Förväntansfull Lilltjej studsade upp ur sängen så vi kunde vara i backen strax efter öppning. Vi åkte upp ihop och ned med selen. Sedan ville hon åka själv i både lift och backe - och det gick hur bra som helst. Mäkta stolt mamma!
Vi åkte vidare och testade till slut en brantare backe och då blev det för tufft.
Efter lunch lekte barnen i snön innan det var dags för skidskola. Efter timmen hämtade vi nöjda barn och pustade lite i stugan innan gomiddag i Lindvallen följt av bowling. Riktigt bra plankstek, nomnom!
Marcus hade ju aldrig stått på skidor förr men efter timmen åkte han skidskolans lift och backe själv, superduktig! Så imorgon förmiddag testar jag att åka med honom i sele och så åker Ronja själv med oss. Blir spännande! Efter dagens lektion tyckte skidläraren att hon kunde gå upp en nivå, så imorgon blir hon Snöstjärna istället för Snögubbe.
Han fick några att dra på smilbanden på vår väg norrut. Kul att kunna bjuda på det!
Resan gick jättebra med mycket padda och lite bus där bak. Norr om Torsby kom snön och Linda kände lyckan pirra genom hela kroppen. Som vanligt fashinerades jag av lämmeltågen vi mötte på väg söderut och lämmeltågen vi själva slog följe med. Fick lämna hatthyllan hos Anna-Karin då jag lyckades ta upp typ hela det "vanliga" lastutrymmet med mina och Ronjas grejer.
Lunchen blev på Diner 45 intill vägen som liksom de flesta ställen längs vägen var fullt av folk. Mysigt retroställe med överraskande goda hamburgare. Nog bland den godaste jag ätit faktiskt. Vi hann knappt börja förrän Lilltjejen tappade sin första tand! Misstänkte att den skulle lossna under vår vistelse så tog som tur var med en peng att lägga i vattenglaset som nu står intill hennes säng.
Stugan, eller snarare lägenheten är jättefin med fyra sovrum och två badrum. Jättefräscht och backen intill knuten. Har ju aldrig varit här i Hundfjället förut så blir intressant att utforska lite mer i dagsljus. Otroligt smidig incheckning med drive-in och skiduthyrningen trettio meter från stugan liksom backen. Verkligen kanon!
Efter middagen gick jag ut för att plocka ned barnens bobar från taket. Det snöade rejält och jag kom på mig själv att dra i spännbanden med ett stort leende på läpparna. All snö, riktig vinter gör mig så glad!
Fick mail med besked om träningskonventet Strong Together. Jag var ju på uttagning för två veckor sedan och fick nu veta att jag ska få skugga! Att instruera hade nog varit lite magstarkt för mig så att bara få vara med på scenen och köra med ett gäng blir grymt!
Lilltjejen gjorde supersöt teckning på dagis men stavningen av mitt namn brukar faktiskt sitta! Nåväl, lustigt att hon illustrerat sig själv som en bebis.
Innebandyskola, simskola och generell Ronja-fokus i vanlig ordning. Idag kom Anna-Karin och Marcus vid lunch och de leker så himla bra ihop. Kul att hon också har en killkompis!
Sedan stannade de medan jag körde med mina Frölundianer där en av mina Partille-stammisar var med. Extra kul! Koreografin satt denna gång i alla fall. Heh.
En fullspäckad vecka väntar och vill dessutom ta igen den träning som jag känner har tappats på sistone. Förberedelser inför Sälen dessutom då vi åker på söndag. Blir både spännande och roligt och Lilltjejen ser verkligen fram emot det. Dock upptäckte jag när jag i samband med överlämningen fick hennes snowracer, att den kommer att måsta åka på taket. Tycker det sett så roligt ut med andra bilar som kört med den så och fick genast idén att fästa ett mjukdjur uppå! Får se om något av Ronjas avlagda är stor och passande nog, hahaha!
Fått betat igenom en del av inboxen och ska förpassa mig i säng. Ska extra tidigt till jobbet imorgon för att hugga plats i nyrenoverade landskapet. Det är djungelns lag i våra överbefolkade kontor...
