Livet och döden
En stressig vecka men vet knappt vad den bestått av. In i det sista fick jag lite jobbiga grejer att hantera, eller snarare att ta tag i när nästa arbetsvecka inträder. Fick ta med mig sista mötet ut från kontoret och till bilen för att hinna till passet där jag kände mig seg och omotiverad. Det är alltid färre deltagare på torsdagar också och då blir jag inte riktigt lika taggad. Då var det bara glädje när man kom hem och möttes av detta på matbordet invid middagstallriken!
Jag kunde i princip ta helg där och då, för fredagsmorgonen fick jag avnjuta mumsig frukost och presentöppnande innan jag letade fram något lämpligt svart ur garderoben, behändigt ibland att ha svart som sin favoritfärg på klädfronten - och körde mot Gränna.
Farbror Olle har till slut gått bort, nittiosju år gammal och även om vi inte haft varken tät eller nära kontakt var han likväl den av alla pappas syskon jag fick chansen att lära känna och fann mig tycka mycket bra om.
Farbror Olle har till slut gått bort, nittiosju år gammal och även om vi inte haft varken tät eller nära kontakt var han likväl den av alla pappas syskon jag fick chansen att lära känna och fann mig tycka mycket bra om.
Jag hann före storasyster och då jag förstod att det skulle bli för sent att hinna luncha innan begravningen dök jag in på en herrfrisör som både hade tid och var villig att trimma till mitt slitna hårburr. Skönt att ha det gjort!
Gränna är vackert där det klamrar sig fast mellan bergsrygg och Vätterns långsträcka vatten, och dess kyrka vacker där den liksom hela den lilla stadens centrum tronar på den sluttande marken.
Begravningar är sällan muntra tillställningar och det är inte döden i sig som tårar mina ögon utan synen av sorgen hos de närstående. Ett långt och innehållsrikt liv med en imponerande karriärresa utan andra förutsättningar än en klar hjärna och stark tro på sig själv och sin omgivning.
Det är väl bara en kvar nu av pappas elva syskon, den siste som jag fick träffa här idag innan han tillsammans med sin ene son, min kusin åkte tillbaka till Skellefteå. Det var nog för sista gången jag såg farbror Sven.
Efter det lilla fikat efteråt hann jag och min syster bara häga en kortis då jag hade en, av Christer bokad tid som väntade i stan. Men i en liten butik fick jag välja en, eller snarare två jättefina presenter som nu hälsar välkommen när man kommer hem! Söta va?
Den bokade tiden var hos "La cusina Italiana" som bjöd på fantastiskt god liten avsmakningsmeny som inga bilder gör rättvisa men vilkas axplock jag lägger in ändå för att påminnas vid tillbakablickar. Hjortfilén med sina tillbehör var i nivå med renköttet vi fick på Kebnekaises fjällstation.
Väl hemma igen hade Lilltjejens match mot BK häcken som faktiskt spelats på Förbovallen, nyligen avslutats och i förrådet hade Monica lämnat av en överraskning. Vilken uppvaktning jag har fått idag! Storasyster hade också varit via Cloettas butik och stack till mig en kasse med godsaker och merch därifrån, hoho!
C slocknade ganska omgående i sängen medan jag ville få ned dagen på pränt, men då bloggappen fortfarande inte fungerar sitter jag här framför tangentbordet och börjar känna mig sömnig. Imorgon bitti ska Majorna få sin dos av combat, skönt att det bara är lördag, att ha fått en extra dag av ledighet.
Kommentarer
Trackback
