Snor och ny erfarenhet

Datorskärmens ljus spridd över mina Grå. Släpper inboxen och rullar ihop mig på den tillgängliga ytan, borrar in min totaltäta näsa i Brors korta päls. Brorsan flyttar sig strax och rullar ihop sig intill min sida. En instruktörskollega förbarmade sig till slut så jag slapp göra bort mig i Partille. Däremot kunde jag inte låta bli chansen att istället testa det betydligt lugnare yogapasset som Christer tjatat om. Hot mojo, yoga i 40-gradig värme! Sengångaraktiga rörelser i lätt bastutemperatur låter ju nästan perfekt för en förkyld men rastlös stackare. Testade ju gravid-yoga och blev inte särskilt övertygad. Kanske för att jag i det tillståndet i själva verket förtvivlat längtade efter ett hårt combatpass.
Visst blev det lite himlande med ögonen och att ha framförvarande killens nakna fötter obehagligt nära ansiktet var enbart läskigt. Att stå med egna nakna fötter var tillräckligt läskigt. Varför får man inte ha skor på yoga!? Men värme är aldrig fel och bihålorna öppnade upp sig synnerligen angenämt. Övningarna i sig var inte så supersvåra, tack till combatens balansinslag. Fattade dock aldrig den där handklappen över huvudet, klatsch och svetten stänker över ansiktet. Svetten som för övrigt flödade över golvet kring oss alla. Svettandet som säkerligen bidrar till känslan att ha uträttat en större fysisk prestation än de snälla statiska och mjukgörande övningar passet bestod av.
Med min kassaskåpssmidighet kanske detta skulle vara något att applicera efter min måndagsklass. Lite flängigt bara att dra från Partille till Eriksberg.

Frustrerande att vara sjuk under den vecka jag har möjlighet att träna! Brukar ju springa på tisdagar och kan väl erkänna att jag inte känner mig särskilt upplagd för det. Men att promenera på bandet, det vill säga borta från minusgraderna på utsidan är väl en bra kompromiss? Hehe.


Första adventshelg

 

Efter att ha varit rädd för frisören gjorde hon en helomvändning och tjatade plötsligt om att få klippas av ett proffs. Med tanke på hennes ömma moders mediokra försök var denna inte svårövertalad. Innan lördagens bio i Kungälv hittade jag så en ledig tid och min lilla avkomma var superduktig! Eftersom hon var så förtjust i sina lockar fick hon nya och blev såå söt! Morsan hade kvar sina sedan dagen innan, dock tillbaka i sin sedvanliga tofs. Följdaktligen ville Ronja också ha sina lockar så. Också supergulligt!

Det var en riktigt gammaldags biograf i centrala Kungälv, med den charm som hör till. Vi var kanske dryga tiotalet besökare!
Trolls var mysig! Undertecknad snörvlade inte enbart av förkylningen och fick ihärdigt torka tårarna där en stund. Också Lilltjejen gillade den, om än fann den lite otäck ett tag.
Efteråt blev det lek både ute och hemma hos Anna-Karin där mumsig soppa serverades. Japp, jag slevade i mig tre portioner, fullkomligt ohyfsat.

 

Kände mig rätt risig och osäker inför kvällens pass. Skulle jag sluta som en flåsande pöl på golvet? Att byta ut alla låtar utom två kändes också mindre smart med förkylningsseg hjärna men är rätt trött på nuvarande release. 

Mindre folk idag men gick över förväntan. Som oftast när man kör igång kopplas trötthet och diverse krämpor bort - för att komma tillbaka dubbelt efteråt. Hoppas det går lika bra imorgon. Nu svider ögonen och har känningar i halsen. Skönt att jag inte har supermånga möten imorgon, kanske tom kör hemifrån. Brukar ju inte vara så populärt att sitta och snörvla i landskapet.

Plockat fram julpyntet. Märks knappt någon skillnad. Johan fick alla ljusstakar och de är väl nästan det viktigaste i mina ögon så blir att inhandla några sådana i veckan. Som vanligt känns det väldigt främmande med jul nu. Första advent? Jisses.

