbt på gummiben och otränade lårmuskler. Hur kunde backen blivit så brant? Hon orkar inte, hinner inte, vill men de lyder bara inte, men de måste ju hinna annars blir det ju…! Den barkbeströdda stigen stormar emot henne och andhämtningen är så häftig att endast ett förskräckt bräk kommer ur strupen när hon dundrar ned i marken. Rullar hon ett varv, två? Armar och ben spretar okontrollerat och den fuktiga kylan från underlaget tränger igenom de tunna fingervantarna där hon försöker ta emot sig. Sekunden senare ligger hon stilla med om möjligt ännu högre andetag, väsande från toppen av lungorna och stirrar upp mot den gråmulna morgonhimlen. Snabbt och klumpigt kommer hon upp på fötter och står på darrande ben medan hon borstar barkbitar, barr och löv från sina kläder med fumliga händer. Hon är hel förutom möjligtvis rejält tilltufsad stolthet. Ett frustande fnitter blandas med andetagen i den tysta skogen och blicken flackar snabbt upp och ned längs spåret. Inget vittne, tack och lov!
Sova
Om man somnar innan Mellon är slut, är det för att:
- Man sin vana trogen varit vaken sedan den tid klockradion ännu visade 05
- Man börjar bli gammal
- Bidragen var rena sömnmedlet
- En kombination av alla tre alternativen ovan
Haft en mysig dag och kväll i alla fall med Lilltjejen mellan gymnastik och barnkalas, Nathalie L denna gång. Supergulligt när min avkomma sjöng ett egenkomponerat bidrag innan läggdags. Blev en liten prommis också innan slimetillverkning och tacomys som
visade sig bli icke newtonsk vätska istället. Slimet alltså, inte tacon...!
Grönt
Ännu en stackars krukväxt som försmäktat i mitt hem, dock med extra hjälp av Plutten. Christer sneglar på de nakna och förtorkade orkidéstjälkarna och undrar uppgivet varför jag inte köper fetbladsväxter istället. Jaja, det var enkom för
försäljningen jag pimpade fönsterbrädorna, hädanefter blir det stentroll och ljuslyktor som kattkräket kan knuffa ner.
Lyckades få Lilltjejen att tycka det skulle vara häftigt att käka grön soppa så gjorde ett kulinariskt sidosprång och testade ärt- och broccolisoppa. Kompletterade med en järntablett och ett paket knaperstekt bacon. Bara jag som kan mumsa i sig ett sådant
själv utan problem? Sådär riktigt superknapert, nomnom!
Lotta på Bråkmakargatan ljuder från Lilltjejens rum. Dessförinnan läste vi hur Harry Potter föll av sin Nimbus tvåtusen under Quidditchmatchen mot Hufflepuff. Hon har blivit sugen på berättelsen igen efter en paus med gamla välkända nattningssagor som
Grodprinsen, Prinsessan på ärten, Kejsarens nya kläder och så de jag själv tyckte så mycket om som barn, Elsa Beskows Hattstugan och Solägget.
Lyssnade också på ljudböcker och minns den spännande Bernand och Bianca som räddade Penny i träskmarken, Mästerkatten i vilda västern var bitvis otäck och så Tintin och meteoriten - hette den så? Svampar som växte och exploderade. Också något svagt minne
av Hiawata, en indianpojke. Vilka var era favoriter?
Med tre intill
Alltså, det där med kaos var väl ändå att överdriva och särskilt rädd är jag inte. Visst ser man vildgrisarnas framfart överallt och även om deras beteende tydligen är mer avslappnat jämtemot människor än normalt så tror jag helt klart att de är mer rädda
för oss än vise verca.
Blev en löprunda i vanlig ordning under Lilltjejens fotboll, inget svin i sikte.
Dagarna går fort, redan fredag imorgon. Knaprar järntabletter, käkar spenat och blodpudding. Löpning drar ju tydligen ner blodvärdet så känner mig duktig som försöker kompensera. Vill ju kunna lämna blod igen!
En sån dag
Reflekterade över det trevliga faktum att det var ljust när jag körde till jobbet. Det räckte dock inte för att lägga lock på mitt dåliga humör. Under gårdagens workshop ville ledaren lägga ett möte med mig för att hjälpa mig med de frågor jag hade.
Kände verkligen inte för det, så på motorvägen mot Gamlestaden idag insåg jag att en fråga från ledaren under dagen skulle resultera i det ofiltrerade svaret "Ursäkta men orkar inte med dig just nu!" Pedagogen inom mig vrider sig i våndor över
hur vår agila transformation hanteras. Jag har ju som sagt haft turen att gå två kurser kring detta men kämpar för att hänga med. Hur ska det då gå för de som inte har några som helst förkunskaper? Deltagare förstår inte bara för att de till slut svarar jakande
efter ledaren upprepat med högre röst: "Do you understand!?"
