Otacksam!
Denna morgon:
- Ronjaaaaa! Du har en present här nere!
- Men näääe!
- Ronjaaaa, det är en STOR present!
- Hur stor?
- Jättestor!
- Näe tack!
- Men Ronjaaa, de har ju tagit in den till dig!
- Men nähä, den är ju där nere, då är det din!
- Det står faktiskt att den är till dig!
- Det tror jag inte, katter kan inte skriva!
- Uppenbarligen, för det står här!
Oktobersöndag
Min Lilltjej är tillbaka! Hade en fikaträff med min ena PO Archana idag på Mr Cake och köpte med mig en av deras gigantiska tårtbitar. Det har blivit en mysig ritual, C sover hos sig söndag till måndag så vi tjejer får egentid när jag hämtat henne. Vi pratar veckan som gått, högt och lågt, förhörde henne inför historieprovet imorgon och fortsatte i arbetsrummet och plitade kinesiska tecken tillsammans. Veckans uppgift är nu inlämnad en hel dag till godo. Tiden går så fort!
Lilla Liten pirrar intill mig, två möss levererades under natten och en som börjat lukta lokaliserades i arbetsrummet... Det är trevligt med katter!
Ännu en intensiv vecka väntar och workshopen jag ombetts facilitera på torsdag behöver jag förbereda, lite nervös då det känns som de som tillfrågade mig har höga förväntningar.
Kan knappt fatta att jag nu är fyrtioåtta. Det låter så gammalt, så mycket äldre än jag känner mig så misstänker att jag har en rejäl femtioårskris att se fram emot.
Vad har jag egentligen åstadkommit? Vad har jag egentligen upplevt? På jobbet pratar alla om sina resor och planerade sådana till när och fjärran, sommarställen och båtsemestrar. Jag känner mig som en otacksam unge som blänger avundsjukt på kompisens alla leksaker och förbiser det faktum att jag också har men andra sorter.
Man blir aldrig nöjd av att jämföra sig med andra, och egentligen är jag ju väldigt nöjd, glad och framför allt tacksam för det rika liv jag har. Men för att snart vara femtio känns det som jag borde ha åstadkommit och upplevt mer, och det är väl just därför det kallas "kris". Konstigt nog kände jag aldrig av någon sådan vid trettio eller fyrtio, men gissar att det för just mig låter så gammalt med femtio och så fjärran från en ålder jag mentalt kan identifiera mig med.
Man blir aldrig nöjd av att jämföra sig med andra, och egentligen är jag ju väldigt nöjd, glad och framför allt tacksam för det rika liv jag har. Men för att snart vara femtio känns det som jag borde ha åstadkommit och upplevt mer, och det är väl just därför det kallas "kris". Konstigt nog kände jag aldrig av någon sådan vid trettio eller fyrtio, men gissar att det för just mig låter så gammalt med femtio och så fjärran från en ålder jag mentalt kan identifiera mig med.
Det är dock föga man kan göra åt tiden än acceptera dess faktum och framför allt inse att man inte vill slösa bort den med grämelser, bryderier eller bitterhet.
Hel(g)dag
Både jag och de fem deltagarna vid morgonens pass i Majorna undrade vad som stod på. Det fina vädret? Något event vi missat?
Svettiga blev vi ändå och jag kunde ha stenkoll på varenda en medan C körde i gymmet.
Därefter drog vi till Frölunda torg för lite shopping samt mitt livs första besök på en pantbank. Vigsel- och förlovningsringen och några andra jag fått men aldrig eller inte längre använder fick bli kontanter istället som åker in på fondkontot. Där kommer ringarna till bättre användning.
En välbehövlig brunch väl hemma och någon timme Dibbe tills det var dags för att åka ut till Eriksberg och La baracca rosa för ännu en italienskinspirerad middag.
(Tankeöverföring pågå!)
Livet och döden
En stressig vecka men vet knappt vad den bestått av. In i det sista fick jag lite jobbiga grejer att hantera, eller snarare att ta tag i när nästa arbetsvecka inträder. Fick ta med mig sista mötet ut från kontoret och till bilen för att hinna till passet där jag kände mig seg och omotiverad. Det är alltid färre deltagare på torsdagar också och då blir jag inte riktigt lika taggad. Då var det bara glädje när man kom hem och möttes av detta på matbordet invid middagstallriken!
