Bra start
Börjar veckan med att distribuera gräddsås över golv och kylskåp, god morgon! Sedan har det gått i ett så en lovdag i Första maj-anda känns bra! Betar av intervjuer och efter veckor, ja månader av undermåliga kandidater och
eskaleringar lossnade det plötsligt idag där tre kandidater av tre gick igenom vår tekniska utvärdering, jackpot! En Funktionell utvecklare, en ABAP och en Fiori, banne mig en av varje! Om dessa nu också accepterar så har vi tre klara
och fem kvar.
Ronja är på sin gymnastik så jag gästspelar på Mys pass i Sisjön, passet vi delar på där vi från och med idag kör i stora salen, mycket efterlängtat hos deltagarna. Valborg idag dock så betydligt färre att förvänta vilket bokningen också skvallrar om.
Höften värker extra mycket som den brukar efter min träningsvecka så kanske inte så klokt att köra nu men tänker att jag ju bara ska leda två låtar så jag kan ta det lugnare till resterande. Typ.
Gullig lapp på personalrummets toalett! Tackar!
Söndag i sol
Christers syster kunde inte gå med deras mamma som planerat så vi fick biljetterna till Jonas Gardell på Lisebergsteatern. Lilltjejen fick tacomiddag och häng hos Elvira under tiden och vi hälsade på Franks på Åby. Grillkorv med pommes eller
mos är klart underskattat!
Showen bjöd på både skratt och allvar medan sjungandet kunnat hoppas över.
Med kort varsel fick Lilltjejen frågan om hon kunde hoppa in i en match med F2010, en 11 mot 11 i två gånger 45 minuter som hon när detta blev klargjort självklart ville, hennes första match på fullstor plan. I snålblåst och stundvis regn landade
resultatet på ett lika.
Till kvällen blev det mer kultur med operan Tosca. Rörde ihop det med tiden vilket medförde att Christers middag fick bli korv- och äggmackor medan jag rattade Rödingen på två hjul in till Lilla bommen och en redig fulparkering. Vi hann till våra
platser utan att behöva skämmas allt för mycket och kunde avnjuta en mäktig tretimmarsföreställning av fullpackat orkesterdike och scenensamble som gav de största ovationerna av de gånger jag varit där.
Söndag med sol och ett uppdrag att försöka lösa: Klänning till Johan och Elenas bröllop och bonus i form av vit klänning till skolavslutningen. Johan har försökt utan framgång, blotta samtalen kring finklänning har fått henne att vända taggarna utåt,
än värre det faktum att de ville att hon skulle ha fina sandaler då bröllopet är på Varbergs strand. Hon är precis som jag, men då jag ändå kan acceptera att viss anpassning är lämplig till situationens omständigheter har hon visat sig helt omöjlig.
Så då hon de facto aldrig varit inne i centrum och shoppat tänkte jag kamouflera uppdraget i en mamma-dotter stund med lunch och "bara vara". Det gick såpass att jag efter att helt sonika vända tillbaka till parkeringen, lock, pock, resonemang
och hot fick henne att i varje fall prova en klänning för att börja någonstans.
Den ska inte ha mönster, inte vara ärmlös, inte för långa ärmar, inte för urringad, inte ha knappar, inte vara rak eller för slät….
Till slut behövde ungen uppenbarligen mat och Johan som undrade hur det gick visade sig också vara i stan och anslöt.
En Subway senare gick vi tillbaka till de klänningar som "väl var ok" så pappa kunde se. Det ska vara min unge för att tvingas på en Ralf Lauren… Till och med jag hade kunnat tänka mig några av alternativen, med vetskapen att jag liksom min älskade
avkomma aldrig skulle känna mig lika bekväm i någon av dom som i våra kära mysbyxor!
Nu grillad jag i solen på ett förvånansvärt varmt Åby där Lilltjejen i sitt rätta element precis sparkar igång en match mot Näsets SK. Det är till och med sommarkänsla med ljumma vindar.
Jag måste avvika innan de är klara för mitt pass i Frölunda så Lilltjejen får gå alternativt ta bussen hem.
I ett
Lilltjejen letar mus… gårdagskvällen.
Idag medan jag är på väg hem från kontoret jagar hon ytterligare en, vilket är ganska underhållande att lyssna till.