Kunde inte låta bli att ge lite återkoppling i en paus, då jag tidigare hunnit få snabb återkoppling från andra - som senare också lämnade. När vi så fortsätter lyfter ledaren "kritiken" hen fått och både pekar och hänvisar till mig och säger sig ska
försöka tillmötesgå detta. Jag hade inga problem att pekas ut som gnällspik, framför allt inte när teamleadaren efteråt håller med. Men är man då en kvalitativ, med saftigt arvode, utbildare?
Visst är vi alla olika, likaså på det sätt vi lär oss och tillgodogör ny information, så säkert fanns deltagare som hängde med och förstod. Men gissar att dessa mest har en förmåga att filtrera och se rakt igenom alla de omvägar och omständiga sätt
fram till kärnpunkten som jag anser ledaren tillämpade. En del behöver inte förankring till processerna eller ramverket, de kan uppfatta dem utifrån det oidentifierbara (makalöst!) medan jag föredrar det tydliga att utgå ifrån.
Spännande också med ett möte idag där ingen av oss hade en susning om vad som var syftet. Vi hade en titel på inbjudan, men vad innebar det? Vad förväntades av oss? Som jag därefter skrev till team ledaren uppfattade jag mötet som en samling av "old time dairy
farmers, bunched together to build a space satellite."
Tog mitt dåliga humör ut i det strålande härliga vårvädret för några äckligt tunga kilometrar. Till och med kroppen motarbetade mig. Gruffade, grymtade och fortsatte tycka allmänt synd om mig själv under eftermiddagen tills jag insåg
att det var pms-tider. Då blev jag genast lite snällare mot mig själv genom att tillåta mig vara ett sämre jag, att det helt sonika är en sådan dag och det får lov att vara ok ibland. Som tur var har jag gulliga kollegor som är så överseende.
Konstigt där hur hormonerna kan påverka. Det är många månader jag reflekterat över min förändrade sinnesstämning som blir så markant lägre att jag inte känner igen mig själv, rent av ogillar mig själv - och min omgivning. Sedan har jag kollat kalendern
och fattat.
Knökat lite
Ronjas skola har skridskodag där de ska promenera ned till Åby ishall och det mailades ut en förfrågan till oss föräldrar om att transportera barnens grejer. Fullt blev det minst sagt.
Är man fånig som finner det mysigt att förbereda och packa matsäck åt sin Lilltjej?
Tröttis
Deltog i en studie där min väg till jobbet bröts ned i smådetaljer. Hur kände jag där? Vilka ljud uppfattade jag? Syftet var Autonomous drive, självkörande bilar alltså för att kartlägga vad som en förare kan tänkas sakna, behöva, behöva utan att veta om
det och så vidare. Var lite lagom flummigt. Hur det känns när man accelererar på påfarten till motorvägen?
Blev en annorlunda mellanmål där jag onekligen ifrågasatte mitt omdöme då jag ratade semlorna för ett ägg och blåbärssoppa. Jag vet, jag fattar ingenting!
Haft en myskväll med Lilltjejen framför filmen Ferdinand. Hittade den inslagen i garderoben, färdig för hennes födelsedag men uppenbarligen hade jag missat den! Tyckte den var sådär faktiskt.
Nu ska det nattas Lilltjej och därefter min tur. Är duktigt trött faktiskt.
Blä
God mat och gott sällskap med medhavd äppelpaj som avslutning. Mycket träningsprat med fokus på Combat - förstås.
Tyckte jag var duktig som socialiserade i några timmar innan jag kroknade.
Mysig söndag där vi testade Root igen, nu med alla fyra karaktärer. Det känns fortfarande lite "mekaniskt" att beta igenom alla moment och förstå dem men det är också kul att de är just så olika.
Körde samma mix som igår och det kändes otroligt mycket lättare idag. Gissar att kroppen inte riktigt hinner vakna till lördagens morgonklass då jag sällan känner samma energinivå då jämfört med de dagar jag kör eftermiddag.
I vilket fall, riktigt kul klass idag där glädjen frös när jag efteråt insåg att jag glömt checka in bilen. Så japp, därmed var boten ett självklart faktum då de är otroligt inbitna där. Grr, så jäkla klantigt! Åttahundrafemtio spänn! Jag borde skriva
det ett tusen gånger så kanske jag aldrig glömmer igen.
