Barnkalas

Så var det dags för barnkalas och Lilltjejen var så förväntansfull. Undertecknad hade gjort (ännu) en typisk Linda-grej. Bokat och bjudit tio barn - men inte räknat med Ronja själv, hahaha! Kom i varje fall på det på vägen dit. Hon var dock helt cool med att avstå från godispåse då jag ju bara köpt tio, och fick istället när vi kom hem.

Efter en timmes hoppande och studsande fick de svettiga små inta korv med bröd innan paketöppning och glass. Innan jag hann komma på hur pakethanteringen skulle ske initierade hon helt sonika metoden själv: Säga vem som fick överlämna sin present, en efter en. Funkade jättebra, och oj vad mycket fint hon fick!

Så stolt över min Lilltjej som bemötte och ouppfordrat tackade och kramade alla. Det är ju annars så tråkigt det där "Vad säger man?" Och så vill de inte, men trölandet ger ju resultat till slut - beroende på humör.

Minns ju själv hur jag hatade den kommentaren när den kom innan man hann bevisa att man faktiskt hade koll. 

Hon verkade väldigt nöjd med sitt kalas i alla fall och morsan kan bara sucka lättat över att ha gjort det så enkelt för sig och sluppit stöket hemmavid. Det kostar, men är banne mig värt det!

Vad kul! Där jobbar min systerdotter!! Försökte se om hon var med på nån bild, men hon kanske inte jobbar idag.... det är ju ett extrajobb, så det kanske inte är så ofta hon är där.

Vi kommer nog göra exakt samma sak som du när vår tjej blir äldre och vill ha kalas. Man har det ju inte så stort och även få barn kan upplevas som en hel skolklass :-D Hon fyller 4 nu i februari och jag funderar på om et är nu som är första gången man har kalas för kompisar? Eller när börjar man egentligen?