Veckan har varit full gas från dag ett med mycket möten och grejer att ta tag i däremellan. Det går i ett och denna dag helt galet och så styrelsemöte på det, som tack och lov flöt smidigt på endast en och en halv timme. Då var det extra skönt att
komma ut på en kort löprunda efteråt, och extra mysigt då Lilltjejen hängde med!
Jag är alldeles för dåligt löptränad så det närstående Göteborgsvarvet blir vad det blir, men största problemet lär bli höften och knäet. Kanske förvärrar jag det bara, antagligen med tanke på läkarens bedömning, så ställer in mig på att detta blir
mitt sista år - tyvärr.
Inför sommarens vandringsmaraton behöver ju Ronja gå in de nya kängorna så fick ut henne till Sandsjöbacka i måndags. Knot och knorr, men väl ute tyckte hon det var väldigt mysigt - som oftast.
Kängorna kändes tack och lov bra så nästa gång siktar vi på längre sträcka. Finns många fina alternativ i Sandsjöbacka, men mina Ecco-kängor som jag testade i söndags dödade mina vristknölar och gav begynnande blåsa på ena hälen. Handlar det
om att härda ut tills skorna format till sig eller är det lönlöst? Jag kan inte minnas att det behövdes för mina nuvarande kära Salomons. Är ju inte särskilt kul heller att lägga pengar på kängor som man sedan inte kan använda. De är ju inte billiga
direkt.
Sista
Torsdagen gick till största delen i rekryteringens tecken och slutade sent men med en framgång som innebar att jag får anställa min tredje medarbetare till vår tech hub!
Vår sista dag blev det lite jobb under morgon och förmiddag, vanan trogen den svenska klockan. Därefter blev det en Uberbil till Commercial street som rekommenderats för shopping.
Fina Christina, sådan kämpe med sin elaka höft med smärtor som inga mediciner riktigt biter på. Vi betade av några butiker och hon hittade två jättefina indiska kurtas, en kombination av klänning och tunika som kan komma alla möjliga format
i längd på både kropp och ärm men kännetecknas av djupa spröjs(?) i sidorna.
Lite kul att hon sökte plagg med massa bling - vilket de har gott om, medan jag ville ha no bling, som det förvisso också fanns men då mest liknade städ- eller sjukhusrockar.
De traditionella saris är otroligt vackra men själv skulle jag inte kunna vare sig göra den rättvisa eller känna mig bekväm.
Obekväm kände jag mig också med de påstridiga försäljarna som drog fram plagg efter plagg som jag omedelbart ratade. I den mer kommersiella butiken där jag hittade en del västerländska kläder till Lilltjejen märktes det att försäljningen inte
var avhängigt deras lön då servicen istället var obefintlig. Skönt.
Asfalt och grusväg, byggbråte, butiker, gatuförsäljare och sophögar. De djupa kontrasterna såg man hela tiden där vi gick i den tryckande hettan. Tog en rickshaw tillbaka till hotellet, smidigare, billigare, svalare och betydligt roligare än
en bil som saknar luftkonditionering.
Lite mat innan jag slumrade en stund vid poolen där det faktiskt rullade in lite moln med marginell lättnad i värmen.
Med den förestående långflygningen körde jag en halvtimme på hotellets gym men den knappa luftkonditioneringen där inne gjorde det dubbelt så tungt på löpbandet.
Mina indiska teammedlemmar vill så gärna veta vad jag tycker om landet och hur sammanfattar man efter så kort besök varav majoriteten av tiden tillbringats i den priviligierade delen?
Mitt besök var så kort och erfarenheterna en knapp skrapning på ytan men intrycken tillräckliga för somliga att fastna.
Diversifieringen, den extrema fattigdomen och umbärandet tätt intill välstånd och lyx. Den knappa ettåringen som sov hårt ihopkrupen på en plywoodliknande skiva som utgjorde pakethållaren till en cykel medan fadern tiggde intill. Mannen som haltade intill vägen med lårbenshuvudet skarpt avtecknat under huden, uppenbart slaget ur sin ledkula, ett offer av den skoningslösa trafiken?
