Imorgon är det fredag och kvitto på att ännu en vecka flugit fram. Vi har ju som sagt världens enklaste Lilltjej också ur den aspekten att hon aldrig varit riktigt sjuk. Lite feber någon gång, vanliga förkylningar och en trolig öroninflammation. En gång har hon åkt på magsjuka i lindrigare form så antalet gånger hon spytt var hela två varav en av åksjuka. Nu vid dryga åtta års ålder kan hon räkna antalet gånger på ena handens fingrar efter att troligtvis fått i sig någon elak bakterie. Lika plötsligt som hon fick ont i magen igår och kräktes tre gånger, lika snabbt var hon tillbaka som ingenting hänt. En kvart kanske max.

Vi stannade i vilket fall hemma igår då det är föga populärt att dyka upp i skolan och säga att man spytt kvällen innan - oavsett anledning. Tvärflöjten var lägligt nog inställd och dagens fotboll fick hon stå över för hostans skull. 

Banne mig varje mamma-vecka förundras jag över min enkla och förståndiga Lilltjej. Alla skräckberättelser man hört och förväntat sig om trots och bråk om allt från klädval till städning av rum och nattning. Kommer allt att explodera till tonårsperioden? Är det då allt kommer, då man får igen för den räkmacka man fram tills dess kunnat glida på?