Lilltjejen är ju nu efter två veckor hos Johan. Lite ovant att vara ensam igen.
Just det, vi körde McDonalds innan bion i lördags som tydligen hade nyöppningspremiär. Därför hade de bland annat ett gratis fotobås där vi gick lite bananas. Min fina Lilltjej!

 

 

Carmen

 

 

För att vara på den säkra sidan klunkade jag en Red Bull. Och slank in till frisören för välbehövlig toppning. Frisörstudenten fick också friheten att fixa ett alternativ till min eviga hästsvans. När jag hämtade Lilltjejen på dagis vill hon genast ha likadant och morsan tänker: Hur svårt kan det vara? Och plockar fram sin försummade plattång. Att göra på någon annan borde till och med jag fixa men det var ju bara att glömma!
Fick under kvällen en videosnutt från Ida av lycklig Lilltjej med gungande lockar. Får uppenbarligen ta en lektion. Eller trettio!

Premiär på operan alltså, Carmen. Skulle det bli dryga två timmars huvudvärk eller underhållning? Blev positivt överraskad faktiskt och kom att fundera på skillnaden mellan musikal och opera. Har ju sett några musikaler men trodde inte operor hade vanliga dialoger också. Kan inte säga annat än att det var imponerande röstresurser. Och att den där Carmen var rätt mycket av en bitch!
Förkylningen höll sig på oförändrad nivå, dvs relativt diskret så slapp bli utkastad. Däremot fanns det andra som lät nästintill lungsjuka på trettonde graden.

Blev gomiddag på Swedish Taste innan som ligger alldeles intill. Smidigt och riktigt gott! Lite synd att vi inte hann efterrätten då trafiken in var helt hysterisk. Eller snarare stillastående. Med alla byggnationer som nu pågår kring Centralstationen vågar jag knappt tänka på hur det kan bli närmare jul. Jisses.

Hemma hade världens gulligaste pepparkakshus producerats. SÅ glad och tacksam att Ida och Fredrik möjliggjorde denna kväll för mig! Supermysigt!
Imorgon, eller snarare idag blir det bio i Kungälv med Anna-Karin och Marcus med Trolls på duken. Ska också bli kul!

Bror tryckt mot ena sidan och Lilla grå mot den andra. Kan röra mig ungefär lika mycket som en tegelsten och bilden jag fick av Anna-Karin dyker upp för min inre syn.

 

Det blev en bra avslutning på veckan i alla fall! God natt!


Ynk

Kände det komma smygande under dagen. Trycket i bihålorna och nysningar. Stack ändå ut på en kortare löprunda som i varje fall till hälften kändes helt ok.
Nu är det soffan under filt med sprängande näsa, svidande ögon, allmän glåmighet och gigantisk självömkan. Typiskt. Har som tur var inte många möten imorgon. Blir kanske att köra hemifrån under eftermiddagen för till kvällen måste jag vara piggare då jag ska på premiär - på operan! Ska bli otroligt spännande då jag aldrig sett en opera förut. Kommer jag att gilla eller inte? Eller blir jag utkastad för att jag hostar! Oroat mig över klädseln, vad har man på en sådan tillställning egentligen? Känns väldigt mycket icke-jag så hela arrangemanget ska bli en intressant upplevelse. Goa Ida och Fredrik kommer och tar hand om Lilltjejen då både Johan och svärisarna är bortresta.
Nej, nu blir det sängen för den här snörvelfian.