De heliga korna vars mjölk är giftig för att de lever på gatornas sopor. Avföringen hos kalven vi fångade på bilderna var långt ifrån de högar man sett från kor som betar på ängar…
Och över smutsen, soporna och armodet tornar de blanka och moderna byggnaderna upp sig som ouppnåeliga hägringar för alla dessa som förlorat eller aldrig möjliggjorts chansen att kliva över dess trösklar.
Men vänligheten och ödmjukheten, trots den skoningslösa konkurrensen som råder där var och en är ens egna bäste dräng.
Nu är jag trött.
Typ redo för pass
Det blev lite abrupt avslut igår, kände hur mina trötta tankar fick svårt att hänga ihop och hellre vilade i Yellowstones natursköna vidder och intriger. Sov som en sten och vaknade tidigt då Christer skulle kolla på Formel 1 med Martin.
Jag och hundis åkte till Sisjön där vi promenerade bort till Oxsjön, njöt av kontrasten och privilegiet av att erfara dessa två ytterligheter i ljud och miljö.
Var slutade jag igår? Det var onsdag och jag hade lämnat Capgeminis kontor för att hälsa på HCLs, knödde genom trafiken och människorna. De bygger highways, bokstavliga high ways på pelare ovanpå markplanets kaos och oreda. Från de
tullbelagda vägarna får man en viss överblick över den oändliga staden och trafiken flyter bättre, upp till hela åttio kilometer i timmen stund- och bitvis. Volvobilar såg jag en knapp handfull under veckan och insåg snabbt att vi inte
bygger bilar för den här marknaden. Med våra tungt marknadsförda pedestrian alerts, adaptive cruise control och andra säkerhetsfunktioner som BLIS är våra bilar helt okörbara, funktioner helt omöjliga och onyttiga för
den indiska trafiken. Bilen hade tjutit och automatbromsat konstant.
HCLs kontorsbyggnader var inte en del av en Tech park utan tornade plötsligt upp sig mitt i ett dammigt och i mina ögon nedgånget område i Bangalores utkant. Inte för att någon form av landsbygd börjat ta vid, det dröjer många mil till, utan
den rena stadsgränsen. Den utgjorde mer eller mindre en egen tech park. Här var det inte lika formellt och omständligt som hos föregående. Där hade vi tilldelats tjusigt mötesrum med förfriskningar och personligt notat med wi-fi uppgifter.
När jag uttalade att jag bara ville hälsa på mina teammedlemmmar där de faktiskt arbetade skulle de ordna mötesrum där istället, eller så kunde de kallas hit. Tror det stressade dem lite att jag faktiskt bara ville säga hej på deras faktiska arbetsplats
och tillsammans sitta och jobba lite, trots att jag påpekat detta ett flertal gånger.
Det hade jag likaså för HCL som faktiskt hörsammat och förde mig direkt till deras Volvo-dedikerade del av ett kontorslandskap. Jag har tre teammedlemmar som sitter i Bangalore och HCL hade beviljat ytterligare fyra att resa dit från Chennai
och Madurai, inklusive deras chef så de var en lite större grupp glada och tillmötesgående medarbetare. Jag hade också poängterat att jag inte hade något planerat utan endast ville besöka dem på deras arbetsplats men likväl hade ett konferensrum bokats
där jag kände en viss förväntan på något konstruktivt innehåll. Det var bara att improvisera och plocka fram öppna frågor och jag kände att mina produktägare skulle ha varit med för ett givande komplement. Christina och Gaurav kunde jobba med
både team- och produktfrågor och hade dessutom hela sitt team inresta för två dagar. Jag hade två från ena teamet och sex från det andra så kunde heller inte jobba mer djupgående kring arbetssätt, mål och liknande.
Men det var likväl oerhört givande att få träffa de som nu var där och många av dem hade heller inte träffat varandra.
Solairaj, Mukilan, Kannan och Koushik som vinkar hej då till mig i taxin när skymningen börjar falla. Strax efter passerar vi Sathish som samåker med en kollega och när trafiken tätnar smidigt slingrar sig förbi. I knät har han några av
de planscher jag tog med som han ska ta till deras kontor i Madurai.
Den tjugosex kilometer långa vägen tillbaka till hotellet tar två och en halv timme men så gör vi också ett litet stopp på ett bageri som teamet rekommenderat för mina efterlängtade Kaju katli. Jag köper fem kilo! Och en konservburk Gulab jamon som jag
får syn på en hylla. De kallar till sig extra personal för att packa min beställning.