Jag kunde i princip ta helg där och då, för fredagsmorgonen fick jag avnjuta mumsig frukost och presentöppnande innan jag letade fram något lämpligt svart ur garderoben, behändigt ibland att ha svart som sin favoritfärg på klädfronten - och körde mot Gränna.
Farbror Olle har till slut gått bort, nittiosju år gammal och även om vi inte haft varken tät eller nära kontakt var han likväl den av alla pappas syskon jag fick chansen att lära känna och fann mig tycka mycket bra om.
Farbror Olle har till slut gått bort, nittiosju år gammal och även om vi inte haft varken tät eller nära kontakt var han likväl den av alla pappas syskon jag fick chansen att lära känna och fann mig tycka mycket bra om.
Jag hann före storasyster och då jag förstod att det skulle bli för sent att hinna luncha innan begravningen dök jag in på en herrfrisör som både hade tid och var villig att trimma till mitt slitna hårburr. Skönt att ha det gjort!
Gränna är vackert där det klamrar sig fast mellan bergsrygg och Vätterns långsträcka vatten, och dess kyrka vacker där den liksom hela den lilla stadens centrum tronar på den sluttande marken.
Begravningar är sällan muntra tillställningar och det är inte döden i sig som tårar mina ögon utan synen av sorgen hos de närstående. Ett långt och innehållsrikt liv med en imponerande karriärresa utan andra förutsättningar än en klar hjärna och stark tro på sig själv och sin omgivning.
Det är väl bara en kvar nu av pappas elva syskon, den siste som jag fick träffa här idag innan han tillsammans med sin ene son, min kusin åkte tillbaka till Skellefteå. Det var nog för sista gången jag såg farbror Sven.
Efter det lilla fikat efteråt hann jag och min syster bara häga en kortis då jag hade en, av Christer bokad tid som väntade i stan. Men i en liten butik fick jag välja en, eller snarare två jättefina presenter som nu hälsar välkommen när man kommer hem! Söta va?
Den bokade tiden var hos "La cusina Italiana" som bjöd på fantastiskt god liten avsmakningsmeny som inga bilder gör rättvisa men vilkas axplock jag lägger in ändå för att påminnas vid tillbakablickar. Hjortfilén med sina tillbehör var i nivå med renköttet vi fick på Kebnekaises fjällstation.
Väl hemma igen hade Lilltjejens match mot BK häcken som faktiskt spelats på Förbovallen, nyligen avslutats och i förrådet hade Monica lämnat av en överraskning. Vilken uppvaktning jag har fått idag! Storasyster hade också varit via Cloettas butik och stack till mig en kasse med godsaker och merch därifrån, hoho!
C slocknade ganska omgående i sängen medan jag ville få ned dagen på pränt, men då bloggappen fortfarande inte fungerar sitter jag här framför tangentbordet och börjar känna mig sömnig. Imorgon bitti ska Majorna få sin dos av combat, skönt att det bara är lördag, att ha fått en extra dag av ledighet.
Tolv timmar senare
Nu har jag suttit framför datorn i över snart tretton timmar med undantag för en halvtimmes lunch och två middagsmackor. Man kan ju bara älska dessa back-to-back mötesdagar. Enahanda är alla dessa möten i varje fall inte med allt ifrån anställningsintervju till utvecklingssamtal och diskussioner om visumproblematik.
Igår blev det en trevlig paus i varje fall då en kollega ordnat ett studiebesök till vindtunneln. Det var många år sedan jag var där så alltid intressant med nya frågor och aspekter.
Denna gång startade de också fläkten och drog upp den till dryga 15 sekundmeter. Det var uppfriskande!
