Julperiod på jobbet med detta årets många klämdagar innebär att det är klent med folk på jobbet. Än färre på konsultsidan där det är helt stopp förutom för de mest kritiska funktioner, i vårt fall support. Det innebär att mina team som endast sysslar med utveckling är på ofrivililig semester, och jag som Scrum master med andra ord inte har några team att serva. Så jag jobbar eftersom jag vill spara mina semesterdagar, men kan egentligen inte göra mycket vettigt arbete.

 

Ringde och grattade Jenny, vårt årliga samtal där man i vanlig ordning kände den där varma trygga känslan av hennes hemtama dialekt med allt vad den representerar, samt konstateranden att våra år endast är på papperet. Hon övningsskör med Arvid och tvillingtjejerna är tonåringar!

Medan jag var varm i kläderna ringde jag ännu ett samtal till en gammal vän, men det avslutades med en frusterrad och lite ledsen känsla i magtrakten. Han är engagerad i en organisation som kallar sig "De Fria", vilkas citat: "Förhoppning är att en upplyst och medveten befolkning förstår behovet av och väljer att genomföra en bankreform, som gör oss av med storbankernas kontroll över våra pengar och deras samhällsdestruktiva inflytande över ekonomin och politiken."

 

Jag har inte läst in mig mera än så, hans många inlägg om detta som han delade på FB blockerade jag till slut så jag har inga riktiga sakargument till varför jag stänger dörren annat än att jag gör det på samma sätt som jag till slut blockerade en annan bekants många socialdemokratiska inlägg. Det är som Jehovas vittnen som tränger sig på i min virtuella dörröppning och jag säger tack, men nej tack. Jag försökte förstå hans personliga vinning i detta engagemang, på samma sätt som jag kan försöka att förstå exempelvis en fotbollssupporters för mig orimliga engagemang. Jag har aldrig brunnit så starkt för något, aldrig varit uppfylld av en övertygelse, ideologi eller verksamhet. Jag tycker liksom att jag har tillräckligt med att, tja, leva och se till att min tillvaro är trygg och tillfredsställande.

 

Alla de människor som brinner för något, ägnar tid och till och med pengar för om det så är hobby, förening eller ideologi kan jag beundra, imponeras och fashineras av, men också tycka synd om. De fall av människor som blir sin övertygelse, där man undrar vad som skulle hända dem om de plötsligt inte hade detta något som de byggt hela sitt liv kring. Det finns hela spektrumet naturligtvis. Grejen är att det är fullkomligt fine med mig, många gör otroligt bra saker med sina övertygelser och mål, men när de prompt vill involvera mig i det hela, övertyga mig om att bli en av dem - då sätter jag mig på bakhasorna. Barnsligt trots? Kanske. Men när argumenten framställs att den som försöker övertyga säger sig veta mer och vad som är rätt, menar man inte indirekt att en annan då har fel och är oupplyst? Eller lurad som de frekvent uttalar. Det kanske skulle väcka nyfikenhet hos de flesta, en vilja att veta mera och tja, det som denna organisation faktiskt säger sig vilja uppnå. Men jag blir endast frusterad och nästan förolämpad när min uttalan att inte vara intresserad endast verkar trigga fler argument och vad som nästan kan uppfattas som medlidande kring ens självförnekande inställning. 

 

Jag är inte intresserad av politiska partiers argument för att anamma just dem. Inte heller "oberoende", religiösa, djurrättsliga, miljövurmande eller andra av de många inriktningar som människor brinner för. Många åstadkommer som sagt mycket bra saker och all heder till dem, många ger människor en mening med tillvaron, en tillhörighet, en gemenskap och ett mål. Jag har inget behov eller vilja av att vara del av något sådant. Vi alla väljer vad vi lägger vår tid och vårt liv på, eller ja, i denna delen av världen har i varje fall de flesta av oss den lyckliga möjligheten att faktiskt välja. Så då väljer jag att säga tack men nej tack och jag vet var ni finns utifall behovet skulle uppstå. Då kan ju ni välja att stänga dörren i "skyll-dig-själv" anda, och tja, man får ju leva med de val man gör i livet, eller hur?

 

Tycker jag är grym på att anpassa mig till sexpersonershushållet och det oundvikliga kökskaoset. Smygpedanten i mig finner det ju tillfredsställande att röja undan och återställa ordningen, vilket inte nödvändigtvis innebär kliniska ytor - men såpass att man ser tillräckligt av bänkar och bord i alla fall. Sedan är det också rätt mysigt att knö omkring där i köket, gå omlott om varandra när det ska hackas, kokas, skäras, dukas och stekas - såvida det inte finns någon tidspress i alla fall...

Undrar om folk lade märke till min osedvanligt fina hy efter jag och svågern av(ehm)njutit Ninas julklappar...!

Morgonen efter var de borta och knappt hade de lämnat parkeringen så var dammsugaren framme. Solskenet på utsidan lockade ut mig på utflykt så fick med mig en motsträvig Lilltjej till Amundön.