Mitt i veckan

En Lilltjej som inte är så trött men ändå är nog så trött, och en morsa som definitivt är trött. Någon form av likgiltighet har smugit in denna vecka. Känner ingen större motivation utan snarare uppgiven, tja, likgiltighet. Vanligtvis brukar jag kunna finna avsaknad av motivation rätt frustrerande men nu orkar jag liksom inte ens det. Självförtroendet är lågt, känner inte att jag duger någonting till. Hjälplig som morsa och hopplös på jobbet. Löpträningen har ju av förklarliga skäl blivit lidande och tror det påverkar. En annan bidragande orsak är kommande nyår. Efter lite velande valde jag Hotell Tylösand framför Vann. Det förstnämnda har nattklubb så valde det utifall jag skulle känna för att skaka loss lite. Har ju inga större problem att göra det, eller bo ensam på spa på egen hand, men av någon anledning deppade jag ändå ned mig denna gång. Kanske för att det är just nyår och det kommer vara extra fokus på fest i goda vänners eller familjers lag. Jag som aldrig varit överförtjust i den hysteri som brukar råda kring nyår och midsommar känner plötsligt ensamheten väldigt påtagligt. Inkonsekventa och introverta Linda får skylla sig själv. Kanske skulle fly landet istället, en sista minuten någonstans till värmen. Funderar på att avboka spat och gömma mig hemma istället men anar att det bottnar för en orgie av självmedlidande lagom tills 2016 blir 2017.

Fångade en trevlig vy häromdagen när jag lyckades hitta en strategisk plats på kontoret.


Tröttis

Regnruskigt utanför fönstret. Föredrar nog ändå regnrusk framför iskylan som bara västkusten kan uppbåda.
Avslutning av dansskolan i lördags som sedan följdes av kalas hos Sonya. Jätteroligt för henne att träffa sina gamla vänner! De har blivit så stora!

Väldigt mycket folk på dagens combat! Fönstren immade igen och undertecknad var duktigt slut till låt nummer sju. När svetten rinner om benen efteråt och det fortfarande droppar från håret efter man kommit hem så får man nog vara nöjd med sin insats.
Fått hjälp av Christer att ordna upp alla mina releaser och iTunes. Vet inte hur mycket tid och frustration jag spenderat på det jäkla iTunes med synkningar hit och dit. Timmar!
Nu har jag alla mina releaser från 28 till 69, musik OCH filmer både i fån och padda! Så jäkla lyxigt och underlättar ofantligt!

Nu kom Lilltjejen tassandes över. Händer sällan numer och definitivt inte så tidigt. Hon är småförkyld och snarkar som en halv karl! Undrar om jag ska våga prova bära tillbaka henne...


Så. Skönt.

Mindre skönt var lunchjoggen jag planerat igår. I omklädningsrummet träffade jag en avdelningskollega som jag vet är van löpare och ofta springer under lunchen. Hon frågade om jag inte ville haka på deras lilla sällskap. Då hon berättade om en för mig ny runda som verkade bra sade jag ja, om än lite tveksam till deras uttalade tempo. Och mycket riktigt, kändes som de rusade iväg!
De babblade på som de var ute på söndagspromenad medan jag hade fullt upp att bara flåsa. Efter två kilometer släppte jag och tre sekunder senare var de försvunna. En lättnad att kunna slå av på farten och nu avnjuta den riktigt fina skogsslingan. En i sällskapet vände tillbaka två gånger för att säkra att jag hittade. Verkligen jättegulligt och ytterligare bekräftelse på hur mycket bättre löpare han/de var! Han älgade på fram och tillbaka utan några som helst problem!
Lite knäckande men ändå lite skönt...


Börjar kanske likna nåt

Innan läggdags fick Lilltjejen hjälpa till att sno ihop mitt livs andra macaronsmet. Första plåten blev fin färg men undergräddade så de både fastnade och inte fick fötter som en del kallar den där kanten. Gräddade längre och då blev de mycket bättre men istället tråkiga i färgen. Smaken ändock lika förbenat god!
Antar att övning ger färdighet.


Lära om igen

Kallt och regnruskigt, välkommen till vinter i Götet. Regn och mörker i Götet, välkommen till trafikstockning.
Har kört automat så länge att jag nu fått ett antal kärringstopp med nya bilen. Glömmer bort att växla och hittar inte dragläget, helt hopplös. Kör musiken så högt att jag dessutom inte hör motorljudet vilket inte precis gör det lättare att lära känna den. Stackars nygrå.


