Trötter
Japp, den har infunnit sig. Träningsvärken. Från armbågarna och upp är det stelt och ont. Men benen är ok så springa imorgon bitti blir av. Knät gör inte ont utan är liksom bara där. Det är lite stelt, tja, något som inte gör ont. Flummigt.
Johan drillar sina fotbollstjejer, Lilltjejen har somnat och jag snart likaså. Klockan är inte nio och jag har lagt mig - skittrött. Men så har man varit uppe sedan fem också vilket väl kan vara lite förmildrande omständigheter. Var lite sugen på en Skrivpuff men orkade inte. Synd.
Treasury-gänget tyckte jag såg sportig ut idag. Heh. Dubbelkollat väskan inför morgondagen, gått igenom den mentala minneslistan om och om igen. Tydligen nödvändigt nu när man uppenbarligen börjat slarva. Rena underkläder i söndags (fy för att gå barfota i skor) och så överdelen idag. Och apropå slarv undrar jag ofta över lådan med kvarglömt som finns på alla gym, eller andra platser för den delen där ombyte förekommer. Det är ju alltid massor av glömda grejer och ofta till och med skor. Hur kan man glömma sina skor? Går de hem barfota? Okej, alla kan glömma, men här handlar det om grejer som blir liggande utan att någon hämtar. Saknar dom inte? Fattar inte riktigt. Men nu går mina ögon i kors. Snark.
Jomensåattee...
Man har ju gjort det hundratals gånger, ändå glömmer man. Rena underkläder, skor, handduk. Varje gång tänker man att man ska placera ett reservkit i bilen. Men en tanke kommer man inte långt med när man står där svettig inför duschen och upptäcker att man glömt topen man skulle ha på sig till den stundande arbetsdagen. Happ. Som tur var hade Sats ett litet utbud av träningskläder, så det fick helt enkelt bli den sportiga looken idag. Får vara glad att det inte var kjolen man glömde i alla fall.
PT Johan manglade axlar idag tills de inte ens förmådde vrida sig av smärta. De orkade de inte. Tror de lyckades utstöta ett kvidande vid ett tillfälle. Avslutade med planka. Tänk att det kan petas, justeras och korrigeras så mycket i en vanlig jämrans planka. Tänka på det och det och det och spänna här och spänna där och oj, jag dog.
Ändå tacksam att det inte blev ben idag. Nästa vecka lär jag inte slippa undan.
Slappnar av
Näe, hjärnan var inte riktigt med idag. Kroppen och energin var där men koppling mellan hjärna och mun fallerade flera gånger. Hittade inte orden, peppet, kommentarerna. Blev liksom oralt fummel såpass att det störde hela känslan i mitt instruerande. Men tjejerna verkade nöjda ändå vilket är huvudsaken.
Jag tillser att vår grupps presentation uppdateras. Fantasin beträffande foto och personliga frågor börjar efter ett antal år nu att tryta. Fick bli smartfånens hemskärm. En av frågorna var vilket frikort man har. Fick förklara vad det betyder för två av kollegorna. Själv fick jag fundera och tänka om när jag googlade efter namnet och upptäckte att min tonårshunk från första(!) Terminatorfilmen Michael Biehn inte var så hunkig längre. Fick uppdatera mig till Gerald Butler istället. Mums.
Imorgon bitti är det PT mangling igen. Häpp.
Tillbaka
Andra gången blev inte alls lika snygg som mitt första försök förra helgen. Hade en båt legat intill vår plats hade det blivit ännu fulare. Plöjde rätt över bojen och hamnade längs med bryggan istället för nosen in. Heh.
När man kliver iland i Hjuvik lämnar man en annan värld och kliver tillbaka till verkligheten. Det var dags att svettas och skrika i Frölunda.
Mor och dotter teamade med mig vilket var riktigt roligt. Bra med folk också trots det fina vädret.
Känns som jag varit borta jättelänge. Vilken underbar helg jag fick!
Kärlek
Inga bilder gör rättvisa. Inga ord räcker till.