Blir alltid lika glad när Lilltjejen ber mig läsa vid nattningen, och extra mysigt när hon också somnar till det. Hon gillar den där "Elefanten som så gärna ville somna". Den är väldigt annorlunda skriven med just syftet att lugna och få lyssnaren att somna. Just det knepiga skrivsättet fick mig att tvivla på intresset från Lilltjejen, men hon gillar och väljer den ofta för mig att läsa.
Hon fick följa med en kompis hem efter dagis så morsan passade på att träna. En timme och dryga milen på bandet kändes grymt bra, framför allt när motivationen tröt. Så nöjd att jag ändå drog ihop timmen trots håll och knäkänning sista biten.
Hade "end year review" med Nicklas idag. Som vanligt framhåller jag hur jag värdesätter den öppna och raka kommunikation vi har, att jag känner sådant förtroende att våga tycka och säga som jag vill. Detta kanske inte alltid är vad många anser är "korrekt" bemötande från anställd till chef, men jag är ju värdelös på att både ljuga och hymla. Sitta och hålla igen eller säga förväntade klyschor skulle genomskådas direkt. Så känns det i varje fall så bemödar mig inte ens.
Har i och för sig alltid haft turen att ha bra chefer med vad jag uppfattat öppen och respektfull kommunikation så vet egentligen inte hur jag skulle hantera en riktigt dålig sådan.
Blev duktigt trött själv nu känner jag. Lång dag, bra dag. Blir sängen så fort tvättmaskinen är klar.
Min sötnöt är tillbaka och chokladbollar har tillverkats. Hennes sinne för humor har verkligen utvecklats liksom en självinsikt jag finner förunderlig för en sexåring. Min fina tjej!
Slog följe med Johan och svärisarna igår då Mölndal energi bjöd in till julgransinlämning i deras värmeverk. Himla trevligt arrangemang faktiskt och helt gratis. Ponnyridning, hoppborg, fiskdamm, fika, korv, tipspromenad och rundvandring i verket. Tycker sådant är så intressant!
Ronja blev helt fascinerad av den stora gripklon, eller som de små utomjordingarna i ToyStory: "Kloooon!"
Till mitt pass i Frölunda fick jag totalt hjärnsläpp i sista powerlåten och nedvarvningen. Blev lite improviserat om man säger så. Heh. Skönt i alla fall att kroppen kändes bra.
Jag hoppas Lilltjejen blir lika fysiskt aktiv som jag, i vilken form det än må bli. Jag ser enbart fördelar så länge det inte går överstyr. Men med tanke på vad både jag och Johan anser på den fronten tror jag inte det ska bli några större problem. Frågan är bara vilken form som Lilltjejen kommer att fastna för.
Innebandyterminen drog igång idag och hon var enda tjejen. Tycker det är toppen att hon inte reflekterade över det och var med jättebra hela passet.
Vid mitt pass var det i vanlig ordning extra mycket folk efter nyår. Koreografin satt riktigt bra och kroppen hängde med. Några av mina stammisar trodde jag hade en allergisk reaktion eller något och syftade på mina igensvullna ögon. Vänsterögat är knappt halvöppet och stör synfältet. Två tydliga bulor i ögonlocket och på högra har det visserligen blivit bättre men ser ut att vara en ny på gång. Jisses säger jag bara.
En fulltecknad dag också denna med våra respektive träningar och däremellan klämde vi in en bio med filmen "Sing". Helt ok med bra musik.
Imorgon kommer dom sagt nye "killen" som jag ska ta hand om. Kommer bli en utmaning att lämna över så strukturerat som möjligt. Jag menar, hur förklarar man något som man knappt har en susning om själv? Han kommer verkligen att undra vad jag hållit på med senaste året - och vad han själv råkat in i...!