I säng

Glömde berätta att jag fick en medalj av Lilltjejen. "För att jag älskar dig!" Min lilla sötnöt.
När jag hämtade henne och hon fick se nya bilen utropar hon: "Lägg av! Den är jättefin!" Haha, "lägg av"? Den har hon inte fått av mig i alla fall!


Novemberhelg

Svårt att låta bli när handpenningen från StV gottar sig på kontot - köpte nytt träningslinne! Invigde det direkt med Frölundianerna innan det var dags att hämta Lilltjejen. Nu är hon min i två veckor då Johan ska resa med jobbet.
På tisdag sker överlämningen av StV så kan äntligen bli av med privatlånet. Funderar också på att betala av studielånet som ju tuggar din beskärda del varje månad. Skulle onekligen vara skönt att bli av med det!

Föreningens städdag bjöd på några svettigt sköna timmar med träningsvärk i armarna som följd. Två nedsågade tallar skulle fraktas bort. Hade en tanke på ännu ett löppass till kvällen men kroppen kändes så mör efter förra och dagens övningar att det blev böcker och godisfrossa i fåtöljen istället. Kallt och vackert ute men ingen snö. Känns som hela landet fått massor av underbar snö utom vi på västkusten - som vanligt. Suck.


Ostbågar

Sjukt nöjd efter en mil i kvällskylan. Kändes så bra i kroppen att jag ville snirkel-snorkla mig till min magiska gräns. I mörkret och dimman finner jag mig plötsligt tillbaka på samma plats. Har alltså sprungit i en cirkel, vilket var lika bra med tanke på att jag uppenbarligen inte hade en aning om var jag befann mig.
Nu går tvättmaskinen och på tv:n Kockarnas kamp, filt över benen och Lilla grå i knät. En skön avslutning på veckan!

Hämtade nya gråbilen, så nu är det manuellt som gäller igen. Vintersulorna på så skönt att inte behöva fixa byte. Upptäckte dock att de inte monterat dragkroken så får kontakta säljaren på måndag.

Det påtvingade uppehållet efter resan till Indien var nu över och kunde äntligen ge mitt bidrag till blodbanken. Var nog den tjusigaste nålsättningen jag varit med om, kändes knappt!
Lite trivselmiddag med pojkarna bjöd veckan också på. Vapiano mitt i stan där mitt val föll på risotto och en efterrätt som var riktigt jäkla god.
Imorgon har föreningen städdag så bara att pälsa på sig.


Myskläder!

Reabrallorna från Desigual som jag högg i lördags. Älskar!
Lite osäker dock vad man egentligen ska ha för skor till. Höga stövlar? Låga stövlar? Stövletter? Sneakers? Höga döljer så mycket av trycket och såg lite konstigt ut enligt mig så blev låga utan klack.


Arthur

Fick denna i 40-årspresent men ville spara den till rätt tillfälle. Började igår och avslutade nyss. Log lite, grät lite och vill veta mera. Hade lite svårt för det i mina ögon torftiga skrivsättet som är svårt att förklara när skildringen bitvis är nog så detaljerad. I vilket fall är det en underbar berättelse och när man liksom många andra läste om detta i media, var det väldigt mysigt att kunna läsa mera i boken.