Tankar
Jag klarade det! Manövrera från vår trånga plats i Hjuvik och ut till StV för första gången på egen hand. Packade upp, hissade vimpeln och packade ryggsäcken igen. Gigantisk chocolate chip cookie, vatten och en påse snacks - hjärtan. Fin lunch. Hittat ett klipputsprång i skydd för vinden där solen pressar - och jag njuter. Tack fine Johan som låter mig få denna helg att bara vara. Att vara ensam och tanka energi. Vilken fantastisk plats jag har fått lyckan att kalla min egen! Detta är värt mer än en chartervecka i Spanien, en shoppingresa till London eller kanske till och med spahelg med tillhörande massage. Så känns det just nu i varje fall. Med några röster i fjärran och vågskvalp mot klipporna nedanför.
Diskuterade lite med Helena på jobbet med vilken jag delar en egenskap: Frånvaron av mamma-genen. Vi konstaterade att vi i viss mån lever i ombytta könsroller där våra respektive tar mer hand om - och framför allt, tycker det är roligt att ta hand om våra avkommor. Jag har ingenting emot markservicen som att handla, tvätta, städa, laga mat, klippa gräs och byta däck på bilen. Men att leka och busa med mitt barn är jobbigare än allt ovanstående tillsammans, medan Johan tycker helt tvärtom. Himla tur det. Man får väl säga att vi kompletterar varandra.
Men där Helena ändå tillsåg ett syskon känner jag att det är stopp. Om än inte helt lätt eller självklart. Dock har jag insett och nästan accepterat att ett barn till endast skulle bli av samvetsskäl jämtemot Ronja. Och hur jag än vänder och vrider på det så får jag det inte att bli en rättfärdig anledning. Man skaffar barn för sin egen skull och inte någon annans, inte ens för ett eget existerande. Sedan finns det de där diskussionerna man kan ha om sjukdom där bara ett eventuellt syskon skulle kunna matcha och så vidare, men är det egentligen helt schysst anledning? Ingen diskussion jag varken ska eller har rätt att ge mig in i.
Jag sväljer det dåliga samvetet som blossar upp ibland. Det blir faktiskt folk av Lilltjejen ändå utan syskon. Om inte jag lyckas sabba henne totalt.
Regnsmatter
Knät höll trots att jag såklart inte kunde låta bli att testa några hoppknän.
Hämtade Lilltjej hos farmor i Mölndal på vägen hem. Farfar och Johan sitter i regnet på Gamla Ullevi och kollar GAIS-match. Johan kom hem från två dagars kick-off idag så lär vara rätt mör. Och då tänker jag inte på det sedvanliga tragglandet med powerpoint-slides och företagsvisioner.
Som vanligt undrar man vart denna vecka tog vägen. Inga extra grejer planerade denna helg i alla fall. Blir ju inte att ta upp båten som planerat då den ska servas om två veckor. Kanske är Johan så snäll att jag får vara på StV ensam till söndag efter han spelat innebandy på lördagsmorgonen.
Väntar
Mäktig molnfront på vägen hem igår. Synnerligen lokala skurar.
Skulle köpa ny pump till akvariet men kom hem med vintergrejer till Lilltjejen. Hon valde "Minions"-mössa och turkosblå overall med matchande mössa. Blå är ju favoritfärgen vilket är lite kul. Kassörskan höjde förvånat på ögonbrynen när hon förstod att grejerna faktiskt var till tjejen i mitt sällskap och ingen annan. Visst finns rosa i byrålådorna också men kul att det inte dominerar.
Till ett möte jag skulle driva körde min laptop sitt il igen, men till skillnad från tidigare omstarter låste den sig totalt. Perfekt. Alltid lika kul när man som IT-"representant" får IT problem i sällskap av verksamheten. Ja, lite fånig kände man sig när man fotade sin skärm.
Hittade mina senaste träningsskor i hyllan men minns inte varför jag inte gillade dom. Därför testar jag dom igen. De är ju mycket snyggare, heh.
Får se hur det känns i knät idag då det ännu inte är helt bra. Ambitionen är att lubba imorgon bitti i alla fall. Tror inte jag inte sprungit en enda vecka sedan jag drog igång på allvar!
Bara mera katter
Mysig bild som visar hur klämd jag är mellan Lilla Grå och Brorsan. Så fint de ligger där intill mig och Lilla Grå är verkligen liten och himla söt där hon ligger.
Bror i knät
Köpte en ny pump till akvariet som låter likt en motorsåg (särskilt när man ska sova), men har kraft som en blomfluga. Måste hitta en annan innan fiskarna dör av syrebrist. Tråkigt om katterna skulle förlora sin vattenreservoar.