Tillbaka på hotellet har en annan beställning anlänt. Min ena PO har undrat om jag möjligtvis kan ta med sänglakan till henne som hon beställer via Amazon. Min andra PO undrar om jag kanske kan ta med ett par klänningar? Tydligen levererar inte alltid
mindre företag utanför landet men här fick vi ibland leveranser redan samma dag.
Tunna tygpaket är ju inga större problem att lägga i resväskan men stackars Gaurav fick ge plats för både riskokare och sopkvast! Hopfällbar som tur var, haha!
Nu måste jag strax dra till mitt pass i Frölunda så får bli ytterligare en fortsättning följer…
Redo för sängen
Kvart i ett skulle vi lämna den varma indiska fredagsnatten men fördröjdes en timme, ytterligare en halv för att undvika Israel innan vi landade i soligt men betydligt svalare Paris.
Med förseningen blev det en kortare mellanlandning innan vi punktligt klockan tre lokal tid var på svensk mark där vi möttes av regn och snöglopp!
Jag lyckades inte få till någon ordentlig sömn under långflygningen, nickade till i det lilla "city hopper"-planet och känner mig rätt trött just nu.
Packat upp, tvättat, lokaliserat två döda möss och tagit en slarvig sväng över det värsta på nedervåningen med dammsugaren. Underbart gott med svensk husmanskost till middag, rullader med gräddsås och potatismos med vanligt kranvatten i glaset, vilken
lyx!
Onsdagen var det leverantörsbesök på agendan. Christina hade hittat jättefina svenska bordsflaggor som teammedlemmarna fick när vi avslutade tisdagen. När vi åkte österut till Capgeminis kontorskomplex hade jag fixat Volvopåsar och större planscher,
de sistnämnda rätt onödigt när jag klev in i den del av landskapet som de Volvodedikerade medarbetarna allokerats. Mycket snyggt, mer Volvokänsla än våra egna kontor.
Efter lunch hoppade jag in i den väntande taxi som HCL ordnat för att åka till deras kontor en dryg timme därifrån. De har osedvanlig torka, regnperioden väntas och tankbilar med vatten såg man överallt. Vattenbristen är tydligen markant men selektiv
beroende av de klassbetingade områdena. Det var inte utan att man tog sina dagliga duschar med viss skuldmedvetenhet.
De så kallade Tech parks eller Tech ambassadors avlöste varandra med sina blanka glasfasader och begränsade åtkomster, som blänkande oaser bland ruckel, byggbråte, bostadshus, gatuförsäljare och dagligvarubutiker. Adobe,
eBay, Intel och Microsoft var bara några välbekanta logotyper jag lyckades fånga upp.
Jag slutar aldrig fascineras över trafiken, det organiserade kaos som råder, och att vi har en del att kunna lära och anamma. Där vi sittande i köer blir förbannade, gör fula gester och skriver arga inlägg har indierna insett att det är
slöseri med energi. De har förstått att de är en del av problemet, de är helt enkelt för många och således också en del av lösningen. I en oreglerad korsning står fem motorcyklar, en lastbil, tre bilar och två rickshaws i bredd att korsa eller
falla in i den dubbelriktade trafikströmmen. Jag och majoriteten av svenskarna hade blivit stående men här knör de sig bara in och ibland hoppar en passagerare helt sonika ur, kliver ut i trafiken och dirigerar.
En moped försökte korsa vägen framför oss men fick inte minimarginalerna med sig och min chaufför knockade omkull honom. Någon form av trafikpolis dök upp och började skälla ut mopedisten som plockade upp sin tvåhjuling och knuffade den vidare. Vi bytte
lack med en rickshaw och helt plötsligt ber chauffören mig trycka ut backspegeln till sin plats då den vid något tillfälle tryckts in av någon närgången människa eller fordon.
Det kan för en utomstående och tillfällig besökare som jag finnas spännande men för dessa människor är det vardag och många saknar försäkring.