Så var det dags för barnkalas och Lilltjejen var så förväntansfull. Undertecknad hade gjort (ännu) en typisk Linda-grej. Bokat och bjudit tio barn - men inte räknat med Ronja själv, hahaha! Kom i varje fall på det på vägen dit. Hon var dock helt cool med att avstå från godispåse då jag ju bara köpt tio, och fick istället när vi kom hem.
Efter en timmes hoppande och studsande fick de svettiga små inta korv med bröd innan paketöppning och glass. Innan jag hann komma på hur pakethanteringen skulle ske initierade hon helt sonika metoden själv: Säga vem som fick överlämna sin present, en efter en. Funkade jättebra, och oj vad mycket fint hon fick!
Så stolt över min Lilltjej som bemötte och ouppfordrat tackade och kramade alla. Det är ju annars så tråkigt det där "Vad säger man?" Och så vill de inte, men trölandet ger ju resultat till slut - beroende på humör.
Minns ju själv hur jag hatade den kommentaren när den kom innan man hann bevisa att man faktiskt hade koll.
Hon verkade väldigt nöjd med sitt kalas i alla fall och morsan kan bara sucka lättat över att ha gjort det så enkelt för sig och sluppit stöket hemmavid. Det kostar, men är banne mig värt det!
Min älskade Lilltjej är nu sex år! Hon gillar ju inte tårta så efter hon somnat igår bakade jag cupcakes. Medan jag stod och sjöng morgonen efter, dvs idag inser jag att jag fixat fem med ljus. Inte sex som ju tanken var! Så typiskt jag. Hon märkte inget i alla fall och blev som sagt väldigt förtjust i de tre MLP kompisarna. Till kvällen väntade ännu mer uppvaktning av Johan och hans föräldrar hos dom i Mölndal. Bror knödde sig in på sista bilden och en nöjd Lilltjej somnade snabbt.
Jag sätter mig i fåtöljen och klickar lite i min blogg för att transporteras sex år tillbaka i tiden. Sex år är ju egentligen inte särskilt mycket, men känns så otroligt längesedan. Medan jag letar inlägget med nedan bild scrollas den tidens liv förbi. Jag var betydligt flitigare med kameran då och jag påminns om värdet av att lägga tiden inte bara på att fota utan också skriva.
Gjorde något nytt igår. Fick rådet av Johan att faktiskt våga öppna upp och be en vän om råd. Det har ju aldrig fallit naturligt för mig att göra något sådant, för arbetsrelaterade saker javisst, inga problem. Men personliga har jag haft betydligt svårare av någon anledning. Gissningsvis en kombination av min introversion och uppväxtens präglan. Har aldrig känt det där behovet som många pratar om, att dela med sig, diskutera och bolla. Det kan ju verka anmärkningsvärt när jag utan större problem kunnat dela med mig i detta forum, en i vissa fall starkt reviderad form av tidigare nämnda skäl men ändock.
Nu kontaktade jag faktiskt både min vän Anna och min syster och hörde själv hur svamlande det blev när jag försökte framföra mitt dilemma. Det kändes ovant! Jag har ju vänner och familj som jag vet finns där om jag skulle behöva, men nog aldrig riktigt tagit vara på det värde de i egenskap av just detta ger. Det är nog lite anmärkningsvärt ändå, eller?
Ovant i varje fall, men just som jag erforde mycket värdefullt. Bollade, lyssnade, tänkte och kände. Och kom fram till ett beslut som nu tyvärr medfört tråkiga följder men ändå för egen del kändes som det rätta och riktiga. Att våga lita på sin magkänsla och stå upp för den är inte alltid lätt, och i vissa sammanhang svårare än andra. Får se vartåt detta beslut resulterar, det är bara att se tiden an.
Vi fick förresten första snön idag! inte ens för att täcka marken men ändock. Perfekt till min älskade unges födelsedag. Det känns jättetråkigt att hon inte får växa upp med sina föräldrar under samma tak. Men det känns ändå bra att hon får växa upp med en mamma som mår bra. Det kostade en halvering av vår tid tillsammans men i kombination med den person jag är resulterade det i en gladare mamma som vill och orkar mycket mera. Inbillar mig faktiskt att det är till gagn för min nyblivna sexåring.