Död
Typ död efter klassen i Majorna. Uppnådde verkligen det jag pressar mina deltagare till - en plåga att tvätta håret efteråt! Mixen var väldigt uppskattad men rackarns vad jobbig den blev, gaah!
Solen skiner och termometern säger sju plusgrader. Vårkänslan är inte långt borta så bilen ska få sig en välbehövlig tvagning.
Ikväll väntar indisk middag hos Jaya, en instruktörskollega. Han har lovat att utesluta koriander...
Pluggar
Alltid kul när några ställer upp på mina selfies och Alla hjärtans dagen till ära fick jag ju med ett riktigt representativt gäng med det breda åldersspannet.
Pluggar in gamla låtar inför morgondagen. Body Pump ligger så kloss intill efteråt att det tyvärr inte finns utrymme att ta någon groupie, men någon dag hoppas jag kunna klämma in det. Härligt gäng, alltid välfylld sal och mycket entusiasm.
Fick ett mess att de behövde min blodgrupp så glad i hågen såg jag fram emot en insats. De sedvanliga frågorna innan hon stack mig och påsen började fyllas. Tyckte det var lite förvånande att hon inte kollade mitt blodvärde innan eftersom jag haft
så lågt på sistone. Dum som jag var kommenterade jag det varpå hon bannade sig själv för att ha missat det, kontrollerade genast och avbröt förskräckt tappningen. Med etthundratio i värde var jag onekligen under den erforderliga 128-gränsen, men
hallå, nu kunde vi väl lika gärna fullfölja? Hon bad om ursäkt femtioelva gånger - och stack mig i andra armen för provtagning till vad hon kallade blodanalys. Fick svara på ett frågeformulär också. "Springer du mycket?" Mjäeh,
det kan man väl knappast påstå. "Har du fastat nyligen?" Eh, varför skulle jag göra det? "Går du på någon form av diet?" Japp, semmeldieten! "Är du vegetarian eller vegan?" Då hade jag svultit ihjäl
för längesedan! Sedan prackade hon på mig dubbla kartor med järntabletter - som jag inte fick äta förrän resultatet var klart och så fick jag inte träna efteråt.
Borde jag inte känna av om jag nu har så lågt blodvärde? Extra trötthet? Huvudvärk?
Gruffade hela vägen därifrån. Har inte fått lämna sedan augusti! Vi hade planerat att träna efteråt och Christer tyckte jag kunde promenera på bandet istället. Lubbade en halvtimme av ren barnslighet och tyckte jag kompromissade genom att
köra i fistempo. Jaja, kanske reflekterat över lite mer frekvent huvudvärk men det har ju varit lättare sådan och säkert för jag druckit dåligt efter passen. Gruff.
Alla hjärtans var det ja och följde min diet när Johan stod för torsdagsfikat. Jisses vad mastig den var! Till och med jag hade det trögt mot slutet.
Efter den dagens Combat var det dock inga problem att fylla på med några från min trekilos present. Tror detta är min tredje kartong och är fortfarande inte less på dem!
De sociala medierna flödade av den kommersiella högtidsdagen så föll för trycket och hakade på.
Mina sängvärmare, bråkstakar och knäppisar. På alla sina egna sätt utmanar och tillför de så mycket i min tillvaro. Mina finisar!
Groo...nej, Root!
Dumle, liten och anspråkslös men väldigt mycket värd under möten när energin går ned.
Ägnade största delen av kvällen åt ett nytt spel, Root som var väldigt gulligt men i mitt tycke hade rätt lång inkörstid. Att det är fyra väsentligt olika spelprofiler man kan köra gör att man måste lära sig respektive. Lite lustigt att Christer
kom med detta spel precis efter jag uttryckt en förfrågan efter ett spel med mer "gullig" layout. Alla hittills har varit inspirerade av fantasy, futuristisk rymdmiljö eller tjusiga dåtida historiska scenarion. Det hade varit kul att se
ett spel i starka färger och roliga karaktärer. Root var visserligen inte så färgstarkt men uppenbart mer åt det charmiga och gulliga hållet. Sedan kan man imponeras av hur uppenbar outtömlig källa till spelmaterial som verkar finnas. Tänk
att komma på alla dessa spel? Liksom exempelvis musik eller litterära berättelser känns det som det borde vara tämligen uttömda möjligheter nu. Ändå kommer nytt hela tiden, fascinerande!
Can we have your result please?