Körde första PT-sessionen sedan evigheter. Konstigt nog ingen träningsvärk ännu, men lätt stel i skulderpartiet. Inga benövningar på grund av knät. Skitstörigt. Hoppar löpträningen imorgon bitti vilket känns än mer surt. Så troget som jag skött det morgonpasset. Det gör ont när jag går, inte så som löpningen där böjning och lyft av benet smärtade. Vid plötslig större belastning viker det sig nästan. Megasuperduperstörigt. Kommer dröja innan jag vågar köra hoppknän fullt ut nästa gång.
Ibland slår det mig vilken tur jag haft med kollegorna. En sådan skön hop blandade individer! Visst kan jag få nog av socialiserandet och stänga av eller lämna lunchefterhänget i förväg ibland. Men just den där sköna otvugna stämningen där vi kan dryfta de riktigt tunga och djupa frågeställningarna.
Så som hur jobbigt det är att matcha likfärgade strumpor efter tvätten. Eller spekulera huruvida en zombie kan svälta ihjäl.
Ovannämnde fader är på fotbollsträning och jag har förflyttat mig till ovannämnda avkommas fotända för nattning. I en tredjedelen av sängen ligger Brorsan och kör kurrsonett, blöt efter regnet på utsidan. När jag kom hem i måndags låg två jakttrofeer prydligt levererade vid ytterdörren. En mus och en fågel. Tackar, sade matte och hämtade piasavakvasten.
Avkomman har somnat. Fritt fram för modern att också lägga sig. Klockan är ju typ nio i alla fall. Om tjugo minuter. Heh.
Eftersvettsmåndag
Hänger utanför solarierna då det är så jämrans kallt i instruktörsrummet. Visserligen svettas jag men där inne blir man isglass på fem minuter. Inte trevligt när man svettats.
Ännu lite rörig i hjärnan men gick ok. Dock hände något i vänster knä vid andra omgången jump-knees i muy-thai låten. Tror det var när jag sköt ifrån så högg det till och smärtan blev kvar. Förhoppningsvis bara någon mindre sträckning eller nåt.
Fullt upp på jobbet och morgondagen än värre med halvtimmesmöten back-to-back. Hjärnan försöker förtvivlat hänga med mellan de olika verksamheterna och ämnena som duttas. Jag inbillar mig att det är lättare för en som bara har en roll och en verksamhet att fokusera på. Jag blir ibland snurrig i bollen av att hålla isär de två rollerna jag har. Visserligen är verksamheten densamma i det fallet men att sitta på två stolar jämtemot leverantören blir knepigt ibland. Eller så krånglar jag bara till det. Det är jag ju duktig på.
Katterna var glada att vi var hemma igen efter helgen i varje fall.
Solhelg
Det blev lite flängande men ändå gott att vi kom ut till StV redan på fredagen. Kunde ta det lugnt på lördagen och förbereda lite medan Johan och Lilltjejen var på simskolan. Fotade två ovan från vår brygga medan jag väntade på att de skulle komma ut igen tillsammans med Johans föräldrar. Några timmar senare hämtade vi Andreas med familj och kräftskivan kunde påbörjas.
Andreas med familj skulle sova över medan Tomas och Monica skulle skjutsas in. Snopet värre bara när motorn inte startade! Försökte tills batteriet gav upp. En lätt oro inträdde.
Många på ön som säkert kunnat hjälpa och ställa upp med båt, men var de i skick att köra en lördagkväll?
Innan vi hann inleda dörrknackning hade Tomas ringt sin vän som de också lånat parkeringsplats av i marinan. Han kom snabbt ut och hämtade dom, fantastiskt snällt!
Men nu var vi alltså strandade och beroende av färjan klockan tio följande dag. Andreas och Elin skulle på husvisningar och Johan och Ronja på kalas under eftermiddagen medan jag hade mitt pass i Frölunda. Då jag säkrat skjuts till fastlandet av Sven senare under dagen kunde jag ställa iordning och städa stugan samt kolla båtmotorn i dagsljus.
Hade vi kommit åt dödmansgreppet på något sätt? Vad vi visste hade vår båt inte ens något sådant. Tändstiftet? Den hade ju startat direkt varenda gång hittills men nu plötsligt inte alls. Störigt.