Finner det märkligt tillfredsställande att rensa vattenlås. Luktar obeskrivligt och ser ut därefter men ja, när man monterat tillbaka grejerna och ser vattnet flöda igenom utan problem känner man sig löjligt nöjd med sig själv. Och sugen på en dusch.
Inte konstigt det runnit undan så dåligt i både kök, badrum och tvättstuga. Det var inte bara mina sex månader som satt i dom krökarna!
Upptäckte att utloppet i tvättstugans ho läckte och hela metalldelen gick sönder när jag försökte skruva loss den. Så får bli en sväng till VVS-butiken i mellandagarna. Tyr det inte hände i köket.
Blev lite "för-jul" med det bästa på bordet och saffranssemla till efterrätt. Mumsig!
Till kvällen meddelade syster att hennes paket till oss levererats och vi MÅSTE hämta det genast då ett paket skulle öppnas innan jul.
Med den anledningen var inte särskilt svårt att övertala Lilltjejen att åka en sväng till uthämtningsstället. Däri låg en lite annorlunda "julgranstoppsprydnad", haha!
-Nämen titta Ronja! Vi har ekorrar i granen!
En förväntansfull Lilltjej kom till slut till ro så morsan kunde fylla strumpan samt dra snöret därifrån och kors och tvärs genom lägenheten till en undangömd klapp. Fick bara dra så hon inte fastnar om hon eventuellt tassar över under natten. Bror ställde upp som snörvaktare.
Utanför blåser det rejält, tomtens renar får slita ont inatt!
Min unge måste vara den enda som väljer blodpudding framför chicken nuggets? Jag har i och för sig alltid gillat de svarta halvmånarna och är glad att min avkomma också anammat dom.
Kvällen har annars ägnats åt köttbulle-tillverkning och spel. Jupp, här tränas goda förlorare! Lite roligt att vi sitter med de spel jag fick med mig från barndomshemmet.
Imorgon är Lilltjejen hemma från dagis så jag kommer inte mer än hålla lite lätt koll på inboxen. Typ ledig.
Morsan på väg till bal med handväskan i högsta hugg. Och så hon och jag bland blommor och fjärilar. Trevligt att hon verkar hålla det vintertråkiga vädret på distans i alla fall.
Får uppenbarligen träna mera på att bli en god förlorare också. Tåreflöde och utskjutande underläpp när ömma modern var oförskämd och vann.
På jobbfronten verkar de flesta stressa som galningar för att få undan innan efterlängtad julledighet. För egen del är det förvånansvärt luftigt i kalendern och tror det beror på att det är osedvanligt lugnt från verksamheten. Jag har faktiskt kunnat fokusera lite på proaktivt arbete och uppföljning! Tror och hoppas det kan bli riktigt bra när avlastningen nästa år är på plats som tar hand om Siebel och småprojekt.
För sex månader sedan hade jag nog inte haft ro till detta, men idag kunde jag avnjuta en rundvandring uppe på Pilot Plant och Concept Centre. Har ju tack vare Sven varit där förut men alltid intresssant att se hur de nya modellerna och concept bilarna tas fram och byggs. Hade turen att få se nya XC40, V60 och S60. Riktigt, riktigt snygga!
Måste vara väldigt roligt att jobba där och se bilarna växa fram från lermodeller till färdiga från produktion.
Än mer intressant finner jag dock testriggarna och det arbete som läggs för att säkerställa våra krav på säkerhet, miljö och kvalitet. Så många faktorer, komplexiteten och tiden. Fascinerande!
Känns det som det är jul nästa vecka? Inte riktigt.
Johans vecka men jag anslöt till luciafika på dagis där Ronja också detta år ville vara tomte. Tycker det är lite kul att hon tvärtemot kompisarna föredrar tomtedräkten, sötnöten min.
Annars har det varit ännu en vanlig vecka kan man väl säga. Skönt att förkylningen är helt borta så man kunnat träna igen. Uppehållet resulterade direkt med ett ont högerknä efter timmeslöpningen på bandet. Kunde inte köra lunchcombaten ordentligt i onsdags och värker ännu ibland.