En del av mina kollegor delar inbjudningar till seminarier och nätverksträffar som andra entusiastiskt hakar på. Själv fattar jag inte hur de har tid att ens hitta dessa tillställningar, än mindre gå på dem, vilket jag ändå inte gjort av rent ointresse - men fortbildning och inspiration i all ära så tycker jag likväl att jag har viktigare saker att göra. Och bara därför har jag för första gången anmält mig till seminarie om Volvos ledarskapsutveckling som Unionen bjudit in till imorgon bitti. Inte på någon flashig lokalitet i stan, utan Volvos kontor PVH men tampas ändå med samvetet då jag motvilligt beslutade att avstå ett möte. Nu är jag i denna roll men har inte deltagit i någon annan ut- eller fortbildning utöver de obligatoriska kurserna när jag tillträdde och känner mig ibland lite osäker och fortfarande ny ibland. Känner mig ändå lite duktig som nu tar mig denna tid som jag hoppas ska komma inte bara mig utan också mina teammedlemmar till gagn.
En ny expansion har släppts till Diablo IV som vi bara hann testa kort igår efter avklarade pass och laxsmörgåsar. Skulle egentligen vilja fortsätta men orkar inte sitta mera här nu, jäkligt trött på att de inte fixar bloggappen.
Appelände
Det är faschinerande att ett tonåring tycker det är värt att lägga mer tid att tjafsa om en uppgift än det tar att faktiskt utföra den. Men det har väl mindre med själva uppgiften att göra än det faktum att de vill känna att ingen, allra minst morsan kan bestämma vad de ska göra. Man får välja sina strider, men i somliga känner jag att jag gör mig själv en björntjänst om jag ger med mig. Så det slutade med att hon klippte den förvuxna lilla plätten och sedan var det inte mer med det.
Efter slavarbetet var det middag på Pinchos för presentkortet vi vann av Pusselkampen, följt av australiensiska "Simple space" som bjöd upp till show på Stora Teatern. Publikplatser fanns också uppe på scenen och vissa inslag bjöd in till lättare interaktioner med dessa och oss närmast. De var duktiga, verkade ha roligt men inte lika tekniskt eller fysisk utmanande som några av de andra shower i samma tema vi nu sett.
Till lördagen väntade en förlustmatch mot Lerum medan jag stod vid planen intill och grillare burgare till A-lagets match mot Uppsala. Så fort våra tjejers match var klar sprang några, inklusive Ronja över för att vara bollflickor. Jitex A-lagsmatcher drar inga publikhav direkt så blev några lugna timmar inklusive förberedelser och bortstädning, plikten avklarad.
Väl hemma packade vi lite övernattningsgrejer, hämtade upp Emilio och åkte ut till Christer. Emilio skulle spela match i Björlanda idrottshall, ett stenkast från Christer så Lilltjejen föreslog övernattning där. Fixade sen middag och spelade "Ticket to ride" innan ungdomarna gick ned i biorummet och kollade på "Austin Powers", en film som alla verkar ha sett utom jag. Den verkar lika störig i samma nivå som "Dum och dummare" eller vad den nu heter som alla, framför allt killar verkar ha på sin topp tio bästa film lista. Den betade de av efter frukosten nästa dag.
De promenerade till idrottshallen och så anslöt jag senare för att vi tjejer sedan kunde åka hem för att mötas av ännu en present av det läbbigare slaget! Antingen söker någon av katterna, bokstavligt talat, större utmaningar, eller så har vi fått ett nytillkommet råttbestånd i området. Jag har lust att påpeka i vår bostadsrättsförenings FB-grupp vilken fantastisk nytta våra fyrbenta jägare gör eftersom jag vet att inte alla uppskattar katter. Med tanke på mängden möss, och nu alltså råttor som bara mina tre förpassat till nästa liv så kanske man skulle överväga donationer i nivå med Anticimex bekämpningserbjudanden.
Ja, blogg-appen kraschar fortfarande hela tiden, omöjlig att starta. Är generellt missnöjd med blogg.se men varken kan eller vill byta för att förlora alla år jag nu skrivit här.
