Solen skiner och det ser ut att bli ännu en exeptionellt varm dag. Jag passerar villaområden med prunkande trädgårdar och blir lite ledsen. Ledsen för att det är något jag valt att vända ryggen, något jag hade men nu inte längre har. Ändå var trädgård inget varken jag eller Johan orkade bry oss om. Antagligen handlar det mera om vad det representerade. Villa, trädgård, familjeidyll. Inrotade förväntningar och föreställningar man egentligen vet bara handlar om fasad men ändå någonstans strävar efter att uppnå. En del av mig längtar och ser fram emot det enkla. En lägenhet där jag bara behöver tänka på mig själv och till viss del min Lilltjej. Om jag inte vill eller tycker om att påta i en trädgård - varför i hela friden bo där sådant krävs?

Ändå ser jag framför mig trädgårdarna där grillen sprider lockade väldofter, terasser med avslappnande vilstolar och barn som springer ut och in med sina kompisar. Och så jag i en liten lägenhet, instängd i den ensamhet jag själv försatt mig i, föredrar men i vissa stunder också förbannar.

 

Jag pendlar mellan lycka och svårmod, förväntan och rädsla. Det kanske bara är att förvänta.

 

Då vi nu kunnat putta soffan på plats igen kunde vi organisera våra flyttlådor lite bättre, packade fler, delade upp mer och dumpade grejer hos återvinningen. Inte många helger kvar nu och hela vinden måste ned och gås igenom! Också förrådet återstår...

Jag är rätt nöjd med min insats att få bort mycket grejer via Blocket och FB-gruppen. Babyskydd, barnvagn, barngrind, babymonitor och bokhyllor. Börjar bli tomt på väggar och hyllor allt eftersom det åker ned i lådor.

Strul på jobbet som medfört att flera team, inklusive "mitt" fått jobba hela helgen - och vi har inte ens hittat orsaken. Vi var rädda att detta skulle hända, och så skedde också - dock i annan form. Ringt in till de möten jag kunnat men kan ju inte bidra med något - vilket heller kanske inte är meningen. Men behöver hänga med i vad som händer, vill och försöker vara med mera denna gång till skillnad från förra långtgående incidenten då jag hamnade under isen.

Störigt med huvudvärk under eftermiddagen. Trodde jag skulle kunna träna bort den - har ju funkat förr, heh. Lilltjejen slocknade på vägen och jag var inte långt därifrån. När tvättmaskinen är klar blir det bums i säng för denna tröttmössa. Lär bli en intressant vecka.

Trött.

Idag fick hon följa med hem till Sonya så jag och Johan kunde gå igenom bankgrejer så som lånen och kontona i lugn och ro. Skönt! Imorgon ska jag till banken och öppna nytt lönekonto. Då det från början var Johans konton behöver jag öppna nya och flytta mina grejer dit. Autogiron, löneutbetalningar. Apple-ID, Swish, P-app, ja allt man inte alltid tänker på. 

Tills StV är sålt hamnar jag på hundraprocentig belåning på lägenheten så blir att dryfta det med imorgon.

Lite konfys över att jag klassificerats till "D55" men uppnådde mitt mål för detta andra varv i alla fall - att få bättre tid än förra året!  Vågar man sig på att komma under två timmar till år tre?

Liksom förra året var det riktigt roligt och det är ofrånkomligt att ryckas med av stämningen, alla människor bade på och längs banan. I god tid åkte jag till Frölunda torg för en lunch på Subway innan vidare färd med spårvagn till startområdet. Åt i godan ro, betraktade människorna där många var löparklädda précis som jag. När jag var klar spatserade jag ut till hållplatsen och synade en löpare uppifrån och ned. Blicken fastnade vid hans fötter och hjärnan blev blank. Chipet! Det som tillser att mitt deltagade ens registreras, det låg kvar på köksön där hemma! Tack och pris att jag var ute i så god tid och de nästan sex milen för att hämta och blåsa tillbaka gick i rekordfart kan jag säga!

Packat några fler lådor, målat lite med Lilltjejen och frossat i blodpudding.

Hämtade nummerlappen under eftermiddagen och det är visst neongult som gäller för Volvianerna i år.

 

Ryssland bidrag gick på repeat hela vägen till jobbet idag. Ukraina som vann var också bra men denna passade bättre till min sinnesstämning. Behövde något som inte var för glättigt eller heller sentimentalt känslosamt. Tog mig en bra bit på Norrleden innan jag insåg att det var tiden på månaden och min extra nedstämdhet blev lite lättare att förstå. Små saker blir stora, jag tar åt mig där jag i vanliga fall skulle skaka av mig eller bibehålla distansen. Det tar energi, att ständigt vara på sin vakt. Att varje ord kan missuppfattas, varje handling misstolkas till ens nackdel. Jag är i ständigt underläge, initiativtagare som jag är till detta. Vi må ha varit två men det var jag som gav upp och det är en skuld jag kanske orättvist tillskriver mig men i mörka stunder inte kommer ifrån.

