Wrooom!
Den för ett himla oväsen så det stundtals är lite pinsamt. Men under helgen och i sällskap av andra mullermaskiner började jag faktiskt att gilla oväsendet! Det är något mäktigt med att höra kraften i motorerna, särskilt när de startas. När man anlänt till hotellet och hängde på rummet var det inte svårt att missa när fler anlände. Mullret gav nästan en känsla av välbehag och hittar inget bättre ord än just - mäktigt!
Att sedan dessutom sitta löjligt nära marken såpass att en vanlig hederlig sedan som man passerar ser ut som en suv, är också en fräck känsla. Lite besvärligt när man ska kliva (läs dunsa) ner i sätet och kliva (läs kravla) sig ur den men det får man ta.
På lördagen var det så dags! Kaxigt poserar jag vid rödingen men vågade aldrig köra trots att jag fick. Hade jag haft banan för mig själv kanske men blir så stressad av alla som flyger ikapp bakifrån.
Det roliga med dessa träffar är att alla får vara med. Därav alla möjliga sorters bilar! Tyckte det var supergulligt med två skåpbilar och tillika företagsbilar, målade för något verkstadsföretag. Förarna var grymma så de pilade runt på banan som små skallbaggar, haha! Porsche dominerade helt klart men kul att två Seat Leon Cupra (kombi) också var med!
Banan låg himla fräckt på en höjd och ringlade kring vindkraftverk. Kändes som en bana i något tv-spel.
Åksjukan var väntad men det gick mycket bättre än jag fruktat ändå. Kunde åka med riktigt länge faktiskt, i omgångar under dagen. Trots att jag inte körde blev jag duktigt trött och slumrade faktiskt till i banans allmänlokaler. Ovanligt för mig att kunna somna så där mitt på dagen.
Som förutspått kom regnet till söndagen. Några körde igen ändå men förstår att det inte är något att föredra. Vi åkte hem via Oskarshamn och fick lite vackert uppklarnande i Jönköping. Blir alltid så glad av den sträckan som går längs Vättern mellan Jönköping och Gränna. Fantastiskt vackert!
Kommentarer
Trackback