Nio månader senare

Inte ens ett år men känns redan så fjärran. Den där natten jag fattade beslutet och tog mod till mig att uttala de avgörande orden. Då man insåg att det aldrig kunde bli något "bra" tillfälle, att man inte längre varken kunde eller ville skjuta upp det längre. Att åren med trycket i bröstet och hålet i magen inte skulle försvinna. Hur den enda som kunde göra något åt min situation faktiskt bara var jag själv.
Ska jag försöka beskriva känslorna så var en av dom rädsla. Som att stå vid en avgrund och ta ett kliv rakt ut, osäker på om fallskärmen ska lösa ut eller inte. En annan var overklighet. Händer det här mig? Uttalar jag verkligen de här orden? Som att betrakta sig själv utifrån, höra någon annans röst medan ens dunkande hjärta tillser en tung medvetenhet om varje del, varje lem av min kropp. Sedan minns jag också en form av lättnad. All ångest, allt grubblande, att nu fick det vara nog.
Aldrig sedan den natten har jag ångrat mig. Tankar kring osäkerhet och rädsla om framtiden, vilket kanske inte är så konstigt när man lämnar något man vet för något okänt. Men aldrig ånger. Det ser jag som ett tecken på att det var rätt beslut.
Visst har det varit jobbigt många gånger, men allt det praktiska har fallit på plats så otroligt smidigt vilket underlättat enormt. Att vi hittade boenden så snabbt ändå, inom gångavstånd och tillträde nästan samtidigt. Huset såldes och överlämnades så vi hade gott om tid att flytta ut.
Det är ofrånkomligt att jag känner en viss skuld. Även om vi är två var initiativet mitt. Det påverkade när man pratade, vid beslut, när vi fördelade grejer och så vidare. Man trippade på tå, undvek onödiga konflikter och fick påminna sig att det bara var prylar, saker som kan ersättas.
Ser på bilden ovan och det känns så långt borta. Ett annat liv, vilket det ju faktiskt var på ett sätt. Nu har jag ett annat som jag inte alls hade tänkt mig men som det till slut ändå blev. Jag ser på bilden ovan och saknar huset enormt. Kanske inte precis dess läge med alla sina backar, men huset i sig. Men så är det ju också egentligen bara ett hus. Kanske är också stynget av smärta av vad huset också representerade? Den tillvaro vi ändå hade där ett tag och vad det kunde ha blivit. En dag kanske jag har ett nytt - om jag vill. Kanske också ett sommarhus. Jag ser i sociala flöden bilder och inlägg på familjära idyller från verandor i solnedgång och middagar med tända ljus. Det gör lite ont, det känns lite orättvist. Men jag om någon vet att det sällan finns någon genuin idyll. Vi kan bara försöka sträva efter den på de sätt och utifrån de förutsättningar vi har. Fokusera mindre på vad alla andra tycks ha och mer på vad man själv faktiskt värdesätter.
Så jag tänder mina ljus, slår av tv och mediaspelare och kurar ihop mig i fåtöljen med min bok eller laptop. Där mår jag bra, det är det jag behöver. Visst skulle det kunna finnas mera, saker jag vill och nu också kan göra. Men just nu väljer jag mina ljus och min fåtölj - och det känns bra. Och kan bara än en gång efter alla kurvor och gupp jag hittills erfarit i livet konstatera - att det löser sig.  
 

Första gången

Jajjemänsan, efter lång tids velande vågade jag mig till slut på att baka macarons! De är ju så rackarns goda men inte goda att jag betalar typ trettio spänn stycket på något konditori. Då finns det ju liksom bara ett alternativ. Tjisiga blev de inte, och den där "kragen" eller vad den nu kallas uteblev. Men jäkligt goda i alla fall! Jo, köpte en sådan där specialmatta för just macarons men som synes blev hälften kvar därpå. Vanligt smörpappar funkade bättre men blir svårare med storleken och rundheten. Med tanke på att de inte gick upp som de borde gjorde jag säkert något fel. Kan inte tänka mig att de ska fastna så där. En hel hoper blev det ia alla fall och har ätit alldeles för många!
 
När Lilltjejen var hos mig förra veckan hade jag tänkt vi skulle besöka kyrkogården och tända ett ljus på valfri grav. Tycker det är så himla vackert i mörkret med alla ljus, men jag hade ju tagit fel på helgerna så den inföll när hon var hos Johan. Tog upp min tanke med honom som han tyckte var fin, så vi åkte allihopa idag tillsammans med hans föräldrar också. Det blev den där kyrkogården uppe i Olskroken där Johans farmor ligger. Regnet föll men var ändå väldigt mysigt att gå en sväng.
 