Trots att batteriet var slutkört gjorde jag ett försök att starta - och den startade direkt! Vad sjutton!?
Så nu blir det att hitta en marin verkstad som kan gå igenom motorn så vi vågar lita på den igen. Skumt!
Så fick över båten och in på vår plats i Hjuvik. Gick bra men var helt genomsvettig. Phu, klarade det!
Bra jobbat
Huj vad det gick längs med Sörredsvägen med vinden i ryggen! Det var i varje fall så det kändes där i det knappa morgonljuset. Bitvis var det hakan mot bröstet och kepsen halvvägs av men ändå lättare än jag trodde så här i slutet av träningsveckan och blåsten.
Japp, jag är nöjd!
Efter
Jag ligger hopplöst efter på bloggfronten. Tid och ork på kvällarna har inte funnits denna vecka och swosch så var det fredag!
Måndagsreleaser i Partille i annorlunda tappning. Två block på vardera en timme. Body Step, Body Pump, GRIT Plyo och CX Worx första timmen. Kul tyckte jag. Perfa med några låtar från varje koncept att testa på. Fegar lite med vikter och hopp så jag har energi till mina låtar i block två, hur svårt kan det bli?
Andra blocket sent omsider blev reducerat då Body Attack-instruktören var sjuk. Synd då jag tyckte tre låtar varit lagom för mig att orka testa, hehe. Nu fick vi andra lägga till för att fylla en timme. Body Jam, Body Combat och Body Balance. Det var intressant att köra Body Jam i Combat-kläder. Kläderna gör mycket för känslan!
Releasen i Kållered skulle jag teama med Sandra. För den sakens skull var passet fullbokat! Längesedan det hände. Sedan meddelade dragplåstret att hon skadat knäet så jag fick ställa in mig på att köra själv.
Får bli bilder utan de där detaljerna man gärna vill ha. Fast egentligen är det inget nytt då det som oftast är träningen det handlar om.
Måndagsreleaser i Partille i annorlunda tappning. Två block på vardera en timme. Body Step, Body Pump, GRIT Plyo och CX Worx första timmen. Kul tyckte jag. Perfa med några låtar från varje koncept att testa på. Fegar lite med vikter och hopp så jag har energi till mina låtar i block två, hur svårt kan det bli?
När det var dags för GRIT var jag helt slut! Så till CX:en stod jag och "planerade" vårt nästa försenade block med kollegan.
Att sedan hitta tillbaka hjärnan efter Body Jammens discoljus och koreografi till Combatens motsatta stil var inte helt enkelt. Men koreografin satt nästan som ett smäck så den gick automatiskt som tur var. Kunde därför koncentrera mig mer på instruerandet och stämningen som blev riktigt hög. Kul!
Därefter var det väldigt skönt att slumra in till Body Balance. Det vill säga när vi väl var klara med balansövningarna där jag med min outfit och stela lekamen kände mig lika välplacerad som mögel i fikabrödet.
Lugnare på mötesfronten på jobbet denna vecka så man kunnat få undan det som så snabbt samlas på annars. Valde bort releasen i Frölunda för after work med "mina pojkar". Riktigt gott på Silvis med nya mumsiga smakerfarenheter. Ingen creme brulee på menyn men chokladfondanten dög faktiskt.
På lördag har vi kräftskiva på StV då Johans föräldrar och Andreas med familj får se stället för första gången. Så igår gjorde jag lite förberedelser inför den innan jag stupade i säng. Blev ju sent på tisdagen men drog dryga milen ändå morgonen efter i skitbra tempo. Skitnöjd.
Gick lagom snurrigt på det där sättet att jag gör rätt rörelser koreografi men säger något annat. Knä till uppercut, höger för vänster och annat som ställer till det för de stackars deltagarna. Men de var grymma ändå!
Hem och packa inför helgen då vi drar direkt till StV efter jobbet. Bara hämta på dagis och greppa grejer ur kylen här hemma innan vi möter upp Johan i stan.
Siktar på ett löppass som vanligt om några timmar men får se hur vädret är. Resterna av stormen Henrik härjar ännu och att springa i blåst är verkligen inget jag gillar.
Nu: Sova!