Och nu är jag för trött för att fortsätta…
Så mycket glädje
Jag ville vara tidigt på plats för att förbereda och lyckades såklart gå fel med alla mina grejer från hotellet så femminuterspromenaden slutade på nästan femton. Således genomsvettig anlände jag till kontoret som ännu inte kört igång
luftkonditioneringen. Ja, det står tjugosju grader!
Här borta pratar man om "Indian time", som vi också började applicera "-ish" på. Jag hade satt starttiden till nio. Två anlände, de enda två från DMS-teamet och boende i Bangalore, före detta klockslag och resten droppade in ända fram
till klockan passerat tio. De kan inte vara i tid, antingen före eller efter av den enkla men obönhörliga anledningen i form av trafiken. De två första startade extremt tidigt just för att hinna före värsta rusningstiden. Så nio innebär således nio-ish.
Tårtfrossa, en lära-känna-varandra-övning och jag med mina två DMS:are. Mina fötter värker och rösten är trött där jag nu ligger i min sköna hotellsäng, men väldigt glad och lätt till sinnes efter en dag som av deras feedback och synliga
glädje verkat vara uppskattad.
Självreflektion, vikten av tydliga krav utan att förlora mål och syfte och att inte krångla till det. The marschmallow challenge och "Den vackra blomsterängen" är roliga övningar som på lekfullt sätt sätter fingret på just dess och många
fler aspekter som vikten av kommunikation, samarbete, planering, gruppdynamik med mera.
Vi högg en kollega från annan area som också är här denna vecka så han fick prata och presentera sitt område - automation.
Perfekt att de då också fick lite "riktiga grejer" denna dag.
Avslutade med middag tillsammans med Christina och Gauravs team där alla är från en och samma leverantör. Jag har två olika, Capgemini och HCl och det var så kul att se dom samt deras respektive leverantörs- och tillika teamansvariga för första
gången träffas och umgås. Konkurrenter men professionella och i slutänden människor och värdet av att faktiskt träffas öga mot öga kan inte undervärderas.
Imorgon bär det av att hälsa på dem på deras "hemmaplan". Capgemini först där Christina med flera stannar hela dagen medan jag hämtas efter lunch av HCL för att besöka deras kontor en timme-ish från Caps.
Nu är det sovdags känner jag…
Rivstart
Frukostfrossa för tre!
Väl på plats var det full gas med en massa glada och tillmötesgående medarbetare.
Kontoret delar byggnad med två andra företag, anonymt inhyst i husets bottenplan men fräscht och trivsamt när man väl passerat de anonyma och anspråkslösa receptionerna.
Hela området hyser en hoper stora IT företag som Salesforce och IBM med ett trevligt nav i form av fontäner och foodcourt.
Då de följer vår svenska tidszon kommer de flesta rätt sent till kontoret och lämnar följdaktligen också först efter sex då mörkret fallit så allt blir förskjutet. Middag sent på hotellet som erbjöd en hissnande efterrättsbuffe men där de västerländska
och otroligt konstnärligt skapade bakelserna och tårtorna smakmässigt tyvärr inte levde upp till samma nivå. Den inhemska gulab jamon som tydligen kunde ha annan form i annan region och således också annat namn som jag inte minns nu,
är fantastiskt goda där de serveras varma i sirap med glass. Mums!
Det är otroligt tråkigt att jag inte kan smaka majoriteten av rätterna som hotellets dignande buffébord och rätter som restaurangerna erbjuder, då de är alldeles för starka. Det känns som man går miste om en massa smakupplevelser, men ett
fåtal är mildare och upptäckte denna kväll ett lätt friterat typ bröd som puffar upp och serveras med olika dippliknande såser som antingen är starka eller milda och sötaktiga. Minns såklart inte namnet trots femtioelva upprepningar.
Imorgon kommer de av mina teammedlemmar som bor i Bangalore samt tre utifrån. Jag hoppas mina aktiviteter ska kunna fylla hela dagen som ska avslutas med middag tillsammans med Christina och Gauravs team. Blir intensivt, spännande men kul!
Ut på stan
Det pågår någon större kricketturnering i landet, kricket som för indierna är som fotboll eller hockey för svenskarna. Christina och Gaurav tog seden dit de kommit och kollade match medan jag som är lika intresserad av sport på tv som av skattetabeller
drog ut på stan istället.
