Kolla, kolla, så fin så man blir alldeles pillrigt glad! Och kändes som man spred lite julglädje när man passerade då folk pekade, sprack upp i leenden och vinkade. 

En strålande vacker dag denna sista av november då vi efter tvätt och pimpning av bilen samt proviantering och lunch åkte till Gunnebos julmarknad. Det har ju blivit lite av en tradition för oss och denna gång följde farmor och Ida med. Av vissa anledningar har jag inte träffat Ida sedan skilsmässan så vi båda blev gråtmilda. Vackra, fina Ida som jag introducerade för utförsåkning där i Lindvallen för tre evigheter sedan (tretton år sedan!?) och nu jobbar på att uppnå sitt gesällbrev som konditor! 

Väl hemma igen kom Lilltjejens klasskompis och tillika vän för vår första kompisövernattning! Både morsa och avkomma var förväntansfulla och efter pyssel och film tisslas och tasslas det nu ovanför mig. Hur många åttaåringar lämnar kvar snask och chips, borstar tänderna och byter om helt ouppfordrat? Mamma Linda lika konfys som förundrad.

Julpyntningen blev klar igår, älskar alla tända ljus! Vi fick förresten första snön igår, knappt märkbar men ett litet lager blev det allt på mark och bilar. Indierna på jobbet var besvikna, uppenbarligen med förväntningen att första snön skulle innebära ett Göteborg begravt i vitt likt ett vykort. Inte så vanligt förekommande här nere nej. Vi kan bara hoppas det kommer mera framgent men en vit jul är ju långt från självklar...

Fick också upp några tavlor till slut, de flesta av akvarellerna jag fått av farbror Erland. Känns bra och trevligt att ha dem uppe och två av hans alster är från barndomens sommarstuga.

På söndag är det första advent vilket är helt galet. På utsidan härskar mörkret och regnet. Lilltjejen hade Pokemondräkten i skolan idag, att bara kunna kliva ur som tur var då hon halkade i lervälling och dräkten således såg ut som den rullats däri. Jisses som den och skorna såg ut!

Julgrejerna är nedkonkade från vinden och planeras att installeras i helgen. Jag är ju ingen julfantast men ser fram emot att julpynta här för första gången ordentligt eftersom Nina med familj kommer ner och firar med oss. Det ska bli jättemysigt! Riktigt nöjd att jag dessutom fixat de flesta julklapparna redan.

Känner mig nu dock seg och omotiverad, retlig, grinig och sådär allmänt bara bläh som man kan bli ibland. 

Har inte kunnat undgå rubrikerna om Zlatans köp av delar av Hammarby och efterföljande påhopp från "svikna" puckon. Det säger ju en del om hjärnkapaciteten hos dessa "fotbollsfans". Skulle Zlatan liksom vara skyldig dem något? Blir så trött på människors ständiga bevis på dumhet och girighet. Då är det skönt med ljusglimtar där Zlatans vandaliserade staty efter sanering istället tapetserats med hjärtan - och klipp i mitt FB flöde som visar djurräddningar samt sådana där mat- och bak-klipp som går i turbofart och ser löjligt gott och enkelt ut. 

En medarbetare har en jäkligt tuff livssituation som jag fått ta del av. Det har blivit flera samtal och framtiden är oviss. Ständigt påminns man om hur ödmjuk man ska vara för sin tillvaro men också hur ens val är så viktiga, hur man väljer att spela med de kort man fått sig tilldelade - med oväntade jokrar och plötsliga dåliga odds. Jag kan halvligga här och grumsa över pms-relaterade ickefrågor och ändå förstå och uppskatta hur lyckligt lottad jag är. Jag skulle behöva ett löppass, känner att det hade lett min sinnesstämning till hundraåttiograderssväng. Men när jag nu istället är lat och haft något dålig ursäkt kring att inte lämna Lilltjejen ensam får jag skylla mig själv. Ja, jag kan bli riktigt trött på mig själv också emellanåt. Gissar att det är vid de här tillfällena som chokladen brukar komma fram...

Operation nedmontering är initierad och följdaktligen nattar jag nu med ömma fingertoppar. Ändå syns knappt någon skillnad!

Indierna har ju aldrig firat jul så de är förväntansfulla inför våra traditioner. Jag köpte en Amaryllis som redan slagit ut - till deras förtjusning. Fyra stora blommor renderade en improviserad stabilisator och julblommans liv kommer att vara över lagom till november gått över till december.