Vi har vår egna Eurovision idag när marknad för marknad ska verifiera det nya systemets funktionalitet. Tyskland, Nederländerna, Belgien och UK har hittills rapporterat sina resultat, och efter några första osäkra poäng från tyskarna har vi fått tre tolvor på raken. Onekligen lovande. Däremellan försöker jag hänga med i sprintplaneringen. Det går sådär...
Men man kan ju inte annat än le när man får höra alla dessa engelska uttal med respektive lands starka brytning kontra engelsmännens superkorrekta. Den franska och Italienska är ju bara en fröjd att lyssna på medan associationerna flödar fritt.
Men man kan ju inte annat än le när man får höra alla dessa engelska uttal med respektive lands starka brytning kontra engelsmännens superkorrekta. Den franska och Italienska är ju bara en fröjd att lyssna på medan associationerna flödar fritt.
Andra
Pickar under Mellons andra deltävling som inte presenterat något intressant över huvud taget. Undrar igen vad som får designers och stylister att finna behag i nätta klänningar och grova skor a la Margarets utstyrsel. Å andra sidan har jag ju lika mycket koll
på mode som inredning och smink. Att jag försökte gnugga bort vattenfast mascara med vanligt vatten säger kanske en del. Jag såg ut som en bakfull tvättbjörn.
En bild fick jag idag från Anna i norr och den ena knäppte jag. Gissa vilken. Medan Lilltjejen körde sin gymnastik lubbade jag förbi den sorgliga återstoden av en snögubbe, passande nog på Lindomes kyrkogård. Det tog några meter
innan jag förstod vad och varför grejerna låg där.
Det har regnat och stormat hela natten och de senaste dagarnas blöta har resulterat i översvämningar överallt. Vi plöjde oss in till centrum för lite bio med andra filmen med Röjar Ralf, riktigt bra men liksom den första är nog största behållningen
för de vuxna som både minns de gamla spelen och hänger med i det som visas och anspelas när de i denna film är ute på Internet. Nu ser vi fram emot Draktränaren tre som kommer i slutet på månaden.
Blött, blötare, Göteborg.,,
Det har regnat mer eller mindre i två dagar. Noak hade känt igen sig. Deprimerande mörkt och blött där den snö vi fick inte har någon match mot plusgraderna och vätan uppifrån.
Fick ovan i brevlådan idag, onekligen lite kul då jag köpt den ena och sålt den andra. Fattar inte riktigt heller varför de lägger pengar på att visa vad de sålt när väl tillgängliga objekt borde vara bättre ur marknadsföringssynpunkt? Handlar väl
antagligen bara om att synas. "Titta vad mycket vi säljer", gör det du med!
Lilltjejen har fått hem sin första läxa till tvärflöjten. Undrar lite varför de inte har riktiga noter istället för bara tonerna nedskrivna. Minns själv hur man plinkade "Lilla snigel" där som femåring efter noter stora som grodyngel. Varför
inte börja med det med en gång?
Väntar
Den agila transformationen fortgår. Jag gillar det konkreta i post-its på fysisk board. Sakta växer vår nya organisation fram och med det osäkerheten kring var däri man själv ska finna din plats. Just nu känns det som jag är lite överallt,
duttar inom flera olika områden i väntan på min slutliga tillhörighet.
Under tiden klämmer jag in lunchrundor i snöglopp på förrädiskt underlag. Knäppt nog är det både mysigt och motigt att lufsa fram med kisande blick i regn-snö-regn-slasket.
Rulltårta är sällan fel. Grädden döljer min taffliga rullning som jag skyller på en viss överdosering av sylt. Nomnom!
Lilltjejen är på tvärflöjtslektion och jag håller på att hungra ihjäl. Var förresten på casting för jobbets medieavdelning. Liksom NW gör nu också Volvo ett grepp att möjliggöra egna anställda till sitt mediala material så som bild, ljud och film.
Visst är det en besparing för dem istället för att bekosta professionella aktörer men tycker också det är bra att faktiska anställda får representera företaget, då de ju i mångt och mycket är företaget.
Det visade sig att tjejen som arbetade för Volvos medieföretag och administrerade det hela var min granne i huset nedanför. Liten värld! Det första hon utbrister efter vi presenterat oss är att fråga var jag bor. Lite udda fråga
som fick sin roliga förklaring. Jag kände inte alls igen henne, ansiktsblind som jag är. Det pinsamma är att jag ju knappast lär känna igen henne om vi stöter ihop igen!
Avundsjuk!
Klass X- varningar, trafikkaos och inställda flyg. Det känns som hela landet får massvis med snö - utom vi på västkusten. Jag blir så avundsjuk!