Fåtöljen
Näe, det blev inget pris för "månadens mamma" denna gång heller. Hon skickades hem från dagis i torsdags och var ännu så pass hostig och snorig att vi fick hoppa simskolan. Jag som såg några enkla timmar passerade där fick tänka om. Nu fick vi bli hemma istället. Ångest.
Min Lilltjej är fantastisk på att sysselsätta sig själv, men visst är det roligare att ha en lekkompis (ja, somliga tycker visst det). Det är där jag kryper ur skinnet och har utbota svårt att uppbåda det engagemang min fina tjej förtjänar. Löste det genom att ändå åka hemifrån. Slog ihjäl tid genom att åka till biltvätten. Den där som man åker igenom är ju faktiskt spännade. Sedan blev det lite shopping åt henne i form av välbehövliga nya skor och strumpor. Hennes fossingar har dragit iväg rejält under sommaren och de där sittcyklarna på dagis går hårt åt alla skor som inte har stålhättor.
Proviantering och bullbak tog några timmar av denna söndag och sedan kom en synnerligen reducerad Johan hem från som Herrclub. Han är också förkyld.
Jag zombifierade mig i fåtöljen och Johan i soffan. Hennes paddanvändning har med råge överskridit vilken föräldrarekommendation som helst! Skit samma, det lär nog bli folk av henne ändå.
Tryckte undan det dåliga samvetet och såg fram emot mitt pass i Frölunda. Energin var tillbaka och åh vad roligt jag hade! Körde slut på mig så det till efterföljande koreografiträningen inte blev mycket till vare sig teknik eller kraft. Men koreografin sitter hyfsat. Partille kör annorlunda releasevecka denna gång i form av LesMills-medley.Två timmar där alla LesMills koncept kör några låtar var. Jag har valt låtar som inte är för tekniskt svåra och därmed fått byta ordning för att också uppfylla maxtiden vi har på oss.
Jag tänkte vara med på hela medleyt, så får testa bland annat Body Attack och Body Jam vilket ska bli kul. Body Jam är direkt efter min combat så blir ett intressant byte av stil där.
'
(Vägra inse att jordgubbssäsongen är slut!)
Kommande vecka är lugnare i kalendern i varje fall. Vår after work ska förhoppningsvis bli av denna gång men lite surt att missa releasen i Frölunda. Prioriterar faktiskt social samvaro(!). Eller så är det att käka god mat ute som överväger. Neh, mitt umgänge är synnerligen begränsat men "mina pojkar" har fått komma innanför min hamsterboll. Trivs så himla bra med dom, åtmindstone för lite after work en gång varannan månad, hahaha!
Fick ju ur mig en skrivpuff igår. Himla kul och så lätt det gick! Blev lite överraskad att dagens ord var en bild istället och trodde först det skulle vara svårare. Fick tillbaka lite skrivlust men tog mig inte tiden idag. Fick bli blogg istället.
Dagens skrivpuff
Omedveten att hon slagit armarna om sig själv insåg Lone att hon frös. Nävarna lika hårt knutna mot mellangärdet som härvan i magen. Hur länge hade hon stått här egentligen? En minut, en timme? Det var oväsentligt. Det enda som betydde något var den slingrande vägen framför henne, och de val som följde den på var sidor. Utan att behöva höja blicken visste Lone att hon var där. Den andra. Alldeles intill, tyst stirrande. Inte anklagande, bara outgrundligt. Men Lone visste att den svala raka gestalten var fylld av hån och förakt. Dold bakom en tom blick så som hennes egen. Ett outgrundligt skal till gränsen fylld av förakt för sig själv och den hon hade blivit. Så många sårade, så många tomma ord, lögner och svek. Ett spel hon trott sig måsta spela och till slut lärt sig till fulländning. Det hade gett det resultat hon så länge trott varit meningen. Medial popularitet, pengar och en status som hon i kamerablixtrarnas sken insett var ytterst tvetydlig.
Hon hade förlorat sig själv. Bitar av den Lone hon varit låg spridd likt fallna kroppar efter den väg hon krigat sig igenom för att nå toppen. Kropparna efter sina vänner och sin familj som hon vänt ryggen, och med dom lämnat en bit av sig själv tills ingenting blev kvar.
