Börjar kanske likna nåt

Innan läggdags fick Lilltjejen hjälpa till att sno ihop mitt livs andra macaronsmet. Första plåten blev fin färg men undergräddade så de både fastnade och inte fick fötter som en del kallar den där kanten. Gräddade längre och då blev de mycket bättre men istället tråkiga i färgen. Smaken ändock lika förbenat god!
Antar att övning ger färdighet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0