Kör på Norrleden och är glad för min destination som tvingar mig till annat fokus, frustrerad över att destinationen inte ger lika mycket glädje som den en gång gjorde. För jag är ännu långt ifrån på banan, långt ifrån att kunna, behärska, bidra så som mina ambitioner önskar. Får påminna mig också där att inte vara så orättvis mot mig själv. Det tar på krafterna att acceptera att man inte är där man vill vara, att man inte förmår tillmötesgå alla omkring sig. Man vill styra bilen åt ett annat håll, frustrerad och ledsen över en situation man känner sig oförmögen att påverka. En framtid man valt och sett fram emot känns plötsligt väldigt ensam och utsatt. Jag ifrågasätter mig själv, inte i fråga om mitt val utan huruvida jag kommer att klara det. Sedan inser jag tiden på månaden och tankarna blir lite lättare att hantera. Det är en dipp, inget värre än så, något att rida ut. Under tiden har jag Sergey Lazarev som stöttar mig.

 

Imorgon blir det att knö sig in till Svenska mässan för att hämta nummerlappen inför lördagens varv. Hade ambitionen att sticka ut en sväng när Johan kom hem men kände mig både trött och omotiverad när det dessutom blåste rätt rejält. Ångrade mig lite när jag åkte för att hämta kartongerna då vinden lagt sig och solen tittade fram. Men då var klockan rätt mycket också. Tror inte ett pass nu gör till eller från ändå.

Via Nynäshamn åkte vi över till Visby och avslutade fredagen med middag på en supermysig Krav-märkt restaurang, "Lilla Bjers". Det mesta var från egna odlingar och närproducerat efter säsong, så det var mycket sparris och någon sorts lök jag nu inte minns namnet på men serverades i ett otal variationer. Med fisk och sedan oxe (om jag minns rätt) och en helt fantastisk efterrätt. Himmel vad gott!

 

På lördagen var det så dags! Kaxigt poserar jag vid rödingen men vågade aldrig köra trots att jag fick. Hade jag haft banan för mig själv kanske men blir så stressad av alla som flyger ikapp bakifrån.

Det roliga med dessa träffar är att alla får vara med. Därav alla möjliga sorters bilar! Tyckte det var supergulligt med två skåpbilar och tillika företagsbilar, målade för något verkstadsföretag. Förarna var grymma så de pilade runt på banan som små skallbaggar, haha! Porsche dominerade helt klart men kul att två Seat Leon Cupra (kombi) också var med!

Banan låg himla fräckt på en höjd och ringlade kring vindkraftverk. Kändes som en bana i något tv-spel.

Åksjukan var väntad men det gick mycket bättre än jag fruktat ändå. Kunde åka med riktigt länge faktiskt, i omgångar under dagen. Trots att jag inte körde blev jag duktigt trött och slumrade faktiskt till i banans allmänlokaler. Ovanligt för mig att kunna somna så där mitt på dagen.

Som förutspått kom regnet till söndagen. Några körde igen ändå men förstår att det inte är något att föredra. Vi åkte hem via Oskarshamn och fick lite vackert uppklarnande i Jönköping. Blir alltid så glad av den sträckan som går längs Vättern mellan Jönköping och Gränna. Fantastiskt vackert!

 

Kör hemifrån med morgonsolen från blå himmel på utsidan. Värmen ska dock ge vika till helgen men ska inte klaga med tanke på den passerade veckan. Har lite träningsvärk i benen efter onsdagens löppass. Det är definitivt för lite med ett i veckan!

När jag förra året deltog på Volvos löpträffar träffade jag vid tillfälle Anna-Karin, min chefs chefs chef. Hon visade sig vara rutinerad långdistanslöpare och av det lilla intryck jag haft av henne dittills var odelat positiv. En sådan där "mänsklig" chef om man får kalla det så. Träffade på varandra ibland på Sats också där hon morgonsimmade medan jag körde på bandet. Vid det sedvanliga småpratet i omklädningsrummet kom det just ofta att handla om löpning och jobb. Hon berättade om en bra bok som hon sade hon skulle köpa till mig, en kommentar jag tolkade som något man liksom bara säger för att verka trevlig.