Hon kunde se dom där på sin andra sida. De sårade, de svikna, bitarna av sig själv. Kunde hon göra bot? Plocka upp bitarna och hitta sig själv igen? Ge upp det hon kämpat för så hårt?
Lone visste svaret. Den stumma mörka avspeglingen av henne själv visste det också men tvivlade på att modet fanns. Att det var för sent.
Det fanns bara en väg att gå och det var framåt, men riktningen var hon klar över nu. Spänningen i axlarna gav efter när hon lät armarna falla ned och började gå.
Ligger
Vilken vecka det blev med skitmycket på jobbet. Lyckades ändå jobba ihop ett Göteborgsvarv på två morgnar vilket inte är så dumt. Lustigt vilket lika tempo.
Dippade rejält i torsdags. Mest intensiva dagen men ett combatpass brukar alltid få mig på bra humör. Dock inte denna gång då jag nästan blev än mer nere efteråt. Levererade nog hyfsat för deltagarna men jag var inte hundra procentigt med vare sig fysiskt eller mentalt. Antar att det är ok ibland men kändes inte bra. Tog inte ut mig alls. En sådan dag helt enkelt. Ändå händer det mycket spännande grejer på jobbet så dippen kom lite otippat.
Längtar och behöver min spahelg. Eller en helg helt allena på StV.
Imorgon åker Johan iväg med sin Herrclub till söndag. Lilltjejen har simskola och därutöver får jag se till att aktivera oss. Känner att jag är dåligt rustad nu för hemma-mamma aktiviteter. Mentalt trött och socialt dränerad.
I väntan på maskinen
Då både jag och Johan är sådana som tränar flera gånger i veckan blir det också några extra tvättmaskiner som körs. I väntan på kvällens laddning slappnar jag av i fåtöljen med bara lindrigt fall av paltkoma. Vrålhungrig efter kvällens pass och så sugen på palt så Johan fick stämjärnshacka loss två ur mitt frysta lager.
Fullkomligen älskar min Guling. Den går som en skållad råtta, så himla kul att köra! Inte så bra kanske när man är stressad - beroende på hur man ser det.
Chef-chefen fick mig att ladda ner Snapchat under resan till Skövde. Aldrig riktigt förstått mig på det. Man får svar på grejer man hunnit glömma och eftersom inget man skickat sparas blir det lite krypiskt ibland.
Ögonblicksbilder är förstås lite kul men jag är inte överens med användargränssnittet. Chef-chefen snappade (säger man så?) medan jag presenterade för avdelningscheferna idag. Norpade en mazarin för besväret som ypperlig uppladdning innan träningen.
Nattning
Sitter i mörkt rum med pigg Lilltjej och pirrande Brorsa. Han tycker om att sova hos henne. Tvättmaskinen går och kroppen slappnar av efter ännu ett gött combatpass. Några nya idag som fick uppleva stammisarnas energi och träningsglädje. Alltid lika roligt!
Jobbet går i vågor. Efter en hyfsat lugn period börjar det bli mycket igen. Det är alla möten som stoppar upp de vanliga grejerna samt lägger till nya. 
Nu fick jag Bror i knät så två katter, en morsa och en dotter i mörkret. Hungrig som en varg, jobbdatorn som väntar och koreografi som måste sitta om en vecka. Kan de tre första, resten är ett intet. Brukar ligga bättre till så börjar känna mig lite stressad.
Nu börjar den väsentliga fjärdedelen av sängsällskapet lugna ned sig och då brukar det gå fort. Imorgon blir det lite after work med "mina pojkar", alltid lika trevligt! Får se om vi blir fyra eller tre i sällskapet bara. Gott ska vi äta i vilket fall.
Från jakt till fridfullhet
Vi älskade första året, missade tyvärr den andra så var taggade till den tredje. Stadsjakten, ett Amazing race i lokalt miniformat. Hundraen lag flängde runt i stan på jakt efter de platser som gåtor och rebusar avslöjade. Där väntade utmaningar i olika former. Tio godkända krävdes innan tiden gick ut och det fixade vi med en timme till godo.
Bågskytte och världsrekordförsök i ärtförflyttning på Hisingen. Hade lyckträff och fick Stadsjaktstaxin som vi tog till Mölndal och MINI. En gång per lag fick taxin användas såvida den var ledig. Annars enbart kommunal transport eller fötter som gällde. Blev en del springande i mer eller mindre regn.