Läste också om kritiken mot Trafik/Väg(?)verket gällande obevakade järnvägsövergångar. Antalet dödsoffer vid sådana har ökat och röster skallar kring bristande åtgärder. Det är så typiskt i linje med dagens samhälle. Vad hände med det rimliga och vettiga
i att se sig för innan man passerar?
Söndagsknopprande
Trodde jag förlorat Plutten igår. När vi kom hem efter träning i Majorna märkte vi snabbt att hon saknades, hon märks som sagt då hon alltid vill vara där man är. Efter att ha gått igenom lägenheten från topp till tå kunde vi bara dra slutsatsen att hon
aldrig släpptes in från balkongeninnan vi åkte. Eller smet hon ut genom dörren? Borta var hon i alla fall och ingenstans i närheten. Hon har ju inte varit ute mycket och därför oftast osäker och ovillig att gå längre än runt knuten och till sin
höjd upp i skogsbrynet medan jag följt med nedanför.
Att hon nu plötsligt skulle försvinna utom synhåll kändes så otänkbart såvida hon inte blivit skrämd eller jagad iväg. Var riktigt orolig och allt mer ledsen när kvällen kom. Postade i områdets båda FB-grupper och gick ut och ropade otaliga gånger. Följde
melodifestivalens första deltävling lite sporadiskt men ingen liten plutt som svarade på mina rop.
Melodifestivalen tog slut och jag hade mer eller mindre börjat misströsta, så ledsen när jag tänkte på hur förtvivlad Lilltjejen skulle bli. Och oron över vad som kunde ha hänt, låg hon och tryckte, ensam, rädd och frös någonstans? Vildsvin är
frekvent i området och färska spår har vi i skogsbrynet alldeles utanför dörren. Anfaller vildsvin katter? Skrämmer rädda kattungar i alla fall. Beslöt att gå ut en sista gång för kvällen, ropar och hör så plötsligt ett svar direkt! Runt hörnet nedifrån
kommer hon högljutt jamande på sitt karaktäristiska ynkliga sätt. Lättnaden, lyckan!
När jag nu har så svårt att tro att hon skulle ha tassat iväg utom hörhåll, då jag gått runt hela området och ropat, undrar jag nu nästan om inte någon plockade in henne till sig. Kanske trodde hon var vilse där hon tryckte intill fasaden och släppte
ut henne när de såg min efterlysning? Fast postat man inte själv om man hittar en till synes vilsekommen ungkatt?
Skrev säljkontrakt också igår, de kom hit för enkelhetens skull och visst är det skönt att det nu är klart men min oro plus rejäl huvudvärk hämmade det hela något.
Nåväl, nu är hon hemma igen så Lilltjejen har sin Plutt precis som det ska vara. Kunde avnjuta en skön söndag innan passet i Frölunda där nyårshysterin verkar ha lagt sig något och stammisarna nöjt återtar sin golvyta. Fick tillökning på hoppbilden,
kul!
Har inte sjunkit in att vi faktiskt ska flytta. Det är ju så bra här, tänk om det blir kasst i nya lägenheten? Två våningar är ju egentligen bökigt när man ska dammsuga och så eller hur? Och hur sjutton ska jag möblera, jag som har noll sinne och
lika lite intresse. Det är som med mat, avnjuter gärna goda måltider men finner mindre nöje i att tillaga dem. Jag vill gärna ha ett mysigt hem men är ointresserad av intredning. Då kan man onekligen undra varför jag skaffar mig fler rum att fylla.
Februari
Med tidsbrist blev det middag på vägen till Göteborgsoperan igår. En stor Halloumi till mig och pluttig juniorburgare för Christer. Burger King är verkligen ingen höjdare och ser med förväntan fram emot då Max öppnar på Söderleden, äntligen!
Vi väcktes under natten av ett brak i lägenheten för att på morgonen konstatera att Plutten vält ned sin andra blomkruka. Inte en enda av mina tidigare katter har gjort det, inklusive Gråbröderna. De är synnerligen väluppfostrade gentlemen i jämförelse.
På scenen denna kväll var Ringaren i Notre Dame, fantastiskt bra! Redan öppningsnumret gav mig ståpäls och då musiken i Disneys animerade föregångare är riktigt, riktigt bra kunde jag konstatera att föreställningen nådde upp till förväntningarna.
Pampigt, mäktigt och vackert! Till och med Christer som erfarit åtskilligt fler musikaler än mig tyckte den var bland de bästa han sett med den omfattande scenografin och musikaliska insatsen från alla solonummer till kören. Så glad
jag köpte biljetter!
Ser förresten ut som att en försäljning går i mål ändå. Min minigräns men likväl. Läskigt!