Nästa vecka kör Nordic Wellness ut nya releaserna. Jag har ju Ronja då så jag har inget pass förrän på söndagen, vilket innebär att jag ändå har dryga veckan att plugga. Så går det när man vid varje försök somnar innan låt nummer två.
Blev biopremiär i onsdags i form av Star Wars Rouge One, föregången av intressant sex(?) rättersmiddag på La Cucina Italiana. Tror faktiskt jag fick min första Remy-upplevelse också med ett portvin och en ost. Mums!
Jag har nu också blivit en del av statistiken - skilsmässostatisktiken. Skickade ju in ansökan om fullföljande efter de obligatoriska sex månaderna. Känns lite konstigt att det hanteras som ett mål med domslut men nu är i vilket fall den fasen i mitt liv, den gifta fasen officiellt avslutad. Underligt hur snabbt det känns så fjärran, hur snabbt jag fick min nya tillvaro på plats. Så rädd jag var inför tanken på att vara ensamstående mamma, men så bra det ändå gått.
Är tacksam för det stöd jag fått från både väntat och oväntat håll. Tacksam för mitt arbete som ger mig bättre ekonomiska förutsättningar än många andra och chefer som stöttat hundraprocentigt. Fick feedback om hur skillnaden på mig från i våras är märkbar vilket är skönt att höra, och jag känner det ju också själv. Även om jag ännu dippar ibland och undrar var sjutton jag håller på med, har det ändå varit många gånger jag suttit i morgonens trafikflöde och känt den där glädjen och tacksamheten över att åka till jobbet.
Jag unnade mig min vecka i Portugal i 40-årspresent. Jag unnar mig en spaövernattning i mellandagarna och spavistelse över nyår. Jag tycker Ronja ska få bibehålla traditionen att uppleva riktig vinter och skidåkning så hittade en kortvecka i Sälen. Dock var Lindvallen fullbokad så blev Hundfjället. Hon har ju pratat mycket om att hon vill åka till Sälen och åka skidor så känns bra att kunna göra detta med henne. Julklapparna till henne är kanske fler än vad som är sunt och möjligtvis är det en undermedveten skuldkänsla som bidragit till högen. Men mest tror jag faktiskt att det bara är så himla roligt att få ge samt se och höra hennes förväntan. Ser fram emot vår julaftonsmorgon där en del kommer att öppnas innan resten tas med till Mölndal och firandet med Johan och hans familj.
Planen var julbak denna lördag. Började med pepparkakor innan lite ärenden i Sisjön. På Ica Maxi köpte jag fyra tänkbara julklappar till lite äldre barn för Svenska Kyrkan att ge bort. Tycker sådana insatser
är behjärtansvärda, så ett litet bidrag är bättre än inget.
Hemma igen orkade Lilltjejen göra två lussekatter, sedan fick morsan mysa lite på egen hand i köket med stämningsfull musik från högtalaren.
Jäklar vad goda de blev! Ett problem är dock att min lilla knappt-ens-halvhöga frys är knökafull så lär se dom torka ihop under kommande dagar. Får ta med ett gäng extra till dagis luciafika på tisdag.
Jo, testade att strö på pärlsocker. Vad kan liksom bli fel med extra socker?
Fick i alla fall ut Lilltjejen på en liten promenad efter middagen. Med flertalet plusgrader var det riktigt behagligt ute och med förkylningen nu ur kroppen var bara en promenad välsignat skönt!