Tänkte maska lite som deltagare på Sandras pass i morse, men hon ville gärna ha med mig på scenen då hon var osäker på koreografin i några låtar. Det är ju alltid sådant tryck i Majorna så jag var inte svårövertalad. Rätt överraskad blev jag också av att möta Christian där, riktigt kul! Man kan säga att han är min motsvarighet på verksamhetssidan och har också haft min roll på IT, i ett tidigt skede av systemen som jag nu då ett antal AMs senare förvaltar.
Bra respons som vanligt från deltagarna och extra roligt att teama. Drog därefter till centrum för att hitta nya löparskor. Med en blodblåsa efter senaste passet insåg jag att det var dags att byta. Testar ännu ett för mig nytt märke så blir spännande att se hur de känns. Lätta som attan är de i alla fall. 
Kunde därefter inte låta bli att ta en lov i Nordstan. Är ju praktiskt taget aldrig i centrum så passade på att frossa på Desigual. Köpte inte klänningen på bilden utan en annan lättare istället. Men ju mer jag nu kollar på bilden ju mer sugen blir jag på att köpa den också. Får hoppas att köparna till StV inte ångrar sig! 
Påmindes varför jag undviker centrum. Folk överallt och oförskämd parkeringsavgift. Inte konstigt man föredrar externa köpcentrum trots förlusten av de mer personliga butikerna. 
 
Fixade årets första julklapp också. Rätt vad det där står man där med två veckor kvar och inga klappar inhandlade, svärandes att börja i tid nästa år. Får väl se huruvida jag faktiskt gör det denna gång. Får också se hur vi firar julen nu som separerade. Julafton infaller under min vecka med Lilltjejen och storasyster välkomnar oss till Stockholm. Ronja trivs ju så bra med kusinerna så ser framför mig en riktigt mysig jul där uppe. Dock vill jag ju också att hon ska få fira med sin pappa som traditionsenligt kör hos föräldrarna, och jag kan ju inte precis köra henne dit eller hem från huvudstaden på själva julafton. Men det är ju här vi måste finna en lösning som funkar för oss alla. Andra gör det ju och så också kommer vi. Antar att det bara känns extra känsligt första gången. Nyår är jag ensam så funderar på en spahelg. Undrar bara om det är på samma sätt som midsommar - fullbokat överallt.
Nu tror jag det får plats med en till macaron. Tänkte jobba lite så det behöver jag!

November

Jag vet inte riktigt vad som händer med bildformaten när man laddar upp från fånen till webbportalen. Störigt.
Nåväl, oktobers sista dag fick Lilltjejen gå bus eller godis med några dagiskompisar bland annat. Jag drog hem tidigare från jobbet för att de skulle kunna ringa på hos mig innan jag åkte till mitt pass i Partille. Där var det lite fler deltagare än vanligt, och extra roligt att de nya återkom - och hade med sig en vän. Mycket glada miner trots det förvirrade sinnet vilket jag ser som positivt.
Därefter styrde jag kylaren genom regnet mot Torslanda, för att skriva avtal. StV är nu sålt! Från mer eller mindre totalt stiltje fick vi två och en tredje återkommande spekulant. Ena paret skambjöd för att en vecka senare lägga vårt utropspris med tidsbegränsning. Ena spekulanten kunde inte höja utan bankens medgivande, vilket de inte kunde ge inom tidsfristen och den andra velade utan att bestämma sig. Så vi körde på dessa och skrev alltså sent igår kväll. Känns väldigt skönt att nu kunna släppa den pucken och få bort privatlånet på min lägenhet.
 
Bra början på veckan med andra ord, likaså på jobbet. Känns bra att få saker gjorda, och dessutom påminna mig att jag faktiskt också kan påverka. Styra och ställa lite på min egen mikronivå för att få saker så som jag anser. Jag har varit passiv åskådare och nu är det dags att ta tag och agera - så smått. Man måste ju börja någonstans.
 
Avslutade dagen med ett femtio minuters pass på löpbandet. Var lite skeptisk med tanke på hur det kändes i lördags, men trampade ihop lite drygt nio kilometer på den tiden. Sjukt nöjd och så himla skönt när det känns så där bra i kroppen.

RSS 2.0