Rådfrågade hotellpersonalen om transport som resulterade i en Uber till Nexus, ett föreslaget köpcentrum. Tydligen är det lugnare ute på söndagarna så gick smidigt men relativt mycket folk i köpcentret som var rätt kommersiellt med de större varumärkesbutikerna.
Fick visa Lilltjejen att hennes älskade Subway också finns här.
När jag lite besviket vandrat igenom de tre våningsplanen testade jag istället att helt sonika ge mig ut på gatorna. Att ta sig över en sådan var ju bara ett äventyr i sig! Men hittade några roligare butiker för det jag var ute efter, nämligen en
klassisk kurtas som är ett väldigt vanligt plagg här bland både kvinnor och män. Enklast beskrivet som ett mellanting av långskjorta och klänning där kännetecknet är de djupa slitsarna på sidorna.
När jag skulle tillbaka till hotellet ville jag testa en rickshaw istället men mobiltäckningen var så dålig att Uberappen knappt fungerade, och när jag väl fick napp på en förare så valde de bort mig! Anledningen var kanske mitt främmande
namn, men kanske också destinationen. När jag till slut gav upp och istället försökte hugga en vanlig rickshaw fick jag också nej då de inte visste vart hotellet låg - förrän jag träffade på en som jag fick knappa in destinationen åt på
hans gps, och då bar det av.
Hundra rupees, typ tretton spänn för den drygt tio minuter korta färden som var betydligt roligare än en luftkonditionerad taxi! Det var något med alla människor, alla ljud och dofter tillsammans med den exotiska värmen som tilltalade mig, så totalt
fjärran vår ordningssamma och sterila hemmamiljö. Jag kände mig modig som gav mig ut på egen hand, ville inte låta mig hållas tillbaka av förutfattade meningar och rädsla för det okända.
Och ja, jag hittade en kurta, svart förstås trots mina färgambitioner. Kanske får chansen till nytt försök under kommande dagar.
Poolhäng
Det är varmt som…gatan men i skugga och skön bris är det närmast perfekt. Ackompanjerad av kraxande kråkor och tyska hårda vokaler avnjuter jag lugnet före stormen, accepterat att aktiviteter utövas på kvällen efter middagstid eller tidigt på
morgonen, antagligen för att undvika dagens hetta.
Resan gick väldigt smidigt men visst hade ett extra benutrymme varit trevligt. Kollegorna som åkte dagen innan oss och med annat bolag hade den möjligheten utan att passera företagets begränsningar, värt att tänka på inför eventuell nästa gång.
Christina, min fina ATM kollega, Gaurav som är hennes PO och fantastiskt hjälpsam som den indier han är, dock nyligen innehavare av svenskt medborgarskap.
Malin och Johanna, PO och ATM som flög ned före oss anslöt till frukosten. Hotellet är inte lika lyxigt och fräscht som det i Mumbai men likväl väldigt fint och frukostbuffén var kontinental i dess rätta mening. Egenkomponerad omelett och pancakes lär
bli min veckas morgondiet!
Redo…tror jag
De satt kanske lite tajt i midjan men i övrigt jättebra så glad i hågen över alternativ till jeansen åkte jag till jobbet. Tillbaka hemma behöver det dammsugas och till sådana göromål ingår visst knäböjande och hukande positioneringar. Det
började kännas lite suspekt och när det var dags att ta sig an dinosaurierna under sängen tyckte vänsterskinkan att den behövde luft. Jag kan ju inte låta bli att undra om vissa sömmar började ge efter redan under arbetsdagen! Det vore ju inte
de första paret byxor jag spräckt hela vägen på kontoret…!
Flaggan i topp likväl, Christina hittade prisvärda jättefina flaggor som vi tänker ge till våra teammedlemmar. Jag gjorde dom lite personligare med etiketter. Halva resväskans utrymme utgörs av presenter och choklad, utrymme jag har för avsikt
att fylla med Kaju katli till hemfärden.
Känt mig stissig hela dagen, känner inte att jag hunnit förbereda mig tillräckligt och känns overkligt att jag ska sitta på ett plan om drygt sju timmar. Larmet är ställt på halv fyra och jag är inte trött. Har förvisso gott om tid att eventuellt sova
efter mellanlandningen i Amsterdam.
Liten till vänster och C till höger, det är varmt men mysigt!