Julbord med hela IT, också i år på Valand men med förändringen 20-talstema. Jag som vanligtvis tycker det är skoj att klä ut mig fann detta tema dock outsägligt tråkigt och orkade inte engagera mig. Ett fåtal, framför allt tjejer gick dock all in vilket ändå var lite kul att se. Då Mikael blev dålig var det Stoffe och Ola jag fick sällskap med och för-åt lite på puben innan. Mumsigt och alldeles lagom. Det var rätt dålig uppslutning med många tomma platser. Vi satte oss först vid vårat bord, längst ned närmast matsalen. De andra fyllde på från andra hållet och följdaktligen blev det ett stort gap fram till oss där vi satt på vår kant. Fick en del kommentarer och blickar från både kollegor och personal, haha! Jag och Stoffe tyckte det var optimalt men fick lite dåligt samvete för stackars Ola som inte ens fick en alternativ spännande bordsgranne att socialisera med. Han gav upp tidigt och vi följde kort därefter. Kändes ganska bra att lösa av svärisarna såpass tidigt och logga in på jobbdatorn.
Riktigt skönt ute faktiskt. Ingen vinter över huvudtaget, eller kanske just typisk vinter för västkusten. Åtta plusgrader...
Just det, Lilltjejen gick noggrant igenom paketen under granen och konstaterade bekymrat att mitt namn inte stod på ett enda. Då försvann hon in på sitt rum och efter stort hemlighetsmakeri kunde jag sedan säga att jag nu i alla fall hade två stycken med mitt namn! Min söta, underbara omtänksamma Lilltjej! Sedan var Lilla Grå dom klämde ned sig intill min arm när jag jobbade också rätt söt.
Högg "nya" köksmöbler i ett FB-forum. Tyckte fyrahundra var rätt ok faktiskt. Det andra kunde bli lite väl trångt så fort man blev fler än två. Detta var knappt tio centimeter längre men det gör rejäl skillnad faktiskt. Matchar köpmandisken också. Så ny kökslampa, gardiner och något på väggen och köket kan väl anses helt komplett.
Låg och drog mig i sängvärmen på lördagen. Lätt hostig, snorig och glåmig i knoppen. Fem över nio lägger Sandra ut en vikarieförfrågan då hon vaknat med feber och halsont. Passet börjar tio. Det känns väldigt fel att ställa in en fullbokad klass så sent, även en som inte är min. Min kropp känner ingenstans för combat men finner mig ändå uppe ur sängen packande träningsväskan och parkeringsvärmen i bilen startad. Frukost blir Kan Jang (?) och två Ipren med äpplejuice. Känner den vanliga energin när musiken kör igång. Precis när vi ska trycka igång första slagkombinationen i låt två dör stereon. Min vattenflaska har vält och innehållet runnit in i förstärkaren! Efter några stressade minuter kommer någon på att yogapasset i andra salen är slut och vi knör oss in där istället. Låt två går bra, låt tre också. Vi står för trångt för att kunna köra min utbytta nummer fyra med evasive side kick så vi kör ordinarie. I den benfokuserade låten börjar jag känna att min vanliga kraft saknas. Till låt nummer fem ger kroppen upp. Rörelserna blir bara antydningar, hintar med axlar, höfter och knän. Jag är så slut att jag under två sekunder lutar mig med händerna mot låren och bara flåsar. Sista powerlåten kan jag komma igen hyfsat bara för att låten är så bra och deltagarna pushar. Styrkan och nedvarvningen går ok och får väldigt mycket uppskattning av deltagarna efteråt. Jag är alldeles darrig i hela kroppen. När huvudet var dumt fick den verkligen lida. Tror jag uppnått nytt bottenrekord vad gäller prestation på ett pass. Men deltagarna fick sitt i alla fall och det var ändå roligt. Sade ju som det var innan vi körde igång så de förstod och kompenserade med sin energi när min egen svek.
Till denna dag väntade kvartal men med tanke på gårdagen hoppade jag den för att spara mig till min Frölundaklass. Var lite orolig att det skulle gå lika illa men tvärtom kändes det nästan som vanligt i kroppen, weho! Nu sitter jag dock och snörvlar i fåtöljen men tycker ändå jag definitivt är på bättringsvägen. Så rejäl skillnad vid de två fototillfällena. Helt slut på första och skönt slut på andra!