Det är rubriker om DN-journalisten Henrik Brandão Jönssons uttalande i P4s mysprogram Söndag, där han tipsat en lyssnare att hennes pojkvän borde åka till Köpenhamn och köpa sex för att träna på att bli bättre i sängen. Programledaren kastade ut honom ur panelen efter kort diskussion och man kan ju liksom denna med rätta bli upprörd men samtidigt bara skaka uppgivet på huvudet och konstatera att det egentligen inte är särskilt förvånande att en karl kommer med ett sådant uttalande. Möjligheten att köpa sex är så utbredd - för att det liksom vilken eftertraktad produkt som helst finns en marknad för det. Finns det köpare så finns produkten, och hur vi än vill tro att dessa köpare är udda kort, stackars ensamma män eller män med böjelser de inte kan kontrollera så är de flesta just dessa vanliga Svenssons, med bra jobb, rika sociala liv med fru och barn där hemma.
Att en vad man förmodar välutbildad och i detta fall utrikeskorrespondent med många års boende i ett land där vuxen- och barnprostitution är markant som, enligt denne Henrik var just grunden för hans uttalande, är ytterligare en bekräftelse på den likgiltiga föreställning många män har kring kvinnor.
Och då man får förmoda att den breda majoriten vuxit upp i normala familjeförhållanden där man lärt sig vad som är rätt och fel, är steget inte långt till att man undrar om problemet är biologiskt. De vet att det är fel, till och med olagligt, men ändå köper de en kropp, en kvinna, blundar för det fel de vet att de gör. En inbrottstjuv vet att det hen gör är fel men gör det ändå för att hen behöver pengar eller prylar. En sexköpare vet att det han gör är fel men gör det ändå för att? Frun inte vill tillräckligt, flickvännen inte vill göra det som han vill, själva kicken för att det just är olagligt, makten i att köpa sig en annan människas kropp som man vet är i beroendeställning? Det är så banala ursäkter dessa påkomna Svenssons kommer med att den där biologiska orsaken känns närmast logisk. Vad skulle det annars vara? De kan ju inte vara sjuka i huvudet hela bunten?
Usch, blir bara arg och så full av vanmakt när jag tänker på sådana här saker. Drömde något otäckt häromnatten och när jag vaknade var uppenbarligen hjärnan inställd på hemskheter då den började föreställa mig hur jag upptäcker att Ronja blir våldtagen i skogen. Det är fan i mig bland det värsta jag kan tänka mig att hon skulle kunna råka ut för, och så är det dessutom ingenting ovanligt!
Min hjärna spann iväg kring vad jag skulle göra om det var en eller flera gärningsmän, oskadliggöra och skada dem så de aldrig skulle kunna utsätta någon för något liknande igen. Det var en sten och krossade vitala delar som ingick, tills jag insåg att de inte förtjänade mina skattepengar på den komplicerade sjukvård de skulle behöva samt skämt till fängelsestraff de möjligen skulle kunna få, så efter jag tillsett att de lidit ordentligt, bönat, bett och besvurit sin ånger hade jag slagit ihjäl dem. Klart värt fängelsestraffet där skulle jag konstatera och erkänna det biologiska motivet, modersinstinkten att skydda mitt barn.
Ibland kommer tankar som dessa över mig, uppfyller mig med sådan skräck att det krävs all viljestyrka att mota bort dom. Som nu.
Styr över till något annat, något trevligare, jag kan inte göra något ändå, inte skydda mitt barn mot allt. Så tänker på bullar. Kanelbullens dag som vi firade på lördagen istället för fredagen då det inte fanns tid. Klev upp och satte degen på jäsning för att snabbt baka ut och grädda medan frukosten intogs. Christer åt ingen frukost alls utan sparade sig till bullarna. Åtta stycken! Att ens bakverk uppskattas gör en alltid glad, och finns det något godare än nygräddade kanelbullar med ett kallt glas mjölk?!
Dagens fångst
Lunchade med fina Jennie och besökte samtidigt deras lilla men väldigt mysiga kontor beläget mitt på Avenyn. Konsultföretag och deras flashiga kontor alltså...
Uppdaterade varandra om ditten och datten över väldigt moderna varianter av sushi på Evolushi, "contemporary sushi" som tydligen skulle förklara det fyndiga namnet. Inne i stan gäller det att sticka ut för hur skulle man annars komma på Västerbotten-maki? Udda men likväl gott.
För att slippa stressa tillbaka kunde jag ockupera ett av deras mötesrum för dagens resterande möten.