Frågesport, kajakpaddling, tangrampussel, hitta varor för specifikt belopp och rangordna burkar efter vikt. Och så fotboll i sådana där "bubblor" nedan som jag inte minns namnet på. Helgalet!
När adrenalinet lämnat Johan trivdes han bäst i soffan medan jag gick ut och njöt ofantligt av vinden och utsikten. Energidepåerna fylldes till bredden och svämmade över. Jag sprang över klippor och bryggor bara för att det kändes så jäkla bra. Stod mot den tilltagna vinden och motstod frestelsen att sträcka ut armarna. Helt enkelt underbart!
Tor-fre
Det var en ganska rolig syn att se alla feta Volvobilar brumma mot Skövde. Jag fick äran att ratta den sandskimrande T6:an med chef-chefen Diana och före detta gruppkollegan Ola. Maximal tur med både bil och åksällskap! Den fjärde medlemmen i vår grupp körde själv då han inte skulle övernatta.
Vår grupp var fika- och snask/snacksansvariga. Jens, vår självkörande gruppmedlem hade anlänt före och dukat upp sitt bidrag. Japp, så brukar våra stormöten se ut. På golvet nedanför står kasse efter kasse med chips, snacks och ännu mera godis.
Skjutsade hem Ola där hans tjänstebilar stod på infarten. Såg rätt kul ut med en V40, en V60 och en XC90 utanför deras hus.
Dennis var i förrättsgruppen och hade fixat otroligt god pesto med parmaskinka. Gulligt också att de ordnat lite extra alkofritt alternativ utöver den slentrianmässiga läskeblasken. Rabarbernektar!
Presentationer, tillbakablickar, framtiden och visioner. Snask, mat, efterrätt och mera snask. Tycker jag åt hela tiden.
Tycker ändå jag var duktig som var bland de sista att gå, och drygt sex timmar senare var jag ute i intilliggande träningsspår!
Jättefina spår/stigar där jag valde den enklare tiokilometaren, dvs den dom enligt profilkartan inte såg ut som ett kammarflimmer.
Kändes bra och gick bra. Grymt skönt!
Imorgon är det dags för Stadsjakten. Därefter direkt ut till StV. Lär vara duktigt mör imorgon kväll.
Två katter intill
Jadå, vi tog oss iland men tacksamma över den tidiga timman som minimerade risken för vittnen till vår manövrering in på vår plats i Hjuvik! Övning ger färdighet sägs det och jag är nöjd att jag inte körde in i någon annan båt i alla fall.
Skum men också mysig känsla att puttra genom viken i halvmörkret för att åka till jobbet. Okej, löpträning först som blev 9,4 km på sega ben. Stör mig att jag inte bet ihop och tuggade mig upp till tio.
Hämtade en lågmäld Lilltjej i Jörlanfa som vid hemkomsten konstaterades med feber. Hon slocknade i sängen efter tre sekunder. Johan får vabba då jag åker till Skövde imorgon med jobbet. Ägnat kvällen åt de sista förberedelserna och packning.
Övernattning i stugby, matlag, tävlingar och grillning. Här ska tränas på sociala skills! Fast i botten av väskan ligger mina löpargrejer.
Första september
Där ligger den, vår blåvita farkost som vi nervöst men ändock lyckades manövrera ut från fastlandet och in till sin plats längst in vid bryggan. Vi behöver definitivt träna mer.
Vädret var grått med ömsom dugg men det gjorde liksom inget. Det var bara fantastiskt häftigt och mysigt att vara här och veta att det nu är vår plats, vi kommer att kunna tillbringa massor av sommardagar här ute!
Ska bli spännande att manövrera mot fastlandet i ottan imorgon. Det kommer att vara mörkt när vi kliver upp. Morgonträning är målet som vanligt!
Guling is back, eller...
Den är något mörkare än den i övrigt något solblekta Gulingen. Men skärmen är på plats som den ska. Dock indikerade den "Airbag failure", vilket jag inte märkte förrän jag tankat och blivit av med "Dags-att-tanka"-indikationen. Så nu är jag tillbaka igen för avläsning och förmodad åtgärd. Typiskt.
Det var kul att ratta den igen i alla fall, vilken skillnad mot Cactusen. Öööörn!