Istället för kvartal blev det besök på Gunnebos julmarknad. Korv som såg skum ut med lingonketchup(!) och lite julshopping. Det är ju en väldigt liten marknad men småmysigt att knö omkring där. Min Lilltjej är här nu, känns längesedan, konstigt nog nästan längre än då hon faktiskt var borta i två veckor. Saknat henne. Hon har börjat prata så roligt. Mycket "asså" och "asså lägg av!" (så coolt/fräckt/roligt). Knastjejen min.
Efter att ha varit rädd för frisören gjorde hon en helomvändning och tjatade plötsligt om att få klippas av ett proffs. Med tanke på hennes ömma moders mediokra försök var denna inte svårövertalad. Innan lördagens bio i Kungälv hittade jag så en ledig tid och min lilla avkomma var superduktig! Eftersom hon var så förtjust i sina lockar fick hon nya och blev såå söt! Morsan hade kvar sina sedan dagen innan, dock tillbaka i sin sedvanliga tofs. Följdaktligen ville Ronja också ha sina lockar så. Också supergulligt!
Det var en riktigt gammaldags biograf i centrala Kungälv, med den charm som hör till. Vi var kanske dryga tiotalet besökare! Trolls var mysig! Undertecknad snörvlade inte enbart av förkylningen och fick ihärdigt torka tårarna där en stund. Också Lilltjejen gillade den, om än fann den lite otäck ett tag. Efteråt blev det lek både ute och hemma hos Anna-Karin där mumsig soppa serverades. Japp, jag slevade i mig tre portioner, fullkomligt ohyfsat.
Kände mig rätt risig och osäker inför kvällens pass. Skulle jag sluta som en flåsande pöl på golvet? Att byta ut alla låtar utom två kändes också mindre smart med förkylningsseg hjärna men är rätt trött på nuvarande release.
Mindre folk idag men gick över förväntan. Som oftast när man kör igång kopplas trötthet och diverse krämpor bort - för att komma tillbaka dubbelt efteråt. Hoppas det går lika bra imorgon. Nu svider ögonen och har känningar i halsen. Skönt att jag inte har supermånga möten imorgon, kanske tom kör hemifrån. Brukar ju inte vara så populärt att sitta och snörvla i landskapet.
Plockat fram julpyntet. Märks knappt någon skillnad. Johan fick alla ljusstakar och de är väl nästan det viktigaste i mina ögon så blir att inhandla några sådana i veckan. Som vanligt känns det väldigt främmande med jul nu. Första advent? Jisses.
Lilltjejen är ju nu efter två veckor hos Johan. Lite ovant att vara ensam igen. Just det, vi körde McDonalds innan bion i lördags som tydligen hade nyöppningspremiär. Därför hade de bland annat ett gratis fotobås där vi gick lite bananas. Min fina Lilltjej!
Glömde berätta att jag fick en medalj av Lilltjejen. "För att jag älskar dig!" Min lilla sötnöt. När jag hämtade henne och hon fick se nya bilen utropar hon: "Lägg av! Den är jättefin!" Haha, "lägg av"? Den har hon inte fått av mig i alla fall!
Kanonfin hösthelg har det varit, men det har tyvärr inte tillbringats bland marktäckta löv i alla färger. Jag fick i varje fall en liten löprunda medan Lilltjejen dansade och det känns verkligen att min löpträning blivit eftersatt. Bättre än inget i varje fall och en bra början på lördagen. Därefter lunch och sedan Liseberg!
Det efterlängtade besöket för Stor- och Lillhäxan! Himla tur med vädret och tycker Liseberg gjort det riktigt bra. Undrade ofta hur de burit sig åt för att få tag i den imponerande mängden pumpor. Och vad gör de av alla när dessa temadagar är över? Lastbilsflak fulla måste ju gå direkt till tippen! Vi gick på eftermiddagen då det ännu var ljust då Lilltjejen är lite mörk- och monsterrädd. Vi var typ de enda som var utklädda och fick många uppskattande blickar och kommentarer - kul! Allt eftersom kvällen närmade sig anlände fler och fler - också utklädda. Kan tänka mig att det kan vara riktigt roligt när det är mörkt, men vet faktiskt inte om jag skulle våga besöka något av skräckhusen. Det vanliga spökhuset tycker jag ju är tillräckligt otäckt!
