Spåren är dragna...
Midnatt råder, tyst det är i husen.... alla sova förutom en som smyger ut i duggregnet för att gräva i sandlådan. Inget mystiskt alls!
Inspirerad av Johans skattjakt vid deras jul snodde jag ihop en betydligt enklare variant för kusinerna att sysselsätta sig med en stund. Bilder och enkla uppgifter tog dem upp till Balltorpsskolan och via Godisbjörnen tillbaka med ledtrådar till lösenordet
för skatten väntade men också var (bil)nyckeln till nämnda skulle finnas.
Att läsa och följa instruktioner är uppenbarligen inte helt lätt för speedade barn men med några knuffar och poängterande om att läsa ordentligt så löste de det.
Sedan var de sockerspeedade resten av dagen!
Uppesittar- tillika "utdragen-reklam-och-maximera-köpesamtal"- kväll, domino med jättefin bild på Otto samt premiär för officiellt intag av pensionärsgodis. Jättegoda juh! Hur kan jag ha haft för mig att de var äckliga?
Okej, man trycker ju inte i sig allihopa på en gång...men jag vet egentligen inte hur jag föreställt mig deras smak, annat än att den borde vara otäck eftersom man endast sett dem hemma hos just pensionärer och de gillar ju som alla vet sådana
där läskiga godsaker som punchflaskor och körsbär i likör. Och Bridgenlandning.
Farfar Tomas gillar dem så nyfikenheten fick mig att till slut köpa för att testa. Tänk vad många gröna kulor jag hittills gått miste om!
Blev för sent för avkommorna att invänta fjärde och sista brickan. De två yngsta somnade som klubbade sälar och när den äldste till slut följde efter kunde vi preparera strumporna och dra den traditionella tråden kors och tvärs genom våningsplanen.
I slutet av Arons väntar paketen från mig och jag är verkligen stolt över inslagningen, haha!
Imorgon är det alltså julafton vilket känns smått overkligt. Ack den som finge uppleva barndomens pirrande förväntan igen! Känns så... vuxet att känna sig, tja nöjd och glad av sällskapet, aktiviteterna och glädjen av det man ger.
Men nu går mina ögon i kors!
Kommentarer
Trackback
