Den agila transformationen fortgår. Jag gillar det konkreta i post-its på fysisk board. Sakta växer vår nya organisation fram och med det osäkerheten kring var däri man själv ska finna din plats. Just nu känns det som jag är lite överallt, duttar inom flera olika områden i väntan på min slutliga tillhörighet. 

Under tiden klämmer jag in lunchrundor i snöglopp på förrädiskt underlag. Knäppt nog är det både mysigt och motigt att lufsa fram med kisande blick i regn-snö-regn-slasket.

Lilltjejen är på tvärflöjtslektion och jag håller på att hungra ihjäl. Var förresten på casting för jobbets medieavdelning. Liksom NW gör nu också Volvo ett grepp att möjliggöra egna anställda till sitt mediala material så som bild, ljud och film. Visst är det en besparing för dem istället för att bekosta professionella aktörer men tycker också det är bra att faktiska anställda får representera företaget, då de ju i mångt och mycket är företaget.

Det visade sig att tjejen som arbetade för Volvos medieföretag och administrerade det hela var min granne i huset nedanför. Liten värld! Det första hon utbrister efter vi presenterat oss är att fråga var jag bor. Lite udda fråga som fick sin roliga förklaring. Jag kände inte alls igen henne, ansiktsblind som jag är. Det pinsamma är att jag ju knappast lär känna igen henne om vi stöter ihop igen!