Vi hade klämt in så många lager som möjligt under våra utstyrslar men blev ändå lite kallt för Lilltjejen när det blev stillastående i köer. Blev några åk ändå, teater och kaninkramande innan vi nöjda åkte hem - via mataffären. Lite kul att gå och handla mjölk i full utstyrsel!
Så upp tidigt på söndagen för innebandyskolan. Enda tjejen idag men hon tyckte ändå det var roligt, trots en dipp mitt i då hon fick en klubba i nacken och inte ville batra med längre. Försökte får henne att förstå att innebandy är en rätt tuff sport, men framför allt att man ska fullfölja träningspassen. Så till slut klev hon över sargen igen, och tyckte som sagt det blev roligt igen. När vi efteråt pratade igen om att fullfölja frågade jag för säkerhets skull om hon förstod vad det betydde. Nej, det gjorde hon ju inte, men väl förklarat och dubbelcheckat har det kanske klarnat, hehe. Så lätt att ta för givet att de förstår mer än man tror. Märkte man ju också som lärare till tonåringar.
Bjöd mina Frölundianer på choklad idag. Hade "Halloweenifierat" passet lite med några utbytta låtar så som klassiska "Zombie" och Blades "Phat base". Imorgon är det Partille och sedan blir det ett inhopp i Lindholmen på onsdag. Känns bra att kunna passa på och vikariera när jag har möjlighet och nu föjer ju två R-fria veckor. Det är väl den enda nackdelen jag upplever med separationen - att inte kunna träna varannan vecka. För en sådan som mig är det faktiskt riktigt jobbigt.
Visst finns det möjlighet i form av barnrum på anläggningarna och hon har ju inget emot att vara där. Men det känns inte riktigt bra att efter en dag på dagis sedan bara flyttas till ett lekrum. Har funderat på lunchträning men har ännu inte förmått mig till att ta den tiden. Dagarna är ju fullsmockade av möten. Fast med den träningsabstinens jag känner får jag snart nog klämma in något. En halvtimmesrunda är ju bättre än ingen alls.
Det cirkulerar på FB ett antal frågor man ska ställa till sina barn. Lite kul läsning och till slut kunde jag inte motstå frestelsen att testa min egen avkomma!
Vad brukar mamma alltid säga till dig?
- Att jag är världens sötaste tjej, (Va? Trodde stenhårt på "ÄT!")
Vad gör mamma lycklig?
- Att läsa bok.
Vad gör mamma ledsen?
- När jag inte äter mat ordentligt.
Hur får mamma dig att skratta?
- Att säga roliga saker.
Hur var mamma som barn?
- Vet inte
Hur gammal är mamma?
- 40!
Hur lång är mamma?
- Vet inte. 60 cm?
Vad är mammas favoritsysselsättning?
- Att träna. (Observant unge!)
Vad är mamma jättebra på?
- Att läsa bok för mig.
Vad är mamma inte så bra på?
- Svåra pussel med jättemånga bitar. (Vadå, jag är ju grym!)
Vad jobbar mamma med?
- Vet inte. Vad jobbar du med?
- Datorer (typ)
- Jaha, och så jobbar du med hela kroppen, armar och ben!
Vad är mammas favoritmat?
- Chili con carne (Kan ha att göra med att vi precis sitter och äter det?)
Varför är du stolt över mamma?
- För att jag älskar mamma
Om mamma var en seriefigur, vem skulle hon vara?
- Elsa
Vad gör du och mamma tillsammans?
- Kramas
Vad är likt mellan dig och mamma?
- När vi klär oss likadana
Vad är olika mellan er?
- ...Vet inte.
- Vet du vad det betyder?
- Näe...
Hur vet du att mamma älskar dig?
- För att jag har så små händer och fötter och tår! (Ehehe! Ja men tossingarna är ju bara för söta!)
Vad är mammas favoritställe dit hon gillar att gå/åka?
- Åka lite överallt och se sig omkring (Va, brukar jag?)