Dragonstone fick efter mycket om och men och blod, svett och tårar äntligen deploya sin första egna release. Den i våras fick rullas tillbaka och andra försöket stoppades i sista sekunden. Större delen av teamet var uppe hela natten och mötte oss grusögda men ändå vid gott lynne imorse. Så nervösa och spända på om det ska hålla eller inte. Till eftermiddagen lät de sig emellertid övertalas till att gå hem och sova.

Sova lär jag också göra i vanlig ordning efter typ tre låtar på tvn med senaste releasen...

Dagens skrivpuff:
      "Lägg ner för fan!" Tindras hela kropp var spänd som en fiolsträng med fingrarna krampade kring de sträva kanterna. Hur i helvete hade hon kunnat gå med på detta? Skratt och roade tillrop ljöd över den förrädiskt lugna vattenytan, detta svarta mörker som hotade att uppsluka henne med de svallvågor kanotens kraftiga gungningar skapade.

       Liam vände sig om med ett brett flin och så vårdslösa rörelser att den lätta kanoten krängde till igen. Hans rufsiga mörkblonda hår hon så länge suktat efter att dra fingrarna igenom var aldrig i världen värt denna insats för livet. Hon blängde tillbaka, alla tankar på stolthet och fördelaktigheter sedan länge försvunna överbord, förbannade nästan sig själv lika mycket som idioten där framme för att hon gått med på denna utflykt. Det verkade ju så perfekt, rent av romantiskt att glida i en kanot fram i det vackra vädret, bara över sjön till badplatsen. Åtskilliga scenarion hade hunnit spelas upp från lekfullt vattenbus till mysigt soltorkande intill varandra, alla avslutande med en första kyss vilkens blotta tanke fått det att pirra i hela Tindras sextonåriga kropp. Men ingen kyss, inga spännande lekar bara för att idioten skulle kantra kanothelvetet och dränka henne istället!

       Med spänd nacke vågade hon sig på att snegla åt sidan där Rishma och tillika bästa väninnan satt med furupaddeln i fast grepp och paddlade som hon aldrig gjort annat. Förtjusningen var uppenbar och stoltheten äcklig att beskåda där hon satt i sin kräkgröna kanot bakom månadens pojkvän. Ännu en krängning fick rädslan att suga till i magen och ännu en harang avfyrades mot ryggtavlan framför henne, igen åtföljt av roat skratt. Om hon överlevde det här skulle han få se på romantik på stranden, med en hink sand och plastspade nedkörd i halsen! 

Så har jag deltagit i mitt livs första Flipper SM! Vi rattade genom regn- och dimhöljt Skåne till Lund där de två första kvalgrupperna körde igår och fyra till körs idag lördag. Jag blev såklart totalkrossad av de flesta, bland annat en tioårig grabb. Kilometer under kvalgränsen men långt ifrån sist i varje fall. Christer ser ut att kunna gå vidare i både Main och Classic.

När vi var klara med våra spel avnjöt vi middag på Klostergatans vin och delikatess, galet goda pilgrimsmusslor!

Lite dåligt samvete som vikarierar bort min klass i Majorna idag men det är ju inte ofta man är med i ett Flipper SM!

Där och då kunde jag inte komma på något annat stelbent djur än vandrande pinne. Ryggen är nästan alltid ond och just denna morgon i fråga hade jag elva kilometers löpning kvällen innan i benen. Knappen på fjärrkontrollen hade serverat mig en vällagad och välsmakande måltid eftersom jag gillar att äta men ogillar att tillaga.

Men i avsaknad av knapp och personlig kock får jag sonika ta mig tiden för att få det jag vill ha. Palt till exempel som det fick bli igår. Mmm! Christer tyckte de blev gigantiska. Asch inte då! 

Mera välsmakande blev dagens lunch då vi testade ett persiskt ställe i stan. Och så fick jag äntligen besöka Mr Cake där vi klokt nog delade på en tårtbit. Burp!

Ännu en vegantårta då det var Chandans tur att uppvaktas idag. Har sett det några gånger nu så det verkar vara någon form av tradition, att födelsedagsbarnet ska matas med första biten. 

Lite chokladpudding på det i soffan med min Lilltjej framför Kalle och chokladfabriken och vardagsveckan är all. 