Efter inledande gnäll fick vi en jättemysig stund vid havet.

Nu är Isabella här och tjejerna spelar PS4. Det är en kylig och gråmulen lördag i slutet på julveckan. Tycker vi haft jättefin jul och är så glad att syster med familj kom hit och firade med oss! 

Morsan vaknar i ottan, kissnödig och hör att telningarna börjar röra sig i rummet intill. Så får man ligga där med sprängande blåsa tills alla kommit upp och upptäckt sina strumpor och snören!

Mysig morgon och frukost för att sedan åka till gymmet med Anders och överskottsenergin-Aron. Jätteskönt att springa en halvtimme i bra tempo! 

Kort efter vi var hemma igen kom Monica och Tomas vilket gjorde mig så glad! Lite julfika, mycket prat, stök, trångt om golvyta men mycket kärlek. Ett kaos jag inte är van men ändå finner mysig trots allt. Jag vet ju att det är tillfälligt, att jag har en vecka efteråt att återställa min kontrollerade och avskalade tillvaro så passar faktiskt på och försöker njuta så mycket jag kan. 

Låter som avkommorna slocknat i rummet intill och jag lär följa ungefär lika snabbt. Bra dag, en God Jul!

Midnatt råder, tyst det är i husen.... alla sova förutom en som smyger ut i duggregnet för att gräva i sandlådan. Inget mystiskt alls!

Inspirerad av Johans skattjakt vid deras jul snodde jag ihop en betydligt enklare variant för kusinerna att sysselsätta sig med en stund. Bilder och enkla uppgifter tog dem upp till Balltorpsskolan och via Godisbjörnen tillbaka med ledtrådar till lösenordet för skatten väntade men också var (bil)nyckeln till nämnda skulle finnas.

Sedan var de sockerspeedade resten av dagen!

Farfar Tomas gillar dem så nyfikenheten fick mig att till slut köpa för att testa. Tänk vad många gröna kulor jag hittills gått miste om!

I slutet av Arons väntar paketen från mig och jag är verkligen stolt över inslagningen, haha! 

Imorgon är det alltså julafton vilket känns smått overkligt. Ack den som finge uppleva barndomens pirrande förväntan igen! Känns så... vuxet att känna sig, tja nöjd och glad av sällskapet, aktiviteterna och glädjen av det man ger.

Men nu går mina ögon i kors!

Det har stekts köttbullar och åkts på däng - om och om igen. Och vi kör på normal, lättaste svårighetsnivån!

I eftermiddags kom så äntligen syster med familj och undertecknad som är van vid en, max två till innanför hemmets väggar hamnar i lätt stressad tillvänjningsfas av systerfamiljen på fyra varav två grabbar som Lilltjejen spinner igång med. Åh, så hon längtat efter dem!

Extra kul att de också följde med på min söndagsklass! Trodde det skulle bli riktigt lite folk men tvärtemot jättemånga och kunde såklart inte låta bli att stolt proklamera systerfamiljens närvaro för alla, haha! Superkul att de var med och kämpade så himla bra!

Före och efter, hehe!

Och så en del av alla Frölundafighters! Mina fina stammisar där många gjort mig sällskap i flera år, så imponerande och roligt!

Efteråt hämtade vi alla upp Lilltjejen i Lindome så nu är vi kompletta! ❤️

Jag drömmer ofta konstiga drömmar, sådana där som får en att undra vad som egentligen försiggår i ens hjärna. Ibland drömmer jag att jag gråter ögonen ur mig, störtgråter på det där hulkande sättet men tack och lov utan snor som brukar vara fallet i vaket tillstånd.

Jepp, sista (verkligen?) Star Wars filmen hade premiär igår så det blev mumsig mat på intilliggande Danilo som oftast innan vi slog oss ned i salongen med popcornen.

Jag är ju ingen SW nörd, tycker filmerna är helt ok liksom denna också var. Snyggt och någon liten tår letade sig faktiskt fram också.

Tempot har gått ned betydligt på jobbet, naturligt nog. Rätt skönt.

Tredje advent och tvärtemot förväntan var det massor av deltagare idag men endast en bråkdel ställde upp på svettig groupie efteråt. Skönt att ha fått köra nya releasen på riktigt och den satt rätt bra. Positiv respons på den också.

Lugn dag i övrigt där pepparkakorna blev gjorda medan regnet praktiskt taget öste ned på utsidan. Deprimerande blött och icke-vintrigt.

Vi hann bara lussekatterna idag så blir bakfortsättning imorgon. Förutom mina exemplariska kusar erbjuder Lilltjejen alternativa i form av bajskorv, korv i bröd och julpumla.

Ser på bilden av dom alla tre och Lilltjejen är nästan lika lång. Min stora Lilltjej med världens bästa farmor och farfar!