Deras badrum, konsultföretagets alltså, var lite kul på det sätt att de låtit sina anställda och besökande gå bananas, som en gästbok på väggarnas klinker.
Kanske inget man skulle göra hemma men kul som sagt på ett kontor som liksom sushirestaurangen måste hitta sätt att sticka ut. Att ha kontor optimalt för förfester tillika afterwork med sitt centrala läge är ett annat.
Det har hänt något med bloggappen som kraschar hela tiden och webbversionen i fånen tillåter inte mina bildmontage. Så det blir hela oklippta stora bilder på gårdagens och dagens fångst!
Tänk dig hur du halvsover på morgonkvisten innan larmet går, du är varm och täcket har glidit halvvägs ned mot golvet. Plötsligt känner du något litet men skarpt ilande snabbt upp över din uppåtvända handflata och handled. Det var den lille gynnaren högst upp och mitt tillstånd från halvsovande till klarvaken gick snabbare än den hann sätta ytterligare en tass
på min hud!
Den store var tack och lov avrättad och levererad nedanför sängen på Christers sida. Ren tur att han inte satte foten på den när han klev upp i morgonmörkret! Fick honom att lägga den på hallgolvet för min storleksreferens...
Trevligare var föreställningen av Carmen på Göteborgsoperan även om Lilltjejen var sur som ättika. Först framåt tredje och sista akten töade hon upp och gav slutligen betyget sex av tio på hemskaste-upplevelsen-i-livet-skalan. Kanske inte är så många trettonåringar som faktiskt uppskattar en över tre timmar lång opera på franska. Föreställningen hade blivit framflyttad så nu landade den så vi får två kulturella kvällar samma vecka.
Hon gick till slut med på att följa med på morgondagens cirkustemaföreställning på Stora Teatern men misstänker att det är främst för att vi ska käka på Pinchos innan.
Nu ska hon vara på väg hem från Emilio som jag misstänker följer henne åtminstone en bit på vägen. Han är riktigt gullig och uppenbart väldigt kär i henne. De har ju hängt ihop riktigt länge nu vilket inte brukar vara så vanligt i denna ålder.
Njäe
Avslutade Ninnis serie med den lätt irriterande Magdalena som huvudperson. Snyggt tillrättalagt rundade hon av i varje fall så man lugnt kunde lägga den till historiken.
Det luktar suspekt i sovrummet. Eller suspekt likt en mus som ligger och skrumpnar någonstans men efter allt letande återstår endast bakom garderoberna, fem sammanfogade blåvalstunga garderobseländen! Tänk att något så litet kan ge upphov till sådan odör.
Hundis har fått operera bort ett öga efter en längre tids problem och ska nu vara hos oss i tre veckor.
Sedan jag lämnat min avkomma till sin träning anslöt jag till C i Frölunda och ett fyrtiofem-minuters cykelpass. På min andra sida fick jag Margaretas man och under röven sadelskyddet som skulle ge lite mjukare underlag för min kinkiga bakdel. Det
hjälpte föga och spinning är fortfarande inte roligt någonstans, men svettades i varje fall trots att jag fuskade både till och från.
Hann klämma in en knapp timmes shopping med min avkomma innan våra träningar. Hon behöver vanliga normala kläder, vinterskor och vinterjacka. Alla kläder som det inte står Jitex eller Änglagårdsskolan på, eller inte är mysbyxor och huvtröjor går fetbort
i hennes värld och varje sällsynt försök till shopping är en gemensam plåga. Grinigare unge får man leta efter och alla tänkbara förslag ratas.
Till slut accepterade hon det som väl närmast kan likna myskläder men också hyfsat normala icke-träningsaktiga från Gina Tricot, om det nu är så butiken heter. Halleluja.
Nu återstår det att hitta höst, tillika vinterskor som inte är gympadojjor!
Var också på mammografi under eftermiddagen. Snabbt som sjutton gick det, in, av, plattas ihop, höger, vänster, fram, snett och så på och hej då. Tog det ens fem minuter? Som tur var hade sköterskan eller kanske snarare röntgenfotografen varma händer.
Liten på min vänstra sida, en slumrande C på min högra och en enögd hundis därefter. Sedan en mus någonstans som ligger och stinker…