Imorgon är det fredag och kvitto på att ännu en vecka flugit fram. Vi har ju som sagt världens enklaste Lilltjej också ur den aspekten att hon aldrig varit riktigt sjuk. Lite feber någon gång, vanliga förkylningar och en trolig öroninflammation. En gång har hon åkt på magsjuka i lindrigare form så antalet gånger hon spytt var hela två varav en av åksjuka. Nu vid dryga åtta års ålder kan hon räkna antalet gånger på ena handens fingrar efter att troligtvis fått i sig någon elak bakterie. Lika plötsligt som hon fick ont i magen igår och kräktes tre gånger, lika snabbt var hon tillbaka som ingenting hänt. En kvart kanske max.

Vi stannade i vilket fall hemma igår då det är föga populärt att dyka upp i skolan och säga att man spytt kvällen innan - oavsett anledning. Tvärflöjten var lägligt nog inställd och dagens fotboll fick hon stå över för hostans skull. 

Banne mig varje mamma-vecka förundras jag över min enkla och förståndiga Lilltjej. Alla skräckberättelser man hört och förväntat sig om trots och bråk om allt från klädval till städning av rum och nattning. Kommer allt att explodera till tonårsperioden? Är det då allt kommer, då man får igen för den räkmacka man fram tills dess kunnat glida på?

Teamen var positiva till mitt förslag att lägga in "power breaks" två gånger i veckan. Syftet är att rensa huvudet, lämna datorskärmarna och bara göra något helt annat. Idag visade jag dem vår enkla men funktionsdugliga lilla gympahall som frivilliga utrustat och rätt vad det var fick jag snabbt dra enkla regler för innebandy innan de var igång med en entusiasm jag sällan skådat! Jag var inte ens med och spelade men blev ändå svettig. Infosys har tillsett en Scrum master så nu behöver jag inte ensam ansvara för alla tre team vilket känns bra. Han har också några års erfarenhet så passar på att fråga och bolla mycket. Vi har inte delat upp teamen mellan oss ännu utan samkör alla till en början.

Vintersulorna är på, skönt att ha det gjort och veckans bågskytte är genomfört, en kall historia trots underställ och tjockjacka. Brrr!

Det blev ingen promenad i fredags. Det blev tio kilometers jogg, så skönt! Grymt pass i Majorna morgonen efter, dusch och direkt till föreningens höststädning för pass nummer två. Japp, träningsvärk på det, så går det när man slarvat med löpningen.

Denna vecka firades Rakesh och då det visade sig att han var allergisk mot ägg lyckades jag efter några rundringningar hitta en äggfri tårta med kort varsel. Ägg- gluten- laktos- och nötfri Prinsesstårta som smakade riktigt bra. 

Två dagars utbildning med fokus på Product Owners där Rickard skapade en persona som lockade till skratt. Alltså, bara porträttet!

Både jag och Christer delar kärleken inte bara till kubbar utan också till mazariner. Kubbar är ju enkla att göra men först nu testade vi mazzisar som onekligen var lite mera pill men i övrigt inte komplicerade. Inte de vackraste kanske men synnerligen mumsiga!

Fick också till slut tillfälle att lämna mitt bidrag till blodbanken och blodvärdet var helt ok, tjoho! Hade ambitionen att ge mig ut och lubba på de regnvåta gatorna men latmasken övertalar mig nog till promenad istället. Och visst ska man ta det lugnt efter man lämnat blod, heh?

Man kan inte annat än gilla Volvos verkstadslokaler. Ljust, fräscht och ergonomiskt. Bilen indikerade när jag lämnade parkeringen och en koll bekräftade farhågan - punktering höger bakdäck. En skruv var ordentligt inkörd med tydligt väsande när luften fyllts på.

Tog mig ändå ut till Torslanda där de snabbt kunde ta in den mellan bokade jobb. Smidigt! Jag betalar mycket för min tjänstebil men det är för situationer som denna det är värt det.

Kickstartade helgen med Majorna innan färd till Jönköping och flipper-frenzy i form av snabba tävlingar en mot en. Tycker jag fyllt på med vätska efter passet men dras ändå med störigt jobbig huvudvärk. Tror jag lyckades placera mig i botten, mitt namn försvann i skärmens nederkant... så tar det lite lugnt medan Christer spelar finaler. Han hamnade i andra änden av resultatlistan.

Somnade på vägen upp och längtar efter lena hotellakan. Är man uppe fem på morgonen är det kanske okej...