Glada indiska tjejer för glittret jag tog med för att sätta i håret. Vi hade turen att få ett lussetåg till jobbet vilket både dom och undertecknad uppskattade mycket. Efteråt var det lite segt att komma upp i jobbläge igen men var en gemytlig stämning resten av dagen.

Denna lördag är det bakning, grejning och julbord på schemat. Väntar på sista plåten med lussekatter, sedan väntar pepparkakorna.  Medan vi väntar pickar jag fån och Lilltjejen städar på övervåningen. Julpumlorna har kommit upp i vårt lilla träd på framsidan och fåglarna har fått påfyllning. Det enda som saknas nu för fullkomlig julkänsla är snö men den är väldigt fjärran.

Nu jäklar ska här tränas! Eller snarare lösas kanske... Eller ja, får se hur länge ambitionen klarar att överbrygga tålamodet.

Fick upp många från teamen till taket för att se flygvapnets årliga julgransförbiflygning. Vädret var bra och punktligt passerade de framför oss och inte över som vi hoppats men kul avstickare ändå från kurs och kontorslandskap.

Lilltjejen ville lära sig sticka så morsan fick gräva fram baskunskaperna från Google. Kul att hon är intresserad och än så länge tycker det är kul - dag två.

Hon tycker också det är kul med julkort så blir några sådana i år till ett fåtal utvalda från min gigantiska bekantskapskrets.

Efter tvärflöjtslektionen blev det dekorering och montering av pepparkakshus, både stort och smått! Supergulliga de små man kan köpa från ...Gille?

På tvn går koreografin som måste sitta på söndag. Får se hur många låtar det går denna kväll innan jag somnar...

Så himla rolig Secret Santa-veckan varit! Trots att jag fick en cocostopp att äta som straff för att jag inte klarade mer än en sida på kuben...

Det blev en hel del roliga och oväntade aktiviteter i landskapet, så som en som fick sjunga sin statusuppdatering vid en standup, en annan skulle bilda tåg med alla och så tuffade vi genom två våningsplan medan den utvalde körde ångloksljud på sin telefon! Christoffer fick moonwalka vart han än skulle hela dagen och Mikael fick demonstrera Små grodorna runt vår lilla gran. Själv fick jag efter kuben i uppgift att koda en webbsida enligt en väl definierad user story! Första delen gick hyfsat men gick totalbet på andra. Har ju inte HTML-kodat sedan 1995 och det var inte så mycket wrappers och sådant på den tiden precis!

Det roligaste tyckte jag var att fixa utmaningar till mitt "child" som de kallas. Jag var Secret Santa åt Kavya och hittade på dagliga uppgifter till henne så som att säga HO-HO-HO före hon sade någonting annat och en annan dag bära omkring på en liten vattenmelon vid namn Mel! Jag målade ett ansikte på honom och till dagens slut skulle hon sjunga en vaggvisa för honom innan hon skar upp honom i bitar till sina kollegor. Kommunikationen skötte de flesta via post-it lappar som lämnades på deras skärmar alternativt överlämnades av en annan. Jag skapade ett anonymt gmail-konto och bytte ständigt registrerat namn så det såg ut att skickas av en ny medarbetare varenda gång. Ja, jag engagerade mig rejält - för det var ju så kul, så hon fick inte bara frekventa utmaningar utan också belöningar att finna i ett tomt skåp eller plötsligt stående på hennes plats.

Tog med ett av mina 1000-bitars pussel till jobbet för alla att pyssla med när andan faller på eller liten paus behövs. Det blev en riktig succé!

Av min tomte fick jag Anthon Bergs chokladmarsipan, mums! 

Vår lilla gran är pyntad och indiernas "Secret Santa" utspelas i vårt landskap. Allas namn läggs i en låda och så drar alla var sin lapp för att då veta vems hemlige tomte de är. Denne ska under veckan ge uppdrag att utföra och den andre försöka lista ut vem hen är. På fredag samlas vi för klapputbyte då man, om man inte redan lyckats lista ut det, ska gissa och få bekräftat om det är rätt eller ej.

Jag fick ett uppdrag som låg och väntade vid entrén, Rubricks kub! Jag är totalt värdelös på Rubricks kub då jag aldrig lyckats knäcka koden utan bara blir arg och till slut ger upp! Till imorgon lunch har jag på mig att lösa minst en sida för att underlätta kommande uppgifter. Snacka om kört!

Till denna kväll hade Christer överraskat med biljetter till Carmen. Det var nyuppsättningen av den som var min operapremiär där för två(?) år sedan. Lika imponerande föreställning men kunde inte minnas att den var så lång - fyra timmar med pauser. För en tisdagkväll är därför undertecknad nu duktigt trött i ögat.

Första advent och mysigt med alla ljus jag kan tända i köket. Tjejerna tassade ned vid halv åtta och så tittade vi på julkalendern innan jag gjorde våfflor.

Gjort en ny sats granola som inte är nyttig någonstans men ljummen till glass var den mumsig. Testade en egen improvisation av Roy Fares recept så nej, inte så nyttig!