Muselände
Vaknar av att det tisslar och tasslar och förstår att katterna släppt lös en mus som lyckats ta sig till sovrummet. Jag slumrar in i förvissning att det som oftast levereras till hallen lagom till morgonen.
Så känner jag den springa över kuddarna förbi mitt huvud och en dryg halvtimmes jakt tar vid, var sjutton är mina musjägare?!
Gör lockljud och den ende som visar sig vara inne för tillfället är store Mini, den sämste jägaren av alla visar det sig. Han är för stor för att smidigt ta sig in under sängen dit museländet flitigt pilar fram och tillbaka av mina jaktförsök. Jag
ställer upp altandörren som det lilla eländet springer förbi flera gånger, så så mycket för att vädra friheten.
Till slut kliver Plutt in genom den öppna dörren och undrar vad vi håller på med men är genast alert när hon upptäcker orsaken till ståhejet. Problemet visar sig snabbt vara att denna mus är kaxig som fanken så inte ens Plutt kommer åt att hugga den i
sina käkar. Jag försöker skopa upp den med händerna så som vi lyckats göra ibland men denna jäkel biter mig i fingret! Ja, jag har påfylld stelkramp sedan förra resan till Indien.
Så där står jag naken sånär på mina fluffiga tofflor och förorättelsen svidande i fingret med en pinne i andra handen och två värdelösa musjägare till katter och glor på vår över…mus.
Jag slinker ut för att tvätta bettet och hör Mini förtvivlat krafsa på dörren som jag stängt efter mig och klämmer sig förbi när jag kommer tillbaka. Liten, våt av regnet utanför visar sig ha anslutit men vågar inte heller bokstavligt talat bita
ifrån så vem sjutton av dem drog in eländet från början? Men med dödsångesten och fight eller flight har denna mus uppenbarligen valt det första.
Till slut är det alltså jag som får göra jobbet och konstatera att alla mina tre katter är diskvalificerade.
Notera svansen som sticker ut och Liten som undrar vart ägaren tog vägen…
Eventuell trötthet över den tidiga timmen är bortblåst och jag inser att jag lika väl kan kliva upp och få både bra parkering och arbetsplats på jobbet. Har ändå sketmycket att göra innan vi åker på lördag.
Kontrast
Från drygt etthundrafemtio centimeters snötäcke och minusgrader till gröna gräsmattor och femton plusgrader. Och nästa helg blir det indisk närmare fyrtio plusgradig hetta…!
Kanske banalt men tycker det är så skönt att Christer liksom jag är en sådan som vill packa upp och undan så fort man kommer hem. Kunde bli galen på tidigare partners som kunde låta sina väskor stå dag efter dag, eller än värre, med halva innehållet utspritt
högt och lågt. Samma sak med disken, fattar inte hur man klarar av att låta allt stå och byggas på i diskhon, gaah!
All tvätt avklarad, en död mus, en levande mus och en död fågel avyttrade, dammsugat, skurat och akvariet rengjort innan jag kunde slappna av och avnjuta resten av kvällen, resten av helgen för den delen.
Skön söndag med lite Everdell innan proviantering och bråk med iTunes medan Ronja hängde med Elvira.
Då det var en vecka sedan jag körde mitt pass var jag speedad med massa energi och kändes galet skönt trots att höften grymtade lite.
Imorgon blir det att lägga på sommardäcken.
Sista dagen
Testat nytt spel, "Ruins of Arnak", kallare väder, Phase10, Trocadero gelehallon, gulaschsoppa och våfflor.
Över en decimeter nysnö natten till vår sista dag och vi fick åka obanat de elva kilometrarna Kalven runt.
Gjorde ett sista försök i backarna efteråt men det var alltför moddigt med is mellan vallar och pucklar, så blev bastu istället innan vi åkte till Lammet & Grisen och frossade tills jag blev nästintill illamående av mättnad.
Imorgon är det städning och packning för att åka hemåt!
Lugna dagar
Lite oordning bland bilderna men sammanfattar väl. Skidåkning både på längden och utför, spel och pusselkampen, kollat film och ätit alldeles för mycket onyttigheter. Typ som det ska vara på en skidsemester väl? Okej, öppnat jobbdatorn lite men med betoning
på lite.
