Sex år!

Min älskade Lilltjej är nu sex år! Hon gillar ju inte tårta så efter hon somnat igår bakade jag cupcakes. Medan jag stod och sjöng morgonen efter, dvs idag inser jag att jag fixat fem med ljus. Inte sex som ju tanken var! Så typiskt jag. Hon märkte inget i alla fall och blev som sagt väldigt förtjust i de tre MLP kompisarna. Till kvällen väntade ännu mer uppvaktning av Johan och hans föräldrar hos dom i Mölndal. Bror knödde sig in på sista bilden och en nöjd Lilltjej somnade snabbt.
Jag sätter mig i fåtöljen och klickar lite i min blogg för att transporteras sex år tillbaka i tiden. Sex år är ju egentligen inte särskilt mycket, men känns så otroligt längesedan. Medan jag letar inlägget med nedan bild scrollas den tidens liv förbi. Jag var betydligt flitigare med kameran då och jag påminns om värdet av att lägga tiden inte bara på att fota utan också skriva. 
 
Gjorde något nytt igår. Fick rådet av Johan att faktiskt våga öppna upp och be en vän om råd. Det har ju aldrig fallit naturligt för mig att göra något sådant, för arbetsrelaterade saker javisst, inga problem. Men personliga har jag haft betydligt svårare av någon anledning. Gissningsvis en kombination av min introversion och uppväxtens präglan. Har aldrig känt det där behovet som många pratar om, att dela med sig, diskutera och bolla. Det kan ju verka anmärkningsvärt när jag utan större problem kunnat dela med mig i detta forum, en i vissa fall starkt reviderad form av tidigare nämnda skäl men ändock. 
Nu kontaktade jag faktiskt både min vän Anna och min syster och hörde själv hur svamlande det blev när jag försökte framföra mitt dilemma. Det kändes ovant! Jag har ju vänner och familj som jag vet finns där om jag skulle behöva, men nog aldrig riktigt tagit vara på det värde de i egenskap av just detta ger. Det är nog lite anmärkningsvärt ändå, eller?
Ovant i varje fall, men just som jag erforde mycket värdefullt. Bollade, lyssnade, tänkte och kände. Och kom fram till ett beslut som nu tyvärr medfört tråkiga följder men ändå för egen del kändes som det rätta och riktiga. Att våga lita på sin magkänsla och stå upp för den är inte alltid lätt, och i vissa sammanhang svårare än andra. Får se vartåt detta beslut resulterar, det är bara att se tiden an.
 
Vi fick förresten första snön idag! inte ens för att täcka marken men ändock. Perfekt till min älskade unges födelsedag. Det känns jättetråkigt att hon inte får växa upp med sina föräldrar under samma tak. Men det känns ändå bra att hon får växa upp med en mamma som mår bra. Det kostade en halvering av vår tid tillsammans men i kombination med den person jag är resulterade det i en gladare mamma som vill och orkar mycket mera. Inbillar mig faktiskt att det är till gagn för min nyblivna sexåring.
 

Kommentarer
Postat av: Anna i gbg

Shit vad söt hon är- både då och nu ;-) Och jösses, jag har alltså läst din blogg i över 6 år!!! Hittade den av någon anledning (antagligen via nån annan blogg, en kommentar som via länk ledde hit och jag fastnade- haha) och kikar in väldigt ofta, då du ändå är ganska flitig på att uppdatera. Förstår inte att du orkar/hinner, hehe... själv hinner jag inte med mig själv ens. Många bloggar man följde för 6 år sedan finns ju inte kvar längre, många tröttnar eller tvingas sluta av olika anledningar, så det är jättekul att du fortfarande skriver :-)

Svar: Ja, det är rätt kul att jag hållit på så länge men det är så roligt att kunna gå tillbaka och se så det är värt den möda det ibland är att plita ned något. Vardagen är ju inte allt för händelserik alla gånger...! 😝 Men det har också onekligen hänt en del också under dessa år..!
Tycker det är jätteroligt att du hängt med också, det blir ju liksom en form av ensidig vänskap då man vet att du kanske är där på andra sidan, tar dig tid och läser och bryr dig med pepp och stöd när jag behövt. Blir alltid extra glad när ni ger någon kommentar då och då som en bekräftelse på det! 😊
Tashmira

2017-01-06 @ 16:13:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0