Döm min förvåning när hon några veckor senare messar att hon har en överraskning till mig. Då har hon köpt boken - och fått den signerad till mig! Hur många chefschefschefer inom en så pass stor organisation gör en sådan sak? Så himla fint gjort!

Generellt är jag lite emot "självhjälpsböcker" och liknande. Har visserligen aldrig läst någon, och man ska väl ta den typen för vad det är - en möjlighet att kanske få lite inspiration. Vet inte om denna tillhör den kategorin men för att Anna-Karin nu ordnade den till mig så ska det bli intressant att läsa den.

Om en vecka kan jag hämta nummerlappen och känner mig nästan mer nervös inför varvet denna andra gång än första. Hade ju inga som helst förväntningar den gången men nu har jag ju faktiskt tränat hela året. Borde liksom förbättra mig.

En annan fining är min Lilltjej och tålmodige Bror. Sötnötter!

Fick en present av Christer som lite otippat visar sig vara mer astronominörd än jag. Okej, grov överdrift att kalla mig nörd men höll ändå i observationer på universitetet några kyliga vinterkvällar.

Tydligen passerade Merkurius förbi solen och med hans present och kikare kunde man faktiskt se den lilla putte-pricken som en liten punkt på solen. Häftigt!

Nu blir det dusch och veckohandling. Alltid lika smart att handla på tom mage...!

Känningarna jag hade i halsen försvann - tack och pris! Känns som jag borde haft några fler löppass i kroppen innan varvet och senaste tiden har det ju bara blivit ett i veckan. Det har varit svårt att klämma in det på sistone. I vilket fall känns det ändå som att jag borde förbättra min tid sedan förra året. Får ju betänka att jag tränade knappa halvåret innan mitt första varv ifjol. Lite roligt också att påminna sig den totala antipatin jag hade mot att springa innan jag kom igång. Mycket har skett och förändrats under det senaste dryga året. Undrar vart det bär hän, var jag kommer att stå om drygt ett år igen?

 

Därefter var det fina vädret som gällde. Shoppade lite sommarkläder åt Lilltjejen. Rosa var ett genomgående tema - förutom kepsen. Den blev "Batman", hohoho!

Mötte upp Anna-Karin och Marcus för en liten promenad kring Angereds trädgårdar. Jättevackert! Sedan fick de leka av sig i den fina leparken invid arenan.

 

Jobbade hemifrån denna klämdag då Lilltjejen var hemma från stängt dagis. Hade några möten på eftermiddagen så perfekt att Meja kunde komma förbi och sysselsätta varandra. Både igår och idag var det kanonväder med rena sommarvärmen - i varje fall i solen. Johan tillbringade Kristi himmels med Lilltjejen på Liseberg medan jag avnjöt egentid på Frölunda torg. Efter några lama försök har jag tagit tag i ett form av projekt som nästan känns lite pinsamt att berätta om.

Bra dag när en så gott som mötesfri förmiddag gav utrymme att hantera inboxens översta lager och springande punkter. Bra dag där jag känt att jag har haft hyfsad kontroll och förståelse för det som dykt upp och hanterats.

Skön avslutning med Partilleanerna som tjoar så högt att jag knappt hör musiken - och de är knappt en tredjedel i antal mot igår där Frölundianerna är tysta som murmeldjur. Lustigt att det kan vara så olika. Skönt slut i kroppen. Bra dag.

Hittade högen med kvitton från Indien. En intressant aspekt var vakterna vid nästan varenda butik som tog hand om ens shoppingpåsar när man gick in. Sedan var det att kvittera ut när man var klar och hade man köpt något skulle kvittot visas upp och stämplas. Nitiska butiksbiträden också som jag har så svårt för. Till slut lärde man sig koppla bort att ha en skugga tre steg bakom hela tiden vart man än gick i affären. 

Till skillnad från svenska köpcentrum är de indiska mer barnvänliga. Det fanns rena aktivitetsområden med spelhallar och "äventyr" att gå in och uppleva.

Och så gick man ut och såg barn sova på trottoaren...

Känns tjockt i halsen så hoppas eventuella förkylningar svettades bort idag. Heh. Väldigt mycket folk idag vilket var otippat med tanke på dagens fina väder. Riktigt kul men också intressant hur så välfylld sal kan vara så mycket tystare än när jag kör med sex pers i Partille. Likväl många positiva kommentarer efteråt från både nya och veteraner.

Vi gick igenom det mesta av bohaget i fredags utan några besvär eller oenigheter. Också väldigt, väldigt skönt. Mycket återstår förstås men känns just nu som det faller på plats. Att man har boendet klart och huset sålt är förstås en stor aspekt.